I torsdags började jag i Danmark, tog mig genom en hyfsad del av Sverige, och slutade i Norge. Som väntat var jag ganska trött på torsdag kväll (efter att ha varit vaken sen 02), och oerhört glad att vi tog ett litet extrastopp i Oslo. Givetvis var det inte bara för att det var skönt att få vila lite, utan även för att det var kalastrevligt att äntligen få träffa den vän Siri pratat så mycket om.
På morgonen vaknade jag av en tvåårings fråga, inte ställd till mig utan till sin pappa. Det är troligtvis den sötaste - och märkligaste - fråga jag har hört på länge, men det är väl så med barn. Hur som helst: "Pappa? Är jag en isbit?", med uppriktig undran, och en lite liten ton av förskräckelse i rösten. Visst, det ser kanske inte så roligt ut, men sagt av en tvååring, på norska, tidigt på morgonen? Underbart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar