Häng på!

Den 17 november tänkte jag se Klungan igen, och nu är frågan: får jag sällskap, eller ska jag gå själv? Biljetterna kostar 90 pix för studenter, och 180 för vanliga dödliga, och i mina ögon är det helt klart värt alla pengar. Så, har du lust att hänga på, släng iväg ett mail till mig så jag vet om jag behöver ta med en extra jacka att hänga över stolsryggen bredvid så det inte ser så ledsamt och tragiskt ut.

Jag antar

att ingen med god smak och humor av den rätta sorten (ja, det är jag som avgör det. Så klart.) har missat att Klungan har gett sig ut på turné med Riksteatern? Har du det kan du numera se dig som upplyst, och som alla upplysta personer gör så bokar du biljett på studs, eller hur? Jag tänkte väl det. :)

Det är dyrt att åka till huvudstaden från Västerås, särskilt om en inte hittar någon biljettautomat på stationen

... men det kan det vara värt ibland.

Ja, det var lika bra idag. Om Klungan kommer till Uppsala (eller någon annanstans som är hyfsat nära, typ Lillhärdal) i höst måste jag banne mig se dem igen. Jag har fortfarande ont i käkarna, magen och själen.

Jag tror att Ullis tyckte att det var en ok present. Jag hoppas det i alla fall, hon verkade glad.

Sak att vara tacksam över en dag som denna: granne som kommer och hämtar en vid tåget, så en slipper cykla i 16 minusgrader.

hansi tipsar

I julas visade Svt en show från Umeå med Klungan. Jag har sett den flera gånger sen dess, och det mesta är riktigt riktigt bra. Igår, på Södra teatern, var det ännu bättre. Bitvis var det svårt att andas, så bra var det.

Alla karaktärer fanns på riktigt, det var inte bara att de bytte kläder och dialekter, utan det var som att de faktiskt bytte personligheter. Jag vet att det låter fånigt, men det är det enda sättet jag kan förklara det på. Allt hängde ihop: dialekt, tonläge, kläder, frisyr, tics, minspel ... allt.

Fortfarande, så här ett dygn senare, kommer jag på mig själv med att fnissa ohejdat åt Job Andersson, som berättar hur det var förr i världen, åt Katla som berättar om sin uppväxt, och åt Gustav Svensson, vid vars bord intelligentian dinerar. Att Thunders son Ricky är dum i huvudet är kanske ingen överraskning, men att det skulle skita sig mellan Jens och tjejen? Didn't see that coming. ;)

Dagens tips är alltså att, om du har chansen, se till att du tar dig iväg till Södra teatern under nästa vecka (må-to) och ser "Jag är en fågel nu". Själv ska jag göra ett återbesök på insdag, eftersom Ullis fyller år.