Jag hänger oerhört mycket på Facebook. Jag gillar stället, jag gillar att kunna ha koll på folk lite på avstånd, och jag gillar att kunna höra av mig lite lätt och ledigt, utan att egentligen ha så mycket att säga. Det går förstås bra att ringa eller e-posta, men då måste en ju ha nåt viktigt på hjärtat. På Facebook går det så bra att bara slänga iväg nåt kort, så att folk vet att jag inte har glömt bort dem alldeles.
Det finns mycket bra med Facebook alltså. Jag kan se folks bilder (på gott och ont), jag har tillgång till deras Spotifylistor om de har valt att länka, jag kan se vad de gör (på gott och ont).
Det finns även dåliga saker med Facebook. Bland annat så kan en se att folk i ens lista går med i grupper som "Sverigedemokraterna i riksdagen - ja tack!", "SDU" och "Idag var det så kallt att jag såg en zigenare med händerna i sina egna fickor". Dessutom kan en se att de som precis nyss, har statusen "Indianerna gjorde inget åt invandringen. Nu sitter de i reservat.". Den som gick med i de två första grupperna valde jag att ta bort, med följden att hon inte pratade med mig på två veckor (vi jobbar ihop, och det är ibland knepigt med folk som inte svarar på tilltal). Statusuppdateringen jag citerade gjordes som sagt nyss, och även den kollegan försvann fortare än kvickt från min lista.
Jag kanske måste backa: är det så dåligt egentligen att jag kan se såna saker? Jag är osäker. Jag vill inte vara kompis - ens på Facebook - med rasister och annat pack. Samtidigt så ska jag sen jobba med dem, och det vore ibland lättare om jag slapp veta vilka inskränkta jävla as vissa av dem är. Det är en svår avvägning.
På tal om att jobba ihop: är det inte jävligt trist att det faktiskt till stor del är andra lastbilschaufförer som ryker från min lista, på grund av sexism, rasism och homofobi? Det är så oerhört tråkigt att många gång efter annan bekräftar bilden av yrkesförare som svin. Jag vet att jag inte gör något för att ljusa upp den. Ja, jag menar inte att jag är ett svin, men jag berättar om vad jag hör och ser, och bidrar aktivt till bilden av chaffisar som inskränkta, obildade, inavlade jävla tölpar. Jag hoppas att jag i alla fall någon gång kan mjuka upp den bilden en smula, bara genom att vara jag (men som sagt, jag bidrar ju till att sprida uppfattningen själv, så jag kanske inte ska hoppas på för mycket). Det finns faktiskt chaufförer som inte är sexköpande SD-röstande homofober, jag lovar! Som jag tidigare har skrivit: mitt hjärta sitter fortfarande till vänster, och jag är feminist in i benmärgen. Jag vet bara inte om jag pallar med mer idioti från kollegor.
2 kommentarer:
Vet du, du skulle kunna skriva en bok om livet som lastbilschaffis. Köra lastbil, det kan du; skriva, det kan du. Kombo!
Har läst en hel del om just detta, och om så mycket hemska grupper och sidor som finns på facebook, om personer som känner andra eller personer som ser sig som feminister, antirasister och säger sig bekämpa HBTQ fobi, som på samma gång är med i grupper som är misogyna, rasistiska och HBTQ fobiska.
Jag undrar hur dom tänker, reflekterar dom inte över det alls? Detsamma gäller ju, skulle jag säga, om progressiva personer går med i diverse "humoristiska sidor" som är lika hemska, och som dom sedan säger: "ja men det är humor, vadå har du ingen självdistans/humor?" som försvar.
Skicka en kommentar