Ja, jag såg finalen. Nej, jag gillade inte vinnarlåten. Jag har svårt för folk som sjunger så nasalt; dessutom tycker jag att pojkvaskern borde kika lite på Stoppa sabbet, och sluta paja grejer.
Liksom många andra fann jag det fantastiskt underhållande att vinnarlåten var oerhört lik Glenmarkbidraget från 1984, Kall som is. Bland upp den med någon BWO-dänga (tack Astrid!), så har vi ... vad fan hette låten? Ja, den som lillkillen just sjöng.
Förresten, Vargas-bruden? Fy fanken. En docka som sjunger så barnsligt att Lisa Ekdahl verkar macho, då har det gått långt.
2 kommentarer:
Hansi:
Roligt att se att du börjar repa dig. Det är fan inte lätt att vara med om en kollapsad kärleksrelation. Kan ta ett år innan såret slutar blöda. Ärret har man kvar för alltid.
Gärna mer om ditt chaffisliv, tack.
/Rätt trogen lurker.
Låter som att jag gjorde rätt och struntade i hela spektaklet. Våga vägra melodifestivalplågas.
Skicka en kommentar