Fy fanken vad trist det är att bara vänta. Jag har städat klart (okej, jag har inte lagt ner min själ i det, men det borde vara okej), och nu sitter jag bara och väntar på att de ska höra av sig om när de kommer för att kolla städningen. Jag hoppas verkligen att det blir snart, inte minst för att jag måste lämna in nycklarna kl 12, senast (och det är inte till lirarna som ska kolla rummet, utan jag måste ner på stan för det).
Jag vet att jag har skrivit det förr, men det struntar jag i: jag trodde verkligen inte att det skulle vara lite trist att flytta. Helt ärligt trodde jag att jag skulle skratta och vara glad vid den här tiden. I stället känns det nästan lite sorgligt. Nej, jag gillar verkligen inte rummet. Nej, jag gillar verkligen inte huset. Men, jag gillar verkligen Stefan. Det har varit helbra att ha nån att hänga med, och jag är mest irriterad på mig själv att jag inte såg till att prata med folk innan det var för sent. Jag får stå mitt kast, och hoppas att jag har lärt mig något.
Å andra sidan ska jag aldrig mer flytta till en finlandsfärja. ;)
Jag vet att jag har skrivit det förr, men det struntar jag i: jag trodde verkligen inte att det skulle vara lite trist att flytta. Helt ärligt trodde jag att jag skulle skratta och vara glad vid den här tiden. I stället känns det nästan lite sorgligt. Nej, jag gillar verkligen inte rummet. Nej, jag gillar verkligen inte huset. Men, jag gillar verkligen Stefan. Det har varit helbra att ha nån att hänga med, och jag är mest irriterad på mig själv att jag inte såg till att prata med folk innan det var för sent. Jag får stå mitt kast, och hoppas att jag har lärt mig något.
Å andra sidan ska jag aldrig mer flytta till en finlandsfärja. ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar