Jag hittade en grej

i Tiriqs helgondagbok, så jag snor den helt enkelt rätt av (men med mina svar i stället):

1. put your music player on shuffle.
2. press forward for each question.
3. use the song title as the answer to the question even if it doesn’t make sense. NO CHEATING!


1. How are you feeling today?
"A Small Victory" Faith No More

2. Will you get far in life?
”Detonation Boulevard” Sisters of Mercy

3. How do your friends see you?
"Salvation" Laleh

4. Will you get married?
"Psychogirl" Jens Lekman

5. What is your life’s theme song?
"Digging the Grave" Faith No More

6. What is the story of your life?
"Digging a Depression" Monster

7. What was high school like?
"Cripple and the Starfish" Antony and the Johnsons

8. How can you get ahead in life?
"Tram #7 to Heaven" Jens Lekman

9. What is tomorrow going to be like?
"More" Sisters of Mercy

10. What is the best thing about your friends?
”It’s a Sin” Pet Shop Boys

11. What is in store for the next weekend?
”Gratis” Saft

12. What song best describes you?
”Something to Sing About” Once more with feeling, Buffy

13. How is your life going?
"The Gentle Art of Making Enemies" Faith No More

14. What song will play at your funeral?
”Such a Little Thing Makes Such a Difference” Morrissey

15. How does the world see you?
"You Take My Breath Away" The Knife

16. Will you have a happy life?
”Never a Bottom” David and the Citizens

17. What do your friends really think of you?
"(What's So Funny About) Peace, Love and Understanding" Elvis Costello

18. What song describes the person you’re attracted to?
”Filthy/Gorgeous” Scissor Sisters

19. What message would you like to tell the next generation?
"Imagine" Tori Amos

20. What is your deep dark secret?
”Alltid rött alltid rätt” Imperiet

21. Do people secretly lust after you?
"In the Night" Pet Shop Boys

22. How can you make yourself happy?
”Your Emotions” Dead Kennedys

23. Will you ever have children?
”You Could be Forgiven” Horse

24. What’s some good advice for you?
”Skjuter du, skjuter jag” Timbuktu

25. How will you be remembered?
"Something Burning" Stone Roses

26. What is your signature dance song?
"Tell me" Stone Roses

hansi på topp

Någonting säger mig att jag inte mår prima. Kan det vara den dunkande huvudvärken, eller kanske att jag fryser som sjutton, och samtidigt svettas? Skulle det kanske kunna vara att jag inte riktigt kan stå upprätt, än mindre gå, utan att vingla som vore jag full som en fjortis? Om jag lägger ihop de sakerna med den dunkande värken i handen kan jag nog faktiskt komma fram till att jag inte mår helt fantastiskt.

Vilken tur att jag ska flyttstäda, det brukar hjälpa mot sånt. *paus* NOT! (Ja, Annelaj påminde mig om Borat igår. Jag tror att det var badkläderna.)

Oj hoppsan, fick den inte gå av?

När jag var liten klättrade jag mycket på bänkar och i skåp. I ett skåp, ovanför bänken bredvid spisen, fanns våra ID-brickor. Nu vet jag inte om det är den rätta benämningen på dem, det är i alla fall brickorna i metall med namn och födelsenummer instansat som jag menar. I övre delen av brickan finns två ellipsformade hål, för att brickan ska kunna brytas.

Jag vet inte om det var någon som lurade i mig det, eller om jag tänkte ut det själv, men jag var helt enkelt livrädd för att råka bryta en bricka. Jag har för mig att jag hörde att brickan bryts när personen som äger den är död, och som sagt: jag vet inte om jag hittade på det själv eller om någon lurade i mig det, men jag visste att det funkade även åt andra hållet. Om brickan bryts så dör ägaren, så enkelt var det. Jag visste att det var så, och kunde inte förstå hur någon kunde sätta liv på spel genom att ha dem i ett skåp där vem som helst kunde få tag på dem.

Jag undrar om min bricka finns kvar, eller om den är kastad. Jag vet i alla fall att den inte är bruten.

Snabbvisit till Uppsala

Det jag hade i handen var inte en senknuta, utan en "gelatinös cysta". I vilket fall som helst gjorde det förjävla ont när läkaren tryckte på den. Ännu ondare gjorde det när hen tryckte hål på den, och injicerade 2 ml kortison, som ska få klumpen att "smälta ihop". Nu, så här åtta timmar efteråt känns det som att hela handen håller på att smulas sönder. Förhoppningsvis är det bättre imorgon (är det sämre kan jag nämligen inte röra handen alls, och det vore förargligt).

Do come again!

Om du skulle jobba på ett företag som håller på med axlar, hjul och fälgar, och googlar nåt som har med det att göra, då är det inte jättemärkligt att hamna här. Jag har säkert skrivit något om axlar (åtminstone axeltryck och sånt), så nån träff kan det säkert bli. Däremot är det märkligt om en sån person hamnar här, utan att ha sökt på något som är relaterat till sånt över huvud taget.

Så, jag hoppas att du som sökte på ordet "negerfitta" fann vad du sökte på min blogg (även om något säger mig att det jag skrev inte föll dig på läppen). Och du? Jag vet var du jobbar.

Bättre sent än aldrig. Typ.

Den här veckan har faktiskt varit den avgjort bästa sen jag kom till Västerås. Inte nog med att jag har fått köra hjullastare (och dessutom fått översvallande beröm för det vackra sätt jag sköter skopan på! :D), jag har dessutom haft någon att hänga med. Sanningen att säga, så känns det faktiskt lite tråkigt att flytta nu. Jag trodde aldrig att jag skulle yttra den meningen, varken i tal eller skrift, men nu är det så.

Till nästa gång jag gör något sånt här (d v s flyttar till en helt främmande stad och bosätter mig på en finlandsfärja) ska jag ha lärt mig att rycka tag i främlingar på en gång. Tänk så mycket roligare jag hade haft i Västerås om jag bara blickat nedåt korridoren ibland.

... men en dag svarade hon inte

Jag borde kanske ha sörjt ett tag. Jag borde kanske ha väntat en vecka innan jag gick vidare med mitt liv som att hon aldrig funnits där, innan jag bara sprang iväg och skaffade en ny. Hon har ju trots allt funnits i mitt liv i flera år, och jag har haft mycket glädje av henne. Genom henne har jag skaffat en massa nya vänner, och vore det inte för henne hade mitt liv varit ännu tristare i Västerås. Vi har hängt ihop i vått och torrt, och utan henne har jag känt mig så naken, så ensam. Men, en dag svarade hon bara inte. Hon hade givit upp.

Men nej, jag kan inte låsa mig fast i det förgångna, jag måste blicka framåt. Jag har skaffat en ny, och jag hoppas att jag kan få ut lika mycket av henne som av min gamla.

Synd bara att jag inte hann kopiera över alla bilder till servern innan hårddisken gav upp. Dessutom hade jag precis blivit klar med att sortera alla mina tusenhundra bokmärken i mappar, och nu är de borta. Nej, jag ska inte gräva ner mig i det gamla, nu är det dags för en nystart på riktigt. Enter Ubuntu. :)

... och det här med att lillasyster skulle hälsa på,

det rann ut i sanden. Igen. Jag borde helt enkelt bara glädjas åt att jag fick reda på det dagen innan, i stället för att stå och vänta på en kall busshållplats för att hon glömt bort att ringa/inte velat ringa/struntat i det. I stället är jag faktiskt ledsen. Ja, töntigt nog så trodde jag att hon skulle komma. Jag borde ha fattat att middag med "brudarna i klassen" går före, trots att vi bokat in dagen långt innan.

Bitter? Jag? Inte då.

Något har hänt

Just nu luktar jag diesel, efter att ha tankat en hjullastare (det skvätter en del när det börjar bli fullt), och det bekommer mig inte det minsta. Tvärtom tycker jag faktiskt att det luktar ganska gott, lite hemtrevligt sådär. Dessutom har jag lera på knäna på byxorna (efter att ha krupit in under maskinen för att kolla vad det var som läckte, och mössfrisyr. Något har hänt.

Jag kanske ska tillägga att jag bara är hemma på lunch, strax ska jag tillbaka till skolan igen, annars hade jag bytt kläder nu.

Det är dyrt att åka till huvudstaden från Västerås, särskilt om en inte hittar någon biljettautomat på stationen

... men det kan det vara värt ibland.

Ja, det var lika bra idag. Om Klungan kommer till Uppsala (eller någon annanstans som är hyfsat nära, typ Lillhärdal) i höst måste jag banne mig se dem igen. Jag har fortfarande ont i käkarna, magen och själen.

Jag tror att Ullis tyckte att det var en ok present. Jag hoppas det i alla fall, hon verkade glad.

Sak att vara tacksam över en dag som denna: granne som kommer och hämtar en vid tåget, så en slipper cykla i 16 minusgrader.

"Vi äter apa, vi äter apa!"

Jag hoppas att ingen har missat att det går att ladda hem ringsignaler från MNK från Morgonpassets hemsida? Jag hade gjort det, så nu får jag ta igen det genom att lyssna extra många gånger. ;)


... och ja, "Sju sorters apa" finns med.

Midjestyrd och gul

Idag var andra dagen jag körde hjullastare, och jag måste erkänna en sak: jag är inte ens hälften så dålig på det som jag trodde. Snarare är jag faktiskt rätt okej, nästan lite halvbra.

Det är kanske sju gånger roligare att köra hjullastare än truck, och truck är jättejätteroligt att köra. Jag är alltså ganska nöjd att jag får köra skönheten här bredvid hela veckan (eller någon annan av maskinerna som finns på skolan. Tydligen skulle vi byta imorgon, så att alla får prova på att skrapa snö, flytta pallar och stapla cementringar.). Det är förresten kalasroligt (men svårt) att köra något som är midjestyrt. Maskinen beter sig liksom inte som något jag är van vid. Det gör inget.

Om jag taggar det här inlägget med "sex" och "hål", får jag googleträffar då? ;)

Jag har äntligen fått upp mina öronhål i sex millimeter, så nu går att det att se igenom dem. Jag vete sjutton om jag ska stanna där, eller om jag ska fortsätta upp till åtta. Jag har smycken upp till 10 tror det ska inte vara några problem att fortsätta. Frågan är ju bara om jag vill. Vill jag? Äh, det återstår att se.

Jag ska köra hjullastare veckan som kommer. Det blir nog kul.

Bättre sent än aldrig

Hur kommer det sig att jag nu, efter att ha bott i det läskiga lilla korridoren i Västerås sen mitten på augusti, äntligen har hittat en vettig själ att hänga med (i korridoren alltså, jag har ju haft två andra att hänga med, även om det har blivit mer sällan än jag skulle önskat)? Nu, när jag flyttar om en dryg vecka? Det är orättvist, det är vad det är.

Å andra sidan, jag är glad att jag har sällskap i alla fall veckan som kommer. Har jag nämnt att jag går tillbaka till det vanliga schemat? Det gör jag i alla fall. Jag antar att jag kan vänta mig fler "bla bla bla". Jag kan inte lova att jag inte tar till våld.

hansi tipsar

I julas visade Svt en show från Umeå med Klungan. Jag har sett den flera gånger sen dess, och det mesta är riktigt riktigt bra. Igår, på Södra teatern, var det ännu bättre. Bitvis var det svårt att andas, så bra var det.

Alla karaktärer fanns på riktigt, det var inte bara att de bytte kläder och dialekter, utan det var som att de faktiskt bytte personligheter. Jag vet att det låter fånigt, men det är det enda sättet jag kan förklara det på. Allt hängde ihop: dialekt, tonläge, kläder, frisyr, tics, minspel ... allt.

Fortfarande, så här ett dygn senare, kommer jag på mig själv med att fnissa ohejdat åt Job Andersson, som berättar hur det var förr i världen, åt Katla som berättar om sin uppväxt, och åt Gustav Svensson, vid vars bord intelligentian dinerar. Att Thunders son Ricky är dum i huvudet är kanske ingen överraskning, men att det skulle skita sig mellan Jens och tjejen? Didn't see that coming. ;)

Dagens tips är alltså att, om du har chansen, se till att du tar dig iväg till Södra teatern under nästa vecka (må-to) och ser "Jag är en fågel nu". Själv ska jag göra ett återbesök på insdag, eftersom Ullis fyller år.

Jag hade rätt igår

Det är riksintag på kursen, och de flesta av eleverna kommer från Stockholm. NU borde de väl fatta?

Idag var det en i klassen som pratade om att hen ville söka bussutbildningen och fick från en annan elev svaret "ja, du kommer ju inte att komma in i alla fall. Du har ju fel hudfärg!". Jag misstänker att det var meningen att det skulle vara roligt. Det var det inte, så jag vände mig mot personen, och frågade varför det hela tiden var så jävla viktigt vad folk hade för hudfärg?

"Det var ju bara ett SKÄMT!"

Jag vet inte hur det är med er, men jag känner att när nån "skämtar" om hudfärg hela jävla tiden, så är det inte ett skämt, utan blodigt allvar. Jag sa det, och då fick jag klassikern tillbaka. (Så gör du klassikern: Håll upp höger hand en bit upp i luften, i hakhöjd ungefär. Håll ihop fingrarna, och smacka dem upprepade gånger mot tummen. Säg samtidigt (med din allra töntigaste fjortiskilleröst) "bla bla bla", et voilà: klassikern!)

Jag vill också, för ordningens skull, tillägga, att personen som framförde denna klassiska gest- och lätesmanöver är 38 år. Inte hundår, människoår.

O nej, här finns inga rasister

Visste ni att skälet till att det är "så jävla mycket negrer" på bussförarutbildningen, är att det i deras hemländer är fint att vara chaffis, och att de åker tillbaka direkt efter att de fått sitt körkort? Inte? Nä, men hur ska du då förklara att "det finns ju inga negrer som kör buss här i stan, var fan tar de vägen då? Här är det ju bara en massa turkar och annat skit som kör."?

Nej nej, kom nu inte dragande med en massa tjafs om att kursen troligtvis har riksintag, och att de elever som läser på skolan troligtvis kommer från kommuner där det finns brist på förare (så kommunerna betalar gladeligen för att snabbt få ut förare)? Nä, det vet ju alla, att det är helt klart värt att ta sig till Sverige från t ex Somalia, få uppehållstillstånd, lära sig språket, tampas med allt jävelskap en kan tampas med, för att lura Västerås kommun på de pengar en utbildning kostar. Så klart.

Behöver jag säga att jag försökte få dem att inse hur vansinnig tanken är, och att jag inte lyckades? Nej, jag tänkte väl det.

För övrigt är uttrycket en ska använda om en tråkig syssla (t ex att plocka isär en massa legobitar som har använts i logistikspelet) "ett jävla negergöra", för det hörde jag flera gånger. Så, någon som tvivlade på att dagens ord var "neger"? Inte? Bra.

Ibland är jag glad att jag har fel

... som t ex nu: det verkar som att jag hade fel angående rektorn och mitt schema, i alla fall vad det lät på min lärare. Han kunde inte säga något på rak arm (mest för att jag snubblade över honom i korridoren när han var försenad), men han sa i alla fall "ja, han sa att det skulle väl inte vara några problem". Så, nu får jag väl hålla tummarna ett tag till. :)

För övrigt var det grymt trevligt att fika igår, och jag tror att mitt sällskap inte hade snortråkigt. Nu ska jag strax iväg och fika med en av de heta donnorna, så jag är på strålande humör. Tjingeling!

Det är så härligt att vara i skolan

Nu skulle jag kunna skriva om de vidrigheter jag hörde idag i skolan ("[...] men min flickvän blev så jävla full att jag var tvungen att köra hem henne. Ja, visst skulle jag kunna haft sex med henne, det var ju bara att dra isär benen, men då är det ju inget motstånd." "Haha, de killarna med brallorna där nere under röven, de har det bara för att tjejerna ska få ett försprång. De springer ju inte så snabbt med brallorna där." "höhö, skillnaden att knulla en negerfitta jämfört med en vanlig är [här vet jag inte vad som sades eftersom jag var tvungen att gå därifrån för att inte få en hjärnblödning eller skada någon riktigt mycket]". Släng dit hur många våldtäktsskämt du vill, de fanns med hela bunten, liksom de obligatoriska rasist- och homoskämten.), men det tänker jag inte göra. Gör jag det så blir jag arg, så jag låter bli.

