Persienner som inte dragits ned släpper in morgonstrålarna, och lämnar den vackra i en skimrande pöl av ljus. Fönstret är stängt, men när det öppnas är det bara ett stilla sus från trafiken på Öfre slottsgatan och ett par klapprande klackar mot trottoaren som hörs.
Det är sommar, och jag är kär, så kär att jag ibland glömmer att andas. Kan det vara finare än så här?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar