En av mina mardrömmar

En av mina kollegor har kört av vägen. Jag är så överjävla glad att han mår bra, för jag får jävlarimig ont i magen när jag ser bilderna. Jag hoppas att jag slipper höra eller se sånt här mer (i alla fall när det kommer till folk jag känner, olyckor händer ju hela tiden så helt kommer jag ju inte att komma undan dem), för jag gillar't inte.

Länk till en holländsk artikel, med en liten film längst ner.

Tydligen ska jag ha geggat ner en bil, med bloooooooooooooooood!

Några dagar i månaden blöder jag. Det är inget farligt alls, det kallas mens, och jag delar upplevelsen med många andra kvinnor fertil ålder. Jag märker oftast innan när jag ska ha mens, och använder alltid mensskydd, t ex den eminenta menskoppen. Det här innebär att jag inte går runt och kletar mensblod varhelst jag sitter, står eller ligger.

Till saken hör även att jag sen jag började köra efter min sjukskrivning använt sovsäck när jag sovit i lastbil (jag gillar att ha kall nästipp när jag vaknar, men att vara varm om resten av kroppen). Nog för att jag i många fall är fockin' ossum, men jag blöder inte igenom en sovsäck, definitivt inte utan att märka det. De senaste veckorna har jag bytt ut sovsäcken mot vita lakan, och samma sak där: jag är ossum så det räcker, men inte ens jag kan blöda ner en bäddmadrass utan att även blöda ner lakanet. No can do, mister.

När det kommer till just den specifika bilen så kan jag inte ens dra mig till minnes när jag senast hade den. Det var länge sen, och under den tiden borde någon annan ha upptäckt fläckar, pekat på mig och vrålat "mensmonster!" samt sprungit sin kos, eller i alla fall påpekat för någon på kontoret att det är fläckar på madrassen.

De här sakerna sammantagna får mig att fundera: är jag verkligen den enda kvinna som legat på den madrassen? Nej, jag tror faktiskt inte det. Flera av mina kollegor har fruar och flickvänner, vissa har säkert lite mer tillfälliga förbindelser. Det stora flertalet av dessa kvinnor torde vara i fertil ålder, och alltså ha möjlighet att blöda av allsköns lust lite då och då. Jag tror alltså att jag är oskyldigt anklagad för att ha lämnat blodfläckar på bäddmadrassen i en av bilarna. Det är enkelt att peka ut mig i första hand, jag är ju trots allt den enda fast anställda kvinnliga chauffören, men jag tror på fullaste allvar att det är fel.

Egentligen är det kanske ingen biggie, men det är trist ändå att det finns folk som tror att jag dels inte har koll på mitt mensblod (okej, koll och koll. Jag vet dock oftast var det hamnar.), och att jag dels inte skulle göra något åt det, eller i alla fall säga "hej, nu har det hänt en olycka, och det är blod på madrassen." (fast nej, då låter det som att jag nästa slitit av mig handen, och att jag behöver sys). För övrigt skulle jag se om det fanns fläckar efter mig, eftersom jag varje gång ta ut madrassen och skakar den. Oh well.

"Jag tycker att det är helt sjukt okvinnligt"

I veckan satt jag i bilen och fyllde i lite papper innan jag skulle lossa på ett ställe. Ut kom två personer som jobbar där, och de började prata.

Person 1: - Har du sett att det är en tjej som kör?
Person 2: - Ja?
P1: - Jag tycker att det är helt sjukt okvinnligt med tjejer som kör lastbil. Hon är säkert en sån där som halsar öl direkt ur flaskan, och snusar skitmycket. Hon är säkert lesbisk också.
P2: - Jaha, jag tycker att det är rätt läckert jag.
P1: - Äh, det är helt sjukt okvinnligt. Helt sjukt.

[Och nej, att bli tagen för ölhalsande snusande flata är inget som stör mig. Nu är jag ju egentligen inte riktigt något av det (även om nån av sakerna stämmer en smula mer än de andra), men jag kan tänka mig långt mycket värre saker att bli kallad. Däremot förstår jag inte vad "kvinnlighet" har med något att göra? Vad är det som är "okvinnligt" med att köra lastbil, dricka öl, eller snusa, eller för den delen knulla med brudar? Visst, det hör väl inte till den traditionella kvinnliga könsrollen, men vem har någonsin blivit friare av att följa den?]

Fler saker som piggar upp när det regnar och är jävligt

I onsdags när jag körde runt i regnet och försökte hitta till ställen jag förvisso varit till någon gång, men inte hade den blekaste aning om var de låg, lyssnade jag som vanligt på radio. (Varje morgon när jag hämtar bilen - och släpet om det behövs - har jag samma rutin: jag går in och hämtar nyckeln, drar ur elkabeln och slår om kylaggregatet till dieseldrift, jag sätter mig i förarsätet, drar igång bilen för att få upp tryck, fyller i färdskrivarkortet, slänger mig på radion för att byta bort Rix jävla morgonzoo, och plockar ner tuttkalendern som sitter mellan förar- och passagerarsätet. Sen är det dags att åka.)

Det regnade som sagt, och jag var lite vilse. Alltså, just då var jag inte så vilse i världen, mest lite ensam och vilse i bilen (okej, jag kan inte uttrycka det bättre än så, ta det för vad det är: söndassvammel). I alla fall, på radion kom då en låt som jag hört en gång förut, men inte uppfattat varken titel eller framförare på. Nej, jag lyckades inte den här gången heller, men jag antecknade tiden, för att sen kolla i P3:s låtlistor. Det här (det är en annan låt innan, men den jag menar börjar strax efter 02:40) är låten jag menar. Som jag nämnt tidigare: sittdans i lastbil är en klart underskattad syssla.

För övrigt så hade jag över tre timmars ren väntetid i fredags. Tydligen skulle alla in på samma ställe, hela tiden.

Oh, en sak till innan jag glömmer det: jag trivs som fan med att köra lastbil. Det är tungt och jävligt svårt ibland, och en gång har jag blivit kallad ”lilla stumpan” (hade min dörr inte gått i baklås hade han varit en näsa långt mycket plattare), men det är riktigt riktigt roligt. Särskilt roligt är det faktiskt att prata med andra chaffisar, och hjälpa varandra. Jag gillar folk som säger ”jag går ut och stoppar trafiken så kan du backa ut i lugn och ro” i stället för att stå med armarna i kors med ett hånflin över hela ansiktet. Jag tror att det är svårare att komma in som man i en kvinnodominerad sfär än var det är för en kvinna i en mansdominerad. Mer om det en annan gång.

Vem den snygga bruden med CE är?

Tja ... det är nog faktiskt jag. :D

Jag misstänker

att de har förstått ett och annat på skolan.

Jag kommer inte att bli klar innan den utsatta tiden, det går bara inte. Jag är fortfarande för försiktig i min körning, och har inte den jävlaranamma som behövs. Blir det då så att jag får gå ut skolan nu, utan E-kort? Njaej ...

Idag när jag satt och åt lunch kom skrik- och skränläraren (som inte lever upp till sitt namn numera), och ville prata lite. Dels ville han säga att om jag ville kunde jag gå hem, eftersom alla bilar antingen var upptagna eller trasiga, och dels ville han kolla av hur lång tid jag behövde på mig. För vad? undrar kanske du, och det gjorde även jag. Jo, det är nämligen upp till mig att bestämma hur lång tid jag blir kvar på skolan. Borta verkar allt prat om att jag måste sluta snart vara, och i stället sa han att jag får fundera på hur lång tid jag behövde på mig, två veckor? En månad? Jag tror att de kan ha kommit på att hansi är en kassako helt enkelt. Brudfan kommer här med nya fräscha skattepengar, från en helt annan kommun. Klart som sjutton att hon ska vara kvar så länge som hon vill!

Nu är jag sist kvar i klassen, men jg är inte så bekymrad över det. Den näst sista har kört med släp sen innan jul, även om han fick sitt C-kort efter att jag fick mitt. Klar kommer jag att bli, det är säkert. Jag är faktiskt rätt nöjd med mig själv ndå, så här långt. Innan jag brjade på skolan hade jag aldrig suttit i en lastbil, och nu får jag faktiskt köra en. :)

Fördomar, fördomar, fördomar

När jag blir stor ska jag köra lastbil, det är väl klart vid det här laget. Jag har haft tre klasskamrater nu under kursen som också är kvinnor, och alla tre har gått ut med CE-behörighet, lätt som en plätt. Jag har B-kort, och jag känner många andra kvinnor som har det. Jag vet att det finns kvinnor som kör både personbil, lastbil och buss, så varför envisas jag med att säga "jag trodde att han skulle svänga", "hur tänkte han nu", eller "jävlar så fort han kör"? Så fort jag pratar om en förare av något slag, så använder jag "han". Det är inte för att jag egentligen förutsätter att det är en man, det bara kommer av sig självt. Jag ska jobba på det, jag lovar.

Ful bil och fult släp

Detta (inte speciellt vackra) ekipage har varit dagens sällskap. Tillsammans har vi backat fram och tillbaka över grusplanen i stort sett hela dagen.

Imorgon kommer jag att ha träningsvärk i armarna, eftersom styrservon inte funkar prima vid så låga varvtal. Desstom hör jag fortfarande lite dåligt på höger öra efter att ha haft lågtrycksindikatorn vrålande hela eftermiddagen (när ventilerna släpper ut överskottsluft hakar de sig, och fortsätter släppa ut luft så att trycker sjunker. Då slår summern på, och jag kan lova, det är ingen picknick att försöka göra något vettigt med den skrikande.). Men vad fanken, jag klagar inte, jag har ju fått laja runt med släp hela dagen nästan. :)

Ibland händer det

Det är svårt att backa rakt med släp. Det vet jag, för jag fick testa att göra det idag. :)

Ett gruslass på 12 ton väger en hel del. Typ 12 ton.

Idag har jag kört grus. Jag vet, det låter inte så upphetsande, men det ÄR det! Det är roligt att åka och hämta (ner i stora gropen, vifta åt snubben i hjullastaren att jag vill ha en skopa eller två, och försöka ta sig upp ur gropen utan att fastna), och dte är roligt att tippa. Får jag bestämma ska jag köra grus när jag blir stor. Inget meck med att lossa och lasta, inget "undrar om det går på en pall till?". Dessutom är det tufft och hårt med grus, det vet alla. :)

I fall någon undrar, så nej: jag har inte fått mitt C-kort än. Varför? Tja, säg det. Den lärare jag körde med idag sa att om jag skulle göra en vägverksuppkörning idag skulle jag bli godkänd utan problem. Tyvärr är det inte han som skriver ut kortet. Förhoppningsvis kommer jag i alla fall att (mååånader efter de andra i klassen) få testa att köra med släp i slutet av veckan. Å andra sidan, jag blev lovad en uppkörning i tisdags också, och det blev det ju inget av, så jag ska inte hoppas för mycket.

Jag har nu tillbringat två dagar ute på planen* utanför skolan. Har jag kört med släp? Nej. Har jag gjort något nytt över huvud taget? Nej.

Jag klagar inte egentligen. Jag slipper åka med surgubben, och det verkar bli permanent. Ja, inte att jag hänger på planen, men att jag slipper åka med surgubben. En spännande sak med honom är att han inte har rapporterat vidare till de andra hur jag kör. Han har inte sagt ett ord alls. Hur ska de då veta om det är dags att skriva ut ett C-kort till mig?



* På planen gör jag alltså exakt samma saker jag gjorde från början, d v s backar runt hörn, kör och backar slalom och övriga manövergrejer. Idag fick jag faktiskt instruera i stället för att köra, vi har ju fått tillskott i klassen av fem nya. Och ja, de kommer att vara fem hela tiden. Hur många vi var? 18, vadå då? Avundsjuk? Jag?

hansi - aldrig nöjd

Jag har kommit fram till att mitt schema har funkar kanonbra för mig ett tag. Jag behöver inte bli stressad av att ha någon mer i bilen som kommenterar saker, jag får långa sjok av körning, och jag har en lärare helt för mig själv. Jag har helt enkelt fått in säkerheten när jag har kört.

Nu känns det som att det vore vettigt att gå tillbaka till det vanliga schemat igen, för jag märker att jag tappar en del på en vecka. Saker som just börjar sätta sig vore kanonbra att kunna ta upp redan dagen efter, i stället för att försöka minnas dem (både i huvudet och i kroppen) en hel vecka. Närd et dessutom kommer kurser som sträcker sig över en hel vecka, och jag då missar den veckans körning, ja, då går det ju ännu längre tid mellan körningarna.

I onsdags bad jag om att få byta tillbaka, men det var inte bara sent, utan heller inte upp till läraren. Han skulle prata med rektor (så vi vet ju alla hur bra det kommer att gå), och så skulle han meddela så snart han kunde.

Jag kan vara den jobbigaste vuxenelev de har haft.

Det dröjer tills jag får ge mig ut på egen hand

Jag är förresten fortfarande rätt dålig på att köra lastbil, vilket stör mig alldeles ofantligt mycket. Jag vill ju vara bra på det, kan jag inte få vara det då? Nu är jag en av två i klassen som fortfarande inte har C-kort, och det känns verkligen inte bra. Jag vet att jag inte ska jämföra mig med andra, men det är svårt att undvika. Nu har jag i alla fall bestämt mig för att satsa ordentligt på att bli bra så att jag får C-behörigheten, sen får jag se om det finns tid (och talang) till att ta E också. Jag har på intet vis gett upp, jag har mest insett mina begränsningar.

Hemma på lunch

Idag ska jag köra lastbil hela dagen, och så här i halvtid vete sjutton vad jag ska säga egentligen ... Jag har mest fått köra på yttepyttesmå gator, trånga som sjutton. Dessutom har det bitvis varit så trångt att jag fått låna av trottoaren. Jag kör dessutom en gammal och mycket högljudd bil idag, och min lärare pratar väldigt tyst. Det innebär att jag ofta får fråga vad han sa, och så skriker han tillbaka. Jag gillar inte honom, han gillar inte mig.

Kort sagt: helt jävla fantastiskt går det inte idag.

[Uppdatering: Från att ha kört på yttepyttesmå gator i villaområden på förmiddagen, till att köra på smalsmala vägar ute på landet på eftermiddagen. Jag har kört förbi Julpa, jag har kört igenom Barkarö, jag har ... alltså, jag körde förbi en massa små ställen med knepiga namn, men jag verkar ha glömt dem alla. Och ja, du får gärna kalla mig feg för att jag bara körde högst 60 på 70-sträckor (hell, ibland körde jag så sakta som 35 när det var som isigast och krokigast). Tyvärr gick det inte så mycket bättre på eftermiddagen. Jag gjorde ett par helt perfekta rondellkörningar, men då satt läraren och kollade igenom sin mobil.]

Här är den

Jag har ju pratat så mycket, men inte visat lastbilen jag brukar köra. Nu har jag hittat sladden till telefonen (vad gjorde den under skrivbordet egentligen?), så nu kan ni få beskåda den i all sin glans. :)

Den ser inte så stor ut, men det är den. Jag tycker i alla fall att 4,40 m är rätt högt (men jag minns inte hur lång den är). Så, ser ni den här en onsdag eller torsdag i Västerås, så kan det vara jag som kör. Vinka vetja! :)

Idag gick det också bra (tamejfan)

Vad häftigt det är med lärare som inte bara ser att en gör fel, utan också vad felet är. idag har jag lyckats med det alla andra i min klass lyckades med tredje veckan eller nåt: jag har gjort en vänstersväng ut på en vältrafikerad 90-väg, och kommit iväg på en gång. Dessutom fick jag inte panik, jag blev inte ens lite varm om kinderna. Hurra för mig.

(För den som undrar så har jag hittills haft svårt att använda bara en hand på den S T O R A ratten, och med andra handen växla från tvåan till trean, flippa upp rangegrejen och lägga i fyran, allt i en sväng där jag ska hålla reda på tio meter bil så att jag inte kör på någon kant eller en annan bil. Har jag väl fått till det där har jag haft svårt att komma upp i fart snabbt. Simultankapacitet är verkligen inget jag blivit begåvad med, feghet i överflöd däremot, det har vem det nu är som delar ut det givit mig i överflöd. Gee. Thanks.)

Hade nu min sladd till telefonen varit där den borde hade ni nu kunnat beskåda bilen jag kört. Tyvärr har sladden sprungit till skogs, så ni får nöja er med att föreställa er den. Den är fin, och lite knubbig. Jag skulle kunna säga "som jag", men det vore lögn. Fin är jag, men inte "lite knubbig". Eftersom det inte finns några feta lastbilar så kommer det aldrig gå att jämföra oss. Tyvärr, eller nåt.

I'm on the road again

Vågar jag hoppas att jag faktiskt har lärt mig att köra lastbil månntro? Idag gick det bättre än aldrig förr, och på hela dagen (8.20-16.00) gjorde jag tre småfel (backade snett runt ett hörn, växlade ner för sent innan en rondell och tappade bort växlarna i en korsning). Det är ungefär tusenhundra färre än vanligt.