... och ungefär lika länge har jag letat efter

Frankrikes bidrag från samma år, "Femme dans ses rêves aussi" enligt Gyllene skor. Den dyker upp i genomgången som jag har lagt in (jag vet inte om jag tycker att det är bäst att länka, eller om jag ska "bädda in" i fortsättningen. Vad tycker du?), men tyvärr verkar ingen ha lagt in den för sig liksom. Det är synd, för jag skulle vilja höra den.

Så, här kommer genomgången:

Det är rätt många av låtarna som jag kommer ihåg:

- Danmarks bidrag är kräkframkallande, men det sitter som snor på ett cykelstyre. Speciellt den lilla (och nu började jag nynna för att ni skulle fatta, men det hjälpte ju föga) slutslingan, där har jag i många år sjungit (ja, jag sjunger på den nån gång om året, minst) "och då blir jag/en man till sist/och det är ju vad jag vill". Fråga mig inte hur Djungelboken kommit in i den låten, men det har den. Mina / är givetvis till för att visa pauser, inget annat.

- Finlands bidrag, vilket kan vara det bästa de någonsin skickat in. Jag har kommit på mig själv flera gånger de senaste åren att gå och nynna på den, och ibland sjunga på låtsasfinska.

- Turkiets bidrag det året satte sig jävligt hårt det året, men sen försvann den för mig. Tur att den kom tillbaka! ;)

Det är ju en hel drös till (jag tänker inte nämna Kikki Danielsson eller Bobbysocks, de är ju självskrivna), men jag minns ju inte vilka länder de sjöng för. Det som förvånar mig är att de alla var med samma år. Det var ett bra år helt enkelt. :)

Jag har hittat den!

1985 var det melodifestival. Visst, det har det varit flera år, både före och efter det. Men, den här gången var det speciellt: jag såg en man med vita kläder och stort krulligt hår. Han sjöng "Olé olé", och den var så bra att det knappt fanns plats i kroppen för så mycket fint.

Det är för mycket att säga att jag sen dess har letat efter den, men det är inte långt ifrån sanningen. Jag har velat höra den igen, och framför allt se hur fanken det såg ut. Nu kan jag det (och du med!).

Den är fortfarande catchy, det måste jag erkänna. Värt att nämna är att kvinnan i grönt borde blivit utvisad resten av matchen för sitt galande (lyssna speciellt på första refrängen. Visst, hon tappade micken, men det är inte ett skäl till att låta illa), men Yizhar Cohen kan fortfarande få mitt hjärta att klappa en aning fortare, så här 21 år senare.

Nu skulle jag behöva skriva en fyndig rubrik

men det tänker jag inte ens försöka mig på.

Jag blev bjuden på bio igår (men jag tror inte att det var en dejt. Det blev inget hångel i alla fall. ;)) av Ullis. Borat är grymt rolig, och jag sitter fortfarande och skrattar när jag tänker på filmen. Jag vet, det är föga originellt att gilla den, men det struntar jag i. Så det så! :)

Just det ja

I dag var jag på VUC på möte, och pratade om hur jag ser på utbildningen så här långt, och vad jag skulle vilja se för förändringar. Äntligen äntligen äntligen blir jag lyssnad på, och faktiskt (här vågar jag t o m vara försiktigt optimistisk) verkar det som att det ska hända saker. Jag är alltså MYCKET nöjd just nu, inte minst sen de där sa att eftersom de inte har gett sin tillåtelse till specialregler om prov, så kommer jag inte att behöva oroa mig för den saken. Jag hoppas att de har rätt.

Nu gäller det bara att få ordning på växlingen (jag är k a s s på att växla ner i tid vid korsningar, och blir på tok för nervös) så att jag kan komma vidare med körningen. Det finns en risk att jag faktiskt bara får C-kort (om ens det), så jag får lägga på ett kol för att bli av med fjanterierna. Mina fjanterier alltså, andras kan jag ju inte gärna göra något åt.

... an offer you can't refuse

I fredags fick jag då äntligen reda på hur min utbildning kommer att se ut framöver. Det var dags att prata om min individuella studieplan. Vilken studieplan? Jo, den där vi blev lovade att få andra veckan. Om det har gått mer än två veckor på utbildningen? Har det?

Jag fick först svara på om jag fortfarande tyckte att utbildningen saknade struktur. Vad ska en svara på det? Hell yeah! är det enda som poppar upp så där självklart. Så, jag svarade att ja, det tycker jag. Då kom det, det där jag väntat på: "Jo, vi tänkte att du skulle få läsa in resten av teorin på egen hand, och komma in någon gång varannan vecka och göra prov på det du läst. En gång i veckan får du också komma in, och köra i fyra timmar. Låter det bra? Jo, en sak till: om du går med på det här ska du ha klart för dig att om du får IG på ett prov, så får du inte göra om det. Varför? Jo, det är bestämt så, från högre ort."

Alltså, det var som att få en burk Ben & Jerry's, och upptäcka att det mitt i burken finns en klutt bajs. Med det vill jag säga att jag inte är helt nöjd.

Nu är jag ganska säker på att de inte får besluta en sån sak, så jag är inte jätteorolig.

Att åka buss

Förra veckan tog jag bussen ner på stan. Jag var lat, och lite arg, och hade verkligen ingen lust att cykla. När bussen väl hade börjat åka, började jag allvarligt ångra mitt beslut. Varför? Jo, framför mig satt en väl inkissad fullis. Han luktade kiss (såklart), svett och allmänt uäck. Vad värre var, var att han även luktade sur ylleluva. Jag vet att det låter märkligt, men lukten av vanlig inkissad fullis är lättare att stå ut med än lukten av gammal inkissad fullis med blöt mössa. Det sista är liksom det som puttar ens luktsinne över kanten, och låter det störta rakt ner i helvetet.

Väl på stan sa jag upp mitt rum, så efter den sista februari (men förhoppningsvis tidigare) så kan jag äntligen flytta hem. Det är inte en dag för tidigt om du frågar mig.

Åt skogen med det

De får klaga hur mycket som helst, men jag kommer inte att klara provet imorgon. Det brukar bli svårt när det enda en har gjort är att öppna boken, kolla lite på schemat över bromskretsarna och mumla det jag skrev i föregående inlägg. Alltså, jag kan inte ett smack.

Det är tur att det finns omprov, men tråkigt att jag kommer att få det här kastat i ansiktet: "jaså du Hanna, är det inte du som klagar på att det går för långsamt? Att du skulle kunna läsa in det snabbare? Hur kommer det sig att du inte klarade det här då, va? VA?" Svaret är ju att jag inte skulle kunna bry mig mindre, men jag vete sjutton om det är ett svar som kommer att tas emot med öppna armar. We'll see.

Tryckluftsbromsar och glass

Kaffe? Check!
Sushi? Check!
Ben & Jerry's? Check!
Satsumas? Check!
Bananer? Check!
Äpplen (svenska, doftar fantastiskt)? Check!


Jag borde vara upplagd för att plugga till provet imorgon, särskilt som jag har allt en kan tänkas behöva. Ja, allt förutom minsta lilla tillstymmelse till skuggan av ett intresse. Jag kommer på en massa andra saker att göra: jag måste ta bort kalk i duschen, jag måste kolla om jag har fått några mail (vem vet, jag kanske missar något jätteviktigt?), jag måste ... ja, typ allt förutom att plugga, även om det är just DET jag verkligen behöver.

Sanningen att säga så orkar jag inte bry mig. Jag orkar inte, har ingen lust att orka, och kommer troligtvis inte orka lära mig bromssystemet till imorgon. Det värsta är att jag inte ens orkar uppamma något som ens på håll (i skymning, om en kisar) liknar dåligt samvete över det. Jag tänker mest att jag får lära mig det till omprovet i stället. Usch, det här är inte bra.

Om ni undrar så går luften in till kompressorn (och passerar lufttorkaren på vägen), och vidare till våttanken (det som även kallas primärtanken). Från våttanken går det också en returledning till kompressorn. På vägen passerar luften tryckregulatorn som öppnas när det är lagom tryck. Då får kompressorn en indikation på att det är lagom, och slutar att producera mer. När trycket sjunker stängs tryckregulatorn och kompressorn börjar jobba igen.

Från våttanken går det en ledning till en fyrkrets skyddsventil, som i sin tur har ledningar till den främre och bakre bromskretsen, samt parkeringsbromskretsen. Skyddsventilen ser till att det släpps på lagom mycket luft till var och en av tankarna, i tur och ordning. Om det blir något fel på någon av tankarna ser skyddsventilen till att den kretsen stängs av, och att de andra kretsarna inte påverkas. Ifall ni nu undrade.

Jag har fastnat - som vanligt

Jag är som andra var när de var 14: jag lyssnar om och om igen på låtar jag gillar. Nu är det "Homeward Rolling Soldier" med Christian Kjellvander som gått varm ett par dagar. Nästa vecka kanske det är den här, men risken är inte direkt överhängande. :P

Glömsk tant

Igår skulle jag göra currysås, och en sak som är ganska viktig i just en sådan sås är curry. Hade jag det hemma? Nä.

Jag cyklade iväg till ICA Maxi, plockade åt mig några bananer och två påsar satsumas (5 kr/påse, max 2 st/kund) och kom fram till kryddhyllan. Att hitta curry var inte så svårt, men väl där förstod jag en sak: jag har blivit som tanterna som smyger runt på ICA, och tar alla chanser att prata med någon. Jag brukar förvisso prata med folk (jag är småpratartypen, och jag gillar det), men jag har tidigare inte känt att jag måste det. Nu blev jag själaglad när en kvinna sträckte sig efter en burk på samma ställ, vände sig mot mig med ett leende och sa "Samma!". Jag är så ensam.

Hem kom jag med tidigare nämnda frukt, ett par yllesulor och en halvliter Ben & Jerry's New York Super Fudge Chunk. Nu var det ju inte lyxglass jag skulle ha, utan curry. Tyvärr glömde jag burken kvar på bandet, och jag orkade inte cykla tillbaka. Så kan det gå.

... men eftersom jag inte kan skriva glada grejer bara (när hände det sist liksom?),

så har jag fått ett svar: "det var ju inte likt rektorn, han måste ha varit väldigt pressad den dagen", samt "det är tråkigt att du känner dig illa behandlad". Känner? Jag har ta mig fan BLIVIT illa behandlad. Men vad vet jag, jag ljuger ju bara.

Så där ja

Då får jag köra farligt gods då. :) Eller ja, jag får ju fortfarande inte köra explosiver (men det får jag förhoppningsvis göra efter morgondagen då vi har prov på det), inte radioaktiva ämnen, och inte tankbil. Men, jag får banne mig köra allt annat! :D

Jag har något att göra!

Idag började ADRutbildningen (alltså utbildning för transport av farligt gods på väg), och det var verkligen jätteroligt! Vi får slå i tabeller, och kolla upp undantag, och vad som får transporteras med vad, och vilka mängder en får ta av vilka ämnen, och ... kort sagt, vi får äntligen anstränga hjärnan en smula. Det är inte rabbelkunskaper, utan det vi lär oss är vad vi ska kolla efter, och hur vi ska hitta informationen.

Nu ska jag strax sätta mig och märka upp boken med tummisar, så att jag hittar till rätt tabell snabbt imorgon. :)

Jag har laddat flera dagar

men jag orkar inte förklara allt. Jag kan nöja mig med den kortkorta versionen:

I torsdags kom rektorn för att lyssna på våra klagomål. Jag hade skrivit ihop en lista på de problem jag upptäckt, samt kompletterat den med en lista på förbättringar. Flera som läste listan ville - och fick - skriva på. När rektorn kom ville jag lämna in den, men fick till svar att "det finns inget "vi", det är din lista". Men visst, han ville att alla skulle skriva sina synpunkter, jag tyckte inte att det var så mycket att bråka över.

Efter att vi hade skrivit våra papper med plus, minus, och förslag till förbättringar (ja, jag skrev samma sak om igen, och ja, min minuslista sträckte sig över ett halvt A4, med minimal handstil.) så ställde flera av oss frågor. Jag tog upp en sak som jag hört bara ett par dagar tidigare. Tydligen stampade jag ruskigt hårt på en mycket öm tå, eftersom rektorn reagerade med att aggressivt fråga vem som hade sagt det till mig. eftersom jag inte mindes det - och det var det minsta problemet som jag såg det - så sa jag just det, att jag inte mindes.

Här kommer då det som blev ett problem: rektorn fortsatte att med högre och högre röst fråga vem som hade sagt det jag sa nu. Jag mindes fortfarande inte, och då fick jag höra att jag var en lögnare. När folk försökte sig på att styrka min historia (samt fylla i vilken lärare det var som sagt det), så fräste han åt dem att hålla käften. Ja, han är rektor. Ja, han sa åt oss att hålla käften.

Jag tror att han nåonstans efter att upprepade gånger ha fräst åt oss som försökte prata att hålla käften, samt kallat mig lögnare flera gånger, upptäckte att han hade missuppfattat det jag sa. Personer som faktiskt är trygga i sig själva skulle i den situationen backa, och be om ursäkt. Den här personen ångade på, men gav mig förslaget att "vi kan backa några steg, och så låtsas jag som att jag aldrig hört det du sa." Givetvis kunde jag inte gå med på det, inte minst för att jag faktiskt sagt alla de sakerna. han försökte ytterligare några gånger med att vi skulle backa, så skulle han kunna ha kvar sitt förtroende för mig, men eftersom jag inte tyckte att jag gjort något fel, så avböjde jag. Till slut fick en annan person äntligen en syl i vädret, och bekräftade det jag sagt, och lade dessutom till vem som hade sagt det till oss. Då var saken tydligen fine and dandy.

Det lilla förtroendekapital han som rektor för en utbildning som inte funkar hade hos mig, kastade han effektivt ut genom fönstret, efter att ha spottat och stampat på det, och kallat det fula saker. Jag har skrivit till VUC att jag under inga som helst omständigheter kommer att gå med på att han har del i utformandet av min individuella studieplan (vadå sent? Det har faktiskt bara gått nio veckor, bara för att vi blev lovade att de skulle vara klara andra veckan är det väl inte sent nu?), eftersom han uppenbarligen inte kan ta kritik på något sätt, samt har ett otrevligt och nedlåtande språk. Vi får väl se vad som händer.

... och så en bild på min mössa innan jag demonterar den

Den är på tok för stor nu när jag inte har något hår, så jag kan lika gärna repa upp den och göra något mindre. :)

There's a riot goin' on!

... eller i alla fall ett litet missnöje som håller på att stiga till ytan. Imorgon kommer rektor på besök för att vi ska kunna lufta vårt missnöje med utbildningen.

Min förhoppning är han släpper den fula attityd han har ("allt ni säger nu, det har jag redan hört. Jag vet redan det där." som han sa när vi pratade med honom idag), och att de släpper prestigen. Det är trots allt vår tid, och våra pengar de slösar bort. Håll tummarna för att det går bra!

Förresten har jag bestämt mig för att säga upp mitt rumi Västerås. Jag tänkte att jag ville ha ett rum här så att jag kunde sitta och plugga i fred, utan att behöva passa bussar och sånt. Nu när jag har insett att jag inte kommer att behöva plugga kan jag lika gärna spara en tusenlapp i månaden och pendla i stället. Den dödtid jag har här kan jag lika gärna ha på bussen. Att jag dessutom kommer att vara närmare vettigt folk alla dagar gör inte saken sämre. ;)

Henrik på CSN

är dagens hjälte. Jag gillar verkligen när folk är trevliga och hjälpsamma, det kan lyfta hela ens (dieselstinkande) dag.

Inte fullt så bra som det låter

Idag har jag dieseljeans på mig. Tyvärr betyder det i mitt fall att jag har ett par helt vanliga jeans, med diesel på. Note to self: tanka inte med alldeles för stora och klumpiga handskar på. Det blir inte bra.

Jag har äntligen varit i Fagersta idag, men bara för att lämna in en lastbil på besiktning. Någon dag ska jag väl ta mig dit ändå, utan lastbil, och i annat ärende. ;)

För övrigt är upproret nära på skolan. Jag står bara bredvid och myser.

Vid rödljus finns det saker en inte ska göra

Idag när jag var ute och körde, så råkade jag få i backen vid ett rödljus. Det var spännande, särskilt för föraren i bilen bakom. Som tur var var han en av de som inte ställer sig 22 cm bakom lastbilen med övningskörningsskylt, så inget hände.

Det konstiga är att backen är skitsvår att få i på den bilen i vanliga fall, så jag lyckades i alla fall med något som egentligen är svårt. Se där, det finns alltid något fint att säga om alla missöden. :)

Det har blivit som ett mantra

"Det är bättre att obsessa över håret än att knarka, det är bättre att obsessa över håret än att knarka ..." Nu behöver jag inte obsessa så mycket längre, för nu är det borta. Jag kom på det i förrgår, att jag faktiskt vill kunna ha kepsar och mössor och sånt, och så var jag allmänt onöjd med att ha hår på utväxt. Så, jag gjorde det alla gör i den situationen: jag ringde en av mina storasystrar. Carina sa "nja, alltså, om det var jag skulle jag nog klippa det." "Ja, jag känner mest att jag börjar se ut som Anne-Lie Ry ..." "KLIPP!" När Carina säger klipp, då blir det så. ;)

Så, bilden här bredvid är tio minuter innan tottarna föll.

Nu är mitt hår typ 6 mm över hela huvudet, men jag har inte fått fram någon bra bild på det, så jag (eller kanske du?) får hålla tillgodo med en ganska dålig. Hepp!

Skriv på du med!

Blir du också irriterad på könssterotypa kläder och leksaker? Skriv på Vi föräldrars upprop du med!

Vi har va'd i Öja

Nä, det är faktiskt lögn. Jag har aldrig - mig vetande - varit i Öja, och jag vete fan om jag vill dit heller. Men, däremot har jag varit i Malmö, och fått den stora äran att lyssna på nämnda låt på en kassett med Brogrens. Tack Mathias! Jag lyssnade bara på tre låtar på den, dels Öjalåten, men också "Räfsa och rullebör", och så en till som jag inte minns namnet på. Det jag vet är att denna, ganska korta, stund helt har förändrat mitt liv. TYvärr inte till det bättre. ;)

Som sagt, jag har varit i Malmö. Jag skulle egentligen ha stannat fram till i morse, men eftersom jag är en sådan oefterhärmelig fegis, så åkte jag hem en dag tidigare. Det var nämligen snö och halka på väg, och eftersom jag hade sommardäck på bilen tyckte jag att det var smartast att pallra sig hem innan det skulle bli ett problem. Fegt, jag vet. Det jag borde ha gjort är att åka när det snöade som mest, samt hålla en marschfart på omkring 160 km/h. Då hade jag passat fint in i min klass, det är jag övertygad om.

Nu borde det egentligen inte vara en stor sak att jag åkte hem tidigare, om det inte hade varit för att vi var tre som åkte ner, men bara en som åkte hem. Jag fick inte tag på den ena, och den andra sa "åk, det fixar sig". Jag vet att det var smartast att åka hem när jag gjorde det (det var illa nog att köra i spöregn och kraftiga sidvindar), men det hindrar mig liksom inte från att känna mig som årets as. Jag hoppas att de har trevligt där i alla fall.

Skälet till att jag inte stannade veckan ut (vilket kanske hade funkat, det verkade ju vara plusgrader på intåg mot slutet av veckan) var att jag har skola imorgon. Nu sitter jag här med en huvudvärk (jag tänkte skriva "av guds nåde", mest för att det låter bra. Sen kom jag på att jag faktiskt inte är hundra på hur det egentligen ska användas, och det finns få saker som är så irriterande som när folk svänger sig med uttryck de inte riktigt behärskar, så jag låter bli.) som inte är trevlig att tas med, så jag kommer inte att åka till Västerås i kväll. Jag håller antagligen på att bli förkyld, och det känns rätt tråkigt faktiskt.