För en stund sen tänkte jag "Woohoo, jag känner mig ju rätt bra! Jag skulle ju faktiskt kunna jobba, typ nu om det behövdes." Tio minuter senare vek sig knäna och jag fick sätta mig ner för att inte vingla omkull. Så mycket för "Woohoo".
Det är fint väder, och allt jag orkar är att titta ut genom fönstret och beklaga mig. Jag är värre än ett barn med vattkoppor. Jag har spring i benen, men ingen energi eller ork. Jag har en lägenhet som skulle behöva en storstädning, men jag orkar inte. Jag har böcker som skulle vilja bli lästa, men orden bara geggar ihop. Jag har filmer som är osedda, men som är antingen för tunga eller för tråkiga. Så, jag sitter här, och ojar mig.
Jag är en sån jävla mes.
(Fast, i övrigt är jag ganska bra faktiskt.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar