Mittemot mig bor Rosa tanten. I stort sett varje gång jag har sett henne (vilket är många, hon bor som sagt mittemot mig på en smal gata), har hon burit en ljusrosa tröja. Jag vet inte om det är samma eller om hon har många likadana, men rosa är ledordet. Rosa tanten är lite av en fast punkt i tillvaron, så när hon ändrar på sig känns det olycksbådande.
Idag har Rosa tanten en mörklila tröja på sig, och jag kan inte låta bli att känna att det är ett tecken på att världen inte kommer att bli sig lik. Ingenting kommer att bli som förr, och jag vet inte om det är bra eller dåligt. (Jag behöver verkligen komma iväg och jobba snart, uppenbarligen är för lång hemmavistelse skadligt.)
Idag har varit en bra dag i alla fall. Jag är vinglig och vimsig, men har ätit ordentlig lunch och fått frisk luft. Dessutom är det alltid lika spännande när en ser sig i spegeln efter några dagars sjukdom, och ändå tänker "Hmm... snygg!". Det är oväntat, men fint.
Jag tror förresten att Rosa tanten bär mörklila som en protest, antingen för att hon ser för mycket, eller för lite naket, från min lägenhet. Det är svårt att veta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar