Nu har jag pendlat en och en halv vecka (jag vet, det är inte mycket) och jag har börjat lägga märke till en del saker. Folk som har åkt buss, eller suttit i samma klassrum som jag brukar snabbt lägga märke till att jag är en vanemänniska av stora mått. Jag sitter alltid på samma plats, och jag tänker inte ens på det.
Samma sak verkar gälla pendlare. Varje morgon när jag kliver på åttan sätter jag mig på platsen närmats bakom de fyra säten som är ställda mittemot varandra (men åker jag någon annan tid på dygnet sätter jag mig vid fyrasätena). Nästa hållplats kliver det på en man som tvekar mellan första sätesparet efter barnvagnsutrymmet, och paret efter det. Han beslutar sig för paret efter (och ja, detta gör han varje morgon). Hållplatsen efter kliver det på en kvinna som sitter på handikappsätet på höger sida, och så håller det på. Folk kliver på, och jag vet var de ska sätta sig redan innan. Folk har sina bestämda platser, och det får mig att fundera på om jag egentligen snott någon annans plats. Som alla vet går det ju inte att studera ett system utan att själv påverka det, så jag kommer aldrig att få veta.
Samma sak verkar gälla pendlare. Varje morgon när jag kliver på åttan sätter jag mig på platsen närmats bakom de fyra säten som är ställda mittemot varandra (men åker jag någon annan tid på dygnet sätter jag mig vid fyrasätena). Nästa hållplats kliver det på en man som tvekar mellan första sätesparet efter barnvagnsutrymmet, och paret efter det. Han beslutar sig för paret efter (och ja, detta gör han varje morgon). Hållplatsen efter kliver det på en kvinna som sitter på handikappsätet på höger sida, och så håller det på. Folk kliver på, och jag vet var de ska sätta sig redan innan. Folk har sina bestämda platser, och det får mig att fundera på om jag egentligen snott någon annans plats. Som alla vet går det ju inte att studera ett system utan att själv påverka det, så jag kommer aldrig att få veta.
3 kommentarer:
äh, det är din plats nu.
Om en till vecka har de en ny plats som är "deras".
(vad konstigt, den ville inte skicka första gången!)
Ha, ha - det där minns jag.
När jag åkte buss till mina ridlektioner när jag var liten så ville jag alltid sitta på en tresitssoffa som låg på tvären i burreiktningen - ovanpå första hjulparet - men några hållplatser efter mig klev det alltid på en kille som petade snorkråkor och öronvax och åt upp.
Han satte sig alltid på soffan mittemot min.
Jag fick sitta i 25 minuter med den killen mitt i synfältet. Försökte titta åt ett annat håll - men glömde av mig hela tiden.
Och jag mådde så illa när jag klev av bussen vid ridskolan.
Förbannade mig själv varje gång.
Och av någon anledning vågade jag inte byta plats.
Vet inte om jag var rädd att väcka uppmärksamhet hos de övriga passagerarna - eller om det var för att inte såra snorkråkepojken. Men jag satt och plågades 25 minuter varje tisdag och torsdag i några års tid.
Ett fåtal gånger kom jag ihåg att ta ett annat säte.
burreiktningen = bussriktningen
Skicka en kommentar