Jag har haft en räcka kanonbra dagar. I förrgår hängde jag med lillasyster Sophie i stort sett hela dagen. Vi åt sushi, drack kaffe och spelade Yatzy och Skipbo. Jag var glad t o m när jag förlorade, och förlorade gjorde jag hela tiden.
Igår hade jag en heldag med Håkan. Vi åt frukost på Barista, skrev in honom på Norrlands, och gjorde sånt där en gör på stan. På kvällen var det middag för de tappra själar som hjälpte till vid flytten. Jag har sagt det förr, och jag kommer säkert att säga det fler gånger: jag har finare vänner än jag förtjänar.
Den här dagen har ägnats främst åt gråtande. I kväll ska jag åka till Södertälje och sova över där för att slippa kliva upp mitt i natten. Jag börjar jobba i morgon bitti, och jag är glad, jätteglad t o m. Jag har saknat jobbet massor, och jag kan knappt bärga mig. Jag längtar efter att få köra igen, få åka färja, t o m återse Torsvik. Samtidigt går jag runt och kan inte sluta gråta.
Jag tänker på att Carina aldrig mer kommer att följa med i bilen. Hon kommer aldrig att kunna åka med till Holland och se allt jag har pratat om, hon kommer inte att svara när jag ringer för att berätta att jag närmar mig Malmö. Aldrig mer kommer hon att skratta åt min gps som vill att jag ska svänga av motorvägen och köra mot Löddeköpinge när jag åker från Malmö mot Södertälje. Hon kommer inte att skicka fler skumma sms som förorsakar min gps stora problem att läsa upp. Jag saknar henne så jävla mycket, och jag vet inte vad jag ska göra utan henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar