Bättre sent än aldrig

Hur kommer det sig att jag nu, efter att ha bott i det läskiga lilla korridoren i Västerås sen mitten på augusti, äntligen har hittat en vettig själ att hänga med (i korridoren alltså, jag har ju haft två andra att hänga med, även om det har blivit mer sällan än jag skulle önskat)? Nu, när jag flyttar om en dryg vecka? Det är orättvist, det är vad det är.

Å andra sidan, jag är glad att jag har sällskap i alla fall veckan som kommer. Har jag nämnt att jag går tillbaka till det vanliga schemat? Det gör jag i alla fall. Jag antar att jag kan vänta mig fler "bla bla bla". Jag kan inte lova att jag inte tar till våld.