söndag, december 27, 2009

Jag har kroppen full av lycka

och jag gillar det.


- iPhonepostat

lördag, december 26, 2009

Jag har sån tur

Jag har världens finaste exman. Det är så bra.

Jag gör ingen nytta, ingen nytta alls

Jag är så vansinnigt glad, och pirrig i kroppen (men det kanske beror på de mängder superstarkt kaffe jag dragit i mig? Nä.), och kan knappt koncentrera mig på något alls. Jag borde diska, jag borde plocka, jag borde dammsuga. I stället går jag runt och bara fånler.

Den bästa juldagen någonsin

Jag är inget större fan av julen, vilket du säkert vet. Egentligen tycker jag mest att den är i vägen, och blir irriterad över att folk ska vara så överjävla glada hela tiden. Julafton brukar vara hetsig, och juldagen skräp.

I år blev det annorlunda. Jag samlade minst sju tusen pity points genom att sitta mol allena på julafton (ka-ching!), och hade sen den bästa tänkbara juldag det går att ha. Visst, förmiddagen var lite seg (jag tvättade, bara en sån sak), men vid två kom Liza, och allt ändrades. Eftermiddagen ägnades åt att äta kladdkaka (som förvisso skulle tjäna på mer choklad och mindre socker, men i övrigt var den bra), dricka kaffe och lyssna på mängder av musik. Vad härligt det är att bli alldeles till sig och "oh, väntaväntavänta, lyssna på den här!"! Jag vill så gärna gräva ner mig i Lizas iPod och se vad som mer gömmer sig där.

Efter musiklyssnande (vi är på intet sätt klara med det, vi har bara börjat) så gick vi på bio och såg Terry Gilliams nya, The Imaginarium of Dr Parnassus. Den var lagom skruvad, och Tom Waits var som vanligt fantastisk i allt han ger sig på. Filmen rekommenderas varmt! Vi bestämde också att vi båda hade glömt bort, men nu kommit på, att det är roligt att gå på bio, och att vi ska göra det oftare. Nästa måste är Alice i Underlandet, när den nu har premiär.

Håhåjaja, klockan var ju bara barnet när vi kom ut från bion, så vi bestämde oss för att gå till O'Connor's. Det var ett bra beslut, och troligen det bästa möjliga avslutet på en ruskigt bra dag. Jag gillar att hänga med Liza. Jag gillar det som fan. Det är så häftigt att hitta någon som det klickar med omedelbart, och kunna hoppa över allt lära kännande på nåt sätt.

I säng kom jag sent (eller tidigt, det beror på om en menar att det fortfarande var kväll, eller om det var morgon), och somnade gjorde jag inte förrän framåt fyra tror jag, efter att ha hängt på msn ett tag. Om några timmar är min väntan över, och jag slipper att ivrigt logga in på msn i hopp om att hon ska vara inloggad samtidigt.

Snart

Mindre än tio timmar kvar.

fredag, december 25, 2009

Spridda skurar

Så här långsamt har nog inte tiden gått sen jag var barn. Dagarna släpar sig fram, och de vill aldrig ta slut.

Jag var inbjuden till Lisa igår, men jag bangade. Det hade varit jättetrevligt, men jag var på ett så konstigt humör (ett typiskt "inte ätit, inte sovit"-humör), och inte sugen på att vara social det allra minsta. Ja, givetvis ångrar jag att jag inte tog mig i kragen och tog mig dit, men det är sent nu.

På tal om igår så var jag på midnattsmässan i domkyrkan med Petra. Det var trevligt, och lite märkligt. Att det går att spela orgel så ... konstigt? Att det går att sjunga så vansinnigt högt, och sen låta helt lobotomerad när det kommer till att läsa trosbekännelsen? Att det går att läsa budskapet om Jesu födelse (som torde vara nåt slags glädjebudskap, i alla fall om en tror att han faktiskt var Guds enfödde son och hela den grejen) så oinspirerat och helt utan känsla? Jag var fascinerad. Det var ärligt talat lite härligt att få sjunga lite, även om jag hade kunnat hoppa över hela jesusgrejen (vilket jag i ärlighetens namn förstår kan vara lite knepigt att göra). Jag saknar att sjunga.

