Vem bestämmer vilka vänner man förtjänar? Det beror nog på vilken slags vän man själv är. Hursomhelst, "i nöden prövas vännen" är ju ett väldigt sant ordspråk. Jag känner inte särskilt väl nutidens Hanna, men jag förundras över och beundrar ditt sätt att hantera din sorg och din ilska. Med den beskrivningen av din mor och din barndom är det helt otroligt fantastiskt att du överlevt och fortfarande är en socialt fungerande människa. Varifrån fick du dina mentala verktyg för att hantera alla besvikelser och bedrövelser? Ibland undrar jag om vissa människor är födda till att vara överlevare. Fortsätt leva, vara vän, kvinna, människa!
Du förtjänar de bästa. Och be om hjälp om du behöver. Kom ihåg det.
Om du referar till mig som en av de två, vilket du logiskt sett borde göra, kan jag säga att jag just mejlat pappa och min älskade syster om att jag för första gången någonsin sett sorg på nära håll. En annan människas sorg.
Uppenbarligen är inte sorg ful, eller rödgråten eller uppriven. Den är liten och älskansvärd. Jag borde inte skriva det här som kommentar på bloggen. Jag älskar dig Hanna, du är så sjukt stark och liten och allt på en gång. Jäpp, nu grinar jag. Och ska erkänna att jag gjort det sen jag kom hem. För det är fördjävligt.
Och om du inte menade att jag var en av de två som besökt dig i dag: skit samma: jag älskar dig i alla fall.
Ooops. Ska kanske förklara att jag i mitt mejl till pappa (kommer du ihåg hur du skulle ropa paaapaaa på bokmässan?) och Elin inte berättat något om er.
Stor kram! Och krama David också! Hoppas att höras snart!!!
5 kommentarer:
Jag tror inte alls att de är finare än Du förtjänar.
Men kanske så fina som Du behöver.
Vem bestämmer vilka vänner man förtjänar? Det beror nog på vilken slags vän man själv är. Hursomhelst, "i nöden prövas vännen" är ju ett väldigt sant ordspråk. Jag känner inte särskilt väl nutidens Hanna, men jag förundras över och beundrar ditt sätt att hantera din sorg och din ilska. Med den beskrivningen av din mor och din barndom är det helt otroligt fantastiskt att du överlevt och fortfarande är en socialt fungerande människa. Varifrån fick du dina mentala verktyg för att hantera alla besvikelser och bedrövelser? Ibland undrar jag om vissa människor är födda till att vara överlevare. Fortsätt leva, vara vän, kvinna, människa!
Du förtjänar de bästa. Och be om hjälp om du behöver. Kom ihåg det.
Om du referar till mig som en av de två, vilket du logiskt sett borde göra, kan jag säga att jag just mejlat pappa och min älskade syster om att jag för första gången någonsin sett sorg på nära håll. En annan människas sorg.
Uppenbarligen är inte sorg ful, eller rödgråten eller uppriven. Den är liten och älskansvärd. Jag borde inte skriva det här som kommentar på bloggen. Jag älskar dig Hanna, du är så sjukt stark och liten och allt på en gång. Jäpp, nu grinar jag. Och ska erkänna att jag gjort det sen jag kom hem. För det är fördjävligt.
Och om du inte menade att jag var en av de två som besökt dig i dag: skit samma: jag älskar dig i alla fall.
Ooops. Ska kanske förklara att jag i mitt mejl till pappa (kommer du ihåg hur du skulle ropa paaapaaa på bokmässan?) och Elin inte berättat något om er.
Stor kram! Och krama David också! Hoppas att höras snart!!!
Du är en fin vän som förtjänar allt fint! KRAM
Skicka en kommentar