Klyschigt? You betcha!
Känslor är jobbiga jävla grejer, och ibland känns det som att det vore så mycket enklare utan dem. Men nej, utan känslostormar skulle livet kanske te sig trist.
Den sista tiden har varit fantastisk och helt vidrig, det är väl det enda sättet jag kan förklara det på. Fastän hela kroppen skriker "du har fel!" (och all världens empiri visar att det är så) borde det inte låta sig göras, för vem är jag att avgöra om en känsla är rätt eller fel? Dessutom, varför skulle mina känslor vara viktigare än någon annans? Nej, lättast är nog att bara att försöka se på allt lite nyktert, och se situationer lite snett ovanifrån. På så sätt kanske jag kan se när jag har skäl att känna starkt, och när det bara är kontraproduktivt (som nu). Jag ska försöka, jag lovar.
Just nu är det fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar