hansi påminner sig själv

Jag ska påminna mig lite om vad jag skrev här:

... fast egentligen: är det inte bara så att det är den sårade stoltheten som gör sig påmind, den som säger att jag borde räknas, och kanske t o m sättas en smula främre? Stoltheten kan dra till skogs. Jag ska vara glad över det jag har, och det jag får, och sluta känna mig bitter över att jag inte alltid spelar roll. Det finns de som aktivt har valt, och väljer, mig. Det är fint, och det är nog.

Jag är så jävla insiktsfull ibland.