Jag borde rycka upp mig lite, pallra mig ner i tvättstugan och kolla till tvätten, och slänga ihop en kladdkaka. Liza kommer förhoppningsvis förbi och fikar, och sen ska vi på bio. Jag gillar att gå på bio, jag hade bara glömt det.

Nu är det ett och ett halvt dygn kvar. Det ska jag väl stå ut med?

torsdag, december 24, 2009

... och så en till

Det är ju ändå jul.


- iPhonepostat

En bild på hansis älskling

Kass bild, men ändå.


- iPhonepostat

Så här julfin är jag

Jag har bara klivit upp för att äta lite, och kanske pallra mig till affären. Sen ska jag sova mer. Så det så.


- iPhonepostat

Ibland är jag så jävla puckad

I morse gjorde jag det där jag aldrig trodde att jag skulle göra: jag vevade ner stödbenen på trailern, körde fram en bit och sänkte bilen. Jag gick t o m ut för att kolla så att jag gick fri, och sen körde jag fram en bra bit. Då slog det mig: jag glömde att lossa kablarna innan jag körde fram. Ja, jag drog av ABS-kabeln.

God jävla jul till dig hansi. Dumfan.

Hudlöshet

Jag är så märkligt hudlös när det kommer till vissa saker. I julklapp önskar jag att jag blir hårdhudad i stället.

onsdag, december 23, 2009

Tillbaka i Sverige

Tydligen är det till imorgon alla ska längta, men det gör inte jag (annat än att det ska bli skönt att komma hem och sova). Jag längtar till den 28, då hon äntligen kommer hem. Jag är så mesig, men jag kan verkligen inte tänka på nåt annat. Dessutom kan jag inte sluta le.

[... och med den 28 menar jag ju så klart den 26. Är det för att det helt enkelt känns som att det är så lång tid kvar som jag skriver fel? Är det för att jag är rasande dagvill? Är det för att jag helt enkelt inte kan det här med datum?]

Hemma om ett dygn eller så

Nu står jag i hamnen i Travemünde, och vill bara sova. Det är märkligt så trött en blir av att köra när det är vinterväglag. Något säger mig dessutom att jag behöver vara ordentligt utvilad när jag kommer till Malmö, för det verkar inte vara ohalt.

tisdag, december 22, 2009

... och så håller vi tummarna

för att allt flyter på som det ska så att jag hinner med färjan. Okej?

Det här med väder och trafik

Just nu befinner jag mig i Tyskland. Oftast flyter trafiken på fint, i alla fall nattetid. Det stora undantaget är om det har snöat, för då försvinner vett och sans hos folk.

Inatt körde jag från Duisburg till Travemünde. Eftersom det till en början var spegelblankt på vägen tog jag det lilla lugna (en lutning på 4% låter kanske inte så mycket, men det rullar på ganska bra, och i halka är det rätt läskigt), och puttrade på i kanske 60. Folk körde om i höga hastigheter som om det var sommar. Sen kom jag in i snön.

Jag provbromsade flera gånger (och fortsatte så lite då och då), och det var inte halt under. Det var alltså bara snö. Jag vet inte hur det är med dig, men jag kör långt mycket hellre på snö än på is. Det verkar jag vara ensam om, för helt plötsligt befinner jag mig i omkörningsfil, och kör om 20 långtradare i stöten. Min hastighet? 75, och då fullkomligen flög jag förbi den andra trafiken.

På vägen från Travemünde till Zwolle såg jag förresten i backspegeln hur en dragbil liksom blev omkörd av sin egen trailer. Det såg otäckt ut.

söndag, december 20, 2009

Kalastjugan, vilken grej!

Jag tycker att kalastjugan är årets finaste idé.
Jag sa det förresten.

Jag är så körd

Det är tur att jag inte är ensam om det. Sex dagar kvar.

En till att lägga på högen

Dygnet som gick mellan fredag och lördag eftermiddag var finast tänkbara. Jag tror ärligt talat att det inte finns ett smack som hade kunnat göra det bättre.

Bob Hansson är fantastisk

Bob Hansson säger det så jävla bra. Jag hörde dikten, och helvete om jag inte blir tårögd bara av att tänka på den.

lördag, december 19, 2009

Nu jävlar blir det åka av




- iPhonepostat

fredag, december 18, 2009

Två timmar kvar

kanske. Jösses.

Vad var det nu jag skulle göra?

Jag vet att jag har tusen saker jag borde göra, men just nu kommer jag inte på en enda. I stället sitter jag här med ett fånleende över hela ansiktet, och bara väntar. Jag är så töntig.

Ta ett djupt andetag, för här kommer den snart

De senaste dagarna har varit fantastiska. Tänk att vänja sig så snabbt vid att träffa någon, att på så kort tid få känslan av att det här - just det här - är så det ska vara. Det är fint.

Igår hängde jag i stort sett hela dagen med mitt allra nyaste nyförvärv när det kommer till vänner (ja, jag skriver "vänner", jag hoppar över kompisstadiet direkt med Liza), och det var så fint. Vi träffades för att äta lunch, och sen blev det fika, middag och bio av bara farten. Såna dagar är bra, när allt bara flyter på, och ingen har några andra tider att passa.

Jag märker att jag laddar inför det stora grå de vettlösa kallar "jul". Jag gillar att jag ska jobba lite, även om jag gärna hade jobbat över julafton också. Jag får vara glad att jag åtminstone jobbar fram till julaftons morgon.

På tal om glad så är det just det jag är. Jag är faktiskt glad mest hela tiden. Det kan bero på att jag har mycket att vara glad över, och faktiskt vågar tillåta mig själv att njuta av det (på tal om det borde jag ta bilen ut på en sväng :)). Livet är bra jävla fint!

torsdag, december 17, 2009

En dåres försvarstal

Okej, jag erkänner: jag skäms lite över att jag kör runt i en sänkt BMW, men bara för att det känns som att jag borde göra det. Fanken, biljäkeln är skitsnygg och oerhört rolig att köra. Ja, jag borde egentligen vara en 23-årig snubbe från Järlåsa, och inte en 30-årig kvinna på Öfre slotts, men ändå. Lite ont i magen får jag när det enda jag ser är rynkade pannor och näsor, men faktiskt: jag är en stor flicka, och borde verkligen inte bry mig om vad folk säger. Ändå känner jag att jag måste försvara mig hela tiden. Fånigt.

Så, jag har en bil som mest lämpar sig för att köra raggarrundor på stan med, men gudars vad glad jag blir i kroppen av att köra den. Ska vi helt enkelt säga så att jag är väldigt nöjd med min bil, och att jag inte behöver höra en gång till att jag kanske borde ha köpt nåt vettigare, nåt vuxnare, nåt mindre "hej, jag är en ung grabb från landet som tycker att det är helfräckt med en sänkt BMW"? Bra! :)

För övrigt är bakhjulsdrift sjukt läskigt till en början, men ruskigt roligt efter bara en liten stund. Jag har sällan suttit och skrattat högt när jag har kört, åtminstone inte åt själva körningen. Nu gör jag det. Jag har aldrig fått leka förr. :)

onsdag, december 16, 2009

Blir det bättre än så?

Att, kall efter en natts körning, få krypa ner i en uppvärmd säng är tämligen oslagbart.

"Det är inte en bil. Det är en BMW"

För några år sen hörde jag två snubbar stå och prata om lite allt möjligt, bl a bilar. Efter en stund hörde jag följande komplimang, med påföljande svar:

- Jag såg att du hade köpt en ny bil? Jävligt fräsch!
- Du. Det är inte en bil. Det är en BMW.

Numera kan jag svara samma sak, om någon kommenterar min bil (ny för mig, gammal för omvärlden). Ja, jag har köpt en BMW. Den har grönmetalliclack, och grön inredning. Det är en dieselbil, och så jävla trevlig att köra (trots att den är sänkt). Ja, jag kör en bil som vanligen körs av grabbar i 20-årsåldern, men jisses så snygg den är!

Jag har en egen bil. Det är så jävla vuxet.

Jag är verkligen inte sugen på jul

Hur jävla trevligt vore det inte att ha julen avklarad redan, och kunna koncentrera sig på ett nytt år med nya möjligheter och spännande grejer? Som sagt: ge mig slutet på december, ge mig början på januari!


- iPhonepostat

måndag, december 14, 2009

Två själar, en tanke

Att avsluta varandras meningar, t o m när de avslutas på ganska oväntade sätt, är ganska lustigt, och trevligt. Det ger liksom en känsla av att vi är, och tänker, ganska lika. Bra där.

Att hänga med Lukas har sina sidor

Idag har jag fått två mattor, en filt, ett par byxor, en t-shirt, ett armband samt hela armarna nedkräkta av Lukas. Vidare har fina lillasyster Sophie (mot betalning bör tilläggas, jag är ingen slavdrivare) sorterat mina tre garderober. Nu hittar jag mina kläder! Allt som allt har jag haft en kalasdag, med bara ett och annat som har stört. Ja, t ex att det inte snart är onsdag.

F ö vore det fina fisken om du kunde hålla tummarna att den finns kvar på lördag. Jag vill ju ha den!

De där fina dagarna igen

Helgen som gick var den finast tänkbara. Kroppen är full av värme och lycka, och allt känns bra.

Nu hoppas jag att det blir onsdag snart, och att julen sen rusar förbi. Ge mig slutet på december, ge mig början på januari. Ge mig lycka i dess renaste form!

Så jävla tråkigt

att kolla på när garderober ska rensas. Lukas är smart, och sover i stället.



- iPhonepostat

Lukas




- iPhonepostat

Samma julklappstips som förra året

Köp dina julklappar i Unicefs gåvobutik vetja! Julklappar till de personer som behöver det allra mest, kan det bli bättre?

söndag, december 13, 2009

Mer musik jag gillar

För några dagar sen hörde jag den här på holländsk radio. Jag gillar den, skarpt.


Pax

Det fanns inget ord jag hellre ville höra än det. Jag hoppas att det betyder det jag tror?

lördag, december 12, 2009

Idag är det precis ett år sen

som Anneli ringde och berättade. Fortfarande vill jag ringa Carina varje dag, och det händer att jag kommer så långt som till att plocka upp telefonen. Varje gång gör det ont, varje gång känner jag att hon fattas mig.

Jag har nog skrivit det förut, men jag saknar henne t o m ännu mer när jag är glad än när jag är ledsen. Jag vill att hon ska vara här, och vara en del av mitt liv, och glädjas med mig. Jag får försöka göra mina andra systrar mer delaktiga helt enkelt, för gudarna ska veta att jag (trots att jag är väldigt dålig på att säga det) älskar dem så det gör ont i kroppen. De är det finaste jag har. Troligtvis tycker de förstås nu att jag är oerhört påfrestande när jag tjatar hål i huvudet på dem om att jag är förälskad, men förhoppningsvis kan de stå ut med det. Annars få de helt enkelt bara humma med, samtidigt som de tänker på annat (för nej, jag kommer nog inte att ge mig än på ett tag).

För övrigt håller jag på att försöka lära mig att lyssna på Kents Utan dina andetag utan att gråta. Det går sådär.

Tänk att längtan

kan ta sig rent fysisk form, att det liksom draaaar i hela kroppen. Märkligt.

fredag, december 11, 2009

Jag testade bromsarna igår

Att komma i god fart på en huvudled, och se en tankbil svänga ut framför en från höger, det är faktiskt inte roligt alls. Som tur är har jag ju bra bromsar, så jag fick stopp på bilen med säkert en meter till godo. Hade det varit halt hade jag inte suttit här i Klevshult idag.

torsdag, december 10, 2009

Hanna Hellquist sätter ord på det

Jag läser en text av Hanna Hellquist, och plötsligt inser jag att hon har satt ord - enkla, lättförståeliga ord - på en företeelse som har gnagt mig länge. Hon skriver att hennes vän Johanna har en kropp som skulpterad i vispad grädde, och skriver om "kvinnor av Johannas kaliber", så egentligen kanske det inte är samma sak? Men jo, det är det. Även när det kommer till en kvinna som mer ser ut att vara kanske inte så mycket skulpterad så mycket som tillyxad, och inte i vispad grädde utan snarare ... äh, jag vet inte.

Hur som helst: samma sak som händer den undersköna Johanna i vit-guldig kreation händer halvsnygga Hanna, i arbetskläder. När män kommer fram till mig på färjan, eller halvskriker nåt över restaurangen, eller ställer sig i vägen i korridoren för att hinna ta sig en ordentlig blick på mig; då lyfter de också benet och kissar på mig. Som Hellquist skriver: det är inte ett ragg, det är ett återställande av ordningen. Jag ska inte tro att jag kan gå runt och känna mig som vilken chaufför som helst.

När jag åkte över med färjan senast hann jag bli förolämpad två gånger på vägen till receptionen. Det är ingen lång bit, och ändå hanns det med ett "kan verkligen lilla du köra så stora saker? Höhö, du kanske gillar att köra andra stora saker också? Höhö.", samt ett "men var har du karln då?" (för alla vet ju sen långt tidigare att lastbil körs med kuken, och har en ingen så behöver en uppenbarligen en karl som kan köra åt en). Ibland blir jag så trött.

Det jobbiga är att jag känner mig allra tryggast och minst uttittad när jag har en manlig kollega med mig. Då sticker jag inte ut så förbaskat, och många tror säkerligen att jag bara är ett bihang. Kläderna kan säkert förklaras med att jag är lite gullig och klär mig i Scaniakläder för att min oh så store och starke snusspottande karl är inbiten Scaniasnubbe.

Nu viker jag från ämnet, fast inte helt. Det handlar fortfarande om samma sak: ett sätt att hålla mig på plats.

Det är inte utan att en ibland förstår Bella.

Okej, jag är en tönt

Jag vet som sagt inte längre vad jag gillar för att det är bra, och vad jag gillar för att jag hör det så ofta. Här är ytterligare ett exempel:



Det är skittöntigt att gilla Milow, jag vet. Å andra sidan, har jag nånsin backat från nåt för att det är skittöntigt? Jag måste erkänna att jag, varje gång jag hör den här låten, höjer volymen och sjunger med. Ha!

... och helt plötsligt blev Jingle Bells uthärdlig

Dagens tips nr 2:

Tänk inte. Känn!

Dagens tips:

Om du vill använda ditt nya mobila bredband (eller som det också heter, bredbar mobil), men inte starta en helt ny månad (eftersom jag inte kommer att vara i Tyskland så vansinnigt mycket just nu tyckte jag att det kunde vara lämpligt att inte starta en 30-dagarsperiod just idag) kan du använda de fria dagarna du fick med modemet. Om du ska göra det, är det smartast att börja med att slå av Airport. Annars kommer du att slösa bort både tid och tre surfdagar, bara för att du inte fattar varför den inte kopplar upp.

onsdag, december 09, 2009

Som om natten inte var tillräckligt mörk och läskig

Jag har börjat lyssna på Joe Hills 20th Century Ghosts, och hittills gör den mig inte besviken. Ja, det kan tyckas puckat av en skrajsen brutta att lyssna på sånt, ensam i en lastbil mitt i natten; och det är det. Icke desto mindre är det en vansinnigt bra idé. Det är lite som huvudpersonen i den första novellen säger, det är sällan en råkar på skriven skräck som känns ny och fräsch. Jag gillar't.

Surfin' US... nä, Germany

Håhåjaja. Jag har äntligen tagit mig för det där jag har funderat på länge: skaffa ett tyskt mobilt bredband. Det blir så löjligt dyrt att surfa på de få hotspots som finns, och det är inte så lätt att passa in sina raster så de hamnar på ställen med internetcaféer. Så, idag tog jag bussen till Lübeck, och införskaffade ett styck modem, och fyra vouchers så att jag klarar mig ett tag. Nu jävlar ska här surfas! :)

Nu är det dags att äta lunch, och sen sova några timmar till. Mitt huvud är fullt av snor, och jag vete fanken vem som petat in det där. Taskigt gjort är det i alla fall.

söndag, december 06, 2009

... men jag lämnar ändå Sverige med en fin känsla i kroppen.

Vi ses snart igen!

Snart precis ett år sen

och det går inte en enda dag utan att jag saknar henne.

Jag vet att hon hade gillat att se mig så här glad, och hon hade definitivt tyckt om den som gör mig så här glad. Det är en lite märklig kombination av känslor just nu. Jag tror att det är enklast att beskriva det som sorgsen lycka.

Mot Sherwoodskogen! (Ja, Holland åtminstone)

Torsvik blir verkligen inte mer spännande med tiden, hur jag än vrider och vänder på det. Nu är det strax dags att åka härifrån (yay!), jag ska bara pallra mig in för en kopp kaffe.

Jag är fortfarande på strålande humör, trots gråvädret. Jag har solsken i magen, och då funkar allt.

lördag, december 05, 2009

These go to eleven

Jag är så sjukt sugen på att se "This is Spinal Tap", det var så länge sen. Jag måste köpa den till mig själv i julklapp tror jag.



Nigel Tufnel: The numbers all go to eleven. Look, right across the board, eleven, eleven, eleven and...
Marty DiBergi: Oh, I see. And most amps go up to ten?
Nigel Tufnel: Exactly.
Marty DiBergi: Does that mean it’s louder? Is it any louder?
Nigel Tufnel: Well, it’s one louder, isn’t it? It’s not ten. You see, most blokes, you know, will be playing at ten. You’re on ten here, all the way up, all the way up, all the way up, you’re on ten on your guitar. Where can you go from there? Where?
Marty DiBergi: I don’t know.
Nigel Tufnel: Nowhere. Exactly. What we do is, if we need that extra push over the cliff, you know what we do?
Marty DiBergi: Put it up to eleven.
Nigel Tufnel: Eleven. Exactly. One louder.
Marty DiBergi: Why don’t you just make ten louder and make ten be the top number and make that a little louder?
Nigel Tufnel: [pause] These go to eleven.

Jag vimsar nog mest

Imorgon bitti (tidigt tidigt) ska jag jobba igen. Jag ser fram emot att åka till Holland igen, det var löjligt länge sen nu. Det ska bli spännande att se om alla vägbyggen är kvar, eller om några är avslutade. Jag längtar till att få köra på färjan, och veta att jag är på väg. Jag längtar efter att köra av färjan, och dundra ner mot Holland mitt i natten när det bara är andra lastbilar ute. Jag ser fram emot att sova i bilen, det är lite som att sova i en väldigt ombonad koja.

Nu när klockan är ganska mycket så borde jag kanske redan vara klar att åka till Södertälje (jag sover där i natt, det är så fasansfullt trist att kliva upp löjligt tidigt när det är blött och kallt), men det är jag inte. Jag har tvätt på tork, jag har inte handlat, och jag har inte lagat mat. Vad har jag då gjort? Tja ... jo, jag och David har köpt en present till Lena (måhända en väldigt trist en, men praktisk), det är väl egentligen det enda halvvettiga.

I övrigt har jag mest vimsat omkring och varit märkligt frånvarande. Jag glömde att lägga in tvättbollen med tvättmedel i maskinen, jag glömde att slå på fläkten i torkrummet, jag plockade fram mjölk till kaffet men glömde den framme eftersom jag inte ens kom ihåg att slå på kaffe ... Men det är okej. Det gick att stoppa maskinen, kläderna kommer att hinna torka ändå, och jag klarar mig utan kaffe en liten stund till. Jag går mest runt och ler. Det är nog bra att jag ska jobba och koncentrera mig på annat ett tag. Ja, jag ser fram emot att jobba (som sjutton faktiskt!) men för en gångs skull skulle jag faktiskt inte ha jättemycket emot en kortare tur. Å andra sidan, det finns tid att träffas sen.

Jag vill nog faktiskt mest upplysa dig om att jag är glad.

Om jag ler bredare kommer mina mungipor antingen att mötas på bakhuvudet, eller hamna utanför ansiktet

Den vackra och fantastiska, hon som får mig tyst och pirrig och babblig och varm och får mig att känna mig fantastisk: hon tycker om mig också.

Loney Dear och Ed Harcourt

Igår kväll var jag på konsert med David i Filadelfiakyrkan. Vi skulle se Ed Harcourt, det var allt vi visste. På biljetten stod det ett par bandnamn till som ingen av oss kände igen, men kom igen, hur illa kan det bli? Svaret är: inte illa alls. Jävlar så bra allt var!

Förresten, hur kommer det sig att ingen har upplyst en stackars hansi om Loney Dear? Taskigt gjort. Nu har jag lyssnat en massa på Spotify, men det är nog som David säger: inget kan toppa liveframförandet. Jag var helt tagen.



Ed Harcourt är förresten kung.

hansi - nu med fjärilar i magen






Jag är upp över öronen förälskad.







fredag, december 04, 2009

Jösses.

torsdag, december 03, 2009

Jag är trött som ett djur,

frågan är bara vilket? Jag tippar på ett litet litet murmeldjur kanske, eller kanske en utarbetad bäver.

Nu är jag inte trött för att jag har arbetat så hårt (tvärtom nästan!), utan för att jag varit vaken hela natten. Det var förvisso för att jag jobbade, men inte så hårt. Ord ord ord: dags att sluta svamla och stupa i säng i stället.

Den inplanerade lunchen får ställas in, för jag tror inte att jag kommer att vara kontaktbar vid den tiden.

På hal is i Småland

På vägen ut från tvätten i Klevshult släppte greppet. Det var läskigt av bara sjutton, men lite roligt också. Ja, jag tog det lugnt, och ändå gled jag i sidled en smula för nära kanten. Det är kanske dags att börja förbereda sig mentalt för hala vägar helt enkelt.

Mest vill jag att natten ska gå så att jag kommer hem nån gång.

onsdag, december 02, 2009

När sömnen flyr mig

(men inte i nån bitter plåga, tvärtom!) får jag helt enkelt passa på att äta mat, lyssna på musik och bara njuta av att vara tillbaka på jobbet, och ha en gladkänsla i hela kroppen.

På tal om att vara tillbaka på jobbet: jag har verkligen längtat efter att köra den här bilen. Okej, kanske inte just just den här, det skulle gått lika bra med dess syster också. Fördelen med den här (och den andra) är att den har ett aux-uttag, så jag kan koppla in min iPod, och lyssna på den musik jag vill. Det är klart mindre meckigt än att hålla på att byta skivor hela tiden. Dessutom kan jag nu, när jag sitter och har dygnsvila och slösurfar, lyssna på Spotify. Jag lyssnar på samma spellista om och om igen, och utökar den med ett par låtar i taget bara. Jag är sjukt enkelspårig (men det kan ju inte komma som någon överraskning för nån).

Nackdelen med den här bilen är att den luktar röv. I kid you not, hela bilen stinker askkopp. Jag misstänker att nån har tokrökt i bilen, och sen tejpat igen alla springor för att röken ska få bästa möjliga möjlighet att verkligen sätta sig. Så, här sitter jag med huvudvärk, och en avskyvärd stank. Mitt hår luktar illa, mina händer stinker, mina kläder osar. Det ska bli så skönt att ställa den här bilen, även om jag inte riktigt gillar att lämna över en bil i taskigt skick.

Nu är frågan: kaffe på maten (eller snarare efter maten), eller strunta i det och försöka somna om på stört? Maten förresten, jag håller med Linus: både vårrullar och jordnötssås är solklara risfaktorer. Dock håller inte restaurang Hamn & Peppar med, de slänger glatt med pasta. Det funkar så där. De gjorde dessutom i ordning en portion som hade gjort en rallare andlös. Jag har ätit och ätit, och ändå är det bara ena hörnet som ser rört ut. Å andra sidan, jag har ju mat så jag klarar mig hela vägen hem. :)

Vid 20 hoppas jag att min trailer kommit in, och då är det dags att rulla tillbaka mot Södertälje. Håll tummarna för torra vägbanor och lite trafik!

Förresten

så slår fyrverkerier krona och fågelsång med lätthet, vilken dag som helst.

Jag tror

att jag kanske möjligtvis har skäl till att vara glad. Har jag det?

tisdag, december 01, 2009

Har jag nämnt att jag är på bra humör?

Det är jag i alla fall.
Ibland undrar jag hur Gösta har det.

Ibland saknar jag nattaffischering och tapetklister

Jag borde göra en massa saker, men som det stod på en Loesjeaffisch för många år sen: disken kan vänta (eller var det "[...] får vänta"?).


Jag försökte hålla mig vaken

I kväll ska jag jobba igen. Det är alltid lite svårt att gå från ledig till att köra natt, inte minst för att det är så svårt att sova igen tid (vilket jag har hört inte går ens efter. Borttappad sömn är borttappad, och så är det med det.) innan det är dags att åka. Ett gammalt, hyfsat beprövat knep, är ju att vara vaken länge natten innan, och på så sätt vända dygnet fel. Vi kan säga så här: det funkar dåligt för mig. Jag hade sällskap på msn till strax efter 01, och släckte en halvtimme efter det nånting eftersom jag var så rasande trött. Jag var på strålande humör, och tänkte att nu, nu kommer jag att kunna sova länge.

Min kropp är ju inte som andra, det vet vi ju redan. Idag tyckte min kropp att sova länge, det är fram till 06. Jag tog mig ett allvarligt snack med den ("bara för att du är glad betyder det inte att du slipper undan att sova. Tillbaka till sängen, marsch pannkaka!"), och så där har vi hållit på hela morgonen. Till slut lyckades jag sova fram till strax efter 09, vilket inte är helilla. Lyckas jag sova nån timme strax innan jag åker i eftermiddag ska det här gå kalasfint. Troligtvis kommer jag att vara på glatt humör när det är dags att rulla ut från Södertälje, och med en gladkänsla i magen är det lätt att hålla sig vaken. Jag vet fortfarande inte om jag har rätt att känna så här, men ärligt talat: jag har inte tålamod nog att fundera över det just nu. Jag är glad, och oavsett anledning tänker jag fortsätta med det så länge det bara går.

Musik

Jag fick hjälp av David att installera Spotify på min andra dator. Jag vet, det är egentligen inte så svårt att göra själv, om det inte vore för den lilla detaljen att jag kör Ubuntu på den. Det är tur att jag har David, mannen med världens största tålamod (vi ska inte glömma att det var han som lärde mig köra bil, något som då såg ut att vara en utmaning värdig vilken superhjälte som helst. Thunder kanske.) till min hjälp.

Nu kan jag slösurfa samtidigt som jag vill lyssna på min magnifika spellista på Spotify, utan att behöva stå vid stereon. Vilken lyx!

Bara de riktiga orden

Det här med ord är svårt. Jag har inga ambitioner att uttrycka mig särdeles vackert, eller ens väl alla gånger. Dock önskar jag ibland att jag kunde vara mer tydlig.

"Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta" brukar det ju heta, och jag vete sjutton om det inte stämmer. Är jag så dålig på att uttrycka mig för att jag inte har tänkt färdigt, eller är det för att jag inte vågar tänka vissa tankar helt ut? Hur som helst så stör det mig ibland att jag inte kan vara rakt på sak, utan måste tassa runt och inte (viljakunnavåga) säga eller skriva något som kanske skulle lämna mig sårbar.

Egentligen ... egentligen skulle jag vilja kunna uttrycka mig vackert, men ändå med substans. Jag skulle vilja använda bara de riktiga orden, orden med krona och fågelsång. Till dess jag finner modet att ens försöka, gör jag det jag gör bäst: babblar.