För första gången sen december 2009 har jag en tom "utkast"-låda. Det mailet som låg där då var egentligen inte så jobbigt att skicka, det kändes bara inte relevant efter ett visst datum. Samtidigt kändes det som att jag hade fått ner vad jag tyckte och tänkte just då, och ville behålla det, kanske mest som tidsdokument.
Det andra mailet har legat sen 16 augusti 2010. Det är ett mail som kändes lite för skarpt, lite för anklagande och lite för rakt på sak för att jag skulle våga göra det. "Väck inte den björn som sover" sägs det ju, och det var väl lite så.
Nu har jag i alla fall skickat båda, med några dagars mellanrum. Det första som påminnelse om hur det var i december 2009, och det andra som ett svar på hur jag kände angående en sak som varit stor och jobbig för mig, och där jag inte vet om jag kan uttrycka mig bättre än jag gjorde i somras. Jag tror inte att det här ändrar ett smack, men det känns skönt att ha det skickat, inte minst det andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar