Nedräkning

Jag verkar ha kommit in i en sån där jobbig sömnlös period igen. Visst, blir det riktigt jävligt finns hjälp att tillgå, men eftersom det fortfarande inte är någon panik låter jag den hjälpen vara.

I alla fall, nu när jag inte kan sova ligger jag och funderar på en massa grejer. Hur ska jag lära mig hitta i Västerås t ex? Jag menar, jag cyklar ju vilse i Uppsala? Okej, det är kanske inte riktigt sant, men nästan. Tänk om jag inte hittar någon som vill leka med mig? Tänk om skolan är värdo och rummet så sunkigt att en får utslag bara av att tänka på det? Tänk om jag inte kan köra alls, och blir utkickad? Tänk om allt går kanonbra och jag kommer trivas som fisken i vattnet? Orosmomenten är som synes oändliga.

Förutom att tänka på såna saker så räknar jag ner tyst för mig själv. Jag har flera saker, men av olika dignitet, att räkna ner till. Skolstart t ex, det är den 4 september, och det är ju ... rätt många dagar tills dess. Min födelsedag är också värd att räknas ned till, och den är det ännu fler dagar till. Till 30 september är det jättemånga dagar, men inte så många som till jul. Inte för att jag räknar ner till jul (jag gillar ju inte ens julen), men bara för att ha som jämförelse liksom. I alla fall, det är långt tills dess. Det var två saker att räkna ned till, men inte den viktigaste punkten att se fram emot inte. Nope serru, det viktigaste just nu (roligaste åtminstone) är att räkna ned dagarna fram till på fredag. Vad som händer på fredag? Lunch med Lisa så klart! Den är inbokad sen länge, och jag börjar nästan bli gråhårig av väntan. Stackars stackars hansi.