I stället väljer jag att berätta att jag snart ska få fikasällskap av två i min korridor. Jag gick helt enkelt fram till dem och frågade, och de verkade så paffa att de inte kom på någon undanflykt.


[Och nej, jag sa inget om "skämten", i stället satt jag där med en stor klump arggråt i halsen, en klump som var det enda som höll uppkastningarna nere. Nej, jag sa inget, och jag vet inte om jag ångrar det eller inte. Just nu känner jag mig bara äcklad, och tom.]

Nu börjar det

... och jag är redan lite orolig för att jag ska bli tvungen att hoppa från balkongen när jag hör och ser Jimmy Jansson. Jag avskyr honom, verkligen avskyr. Någon borde berätta för honom att han är kass, och att han borde lägga av. Är det inte sånt en har släkt och vänner till?

Jag ska se ut som Tiina Rosenberg när jag blir stor

Jag har några hårstrån som är helt kritvita. Tänk om jag blir gråhårig innan jag är 30? Jävlars vad tufft! :)

hansi - aldrig nöjd

Jag har kommit fram till att mitt schema har funkar kanonbra för mig ett tag. Jag behöver inte bli stressad av att ha någon mer i bilen som kommenterar saker, jag får långa sjok av körning, och jag har en lärare helt för mig själv. Jag har helt enkelt fått in säkerheten när jag har kört.

Nu känns det som att det vore vettigt att gå tillbaka till det vanliga schemat igen, för jag märker att jag tappar en del på en vecka. Saker som just börjar sätta sig vore kanonbra att kunna ta upp redan dagen efter, i stället för att försöka minnas dem (både i huvudet och i kroppen) en hel vecka. Närd et dessutom kommer kurser som sträcker sig över en hel vecka, och jag då missar den veckans körning, ja, då går det ju ännu längre tid mellan körningarna.

I onsdags bad jag om att få byta tillbaka, men det var inte bara sent, utan heller inte upp till läraren. Han skulle prata med rektor (så vi vet ju alla hur bra det kommer att gå), och så skulle han meddela så snart han kunde.

Jag kan vara den jobbigaste vuxenelev de har haft.

Some girls are bigger than others II

En annan sak jag har tänkt på: när en ska träffa folk en bara pratat med på nätet ... ? Hur mycket ska en säga innan? Visst, det är enkelt att säga "vi träffas utanför Åhléns, jag har svarta kläder och mörkblå Marimekkoväska med ett kvinnokampstecken på", men det jag ofta frågar mig är om jag även ska lägga till "btw, jag en tjockis, bara så att du vet"? Jag menar, även om jag ska träffa folk jag bara är (och ska vara) kompis med, så känns det ... schystast? att "förvarna": "Hey, jag är ett fetto, så ifall du är allergisk kanske vi ska låta bli att ses?"

Är det bara jag som har såna konstiga funderingar? Jag menar, folk brukar ju inte ha något emot att umgås med folk som t ex är fula (inte för att det händer mig, alla mina kompisar är snygga, and that's a fact), men feta? Jag vet fan inte.

Så, är det rätt att förvarna folk, om inte annat för att de ska hitta igen en lättare?

Jag läste ett gammalt nummer av Ottar, och där var det en kvinna i rullstol som hade testat internetdejting (Ulla, en bit ner i texten). Jag påstår inte att det är samma sak (inte minst för att jag inte dejtar), men samtidigt är det en ganska intressant sak att fundera på: hur mycket behöver en berätta? Vad är det som är viktigast att framhålla i nya bekantskaper? Jag menar, bara för att jag är tjock betyder det ju inte att jag inte är trevlig (även om folk envisas med att tro att alla tjockisar är glada och snälla jämt), och det betyder ju inte att jag är dum. För mig är det viktigaste med nya bekantskaper att de är intelligenta och roliga att umgås med. Det uteslutar m a o rätt många, å andra sidan så avslöjas det ganska snabbt även på nätet (även om gudarna ska veta att jag har låtit mig luras att tro att folk är schysta, och det visar sig attd e är as IRL). Vad jag vill säga? Jag vet inte. Kanske vill jag bara förvarna folk som inte känner mig, och som skulle råka läsa den här bloggen att jag är en tjockis, men rätt trevlig (och vi ska inte glömma snygg! ;)) ändå.

Så det så.

[Tillägg: Encyclopedia Dramatica verkar ju ha genomskådat mig redan. Någon mer än jag som tycker att kommentarerna är väl otäcka?]

Some girls are bigger than others

Jag har kollat en del på tv den senaste tiden (det blir lätt så när motivationen att läsa teori är på bottennivåer), och sett en trailer för en film som kommer att visas (eller har den redan visats? Jag vet faktiskt inte.) på någon av reklamkanalerna. "Min stora kärlek" tror jag den heter, "Shallow Hal" i original. Vad jag har förstått av att bara titta på trailern, så är Jack blacks karaktär tillsammans med en tjej som är så fet att hon sitter sönder stolar, och kan göra kanonkulan rättvisa. Han verkar inte se det, utan ser sin flickvän som en smal snygg brutta (Gwyneth Paltrow).

Som sagt, nu har jag inte sett filmen ... men vafan? Jag har sett en liten snutt där en får se hur flickvännen ser ut, strax innan hon ska göra kanonkulan. Hon är inte större än jag, och jag sitter inte sönder stolar, och skulle jag göra kanonkulan skulle jag inte skapa tsunamivågor. Faktiskt. Så, jag är med andra ord så fet att jag borde få en egen film. :)

Lite samma sak har jag tänkt när jag kollat på "Vänner", och vi får se hur fet Monica var när hon var ung. Det skämtas hur mycket som helst om hur otroligt fet hon var, och att hon åt hela tiden. När jag tittar på Courtney Cox i fatsuit så visst, hon är tjock. Men allvarligt, det är väl inte Gilbert Grapes mamma-fet heller? Det är inte utan att jag börjar undra hur många det är som garvar åt mig när jag rultar fram?

För övrigt borde jag lyssna lite på The Smiths, det var länge sen nu.

"I am Man"

Jag såg nyss en reklam på tv, men den verkar inte ha kommit upp på Burger Kings hemsida. I alla fall, där fick jag lära mig att att vara man innebär att en ska äta kött. Mycket kött. Allt annat är brudmat.

Så nu vet jag, jag är inte man i alla fall. Vad är jag då?

Jag är allergisk

Jag är överkänslig mot en massa saker: bananer, gröna äpplen, ananas, mango, plåsterklister, latex, tomater, och en hal del till. Överkänslig alltså, inte allergisk.

Det jag däremot är allergisk mot, är saker som "vi vet vad kvinnor vill ha", "så funkar kvinnor" och andra, ska vi säga generella?, uttalanden som endast baseras på en enda sak: kön (samma sak gäller ju givetvis uttalanden baserade på etnicitet eller sexualitet). Nej, du kan inte säga "det här gillar hansi, för hon är kvinna". Det är sånt som gör mig lite misstänksam mot saker som tv3:s nya satsning Girlyliscious. Jag vet, jag har inte sett allt än, men bara sidan säger en hel del.

Kvinnor är alltså intresserade av mode, sex och relationer. Politik? Å nej. Sport? Tssss ... Nej, vi vill kolla på Top Model (jag kan erkänna på en gång, jag kollar på det ibland, och jag tycker att det är underhållande), lära oss vad svenska kvinnor tycker om sex, samt kolla på en serie som by the looks of it verkar handla om hur svårt det är för kvinnor att förstå sig på män. Uja.

Så, vi tar det här en gång till, långsamt: bara för att jag har en fitta betyder det inte att jag är intresserad av saker som "kvinnor gillar". Jag tror inte att jag gillar (eller ogillar för den delen) saker bara för att jag har fitta. Däremot kan jag gilla saker bara för att jag uppfostrats till det. För mig är det stor skillnad.

När det görs böcker, tv-program och filmer om hur olika män och kvinnor är, gör det inte någonting bättre. Jag skulle faktiskt kunna sträcka mig så långt som till att säga att det göra saker sämre. Eller så är det bara jag som inte fattar hur en riktig kvinna ska vara. Darn.

Bytt är bytt, kommer aldrig igen

Visst brukar det väl heta så? Det stämmer i vilket fall som helst inte, för nu har jag bytt husläkare igen. De enda som hade platser över var på heeeelt fel sida stan, och en privatläkare mitt i stan. Det fick bli det senare, trots att det tar emot. Nu har jag i alla fall fått en tid (27 februari, inte helt snart m a o), och slipper ringa om och om och om och om igen.

Tant vid 27

Jag är tant, tant på riktigt. Inte nog med att det har införskaffats ett matsalsbord som är 200x90 cm (och ja, jag är så nöjd att det nästan är fånigt. Det är skitbra om en vill spela spel, äta middag fler än två, och ... och ... ja, göra saker som kräver ett stort bord.), jag har fått ont på skumma ställen. Eller nä, egentligen är det ju bara de vanliga krämporna, men en ny har tillkommit: nedanför vänster ringfinger har jag fått en knöl. En knöl är okej, det går att känna på den ibland med äckelblandad förtjusning (du vet, *peta peta* och sen pipa till för att det är läbbigt att ha en knöl som dessutom rör sig lite grann). En knöl som blir större, och som dessutom börjar göra ont är int efullt lika lajbans. En knöl som blir större, som börjar göra ont, och där smärtan sprider sig ut en bit i handen är faktiskt inte kul alls. Inte ett smack. Jag håller mig för skratt, och det är inte svårt. Alls.

Ja, jag vet att det troligtvis bara är nån liten senknuta eller nåt annat lika osexigt (läs: ofarligt), men det hindrar ju mig ju inte från att vara irriterad på att den är där, och dessutom gör att jag inte kan göra allt jag kanske vill kunna göra, i alla fall utan att ha ont. Dumma äckliga lilla grej, jag vill att den försvinner nu. På stubben. Nyss.

Sist men inte minst:

Den 2 juni ska det göras en road trip till Rättvik, för då ska vi se Antony and the Johnsons på Dalhalla. Jag får gåshud bara jag tänker på det.

Och ja, givetvis ska vi sitta - och på det bästa dalmål vi förmår - skrika "Nä kommä han den dära Råbärt Oälls då? Kan du den dä Reppsodi in råck?". Det kommer bli en fin dag, det känner jag på mig.

Det dröjer tills jag får ge mig ut på egen hand

Jag är förresten fortfarande rätt dålig på att köra lastbil, vilket stör mig alldeles ofantligt mycket. Jag vill ju vara bra på det, kan jag inte få vara det då? Nu är jag en av två i klassen som fortfarande inte har C-kort, och det känns verkligen inte bra. Jag vet att jag inte ska jämföra mig med andra, men det är svårt att undvika. Nu har jag i alla fall bestämt mig för att satsa ordentligt på att bli bra så att jag får C-behörigheten, sen får jag se om det finns tid (och talang) till att ta E också. Jag har på intet vis gett upp, jag har mest insett mina begränsningar.

Mitt huvud är fullt av snor och släpvagnskopplingar

eller nä, riktigt så illa är det inte. Det vore jobbigt att ha släpvagnskopplingar i huvudet, de är ju ändå rätt stora. Det är bara det att jag tänker på dem, mest för att jag har prov nästa vecka.

Dagarna i Västerås (tisdag kväll till torsdag eftermiddag) gick snabbare än väntat, mest för att jag faktiskt fick tillbringa en kväll i ett strålande vackert och trevligt sällskap. Siv bjöd på middag, och jag fick prata av mig lite till om allt som stör mig ( d v s allt). Det var så trevligt att faktiskt få träffa någon i Västerås som har något att säga, och har funderat på saker som är viktiga. Det finns en till som brukar hålla mitt humör uppe, men våra tider passar inte ihop längre. I vilket fall som helst, efter middagen med Siv var jag på bra humör ända till dagen efter. Nej, inte ens den sunkiga heltäckningsmattan på mitt rum kunde få mig på dåligt humör. :)