Bättre sent än aldrig

Hur kommer det sig att jag nu, efter att ha bott i det läskiga lilla korridoren i Västerås sen mitten på augusti, äntligen har hittat en vettig själ att hänga med (i korridoren alltså, jag har ju haft två andra att hänga med, även om det har blivit mer sällan än jag skulle önskat)? Nu, när jag flyttar om en dryg vecka? Det är orättvist, det är vad det är.

Å andra sidan, jag är glad att jag har sällskap i alla fall veckan som kommer. Har jag nämnt att jag går tillbaka till det vanliga schemat? Det gör jag i alla fall. Jag antar att jag kan vänta mig fler "bla bla bla". Jag kan inte lova att jag inte tar till våld.

hansi tipsar

I julas visade Svt en show från Umeå med Klungan. Jag har sett den flera gånger sen dess, och det mesta är riktigt riktigt bra. Igår, på Södra teatern, var det ännu bättre. Bitvis var det svårt att andas, så bra var det.

Alla karaktärer fanns på riktigt, det var inte bara att de bytte kläder och dialekter, utan det var som att de faktiskt bytte personligheter. Jag vet att det låter fånigt, men det är det enda sättet jag kan förklara det på. Allt hängde ihop: dialekt, tonläge, kläder, frisyr, tics, minspel ... allt.

Fortfarande, så här ett dygn senare, kommer jag på mig själv med att fnissa ohejdat åt Job Andersson, som berättar hur det var förr i världen, åt Katla som berättar om sin uppväxt, och åt Gustav Svensson, vid vars bord intelligentian dinerar. Att Thunders son Ricky är dum i huvudet är kanske ingen överraskning, men att det skulle skita sig mellan Jens och tjejen? Didn't see that coming. ;)

Dagens tips är alltså att, om du har chansen, se till att du tar dig iväg till Södra teatern under nästa vecka (må-to) och ser "Jag är en fågel nu". Själv ska jag göra ett återbesök på insdag, eftersom Ullis fyller år.

Jag hade rätt igår

Det är riksintag på kursen, och de flesta av eleverna kommer från Stockholm. NU borde de väl fatta?

Idag var det en i klassen som pratade om att hen ville söka bussutbildningen och fick från en annan elev svaret "ja, du kommer ju inte att komma in i alla fall. Du har ju fel hudfärg!". Jag misstänker att det var meningen att det skulle vara roligt. Det var det inte, så jag vände mig mot personen, och frågade varför det hela tiden var så jävla viktigt vad folk hade för hudfärg?

"Det var ju bara ett SKÄMT!"

Jag vet inte hur det är med er, men jag känner att när nån "skämtar" om hudfärg hela jävla tiden, så är det inte ett skämt, utan blodigt allvar. Jag sa det, och då fick jag klassikern tillbaka. (Så gör du klassikern: Håll upp höger hand en bit upp i luften, i hakhöjd ungefär. Håll ihop fingrarna, och smacka dem upprepade gånger mot tummen. Säg samtidigt (med din allra töntigaste fjortiskilleröst) "bla bla bla", et voilà: klassikern!)

Jag vill också, för ordningens skull, tillägga, att personen som framförde denna klassiska gest- och lätesmanöver är 38 år. Inte hundår, människoår.

O nej, här finns inga rasister

Visste ni att skälet till att det är "så jävla mycket negrer" på bussförarutbildningen, är att det i deras hemländer är fint att vara chaffis, och att de åker tillbaka direkt efter att de fått sitt körkort? Inte? Nä, men hur ska du då förklara att "det finns ju inga negrer som kör buss här i stan, var fan tar de vägen då? Här är det ju bara en massa turkar och annat skit som kör."?

Nej nej, kom nu inte dragande med en massa tjafs om att kursen troligtvis har riksintag, och att de elever som läser på skolan troligtvis kommer från kommuner där det finns brist på förare (så kommunerna betalar gladeligen för att snabbt få ut förare)? Nä, det vet ju alla, att det är helt klart värt att ta sig till Sverige från t ex Somalia, få uppehållstillstånd, lära sig språket, tampas med allt jävelskap en kan tampas med, för att lura Västerås kommun på de pengar en utbildning kostar. Så klart.

Behöver jag säga att jag försökte få dem att inse hur vansinnig tanken är, och att jag inte lyckades? Nej, jag tänkte väl det.

För övrigt är uttrycket en ska använda om en tråkig syssla (t ex att plocka isär en massa legobitar som har använts i logistikspelet) "ett jävla negergöra", för det hörde jag flera gånger. Så, någon som tvivlade på att dagens ord var "neger"? Inte? Bra.

Ibland är jag glad att jag har fel

... som t ex nu: det verkar som att jag hade fel angående rektorn och mitt schema, i alla fall vad det lät på min lärare. Han kunde inte säga något på rak arm (mest för att jag snubblade över honom i korridoren när han var försenad), men han sa i alla fall "ja, han sa att det skulle väl inte vara några problem". Så, nu får jag väl hålla tummarna ett tag till. :)

För övrigt var det grymt trevligt att fika igår, och jag tror att mitt sällskap inte hade snortråkigt. Nu ska jag strax iväg och fika med en av de heta donnorna, så jag är på strålande humör. Tjingeling!

Det är så härligt att vara i skolan

Nu skulle jag kunna skriva om de vidrigheter jag hörde idag i skolan ("[...] men min flickvän blev så jävla full att jag var tvungen att köra hem henne. Ja, visst skulle jag kunna haft sex med henne, det var ju bara att dra isär benen, men då är det ju inget motstånd." "Haha, de killarna med brallorna där nere under röven, de har det bara för att tjejerna ska få ett försprång. De springer ju inte så snabbt med brallorna där." "höhö, skillnaden att knulla en negerfitta jämfört med en vanlig är [här vet jag inte vad som sades eftersom jag var tvungen att gå därifrån för att inte få en hjärnblödning eller skada någon riktigt mycket]". Släng dit hur många våldtäktsskämt du vill, de fanns med hela bunten, liksom de obligatoriska rasist- och homoskämten.), men det tänker jag inte göra. Gör jag det så blir jag arg, så jag låter bli.

I stället väljer jag att berätta att jag snart ska få fikasällskap av två i min korridor. Jag gick helt enkelt fram till dem och frågade, och de verkade så paffa att de inte kom på någon undanflykt.


[Och nej, jag sa inget om "skämten", i stället satt jag där med en stor klump arggråt i halsen, en klump som var det enda som höll uppkastningarna nere. Nej, jag sa inget, och jag vet inte om jag ångrar det eller inte. Just nu känner jag mig bara äcklad, och tom.]

Nu börjar det

... och jag är redan lite orolig för att jag ska bli tvungen att hoppa från balkongen när jag hör och ser Jimmy Jansson. Jag avskyr honom, verkligen avskyr. Någon borde berätta för honom att han är kass, och att han borde lägga av. Är det inte sånt en har släkt och vänner till?

Jag ska se ut som Tiina Rosenberg när jag blir stor

Jag har några hårstrån som är helt kritvita. Tänk om jag blir gråhårig innan jag är 30? Jävlars vad tufft! :)

hansi - aldrig nöjd

Jag har kommit fram till att mitt schema har funkar kanonbra för mig ett tag. Jag behöver inte bli stressad av att ha någon mer i bilen som kommenterar saker, jag får långa sjok av körning, och jag har en lärare helt för mig själv. Jag har helt enkelt fått in säkerheten när jag har kört.

Nu känns det som att det vore vettigt att gå tillbaka till det vanliga schemat igen, för jag märker att jag tappar en del på en vecka. Saker som just börjar sätta sig vore kanonbra att kunna ta upp redan dagen efter, i stället för att försöka minnas dem (både i huvudet och i kroppen) en hel vecka. Närd et dessutom kommer kurser som sträcker sig över en hel vecka, och jag då missar den veckans körning, ja, då går det ju ännu längre tid mellan körningarna.

I onsdags bad jag om att få byta tillbaka, men det var inte bara sent, utan heller inte upp till läraren. Han skulle prata med rektor (så vi vet ju alla hur bra det kommer att gå), och så skulle han meddela så snart han kunde.

Jag kan vara den jobbigaste vuxenelev de har haft.

Some girls are bigger than others II

En annan sak jag har tänkt på: när en ska träffa folk en bara pratat med på nätet ... ? Hur mycket ska en säga innan? Visst, det är enkelt att säga "vi träffas utanför Åhléns, jag har svarta kläder och mörkblå Marimekkoväska med ett kvinnokampstecken på", men det jag ofta frågar mig är om jag även ska lägga till "btw, jag en tjockis, bara så att du vet"? Jag menar, även om jag ska träffa folk jag bara är (och ska vara) kompis med, så känns det ... schystast? att "förvarna": "Hey, jag är ett fetto, så ifall du är allergisk kanske vi ska låta bli att ses?"

Är det bara jag som har såna konstiga funderingar? Jag menar, folk brukar ju inte ha något emot att umgås med folk som t ex är fula (inte för att det händer mig, alla mina kompisar är snygga, and that's a fact), men feta? Jag vet fan inte.

Så, är det rätt att förvarna folk, om inte annat för att de ska hitta igen en lättare?

Jag läste ett gammalt nummer av Ottar, och där var det en kvinna i rullstol som hade testat internetdejting (Ulla, en bit ner i texten). Jag påstår inte att det är samma sak (inte minst för att jag inte dejtar), men samtidigt är det en ganska intressant sak att fundera på: hur mycket behöver en berätta? Vad är det som är viktigast att framhålla i nya bekantskaper? Jag menar, bara för att jag är tjock betyder det ju inte att jag inte är trevlig (även om folk envisas med att tro att alla tjockisar är glada och snälla jämt), och det betyder ju inte att jag är dum. För mig är det viktigaste med nya bekantskaper att de är intelligenta och roliga att umgås med. Det uteslutar m a o rätt många, å andra sidan så avslöjas det ganska snabbt även på nätet (även om gudarna ska veta att jag har låtit mig luras att tro att folk är schysta, och det visar sig attd e är as IRL). Vad jag vill säga? Jag vet inte. Kanske vill jag bara förvarna folk som inte känner mig, och som skulle råka läsa den här bloggen att jag är en tjockis, men rätt trevlig (och vi ska inte glömma snygg! ;)) ändå.

Så det så.

[Tillägg: Encyclopedia Dramatica verkar ju ha genomskådat mig redan. Någon mer än jag som tycker att kommentarerna är väl otäcka?]

Some girls are bigger than others

Jag har kollat en del på tv den senaste tiden (det blir lätt så när motivationen att läsa teori är på bottennivåer), och sett en trailer för en film som kommer att visas (eller har den redan visats? Jag vet faktiskt inte.) på någon av reklamkanalerna. "Min stora kärlek" tror jag den heter, "Shallow Hal" i original. Vad jag har förstått av att bara titta på trailern, så är Jack blacks karaktär tillsammans med en tjej som är så fet att hon sitter sönder stolar, och kan göra kanonkulan rättvisa. Han verkar inte se det, utan ser sin flickvän som en smal snygg brutta (Gwyneth Paltrow).

Som sagt, nu har jag inte sett filmen ... men vafan? Jag har sett en liten snutt där en får se hur flickvännen ser ut, strax innan hon ska göra kanonkulan. Hon är inte större än jag, och jag sitter inte sönder stolar, och skulle jag göra kanonkulan skulle jag inte skapa tsunamivågor. Faktiskt. Så, jag är med andra ord så fet att jag borde få en egen film. :)

Lite samma sak har jag tänkt när jag kollat på "Vänner", och vi får se hur fet Monica var när hon var ung. Det skämtas hur mycket som helst om hur otroligt fet hon var, och att hon åt hela tiden. När jag tittar på Courtney Cox i fatsuit så visst, hon är tjock. Men allvarligt, det är väl inte Gilbert Grapes mamma-fet heller? Det är inte utan att jag börjar undra hur många det är som garvar åt mig när jag rultar fram?

För övrigt borde jag lyssna lite på The Smiths, det var länge sen nu.

"I am Man"

Jag såg nyss en reklam på tv, men den verkar inte ha kommit upp på Burger Kings hemsida. I alla fall, där fick jag lära mig att att vara man innebär att en ska äta kött. Mycket kött. Allt annat är brudmat.

Så nu vet jag, jag är inte man i alla fall. Vad är jag då?

Jag är allergisk

Jag är överkänslig mot en massa saker: bananer, gröna äpplen, ananas, mango, plåsterklister, latex, tomater, och en hal del till. Överkänslig alltså, inte allergisk.

Det jag däremot är allergisk mot, är saker som "vi vet vad kvinnor vill ha", "så funkar kvinnor" och andra, ska vi säga generella?, uttalanden som endast baseras på en enda sak: kön (samma sak gäller ju givetvis uttalanden baserade på etnicitet eller sexualitet). Nej, du kan inte säga "det här gillar hansi, för hon är kvinna". Det är sånt som gör mig lite misstänksam mot saker som tv3:s nya satsning Girlyliscious. Jag vet, jag har inte sett allt än, men bara sidan säger en hel del.

Kvinnor är alltså intresserade av mode, sex och relationer. Politik? Å nej. Sport? Tssss ... Nej, vi vill kolla på Top Model (jag kan erkänna på en gång, jag kollar på det ibland, och jag tycker att det är underhållande), lära oss vad svenska kvinnor tycker om sex, samt kolla på en serie som by the looks of it verkar handla om hur svårt det är för kvinnor att förstå sig på män. Uja.

Så, vi tar det här en gång till, långsamt: bara för att jag har en fitta betyder det inte att jag är intresserad av saker som "kvinnor gillar". Jag tror inte att jag gillar (eller ogillar för den delen) saker bara för att jag har fitta. Däremot kan jag gilla saker bara för att jag uppfostrats till det. För mig är det stor skillnad.

När det görs böcker, tv-program och filmer om hur olika män och kvinnor är, gör det inte någonting bättre. Jag skulle faktiskt kunna sträcka mig så långt som till att säga att det göra saker sämre. Eller så är det bara jag som inte fattar hur en riktig kvinna ska vara. Darn.

Bytt är bytt, kommer aldrig igen

Visst brukar det väl heta så? Det stämmer i vilket fall som helst inte, för nu har jag bytt husläkare igen. De enda som hade platser över var på heeeelt fel sida stan, och en privatläkare mitt i stan. Det fick bli det senare, trots att det tar emot. Nu har jag i alla fall fått en tid (27 februari, inte helt snart m a o), och slipper ringa om och om och om och om igen.

Tant vid 27

Jag är tant, tant på riktigt. Inte nog med att det har införskaffats ett matsalsbord som är 200x90 cm (och ja, jag är så nöjd att det nästan är fånigt. Det är skitbra om en vill spela spel, äta middag fler än två, och ... och ... ja, göra saker som kräver ett stort bord.), jag har fått ont på skumma ställen. Eller nä, egentligen är det ju bara de vanliga krämporna, men en ny har tillkommit: nedanför vänster ringfinger har jag fått en knöl. En knöl är okej, det går att känna på den ibland med äckelblandad förtjusning (du vet, *peta peta* och sen pipa till för att det är läbbigt att ha en knöl som dessutom rör sig lite grann). En knöl som blir större, och som dessutom börjar göra ont är int efullt lika lajbans. En knöl som blir större, som börjar göra ont, och där smärtan sprider sig ut en bit i handen är faktiskt inte kul alls. Inte ett smack. Jag håller mig för skratt, och det är inte svårt. Alls.

Ja, jag vet att det troligtvis bara är nån liten senknuta eller nåt annat lika osexigt (läs: ofarligt), men det hindrar ju mig ju inte från att vara irriterad på att den är där, och dessutom gör att jag inte kan göra allt jag kanske vill kunna göra, i alla fall utan att ha ont. Dumma äckliga lilla grej, jag vill att den försvinner nu. På stubben. Nyss.

Sist men inte minst:

Den 2 juni ska det göras en road trip till Rättvik, för då ska vi se Antony and the Johnsons på Dalhalla. Jag får gåshud bara jag tänker på det.

Och ja, givetvis ska vi sitta - och på det bästa dalmål vi förmår - skrika "Nä kommä han den dära Råbärt Oälls då? Kan du den dä Reppsodi in råck?". Det kommer bli en fin dag, det känner jag på mig.

Det dröjer tills jag får ge mig ut på egen hand

Jag är förresten fortfarande rätt dålig på att köra lastbil, vilket stör mig alldeles ofantligt mycket. Jag vill ju vara bra på det, kan jag inte få vara det då? Nu är jag en av två i klassen som fortfarande inte har C-kort, och det känns verkligen inte bra. Jag vet att jag inte ska jämföra mig med andra, men det är svårt att undvika. Nu har jag i alla fall bestämt mig för att satsa ordentligt på att bli bra så att jag får C-behörigheten, sen får jag se om det finns tid (och talang) till att ta E också. Jag har på intet vis gett upp, jag har mest insett mina begränsningar.

Mitt huvud är fullt av snor och släpvagnskopplingar

eller nä, riktigt så illa är det inte. Det vore jobbigt att ha släpvagnskopplingar i huvudet, de är ju ändå rätt stora. Det är bara det att jag tänker på dem, mest för att jag har prov nästa vecka.

Dagarna i Västerås (tisdag kväll till torsdag eftermiddag) gick snabbare än väntat, mest för att jag faktiskt fick tillbringa en kväll i ett strålande vackert och trevligt sällskap. Siv bjöd på middag, och jag fick prata av mig lite till om allt som stör mig ( d v s allt). Det var så trevligt att faktiskt få träffa någon i Västerås som har något att säga, och har funderat på saker som är viktiga. Det finns en till som brukar hålla mitt humör uppe, men våra tider passar inte ihop längre. I vilket fall som helst, efter middagen med Siv var jag på bra humör ända till dagen efter. Nej, inte ens den sunkiga heltäckningsmattan på mitt rum kunde få mig på dåligt humör. :)

Dagens tips

Igår såg jag "Little Miss Sunshine" på bio, och den är verkligen så bra. Den är lite sorglig, lite glad, och alldeles fantastiskt rolig. Se den!

Dagens "undvik som pesten": "Blodsband" på Upsala Stadsteater. Den är crap, crap, and utter crap. Alltså, undvik den om du inte vill se folk som spelar över, sjunger falskt och är allmänt kassa. Och ja, jag gick i pausen.

Note to self (för vilken gång i ordningen vet jag faktiskt inte):

försök inte fälla någon som tränar capoeira. Det slutar bara med att du blir slängd i marken (förvisso täckt med ett tjock lager snö) rakt på höften. Om du sen ska mulla personen som hämnd, se då till att du inte ligger precis under, eftersom snö också påverkas av gravitationen (ja, jag fick den i ansiktet).

Inga fler tråkiga bad

Magnus på COOP Forum i Gränby centrum kan den vara trevligaste personen i stan. Trevlig per telefon, trevlig IRL.

Jag är med duschkabin. Nu ska jag bara bli av med badkaret.

Klia klia klia klia bort din torra hud

Jag skulle desperat behöva lite solsemester. Min hårbotten tar död på mig (och inte får jag tag på någon på vårdcentralen), mina läppar har börjat se konstiga ut (psoriasis där också?) och mina öron kliar så jag allvarligt funderar på att börja sova med tumvantar. Sol och värme skulle sitta ruskigt fint med andra ord. Tips, någon?

Oh, berättade jag att jag fått munsår också? Det får mig osökt att tänka på "Munsår? Åh nej.". Det är en riktigt riktigt dålig reklam. Varför har de valt den tjejen? Ska vi tippa på att det var för att hon var snygg helt enkelt?

Ibland syns jag inte

Jag var med om en skum sak för en stund sen. Jag skulle just gå igenom trapphuset där vi bor, när jag såg tanten med den lilla (ganska fula) hunden. Jag stannade, och höll upp dörren åt henne. Hon tackade, och frågade vilken adress jag skulle till. Jag svarade att jag skulle hem, till fyran.

"Jahaja, håller du på att flytta in?"
"Nä, jag bor redan här. Jag har bott här i över två år."
"Ja, vi ser ju inte er som bor sådär högt upp, så är det ju."

Jag hade inte riktigt hjärta att berätta att ingången till fyran är på bottenvåningen, och att jag sett henne många gånger. Jag har dessutom hejat en massa gånger, men hon har aldrig hejat tillbaka (förutom när jag hade Andy här, då var hon pratsam minsann). Och nej, hon är nog inte gammal och gaggig, hon brys sig troligtvis bara inte om folk som har tokblekt hår, eller rosaorange tottar. Nu ser jag ju respektabel ut, så nu kanske jag syns igen. Vad vet jag?

Hemma på lunch

Idag ska jag köra lastbil hela dagen, och så här i halvtid vete sjutton vad jag ska säga egentligen ... Jag har mest fått köra på yttepyttesmå gator, trånga som sjutton. Dessutom har det bitvis varit så trångt att jag fått låna av trottoaren. Jag kör dessutom en gammal och mycket högljudd bil idag, och min lärare pratar väldigt tyst. Det innebär att jag ofta får fråga vad han sa, och så skriker han tillbaka. Jag gillar inte honom, han gillar inte mig.

Kort sagt: helt jävla fantastiskt går det inte idag.

[Uppdatering: Från att ha kört på yttepyttesmå gator i villaområden på förmiddagen, till att köra på smalsmala vägar ute på landet på eftermiddagen. Jag har kört förbi Julpa, jag har kört igenom Barkarö, jag har ... alltså, jag körde förbi en massa små ställen med knepiga namn, men jag verkar ha glömt dem alla. Och ja, du får gärna kalla mig feg för att jag bara körde högst 60 på 70-sträckor (hell, ibland körde jag så sakta som 35 när det var som isigast och krokigast). Tyvärr gick det inte så mycket bättre på eftermiddagen. Jag gjorde ett par helt perfekta rondellkörningar, men då satt läraren och kollade igenom sin mobil.]

Dagens länktips

Qatts blogg och hemsida. Missa för allt i världen inte manifestet. Maken till välskrivna texter är svåra (för att inte säga omöjliga) att hitta, och jag är så glad att han äntligen börjat blogga så att fler än bara inloggade på Qruiser kan läsa.

[Nej, det är inte den "vanliga" qatt, utan den andra. Det är ibland ganska förvirrande när folk väljer samma nick. Nej, jag bekymrar mig inte om att "sexi_flikka_87" på Lunarstorm, "angelofdeath" på Helgon, och "webcamsprut" på Qruiser blandas ihop med ... tja, de lär ju inte blandas ihop med varandra. :P Tror jag. Det jag ville skriva var att det går örton på dussinet av de namnen på nämnda communitys, men att två väljer qatt? Lustigt.]

Tatueringar

Jag har länge varit sugen på en till (eller tusen, det beror på) tatuering, och har funderat på motiv. Jag har tänkt lite löst på att välja någon grej från http://www.toothpastefordinner.com/, och tyckte själv att det var hur bra som helst. Nu hittade jag den här länken, och jag ser att det finns fler än jag som tänkt tanken. Det avskräcker mig inte det minsta, tvärtom. Jag ser ju nu hur bra de gör sig som tatueringar. :)

Dagvill

Jag har blivit så dagvill den senaset tiden. Det kan ha att göra med att jag inte är i skolan så mycket, och därför inte håller reda på vilken dag det är. Å andra sidan, är det inte desto viktigare att hålla reda på dagarna när en faktiskt bara ska passa en dag i veckan?

Förra veckan var jag i Fagersta. Jag misstänker att att det är ett sånt där ställe där ungdomarna antingen spelar musik eller hockey (fotboll, bandy, fickpingis, allan), det såg lite så ut. Det var kalastrevligt att träffa Johanna igen, och jag märkte hur mycket jag saknat henne.

På tal om att sakna så saknar jag en hel massa personer (såna som har haft den dåliga smaken att fly stan). Jag är å andra sidan inte helt främmande för att ta en tur till Örebro/Linköping/Borås/Eriksberg ... Just say when! :)

Sådärja

Nu är jag klar med truckdelen (även om jag ska komma tillbaka nästa vecka för att få köra mer), nu är det bara resten kvar.

Attans rackarns

Det snöar som sjutton här, dessutom är det kallt av bara fan. Det blir till att sova med strumpor, mina tår är som små isbitar redan nu (med dubbla par strumpor, samt ett par sockor). Jag som trodde att det skulle bli vår på riktigt.

Kärlek börjar med bråk

... och slutar med barnbidrag, eller vad är det de säger?

Det finns en massa skumma saker som barn får lära sig. Minns du den där sången om gumman och gubben och igelkottaskinnet? Alltså, gubben säger åt gumman att lappa hans brallor, men eftersom hon tycker att han är en lat jävel så sätter hon dit en lapp av ett skinn av en igelkott, och vänder taggarna inåt. Han tar på sig byxorna, och skriker och svär och undrar varför hon gjort så. Hon förklarar att det är just för att han är en lat jävel, varpå gubben drar, efter att han har spöat henne. Då byter hon lapp, till en som är gjort av det lenaste ekorrskinn, och då blir gubben glad, och klappar och pussar henne. Vad lär vi oss av det? Tja, uppstudsiga kärringar ska ha stryk? Som barn var jag grymt förtjust i sången, och jag minns att när vi sjöng den (på dagis kanske?) så tog alla barnen i så vi nästan sprack när vi kom till "uti ändanom, uti ändanom". Finns det ingen som jobbar med barn som ser det olämpliga i att sjunga om partnermisshandel, alldeles oavsett hur traditionell sången är?

När jag var liten och knallade runt med gylfen öppen (nej, jag gjorde det inte med flit, det var bara svårt att komma ihåg att den skulle upp), så var det många som undrade om jag varit på killkalas? Ingen verkade finna något underligt i det. Jag tolkade "killkalas" som ett kalas som det bara var pojkar på, men jag fattade inte vad det hade med min gylf att göra. Dessutom så kan det ju inte ha varit ett "killkalas" om jag var där, eller hur? Nu såhär i efterhand kan jag fortfarande undra vad sjutton som menas med att någon har "varit på killkalas". "Har du varit på killkalas", är det att uttolkas som "har du varit och knullat?", eller vad är det fråga om? I vilket fall som helst så känns det märkligt, särskilt att säga det till barn. Någon som är mer insatt får hjärtans gärna rätta mig, jag vill så gärna ha fel här.

En annan sak som är skum, är när jag gick i mellanstadiet, och killarna fick för sig att "näcka" tjejerna. De gick alltså ihop ett gäng och slet av en tjej kläderna, och det var en rolig grej helt enkelt. Som tjej var det lite dubbelt, för dels ville en ju inte bli näckad eftersom det var ... ja, fel på något sätt. Men, dels ville en ju inte inte bli näckad, eftersom det då betydde att en var ful. När vi gick till lärarna så sa de bara (det klassiska) "de tycker ju om er, kärlek börjar med bråk vet ni", "de är ju bara nyfikna", eller "det är ju bara på skoj". Jag kan lova, att om vi hade gått ihop ett gäng tjejer och näckat en försvarslös pojke hade vi blivit hemskickade som de översexuella monster vi var. Eller nåt. Det var samma sak när det kom till allmänt klämmande, "de är bara nyfikna". Jamen, plocka fram dina egna tuttar för dem att klämma på då? Se hur jävla kul det är att ha nån som springer runt och tar dig på fittan hela rasterna?

Det bästa var nästan när alla killarna fick för sig att komma emot en bakifrån, slänga upp en innebandyklubba mellan benen på en, och slita till. Ja, det gör djävulskt ont. Ja, killarna "var bara nyfikna", eller "ville bara retas, det är inget att bry sig om" (lätt att säga för dig som kunde cykla efter skolan). När vi var ett par tre som gjorde samma sak tillbaka blev vi inkallade till lärarna, som i allvarliga ordalag berättade för oss att det "var farligt" att göra så på pojkar, dessutom "gör det ont" när vi gör så på dem. Ont? Nähä?

Jag undrar om samma lärare fortfarande tycker att det är en naturlig del i att växa upp att som tjej bli sexuellt trakasserad, och som kille få reda på att det är fritt fram att tafsa på, och göra tjejer illa, bara det sker under skoltid?

Truck truck truck

Du vet barnsången som börjar med "Grön grön grön är mössan på mitt huvud, grön grön grön är dräkten som jag bääär" (nu kan jag inte minnas alls om grön finns med i sången, och vilken yrkesgrupp som klär sig i det. När jag tänker efter minns jag inte sångjäveln alls, förutom att när en har svart så är ens vän sotare.)? Jag har sjungit på den hela dagen, men med annan text. Texten lyder som följer: "Truck truck truck truck trucktrucktrucktrucktrucktruuuck, truck truck truck truck trucktrucktrucktrucktruuuck. Allt som är trucktruck tycker jag är vackert, för min vän är ju en trucktrucktruuuuck!".

I do that a lot. Alltså, jag får ett ord på hjärnan, och så sjunger jag på det, ofta utan att tänka på det. Troligtvis är det hemskt irriterande för dem som umgås med mig ofta, så jag borde kanske tagga ner lite. Dessutom, efter några timmar blir det irriterande för mig också. :)

Förresten, vad är egentligen andemeningen i sången (alltså med den "riktiga" texten (riktiga inom "" för att min text är minst lika riktig, bara inte lika spridd.))? En ska klä sig i en viss färg för att ens "vän" tillhör en viss yrkeskår? Är det "vän" som i "min polare Torsten", eller är det vän som i "hjärtevän"? Jag tror - men det är ju förstås bara spekulationer - att det ska vara en "hjärtevän" som är sotare t ex, men jag fattar fortfarande inte varför jaget i sången ska klä sig i den färgen för det. Är då andemeningen i det att "jag klär mig i svart för att alla ska se att jag är sotarens brutta, så hands off."? Skumt.

Ja just det, skälet till att jag sjöng just om min vän trucken, är för att jag har kört truck hela dagen. De andra tre i min grupp har farit fram som jehun hela dagen idag (igår också för den delen), medan jag som är n00b på truckar har tagit det lugnt och försiktigt. Nu har jag i alla fall lärt mig "hitta in" i pallarna, så nu är det inte lika komplicerat längre. Tydligen uppfyller jag redan kraven för att få truckkort, så allt jag lär mig utöver det här är bonus. Med andra ord, kraven är rätt lågt ställda (och det säger jag inte för att jag är en våpig brud som inte tror att jag klarar av något, det säger jag för att jag faktiskt inte är särskilt bra på att köra truck). Kul som sjutton är det i alla fall, även om det är svårt.

Grannsämja

Min granne borde ha smäll och smisk och spö. Han är så jävla högljudd, och verkar inte kunna klockan. Nu är klockan förvisso bara strax innan tio, men om jag känner honom rätt kommer han att leva om i alla fall ett par timmar till. Jag har sagt till rätt många gånger, men han verkar inte fatta att jag vill sova varje natt, inte bara en natt då och då.

Jag skulle kunna ringa störningsjouren, men det känns väl drastiskt. Men vafan, snart vete sjutton om jag orkar att gå och knacka på fler gånger. Jag längtar till jag blir av med det här rummet, och slipper miffon som inte kan klockan.

[Okej, nu har jag lust att döda honom. Han spelar goddamn jävla Holly Dolly. Högt.]

Jag hade fel

Jag trodde att truckteorin skulle vara svårare. Som så ofta förr är jag glad att jag hade fel.

Smakråd hitåt, ögonaböj!

Nu har jag funderat och funderat, men eftersom jag är en velig fan så kommer jag inte fram till något. Jag behöver smakråd.

Jag har rätt länge funderat på om jag inte skulle ta och peta dit en till liten piercing någonstans i ansiktet, och det har lutat åt en i septum. Eftersom jag vissa dagar tycker att jag är en pangbrutta (okej, det var hittepå, men det lät bra, eller hur?), och andra funderar på om jag verkligen borde gå ut, så är det svårt för mig att avgöra om det är en god idé. Det är alltså därför jag ber om smakråd, nu. Syns den alldeles förbaskat mycket (så att den tar över hela ansiktet), eller är det lagom? Fult eller fint (eller inget av det ovanstående)? Bra eller dålig idé? Fire away!

(Jag vet, det är en suddig bild, men det är på sätt och vis meningen. ;))

Här är den

Jag har ju pratat så mycket, men inte visat lastbilen jag brukar köra. Nu har jag hittat sladden till telefonen (vad gjorde den under skrivbordet egentligen?), så nu kan ni få beskåda den i all sin glans. :)

Den ser inte så stor ut, men det är den. Jag tycker i alla fall att 4,40 m är rätt högt (men jag minns inte hur lång den är). Så, ser ni den här en onsdag eller torsdag i Västerås, så kan det vara jag som kör. Vinka vetja! :)

Det funkade ändå

Förresten, min dejt med två heta donnor blev inte av. Hade det inte varit för att det gick så bra idag hade jag gråtit av tristess, men nu kunde jag glädjas åt att jag faktiskt gjort EN rolig sak idag. :)

Idag gick det också bra (tamejfan)

Vad häftigt det är med lärare som inte bara ser att en gör fel, utan också vad felet är. idag har jag lyckats med det alla andra i min klass lyckades med tredje veckan eller nåt: jag har gjort en vänstersväng ut på en vältrafikerad 90-väg, och kommit iväg på en gång. Dessutom fick jag inte panik, jag blev inte ens lite varm om kinderna. Hurra för mig.

(För den som undrar så har jag hittills haft svårt att använda bara en hand på den S T O R A ratten, och med andra handen växla från tvåan till trean, flippa upp rangegrejen och lägga i fyran, allt i en sväng där jag ska hålla reda på tio meter bil så att jag inte kör på någon kant eller en annan bil. Har jag väl fått till det där har jag haft svårt att komma upp i fart snabbt. Simultankapacitet är verkligen inget jag blivit begåvad med, feghet i överflöd däremot, det har vem det nu är som delar ut det givit mig i överflöd. Gee. Thanks.)

Hade nu min sladd till telefonen varit där den borde hade ni nu kunnat beskåda bilen jag kört. Tyvärr har sladden sprungit till skogs, så ni får nöja er med att föreställa er den. Den är fin, och lite knubbig. Jag skulle kunna säga "som jag", men det vore lögn. Fin är jag, men inte "lite knubbig". Eftersom det inte finns några feta lastbilar så kommer det aldrig gå att jämföra oss. Tyvärr, eller nåt.

I'm on the road again

Vågar jag hoppas att jag faktiskt har lärt mig att köra lastbil månntro? Idag gick det bättre än aldrig förr, och på hela dagen (8.20-16.00) gjorde jag tre småfel (backade snett runt ett hörn, växlade ner för sent innan en rondell och tappade bort växlarna i en korsning). Det är ungefär tusenhundra färre än vanligt.

På tal om "väldigt hetero"

Fantasinyheter har skrivit om Peder Lamm. Det var kul tyckte jag.

Tillbaka igen

Nu är jag tillbaka i Västerås, och det är sig likt (åtminstone från Hällahållet). Rummet är en smula unket, heltäckningsmattan i korridoren utanför är dammig, och väggarna är fortfarande lika fulgula.

Vore det inte för att jag har en dejt med två heta donnor på torsdag skulle jag nog vara en smula uppgiven. Nu har jag ju det, så det är jag inte. Uppgiven alltså. Däremot är jag trött som ett litet litet djur som egentligen borde hibernera, men som inte får lugn och ro för att flyttfåglarna inte fattat att det är vinter, utan lever om som vore det maj. Stryk ska de ha, fågeljävlarna.

Halleluja, jag kan se igen!

Du vet när du kör bil i duggregn, och det liksom inte är någon idé att slå på vindrutetorkarna eftersom vattnet bara smetas runt, inte bort? Eller när det är smuts på rutan, och du inte vill spola av den eftersom du strax kommer att få möte, och det är bättre att se halvbra än att inte se alls? Det måste inte vara så. Bara för att bilen är från 1989, måste inte torkarbladen vara det.

En helt ny värld har öppnat sig, och det för under hundralappen på Biltema.

Same procedure as last year, hansi?

Till den unge man som ville ha lift ner på stan (eller kanske var som helst?) när jag hade skjutsat hem Ullis: hade din kompis inte stått och kräkts alldeles bredvid hade jag stannat och plockat upp er, men jag vill inte spyor i bilen. Taskigt men sant. Förlåt.

Och så var det där med nyårslöften

Jag har aldrig avlagt några sådana, eftersom jag vet att jag inte kan hålla dem. Nu har jag gjort ett undantag, och jag ska verkligen anstränga mig för att hålla dem. Here goes:

- jag ska äta choklad (mycket, och ganska ofta)
- jag ska köra bil
- jag ska ibland vara trevlig mot barn och djur.

Det kommer antagligen inte att bli lätt, men som sagt: jag ska anstränga mig.

Gott nytt år!

... but will you still love me tomorrow?

Nyss fick jag årets första kram av en person jag inte känner. Jag var på väg ut till garaget (släckte jag verkligen innan jag klev ur bilen? Visst borde jag väl ha sett om det fortfarande lyste? Å andra sidan, så fnissig jag var efter att ha sladdat på en tom vändplan efter att ha lämnat av Ullis så är det ju förstås inte säkert att jag skulle märkt det ... bäst att kolla.), och öppnade porten för paret som stod utanför och letade efter sina nycklar. Porten var inte låst, så det var inte som att jag gjorde dem en stor tjänst direkt. Tydligen uppfattades det så ändå, för jag fick ett par tre framsluddrade "gott nytt år" från en måttligt nykter (läs: askalas) granne, som dessutom ville ge mig en kram.

Vanligtvis kramar jag inte folk jag inte känner, men eftersom hon verkar vara trevlig (hon är en av de få som hejar, och dessutom ler när en går förbi) så fick det väl gå. Så, sagt och gjort: hon kramade mig. Dessutom pussade hon mig på kinden.

Sen pussade hon mig (blött) på halsen.

Sen kallade hon mig älskling.

Sen berättade hon för mig att hon älskade mig, och så skulle hon pussa mig en gång till.

Ungefär där backade jag, log och slängde iväg ett "gott nytt år". Det ska bli spännande att träffa henne igen, när hon är en smula mer nykter (läs: inte full som en alika). Jag hoppas att hon fortfarande älskar mig då.

Tillbaka

Hur julen var? Kalas! Äldsta storasyster var här, och skämde bort med julklappar och trevlig närvaro. Nu är jag precis tillbaka från Sveg, denna metropol av metropoler, efter att ha varit där sen i måndags. Det är skönt att vara hemma, och det är skönt att det inte är snö (får jag stryk nu?).

Nu ska jag väl bara se till att nyårsafton blir bra, men med det sällskapet kan det nog inte bli annat.

Förresten fick jag sms från min gamla gamla brevkompis härom dagen. Vi började skriva när vi gick i åttan tror jag (jag skickade in en annons till Mitt livs novell om jag inte missminner mig), och skrev vansinnigt intensivt i några år. Jag tänkte på henne, bara förra veckan, lustigt nog. Jag funderade på hur jag skulle kunna få kontakt med henne, eftersom jag antog att hon hade nytt namn. Jag kom fram till att jag troligtvis hade hennes gamla adress kvar någonstans, och att hennes föräldrar troligtvis skulle kunna vidarebefordra brevet. Sen kom jag inte längre, så det är helt otroligt bra att hon fick tag på mig. Imorgon ska jag maila henne, men nu ska jag sova. Eller läsa, vi får se.

Inte tröttnat på julsånger än?

Lyssna då och njut, och glöm inte: Just add zombies!

"Jag är väldigt hetero"

Jag läser i Aftonbladets nätupplaga att Peder Lamm är upprörd. Varför? Jo, Böglobbyn har låtit en professor i logopedi analysera "fjollfaktorn" i hans röst. Efter programmet ska då hr. Lamm ha skickat ett mail där han drar paralleller mellan att "bli utmålad som homosexuell" med pedofili och nekrofili.

Nu har ju jag inte sett programmet i fråga, så egentligen kanske jag inte borde uttala mig om huruvida han blir utmålad som homo eller inte. För mig spelar det ingen roll (även om det känns som att det är att dra stora växlar på att få sin rösts fjollfaktor analyserad). Det jag reagerar på, är att han jämställer homosexualitet med pedofili och nekrofili. Visst, det har gjorts förr (var det inte Jan Guillou som kallade Rikard Wolff för pederast för ett antal år sen?), men det gör inte saken bättre.

På frågan "Är du hetero eller homo?" svarar han "Jag är väldigt hetero". När jag läste det skrattade jag en lång stund. Inte nog med att han är hetero, han är väldigt hetero också. Vad innebär det egentligen att vara väldigt hetero? "En kvinna som kan köra bil? Nätack, det är för manligt för mig, jag är väldigt hetero ser du." "En kvinna som har korta naglar, och kort hår? Ånä, det är inte tillräckligt kvinnligt för mig, jag är nämligen inte det minsta ickehetero. Ge mig en partner med svallande lockar, med långa naglar, och höga klackar. Ge mig glitter och glamour, ge mig After Dark!".

Och du, Peder Lamm? FYI, du har en "fjollig" röst. Jag ser inget som helst fel i det, men om du inte trivs med det kanske du kan öva på att lägga ner rösten ett par hack, samt "tuffa till" språket lite? Fast, jag tycker att du ska koncentrera dig på dina fördomar i första hand. "Bögfrågor" och "bögkultur" är inte farliga saker.

En sista sak innan jag går och lägger mig

Jag gillar att läsa bloggar, andras alltså. Det lustiga är, att när jag ska utbyta bloggtips med folk jag känner, så brukar det visa sig att vi läser samma bloggar redan. Den absolut mest vanligt förekommande (förutom Tjuvlyssnat), är Brudens blogg om brudar. Jag vet att jag har skrivit om den tidigare, men jag måste banne mig tipsa om den igen, den är fullkomligt briljant. Här kommer förresten en liten bekännelse (och nej, jag är inte 14 även om det nu kan verka så): jag är lite nöjd med mig själv att jag hittade dit innan QX-artikeln, och jag är nöjd att jag i alla fall i delar av min bekantskapskrets har hjälpt till att sprida ordet om Bruden som vår frälsare. Eller nåt. :) Som sagt, jag vet att jag är fånig, men sån är jag. Och ja, jag V E T att det är måååånga som läst den bloggen lååångt mycket längre än jag, men var i alla fall inte sist dit. :P

Var var jag? Jo, bloggar var det. Jag läser även Damons lista, även om jag tycker att det är på tok för långt mellan uppdateringarna, samt JennyW:s webblogg (även om jag gör det mycket sporadiskt). Kort sagt: jag läser bloggar av folk som har något att säga, och som säger dem på ett sätt att det är värt att läsa. Det enda jobbiga är att det blir tusen gånger svårare att skriva själv. :/

Så, länktips från mig till dig (vem vet, det kanske t o m är "er"?)!

Idag snöade det

... och jag hade den stora turen att vara ute när det ganska nyss hade börjat. Jag vet inte riktigt vad det är, men folk blir helt knäppa i trafiken när det snöar. När jag körde förbi Ackis stannade jag till eftersom en buss blinkade ut. Föraren till bilen bakom mig tyckte nog att det var att ta i, stanna för en buss som ska ut, på en 50-sträcka? Hell no!, och körde om. På fel sida.

Han använde busshållplatsen som omkörningsfil, och slängde sig ut bredvid bussen som var på väg ut. Bussen fick tvärnita, och jag fick vänta ännu längre. Men, det var ju en SUV, och såna ska alltid komma först. Det vet ju alla.

Har jag sagt att jag inte gillar snö? Jag gillar inte snö.

Egentligen skulle jag ha åkt till Västerås i kväll, eftersom jag ska köra på onsdagar. Min lärare ringde idag på eftermiddagen och undrade om jag kunde tänka mig att köra på torsdagen i stället, det hade tydligen kört ihop sig. Men, eftersom jag redan var upptagen den dagen gick inte det, så jag kommer att köra två dagar vecka 1 i stället. Suits me fine. :)

Förresten, jag får systersällskap till jul. Yay! :D

Nyss på tv6:

"[...] Rocky och Drago, där Tilde och Peter i kväll knyter hymnens band"

Jag har sagt det förr, och jag antar att jag kommer att få säga det många många gånger till: det är dumt att använda uttryck som en inte vet vad de betyder. Risken finns att du 1) använder dem i fel sammanhang, eller 2) (som här) säger fel ord eftersom du inte har den blekaste aning om vad du pratar om. Båda delarna är lika pinsamma. Big no-no alltså.

Och ja, jag vet att "hymen" och "hymn" troligtvis är besläktade (vore jag lite skickligare så skulle jag kunna lägga in en länk till SAOB här, som visar sökningen jag gjorde på "hymen". Tyvärr får jag inte med rätt del av sökningen, bara den här. Det är ju bara en del av det.), men det ändrar ju inte på att det heter "knyta hymens band". Eller?

Länktips igen

Jag vet inte om jag har gjort det förr (jag orkar inte läsa igenom allt tråk jag redan skrivit), men om jag har gjort det spelar det ingen roll. Mitt tips idag är Lenore, the Cute Little Dead Girl. Hon är liten, gullig och ganska läskig. Vi har med andra ord bara en sak gemensamt, men det är okej ändå.

Annars tycker jag att Nemi får till det rätt bra ibland.

Nämen, så näpet!

"Gör dina egna juldukar - schablontryck med fittan!"

"Ta tillvara på allt: så gör du din egen blodpudding av mensblod"

"Virka fina grytlappar - lägg upp maskorna på bröstvårtorna"

Jag hoppas att detta är tips som - om de inte redan finns med i det fantastiska magasinet "Kreativa kvinnor", kommer till nästa nummer. Sy kan ju även män (även om riktiga män inte syr, så klart), det måste ju vara tips på saker bara riktiga kvinnor klarar av. Jag menar, kom igen! Kreativa män? Om det fanns såna, varför skulle då magasinet heta just "Kreativa kvinnor"? Då skulle det väl kunna heta något i stil med "Kreativa personer", eller kanske bara "Kreativ". Nu gör det ju inte det, alltså är det bara kvinnor som kan vara kreativa. Män är starka och tuffa, kvinnor är kreativa och pyssliga. Så är det.

När jag inte kan sova

(som nu) så sitter jag och slösurfar. Ibland trillar jag över roliga saker, och då känns det jobbigt att inte kunna läsa det högt för någon (samtidigt som jag skrattar så mycket att det knappt går att höra vad jag säger). Så, jag får helt enkelt lägga in länken här. Den här är inte så dum den heller, den här är nästan för bra för att vara sann, och här är den sista för idag. Nu måste jag sova innan jag fnissar mig själv till sömns.

... och snart är det jul

Kanske blir det så att jag firar jul (förvisso i omgångar) med mina systrar. Det vore faktiskt hur bra som helst.

Det är inte som förr - och jag saknar det

Jag saknar hur det var för ett halvår-ett år sen. Då kunde jag äta lunch med Lisa, Simone och Carilion typ en gång i veckan (och få lära mig allt om livmödrar) och jag kunde dricka kaffe med Nettan. Jag saknar det! Jag gillar inte när folk flyttar från stan (look who's talking!), det blir så tråkigt då.

Så, om alla som flyttat kunde vara goda att flytta tillbaka, samt att de och de som blivit kvar kunde se till att de är lediga för lunch eller kaffe en gång i veckan så skulle det göra hansi väldigt glad. Okej?

Julklappstips

Har jag berättat att jag älskar min menskopp? Den är liten och lätt, den luddar inte, och den går att använda under hela mensperioden. Det blir inte en massa illaluktande sopor av den, och det coolaste av allt: det går att se hur mycket en blöder. Ni som känner mig vet att jag inte är en naturlighetsförespråkare som i "oh, det är så fint och natuuuuurligt med mens, jag känner att jag är KVINNA och STARK! Jag ska nog baka bröd på bark och mensblod nu.", men det är onekligen rätt tufft att se hur mycket som är slem av olika slag, och hur mycket som är blod eftersom det skiktar sig i koppen (hint: det är mycket av det första, och rätt lite av det andra).

Vet du inte vad du ska köpa till din syster/kusin/flickvän/kompis i julklapp? Köp en menskopp! Visst, det må verka trist och tråkigt, men det visar att du bryr dig, både om henne och om miljön. Det är väl bra?

Kan det vara karma?

Först och främst: du förare till lastbilen jag körde om, och föraren till personbilen jag mötte, båda i tisdags kväll: förlåt, det var inte min mening att göra en idiotomkörning. Visst, det var aldrig nära, men det var en smula för tajt för attd et skulle vara helt smart. Förlåt, jag ska försöka att int egöra om det.

I går fick jag tillbaka det. Jag körde i en cirkulationsplats med två filer i själva cirkulationen, men bara en där jag skulle köra ut. Efter mig in i cirkulationsplatsen körde en liten bil, och körde upp jämsides med mig. Jag blinkade till höger för att visa att jag var på väg ut, och tog ut svängen (som en ska) för att få med mig hela bilen. Precis i utfarten var jag tvungen att ställa mig på bromsen, eftersom den lilla bilen också skulle ut där. Problemet var just att jag inte visste det eftersom han inte blinkade, dessutom började han köra ut för sent. Kort sagt, han betedde sig som en idiot. Särskilt idiotiskt är det att köra om en lastbil, med övningskörningsskylt, i en rondell. Men som sagt, jag fick väl igen för mig omkörning i tisdags (som inte var tillnärmelsevis lika puckad, och inte i närheten lika farlig, men puckad ändå).

Dagens länktips

Dagens länktips är på ämnet mat. Eller, snarare sånt en kan, men kanske inte vill äta. Så, här kommer det: Steve, don't eat it!

Det går framåt!

Min skrik- och skränlärare har faktiskt tagit till sig av kritiken (det kan hända att det är för att VUC var på skolan igår och hade ett möte med de inblandade), och det verkar som att saker faktiskt kommer att ordna sig.

Nu ska jag bara få fason på mitt körande (som har blivit bättre på vissa punkter, men sämre på ett par andra). Jag är grymt mycket sämre än de andra i min klass (som i stort sett har sina C-kort redan), men tids nog kommer det väl att falla på plats för mig också. Jag tycker att det är kalashäftigt att se dem köra med släp. :)

hansi är upptagen

I förrgår morse ringde Ullis på vid fyra på morgonen. Hon behövde skjuts till Arlanda, för hon skulle till Kreta en vecka. Resan hade kostat 300 pix, inklusive allt för fyra personer, men eftersom hon inte kände någon som skulle vilja följa med skulle hon åka själv.

Innan jag kunde skjutsa henne (jag hade en knapp timme på mig innan flyget skulle gå) så fick jag låna hennes cykel (min är ju i Västerås) för att åka och köpa något. Det jag skulle köpa kostade 99 kr, men de tog helst inte kort. Som tur var hade jag en dansk femma, en finsk "tvåa", och två svenska tjugolappar. Eftersom sedlarna var knöliga var de svåra att dra genom kortläsaren, och kön bakom mig bara växte och växte.

När jag på väg därifrån (utan det jag skulle köpt) gick över kullerstensgatorna blev jag upphunnen av Maria J som med andan i halsen berättade att fastän vi var i Prag så hade hon bara shoppat på de vanliga ställena: H&M, OnOff, Elgiganten ... Hon gick framför mig på ringmuren, och när vi kom till ett hörn gick hon hela vägen runt, medan jag tog ett stort kliv snett över. Jag visste innan att jag inte skulle klara det, men jag chansade och trillade rakt ner.

Ibland minns jag mina drömmar jättetydligt, ibland glömmer jag dem på en gång. När jag vaknade var jag glad över att jag inte gjort mig illa när jag trillade från ringmuren, och lite lite sur på Ullis att hon inte hade frågat om jag ville följa med till Kreta en vecka för inga pengar alls.

Jag har flyttat hem till Uppsala igen

Jag har sagt upp mitt rum, och har utflyttning den sista februari. Det känns riktigt surt att betala för ett rum jag inte använder, men samtidigt är det ju bara dumt att vara på ett ställe jag inte trivs på, bara för att jag har betalat för det. Eftersom jag bara ska vara på skolan någon dag i veckan känns det fånigt att sitta i ett sunkigt rum och vänta på att få åka hem, när jag faktiskt kan göra det på stört.

På bara några dagar så har jag blivit mycket gladare. Det är bra. Jag misstänker att det är för att jag är mindre ensam.

Nej, jag får nog aldrig nog

Gamla schlagerfestivaler är faktiskt bland det roligaste som finns att titta på. Det går att följa trender från år till år, vem minns inte alla jädrans trummor året efter Ruslana vann? Och kom det inte i alla fall ett par låtar som påminde väldigt mycket om Norges Nocturne året efter? Nu vet jag inte om jag hittar en trend i 1990 års festival, förutom att två av mina absoluta favoriter framförs av folk klädda i vitt.

Den första är bra på så många plan. Lägg märke till hur hans flaxiga byxor får honom att se enormt kobent ut. Lägg även märke till hur han "skruvar sig på plats" inför den första refrängen. Att han är matchad, inte bara från topp till tå, utan även med sitt instrument talar ju bara för honom. Alltså, I give you ... Switzerland!

Min andra favorit det året är den låt jag kan komma på mig själv med att smånynna på varje gång jag råkar prata någon form av östsvenska. Det är - mig veterligen - det enda bidrag som skickats från Finland till ESC på svenska. Troligtvis kanske även det sista, vad vet jag? Mina damer och herrar, jag ger er Fri? från 1990. Nu märker jag ju att de faktiskt har ett budskap i låten, men vad spelar det för roll när låten är så töntig (och nej, jag tänker inte ens nämna dem som framför den, det vore alltför lågt, t o m för mig)? För er som har läst mina tidgare inlägg, kolla snabbt på körkillen med det halvlånga blonda håret. Vad tror ni att jag tyckte om honom när jag såg det här på tv 1990? Rätt svar belönas med tre starka hej.

Jag måste förstås erkänna att det finns en låt jag tyckte var bra då, och den är inte så pjåkig nu heller. Uppenbarligen har jag en grej för ballader på franska (och det är jag ju inte ensam om, eftersom såna har i alla fall haft en tendens att om inte vinna, så i alla fall placera sig högt), för det året var det Belgiens bidrag som var min favorit. Andra bidrag på franska jag gillar är ju den från 1985 som jag redan nämnt i tidigare inlägg, samt förstås Frankrike 1993. Jeez, jag är pinsam.


Och ja, det fanns en trend 1990. Den var - inte helt oväntat - Berlinmurens fall, och nåt slags framtidstro och "nu ska vi tycka om alla andra och vara vänner allihopa". Men, det är en så trist och töntig trend att jag helst inte låtsas om den. ;)

Jag läser och läser

men eftersom det är så fantastiskt tråkigt är det inte ett smack som fastnar. Jag kommer nog att behöva den där möjligheten att göra om prov. :/

... och ungefär lika länge har jag letat efter

Frankrikes bidrag från samma år, "Femme dans ses rêves aussi" enligt Gyllene skor. Den dyker upp i genomgången som jag har lagt in (jag vet inte om jag tycker att det är bäst att länka, eller om jag ska "bädda in" i fortsättningen. Vad tycker du?), men tyvärr verkar ingen ha lagt in den för sig liksom. Det är synd, för jag skulle vilja höra den.

Så, här kommer genomgången:

Det är rätt många av låtarna som jag kommer ihåg:

- Danmarks bidrag är kräkframkallande, men det sitter som snor på ett cykelstyre. Speciellt den lilla (och nu började jag nynna för att ni skulle fatta, men det hjälpte ju föga) slutslingan, där har jag i många år sjungit (ja, jag sjunger på den nån gång om året, minst) "och då blir jag/en man till sist/och det är ju vad jag vill". Fråga mig inte hur Djungelboken kommit in i den låten, men det har den. Mina / är givetvis till för att visa pauser, inget annat.

- Finlands bidrag, vilket kan vara det bästa de någonsin skickat in. Jag har kommit på mig själv flera gånger de senaste åren att gå och nynna på den, och ibland sjunga på låtsasfinska.

- Turkiets bidrag det året satte sig jävligt hårt det året, men sen försvann den för mig. Tur att den kom tillbaka! ;)

Det är ju en hel drös till (jag tänker inte nämna Kikki Danielsson eller Bobbysocks, de är ju självskrivna), men jag minns ju inte vilka länder de sjöng för. Det som förvånar mig är att de alla var med samma år. Det var ett bra år helt enkelt. :)

Jag har hittat den!

1985 var det melodifestival. Visst, det har det varit flera år, både före och efter det. Men, den här gången var det speciellt: jag såg en man med vita kläder och stort krulligt hår. Han sjöng "Olé olé", och den var så bra att det knappt fanns plats i kroppen för så mycket fint.

Det är för mycket att säga att jag sen dess har letat efter den, men det är inte långt ifrån sanningen. Jag har velat höra den igen, och framför allt se hur fanken det såg ut. Nu kan jag det (och du med!).

Den är fortfarande catchy, det måste jag erkänna. Värt att nämna är att kvinnan i grönt borde blivit utvisad resten av matchen för sitt galande (lyssna speciellt på första refrängen. Visst, hon tappade micken, men det är inte ett skäl till att låta illa), men Yizhar Cohen kan fortfarande få mitt hjärta att klappa en aning fortare, så här 21 år senare.

Nu skulle jag behöva skriva en fyndig rubrik

men det tänker jag inte ens försöka mig på.

Jag blev bjuden på bio igår (men jag tror inte att det var en dejt. Det blev inget hångel i alla fall. ;)) av Ullis. Borat är grymt rolig, och jag sitter fortfarande och skrattar när jag tänker på filmen. Jag vet, det är föga originellt att gilla den, men det struntar jag i. Så det så! :)

Just det ja

I dag var jag på VUC på möte, och pratade om hur jag ser på utbildningen så här långt, och vad jag skulle vilja se för förändringar. Äntligen äntligen äntligen blir jag lyssnad på, och faktiskt (här vågar jag t o m vara försiktigt optimistisk) verkar det som att det ska hända saker. Jag är alltså MYCKET nöjd just nu, inte minst sen de där sa att eftersom de inte har gett sin tillåtelse till specialregler om prov, så kommer jag inte att behöva oroa mig för den saken. Jag hoppas att de har rätt.

Nu gäller det bara att få ordning på växlingen (jag är k a s s på att växla ner i tid vid korsningar, och blir på tok för nervös) så att jag kan komma vidare med körningen. Det finns en risk att jag faktiskt bara får C-kort (om ens det), så jag får lägga på ett kol för att bli av med fjanterierna. Mina fjanterier alltså, andras kan jag ju inte gärna göra något åt.

... an offer you can't refuse

I fredags fick jag då äntligen reda på hur min utbildning kommer att se ut framöver. Det var dags att prata om min individuella studieplan. Vilken studieplan? Jo, den där vi blev lovade att få andra veckan. Om det har gått mer än två veckor på utbildningen? Har det?

Jag fick först svara på om jag fortfarande tyckte att utbildningen saknade struktur. Vad ska en svara på det? Hell yeah! är det enda som poppar upp så där självklart. Så, jag svarade att ja, det tycker jag. Då kom det, det där jag väntat på: "Jo, vi tänkte att du skulle få läsa in resten av teorin på egen hand, och komma in någon gång varannan vecka och göra prov på det du läst. En gång i veckan får du också komma in, och köra i fyra timmar. Låter det bra? Jo, en sak till: om du går med på det här ska du ha klart för dig att om du får IG på ett prov, så får du inte göra om det. Varför? Jo, det är bestämt så, från högre ort."

Alltså, det var som att få en burk Ben & Jerry's, och upptäcka att det mitt i burken finns en klutt bajs. Med det vill jag säga att jag inte är helt nöjd.

Nu är jag ganska säker på att de inte får besluta en sån sak, så jag är inte jätteorolig.

Att åka buss

Förra veckan tog jag bussen ner på stan. Jag var lat, och lite arg, och hade verkligen ingen lust att cykla. När bussen väl hade börjat åka, började jag allvarligt ångra mitt beslut. Varför? Jo, framför mig satt en väl inkissad fullis. Han luktade kiss (såklart), svett och allmänt uäck. Vad värre var, var att han även luktade sur ylleluva. Jag vet att det låter märkligt, men lukten av vanlig inkissad fullis är lättare att stå ut med än lukten av gammal inkissad fullis med blöt mössa. Det sista är liksom det som puttar ens luktsinne över kanten, och låter det störta rakt ner i helvetet.

Väl på stan sa jag upp mitt rum, så efter den sista februari (men förhoppningsvis tidigare) så kan jag äntligen flytta hem. Det är inte en dag för tidigt om du frågar mig.

Åt skogen med det

De får klaga hur mycket som helst, men jag kommer inte att klara provet imorgon. Det brukar bli svårt när det enda en har gjort är att öppna boken, kolla lite på schemat över bromskretsarna och mumla det jag skrev i föregående inlägg. Alltså, jag kan inte ett smack.

Det är tur att det finns omprov, men tråkigt att jag kommer att få det här kastat i ansiktet: "jaså du Hanna, är det inte du som klagar på att det går för långsamt? Att du skulle kunna läsa in det snabbare? Hur kommer det sig att du inte klarade det här då, va? VA?" Svaret är ju att jag inte skulle kunna bry mig mindre, men jag vete sjutton om det är ett svar som kommer att tas emot med öppna armar. We'll see.

Tryckluftsbromsar och glass

Kaffe? Check!
Sushi? Check!
Ben & Jerry's? Check!
Satsumas? Check!
Bananer? Check!
Äpplen (svenska, doftar fantastiskt)? Check!


Jag borde vara upplagd för att plugga till provet imorgon, särskilt som jag har allt en kan tänkas behöva. Ja, allt förutom minsta lilla tillstymmelse till skuggan av ett intresse. Jag kommer på en massa andra saker att göra: jag måste ta bort kalk i duschen, jag måste kolla om jag har fått några mail (vem vet, jag kanske missar något jätteviktigt?), jag måste ... ja, typ allt förutom att plugga, även om det är just DET jag verkligen behöver.

Sanningen att säga så orkar jag inte bry mig. Jag orkar inte, har ingen lust att orka, och kommer troligtvis inte orka lära mig bromssystemet till imorgon. Det värsta är att jag inte ens orkar uppamma något som ens på håll (i skymning, om en kisar) liknar dåligt samvete över det. Jag tänker mest att jag får lära mig det till omprovet i stället. Usch, det här är inte bra.

Om ni undrar så går luften in till kompressorn (och passerar lufttorkaren på vägen), och vidare till våttanken (det som även kallas primärtanken). Från våttanken går det också en returledning till kompressorn. På vägen passerar luften tryckregulatorn som öppnas när det är lagom tryck. Då får kompressorn en indikation på att det är lagom, och slutar att producera mer. När trycket sjunker stängs tryckregulatorn och kompressorn börjar jobba igen.

Från våttanken går det en ledning till en fyrkrets skyddsventil, som i sin tur har ledningar till den främre och bakre bromskretsen, samt parkeringsbromskretsen. Skyddsventilen ser till att det släpps på lagom mycket luft till var och en av tankarna, i tur och ordning. Om det blir något fel på någon av tankarna ser skyddsventilen till att den kretsen stängs av, och att de andra kretsarna inte påverkas. Ifall ni nu undrade.

Jag har fastnat - som vanligt

Jag är som andra var när de var 14: jag lyssnar om och om igen på låtar jag gillar. Nu är det "Homeward Rolling Soldier" med Christian Kjellvander som gått varm ett par dagar. Nästa vecka kanske det är den här, men risken är inte direkt överhängande. :P

Glömsk tant

Igår skulle jag göra currysås, och en sak som är ganska viktig i just en sådan sås är curry. Hade jag det hemma? Nä.

Jag cyklade iväg till ICA Maxi, plockade åt mig några bananer och två påsar satsumas (5 kr/påse, max 2 st/kund) och kom fram till kryddhyllan. Att hitta curry var inte så svårt, men väl där förstod jag en sak: jag har blivit som tanterna som smyger runt på ICA, och tar alla chanser att prata med någon. Jag brukar förvisso prata med folk (jag är småpratartypen, och jag gillar det), men jag har tidigare inte känt att jag måste det. Nu blev jag själaglad när en kvinna sträckte sig efter en burk på samma ställ, vände sig mot mig med ett leende och sa "Samma!". Jag är så ensam.

Hem kom jag med tidigare nämnda frukt, ett par yllesulor och en halvliter Ben & Jerry's New York Super Fudge Chunk. Nu var det ju inte lyxglass jag skulle ha, utan curry. Tyvärr glömde jag burken kvar på bandet, och jag orkade inte cykla tillbaka. Så kan det gå.

... men eftersom jag inte kan skriva glada grejer bara (när hände det sist liksom?),

så har jag fått ett svar: "det var ju inte likt rektorn, han måste ha varit väldigt pressad den dagen", samt "det är tråkigt att du känner dig illa behandlad". Känner? Jag har ta mig fan BLIVIT illa behandlad. Men vad vet jag, jag ljuger ju bara.

Så där ja

Då får jag köra farligt gods då. :) Eller ja, jag får ju fortfarande inte köra explosiver (men det får jag förhoppningsvis göra efter morgondagen då vi har prov på det), inte radioaktiva ämnen, och inte tankbil. Men, jag får banne mig köra allt annat! :D

Jag har något att göra!

Idag började ADRutbildningen (alltså utbildning för transport av farligt gods på väg), och det var verkligen jätteroligt! Vi får slå i tabeller, och kolla upp undantag, och vad som får transporteras med vad, och vilka mängder en får ta av vilka ämnen, och ... kort sagt, vi får äntligen anstränga hjärnan en smula. Det är inte rabbelkunskaper, utan det vi lär oss är vad vi ska kolla efter, och hur vi ska hitta informationen.

Nu ska jag strax sätta mig och märka upp boken med tummisar, så att jag hittar till rätt tabell snabbt imorgon. :)

Jag har laddat flera dagar

men jag orkar inte förklara allt. Jag kan nöja mig med den kortkorta versionen:

I torsdags kom rektorn för att lyssna på våra klagomål. Jag hade skrivit ihop en lista på de problem jag upptäckt, samt kompletterat den med en lista på förbättringar. Flera som läste listan ville - och fick - skriva på. När rektorn kom ville jag lämna in den, men fick till svar att "det finns inget "vi", det är din lista". Men visst, han ville att alla skulle skriva sina synpunkter, jag tyckte inte att det var så mycket att bråka över.

Efter att vi hade skrivit våra papper med plus, minus, och förslag till förbättringar (ja, jag skrev samma sak om igen, och ja, min minuslista sträckte sig över ett halvt A4, med minimal handstil.) så ställde flera av oss frågor. Jag tog upp en sak som jag hört bara ett par dagar tidigare. Tydligen stampade jag ruskigt hårt på en mycket öm tå, eftersom rektorn reagerade med att aggressivt fråga vem som hade sagt det till mig. eftersom jag inte mindes det - och det var det minsta problemet som jag såg det - så sa jag just det, att jag inte mindes.

Här kommer då det som blev ett problem: rektorn fortsatte att med högre och högre röst fråga vem som hade sagt det jag sa nu. Jag mindes fortfarande inte, och då fick jag höra att jag var en lögnare. När folk försökte sig på att styrka min historia (samt fylla i vilken lärare det var som sagt det), så fräste han åt dem att hålla käften. Ja, han är rektor. Ja, han sa åt oss att hålla käften.

Jag tror att han nåonstans efter att upprepade gånger ha fräst åt oss som försökte prata att hålla käften, samt kallat mig lögnare flera gånger, upptäckte att han hade missuppfattat det jag sa. Personer som faktiskt är trygga i sig själva skulle i den situationen backa, och be om ursäkt. Den här personen ångade på, men gav mig förslaget att "vi kan backa några steg, och så låtsas jag som att jag aldrig hört det du sa." Givetvis kunde jag inte gå med på det, inte minst för att jag faktiskt sagt alla de sakerna. han försökte ytterligare några gånger med att vi skulle backa, så skulle han kunna ha kvar sitt förtroende för mig, men eftersom jag inte tyckte att jag gjort något fel, så avböjde jag. Till slut fick en annan person äntligen en syl i vädret, och bekräftade det jag sagt, och lade dessutom till vem som hade sagt det till oss. Då var saken tydligen fine and dandy.

Det lilla förtroendekapital han som rektor för en utbildning som inte funkar hade hos mig, kastade han effektivt ut genom fönstret, efter att ha spottat och stampat på det, och kallat det fula saker. Jag har skrivit till VUC att jag under inga som helst omständigheter kommer att gå med på att han har del i utformandet av min individuella studieplan (vadå sent? Det har faktiskt bara gått nio veckor, bara för att vi blev lovade att de skulle vara klara andra veckan är det väl inte sent nu?), eftersom han uppenbarligen inte kan ta kritik på något sätt, samt har ett otrevligt och nedlåtande språk. Vi får väl se vad som händer.

... och så en bild på min mössa innan jag demonterar den

Den är på tok för stor nu när jag inte har något hår, så jag kan lika gärna repa upp den och göra något mindre. :)

There's a riot goin' on!

... eller i alla fall ett litet missnöje som håller på att stiga till ytan. Imorgon kommer rektor på besök för att vi ska kunna lufta vårt missnöje med utbildningen.

Min förhoppning är han släpper den fula attityd han har ("allt ni säger nu, det har jag redan hört. Jag vet redan det där." som han sa när vi pratade med honom idag), och att de släpper prestigen. Det är trots allt vår tid, och våra pengar de slösar bort. Håll tummarna för att det går bra!

Förresten har jag bestämt mig för att säga upp mitt rumi Västerås. Jag tänkte att jag ville ha ett rum här så att jag kunde sitta och plugga i fred, utan att behöva passa bussar och sånt. Nu när jag har insett att jag inte kommer att behöva plugga kan jag lika gärna spara en tusenlapp i månaden och pendla i stället. Den dödtid jag har här kan jag lika gärna ha på bussen. Att jag dessutom kommer att vara närmare vettigt folk alla dagar gör inte saken sämre. ;)

Henrik på CSN

är dagens hjälte. Jag gillar verkligen när folk är trevliga och hjälpsamma, det kan lyfta hela ens (dieselstinkande) dag.

Inte fullt så bra som det låter

Idag har jag dieseljeans på mig. Tyvärr betyder det i mitt fall att jag har ett par helt vanliga jeans, med diesel på. Note to self: tanka inte med alldeles för stora och klumpiga handskar på. Det blir inte bra.

Jag har äntligen varit i Fagersta idag, men bara för att lämna in en lastbil på besiktning. Någon dag ska jag väl ta mig dit ändå, utan lastbil, och i annat ärende. ;)

För övrigt är upproret nära på skolan. Jag står bara bredvid och myser.

Vid rödljus finns det saker en inte ska göra

Idag när jag var ute och körde, så råkade jag få i backen vid ett rödljus. Det var spännande, särskilt för föraren i bilen bakom. Som tur var var han en av de som inte ställer sig 22 cm bakom lastbilen med övningskörningsskylt, så inget hände.

Det konstiga är att backen är skitsvår att få i på den bilen i vanliga fall, så jag lyckades i alla fall med något som egentligen är svårt. Se där, det finns alltid något fint att säga om alla missöden. :)

Det har blivit som ett mantra

"Det är bättre att obsessa över håret än att knarka, det är bättre att obsessa över håret än att knarka ..." Nu behöver jag inte obsessa så mycket längre, för nu är det borta. Jag kom på det i förrgår, att jag faktiskt vill kunna ha kepsar och mössor och sånt, och så var jag allmänt onöjd med att ha hår på utväxt. Så, jag gjorde det alla gör i den situationen: jag ringde en av mina storasystrar. Carina sa "nja, alltså, om det var jag skulle jag nog klippa det." "Ja, jag känner mest att jag börjar se ut som Anne-Lie Ry ..." "KLIPP!" När Carina säger klipp, då blir det så. ;)

Så, bilden här bredvid är tio minuter innan tottarna föll.

Nu är mitt hår typ 6 mm över hela huvudet, men jag har inte fått fram någon bra bild på det, så jag (eller kanske du?) får hålla tillgodo med en ganska dålig. Hepp!

Skriv på du med!

Blir du också irriterad på könssterotypa kläder och leksaker? Skriv på Vi föräldrars upprop du med!

Vi har va'd i Öja

Nä, det är faktiskt lögn. Jag har aldrig - mig vetande - varit i Öja, och jag vete fan om jag vill dit heller. Men, däremot har jag varit i Malmö, och fått den stora äran att lyssna på nämnda låt på en kassett med Brogrens. Tack Mathias! Jag lyssnade bara på tre låtar på den, dels Öjalåten, men också "Räfsa och rullebör", och så en till som jag inte minns namnet på. Det jag vet är att denna, ganska korta, stund helt har förändrat mitt liv. TYvärr inte till det bättre. ;)

Som sagt, jag har varit i Malmö. Jag skulle egentligen ha stannat fram till i morse, men eftersom jag är en sådan oefterhärmelig fegis, så åkte jag hem en dag tidigare. Det var nämligen snö och halka på väg, och eftersom jag hade sommardäck på bilen tyckte jag att det var smartast att pallra sig hem innan det skulle bli ett problem. Fegt, jag vet. Det jag borde ha gjort är att åka när det snöade som mest, samt hålla en marschfart på omkring 160 km/h. Då hade jag passat fint in i min klass, det är jag övertygad om.

Nu borde det egentligen inte vara en stor sak att jag åkte hem tidigare, om det inte hade varit för att vi var tre som åkte ner, men bara en som åkte hem. Jag fick inte tag på den ena, och den andra sa "åk, det fixar sig". Jag vet att det var smartast att åka hem när jag gjorde det (det var illa nog att köra i spöregn och kraftiga sidvindar), men det hindrar mig liksom inte från att känna mig som årets as. Jag hoppas att de har trevligt där i alla fall.

Skälet till att jag inte stannade veckan ut (vilket kanske hade funkat, det verkade ju vara plusgrader på intåg mot slutet av veckan) var att jag har skola imorgon. Nu sitter jag här med en huvudvärk (jag tänkte skriva "av guds nåde", mest för att det låter bra. Sen kom jag på att jag faktiskt inte är hundra på hur det egentligen ska användas, och det finns få saker som är så irriterande som när folk svänger sig med uttryck de inte riktigt behärskar, så jag låter bli.) som inte är trevlig att tas med, så jag kommer inte att åka till Västerås i kväll. Jag håller antagligen på att bli förkyld, och det känns rätt tråkigt faktiskt.

Annars har jag hört

att Spanien är trevligt så här dags på året. Någon som vet?

Saker är inte alltid det de brukade vara

Höger t ex, det är inte alltid höger. Ibland är det vänster också. Nej, jag pratar inte politik, jag pratar att dra rullburar av lastbilar. Om ens handledare säger ”och så drar du den åt höger”, och en drar den åt höger, då förväntar sig i alla fall inte jag att få höra ”höger sa jag, HÖGER!” och få buren snärtad ur händerna och raskt dragen åt sidan. Ja, jag hade förstått om han hade sagt ”höger”, och menat mitt höger. Jag hade förstått om han hade sagt ”höger”, och menat sitt höger. Det jag inte förstår är varför han säger (och sen skriker) ”höger”, när jag står med ryggen mot honom, och således har samma höger som honom. Speciellt inte när buren ska till vänster.

Jag har - om jag har glömt att nämna det - praktik den här veckan, och det mesta är faktiskt bara bra. Jag och pallyften (pall-lyften) är inte bästisar, och det där med att dra två burar på en gång funkar inte heller. Däremot är jag en jävel på att lastsäkra, och bakgavellyften och jag kommer rätt bra överrens. :)

Kan vi inte bestämma

att folk helt utan självbevarelsedrift bara får vara ute vissa tider? Det skulle verkligen underlätta för oss som inte vill köra på höggravida, svartklädda och reflexlösa kvinnor som först knallar rakt fram (ja, givetvis i mörker), och sen SCHWOPP! bara svänger vänster ut på ett övergångsställe. Å andra sidan, när vi då tvärnitar (en och en halv meter ifrån hennes ben), och hon ilsket pekar på skylten som visar att det är ett övergångsställe (klart som satan att jag vet att den står där, däremot har jag faktiskt inte för vana att förutsätta att alla som går på trottoaren ska slänga sig ut i trafiken. Hell, jag är ju t o m en sån där tönt som, när jag ska gå över ett övergångsställe tittar till en extra gång för att se att föraren sett mig innan jag börjar gå över.), ja, då kanske vi vill köra på henne ändå. Bara för att, liksom.

Kopierat från min db på helgon, 17/10

Jag trodde att jag skrivit det här också, men det var nog nåt problem med inloggningen då om jag inte missminner mig. Så, jag kopierar helt enkelt över det jag skrev den dagen (inte för att det var så särdeles well put, eller ens intressant, men ändå):

Note to self, del 243

Säg inte ”Men du har ju själv knullat till ungen, eller hur?” till den unge far i klassen som bestämt hävdar att det är kvinnan som bestämmer om det ska bli barn eller inte, och tycker att det därför är kvinnans ansvar att ta hand om dem. Tydligen existerar inte preventivmedel hemma hos honom.

Är det bara jag som tycker att det borde vara fullständigt otänkbart att se till att det blir ett barn, men sen lämna över hela ansvaret på den andra parten? Varför skaffa barn då? Jag menar, så jävla piffiga är de inte, inte hela tiden (och definitivt inte om en inte känner dem).





(Skälet till att jag inte ska säga att någon själv har knullat till ungen? Jag vete fan, men tydligen tog han illa upp. Jag tror att det kan ha att göra med att jag har fitta, och därför är (eller i alla fall borde vara) fysiskt förhindrad att ta ordet ”knulla” i min mun. Eller nåt sånt, jag vet inte.)

Jag tycker fortfarande att det är konstigt att folk fortfarande tror att kvinnor är "bättre lämpade" till att ta hand om barn. Hell, om jag någonsin skaffar barn så räknar jag med att den personen också är intresserad av barnet (jag antog i min enfald att folk faktiskt pratar om sånt, gärna innan de skaffar barn.). Men, jag är ju konstig, det vet vi ju alla vid det här laget.

Nu var det så där länge sen

... så vi gör helt enkelt ett uppsamlingsheat:

Jag har ...

- kört lastbil i 90, bl a till Enköping och vänt, och till Köping (fast jag är lite osäker där, jag vet inte om vi faktiskt kom fram dit, eller om vi vände innan. Långt var det i alla fall.)
- kört lastbil med läraren som jag är rädd för. Den här gången körde jag inte för långsamt, däremot sjabblade jag bort växlarna väl många gånger
- köpt en beg. cykel som det visade sig vara ett trasigt nav på. Det syns inte (men känns, fast liksom inte så mycket att det inte skulle kunna vara nåt annat, typ en lös stänkskärm)
- haft en släng av uvi (4 l tranbärsjuice på en natt är inte roligt. Verkligen inte roligt, på något sätt.)
- fikat med en fantastisk feminetist (det visar sig att det finns faktiskt flera vettiga personer i Västerås än en kan tro om en bara ser min skola hela tiden)
- bestämt att jag ska köra ner till Malmö nästa helg

Sen har jag nog faktiskt inte gjort så mycket mer, än att som vanligt låta bli att höra av mig till folk, trots att jag verkligen vill. Jag upptäcker gång efter annan att telepatogram bara funkar om mottagaren har just en mottagare för det. Tyvärr verkar det vara få som har det. :( Så, alla som jag har sagt att jag ska höra av mig till: jag tänker på er i alla fall (och som alla vet är det tanken som räknas :P)!

Imorgon börjar min praktik, och just nu sitter jag här och går igenom allt hemskt som skulle kunna ända. Det är lika bra att jag inte börjar skriva ner alla sjuka tankar jag har, då kommer jag bara att bli ännu mer nervös. Just nu är det uppstigningen imorgon som oroar mig lite. Jag är inte van vid att börja 05.20 på morgonen (dessutom tror jag att det är då bilen ska avgå, så jag ska väl vara där en stund innan). Jag menar, hur planerar en sitt matintag under dagen?

Eftersom jag har praktik den här veckan som kommer, samt har inläsningsdagar må-on v 44 betyder det att jag inte kommer att vara tillbaka i Västerås förrän torsdag v 44. Det ska bli så skönt att faktiskt vara hemma mer än en helg i taget. Jag ska ju dessutom åka ner till Malmö och träffa två av mina vackra systrar, och förhoppningsvis ännu fler personer (om de har tid och lust förstås), så den närmaste tiden ser inte alls dum ut. Jag ska bara hålla tummarna för att jag inte gör bort mig fullständigt på något sätt under praktiken. Å andra sidan, vad skulle jag kunna göra?


... nä just det, det var det jag inte skulle tänka på ja. ;)

Jaså

det är så det funkar? *funderar på coola nick att använda i kommentarerna* :P

Svar på de upprörda mail jag fått:

Ja, givetvis vet jag att det här är mina upplevelser. Har jag någonsin skrivit att det jag skriver här är allmängiltigt och för evigt sant i allas ögon? Nä, allt jag skriver är filtrerat genom min hjärna (fast de mest upprörda sakerna är det förstås inte, de går från den arga känslan i magen, direkt ut i fingrarna som skriver), och är alltså mina tankar, mina känslor, och mina sanningar. Allt annat vore ju bara löjligt att tro, och jag är övertygad om att de (vilka det nu är) som läser här förstår det utan att jag behöver berätta det.

Å andra sidan, tydligen behövs det ju en förklaring för vissa.

Men nu då?

Nu ska jag väl bli snäll och glad, och sluta klaga så förbannat mycket, och kanske bara acceptera att allt inte funkar som det har gjort på de skolor jag varit på? Jag kanske helt enklet bara ska gå med på att det finns en annan skolkultur här, luta mig tillbaka och försöka lära mig så mycket som möjligt. Jag ska alltså försöka göra det där jag har försökt flera gånger förr: nöja mig.

... från och med ... nu!

Jamen just rackarns

... jag ska nog lägga till att jag faktiskt har haft en riktigt bra dag, och att jag sakta (och fortfarande ganska osäkert) börjar få något slags förtroende för skolan jag går på. Jag tror inte att jag har skrivit det här, men i måndags fick jag nog och berättade för en av lärarna vad jag tyckte och tänkte, och det verkar ha tagit skruv. Vad skönt det känns att veta att de faktiskt kan ta till sig kritik, och lära sig något av det.

Alltså, hansi har haft en bra dag, och är faktiskt inte arg på någon eller något. Så, ni som är korta som jag, ställ er på en stol och rita ett stort kors i taket. Ni som är långa kan väl bara sträcka er en smula, så att ni når att rita?

Oh, such memories

Jag lyssnade på P3 Live nyss, och där var det en introtävling med. Den första låten var "Caravan of Love", en av mina favoritlåtar när jag var liten. Det fick mig att försöka hitta några andra av de låtar jag tyckte var bra som fan när jag var en palt av ringa storlek och intelligens.

"When Will I be Famous" var en självskriven kandidat (och ja, jag V E T att det var "I can't answer, I can't answer that", och inte "I can da-ance" som jag sjöng :blush:); "Rock me Amadeus" en andra (och nej, jag är INTE kär i Falco, lägg aaa-aaav!). Fast, bäst var nog "Nothing's Gonna Change My Love for You". Jag och Ulrika lyssnade på den om och om igen, och sjöng med så fint vi kunde. Låten fanns med på en Mr. Music-kassett, och vi spelade låten, spolade tillbaka och spelade den igen. Tänk om vi hade haft den på CD, så enkelt det hade varit!

Ingen kan väl förstås beskylla ett barn, som tyckte att Dag Finn i Sha-Boom var snygg, för god smak?




Förresten, jag gillar fortfarande "Caravan of Love". Jag kan inte hjälpa det. :)

Det låter kul

Det finns en ny låt med Raymond och Maria, jag vet inte riktigt vad den heter. Det är en rätt trist låt (är någon förvånad?), förutom raden "men jag vill veta vem som köper ekologiskt kärnat smör". Grejen är bara den, att varje gång jag hör den tror jag att de ska sjunga "men jag vill veta vem som köper ekologiskt kärnavfall". Okej, jag tycker att det är roligt.

... men allt är inte dåligt, inte egentligen

Jag hade t ex en kalastrevlig helg som inleddes med vindrickande med Angelica, Moa och Ullis (nej, jag drack inte vin). Jag tror att jag behöver mer sånt, mer träffas och bara prata med trevliga personer och känna mig som en intelligent person med en förkärlek för könsord. :P

Igår diskade jag, plockade undan så mycket att det gick att sitta i fåtöljen, och åt middag framför en film. Det kändes nästan som att vara vilken person som helst, inte en stackare som har blivit för gammal för att skaffa kompisar och sitter ensam, förtorkad och bitter i sin finlandsfärjehytt. Mer sånt! :)

Förresten, på vägen hit till Västerås var det en skum busschaffis. Han satt och pratade i telefon när han körde, och han berättade för den han pratade med att det minsann var nån jävel som blinkade med helljusen åt honom. Efter en stund gjorde den mötande bilisten om det, och chaffisen får spel och skriker nåt om att "nu gör han det igen!" Sen kommer han på varför de blinkar, slår av sina helljus, men säger till sin kompis "men jag fattar inte varför de måste blinka sådär, jag blev ju helt bländad!". Jamendåså.

Jag tänkte skriva i fredags

men då var jag helt gråtfärdig när jag kom från skolan. Jag fick köra utanför skolområdet, och jag har nog aldrig kört så illa. Å andra sidan, jag har aldrig kört med en gormande person bredvid mig som klagar på allt jag gör, och inte gör.

Jag har egentligen tonvis med saker att skriva om skolan: om bristen på samordning; om bristen på engagemang; om bristen på tilltro till elevernas förmåga; om bristen på lärarkompetens ... Jag tror att jag kan sammanfatta det jag tycker i ett enda ord. Det är ett kort, men ganska kärnfullt ord, och det uttrycker helt min mening om skolan och allt som hör den till:

BAJS.

hansi kör lastbil

Idag fick jag köra tre mil utanför skolområdet. Det var coolt.

Egentligen borde jag ha en bild här, så att alla fattar vilken stor och tuff grej det är jag har kört. Tyvärr har jag ingen just nu, så jag får väl återkomma.

hansi är nu 27 år, men känner sig som ... ja, 27 kanske?

I lördags fyllde jag år, och jag har nog inte haft en så lyckad födelsedag någonsin faktiskt. Det berodde mest på att jag sänkt min ambitionsnivå med en massa snäpp, och tog det lugnt. Nä, det var inte så mycket mat, och ja, det har varit mer kakor förut. Jag tror faktiskt inte att det gjorde något, folk verkade hyfsat nöjda ändå.

Jag kommer nog aldrig att bli en sån där som säger "nej, jag vill inte ha några presenter". Jag menar, vad är vitsen med att fylla år om en inte får några pressisar? Jag menar inte att det behöver vara dyra eller fancy saker (ganska ofta verkar de två sakerna sammanfalla), jag tycker bara att det är kul att få saker som är inslagna. :)

Nu har jag i alla fall en hel del te (vilket är bra eftersom det började sina i burkarna), en hel del choklad och en burk chai (som snart är slut eftersom jag dricker det morgon middag kväll). Jag har dessutom sällskap till Läifons, samt ett par sjukt snygga stövlar. Det är inte FMB, utan gummistövlar, men lika glad är jag för det! :) Ja, jag fick fler pressisar, och jag är lika glad över alla. Har jag sagt att jag gillar att få presenter? Inte? Men då säger jag det nu: jag gillar att få presenter. ;)Jag är förresten superglad över brickorna jag fick, jag har letat och letat efter snygga stora brickor, men eftersom jag är en snålapa så har jag inte köpt någon. Nu behöver jag inte det.