men jag blev bara argare och argare ju längre jag skrev, så jag vete fanken om jag kommer att slutföra det. Det jag vill säga är att om du inte förstår att det finns förtryckande strukturer i samhället så är du dum i huvudet. Ja, det är så enkelt.
"Varför finns det ingen internationell mansdag då, va? Va? Va?" Vi kan säga så här: jag skulle ge upp 8 mars i en grisblink om det innebar att jag (och mina medsystrar) skulle få samma privilegier som män per automatik har. Verkligen, ta den bara!
Det finns de vanliga invändningarna om "men åh, jag är inte feminist, jag älskar ju män!", "men i Saudiarabien, där är det mycket värre. Här har ni det bra, gör nåt där det spelar roll i stället!" och "det handlar bara om individer, det finns ingen strukturellt förtryck.". Jag skrev som sagt långt och ordrikt, men jag tröttnade. Jag tröttnade på dumhet, och på "jamen jaaaag är inte förtryckt!". Men så jävla bra för dig då! Bara för att du, i detta jävla nu, inte känner dig förtryckt, behöver det faktiskt inte betyda att det inte finns förtryckande strukturer. Stå upp för din medsyster för fan!
Jag ska inte skriva i affekt. Det blir bara svordomar och gråt.
6 kommentarer:
Typ "grattis på kvinnodagen lilla gumman, här har du en blomma för besväret".
GHAAAAAAAA.
Upp till kamp, syster.
PS: Fast jag hade gärna läst ditt affekterade inlägg. Ilska är en drivkraft att räkna med, glöm inte det.
Ibland väljer man att provocera för att man redan är lite grinig på någon och vet att den kommer att nappa på det...
Jag ÄR irreterad på hur den internationella kvinnodagen lyfts fram i Sverige! Jag vet tjejer som sitter och förväntar sig att bli uppvaktade den dagen, bara för att de är kvinnor och "vi är lite bättre". När man resonerar att kvinnor är lite bättre än män, så har väl allting vänts åt fel håll!? Självklart finns det förtryck i Sverige. Jag har ett typiskt kvinnoyrke och de män som finns i mitt yrke får per automatik mer respekt, högre lön och mer förmåner. Sjukt! Men det är ju inte de specifika männens fel. Det är inte könen i samhället som måste förändras, det är vanor och traditioner som måste brytas!
Skulle min man ge mig en blomma 8/3 skulle jag bli sur. Om han däremot kämpar för jämställdhet på sin arbetsplats eller tar 50% av allt hemma -vilket ju är en självklarhet- så betyder det något.
Jag är less på människor som klagar och skyller allt på andra människor ; män/kvinnor/invandrare som är orsaken till att deras eget liv inte blev som de hade tänkt sig, istället för att ta lite eget jävla ansvar.
och där hade du mitt försvarstal :) Fast det alltså inte var mitt uttalande på FB som retat upp dig =D
meta: du är en klippa!
Fraggelmorsan: I det stora hela är vi helt överens. Att bli uppvaktad är det sista jag väntar mig den dagen. Jag förväntar mig kämpaglöd och jävlaranamma!
Jag tror aldrig att du kommer att höra mig säga att jag tycker att kvinnor är bättre (eller jo, men det är ju för att jag är jag), och jag förväntar mig på intet sätt att kvinnor ska sättas framför män på nåt sätt. Jag tycker att vi alla ska vara jämlika, och dela samma ansvar och privilegier.
Vad gäller din sista paragraf känner jag dock att det snubblar nära "ta av dig offerkoftan och sluta gnäll", vilket jag inte kan hålla med om. Givetvis är det lätt att alltid skylla sina egna tillkortakommanden på strukturer, men jag tror att en lurar sig själv om en tror att den enskilda personen kan göra allt som krävs för att ändra sin situation. Att människor diskrimineras på grund av kön, sexualitet och etnicitet är faktiskt inte en chimär. Det finns strukturer i samhället som underlättar för vissa, och försvårar för andra, och att säga att det löser sig om vi alla tar vårt eget jävla ansvar är att förenkla det alldeles vansinnigt. Nu misstänker jag att du inte tänkte just så, men jag ville bara vara tydlig.
Jag skulle som sagt ge upp 8 mars snabbare än vinden om det innebar att den inte skulle behövas, om de här frågorna ständigt var på dagorningen, eller ännu hellre: aldrig behövde nämnas för att det är så galet att vi ska göra skillnad på folk baserat på så töntiga saker som kön. Tills dess kommer jag dock att se 8 mars som ett nödvändigt ont, men också en chans att träffa likasinnade, och känna att vi faktiskt gör en liten liten skillnad.
Skicka en kommentar