Varför är jag inte förvånad?

DO stämmer Västerås stad efter påstådd diskriminering

Under min tid på Edströmska hade jag lärare som kallade busseleverna för "kurredutter", och en annan som hela tiden pratade om hur "svart det är därborta". Jag hade en lärare som härmade en killes påstådda brytning och garvade åt hans namn, samt klasskompisar som pratade om att busseleverna bara kommit till Sverige för att skaffa kortet, så det så. Det var snarare regel än undantag att höra rasistiska kommentarer och skämt från både lärar- och elevhåll, så nej, jag är inte det minsta förvånad över den anmälan som har gjorts. 

Jag tvivlar inte ett ögonblick på att det gått till som den före detta eleven påstår.

Ajdå, det har jag glömt

I fredags var jag på fest, och inte vilken fest som helst: det var fest med klassen från Västerås. Ni som känner mig säger kanske "WTF? Är brudjäveln helt jävla bäng, hon hatade ju att gå där?" och svaret på det är nog "ja, det kan stämma, för det gjorde hon". Men vafan, det kunde ju vara kul att träffa några av dem i alla fall tänkte jag, och tog mig dit. Det visade sig att jag hade rätt, och med nåt undantag var det bara folk jag faktiskt tycker om där (nej Joel, undantaget var inte du).

Jag har dock ett litet problem som uppstår varje gång jag är på fest: jag bara MÅSTE trycka upp brösten i ansiktet på någon. Jag vet inte vad det är för fel på mig, men mina tuttar få ett eget liv så fort det vankas fest. Det är för jävligt. Dessutom skrämmer det folk. ;)

Tillbaka igen

Nu är jag tillbaka i Västerås, och det är sig likt (åtminstone från Hällahållet). Rummet är en smula unket, heltäckningsmattan i korridoren utanför är dammig, och väggarna är fortfarande lika fulgula.

Vore det inte för att jag har en dejt med två heta donnor på torsdag skulle jag nog vara en smula uppgiven. Nu har jag ju det, så det är jag inte. Uppgiven alltså. Däremot är jag trött som ett litet litet djur som egentligen borde hibernera, men som inte får lugn och ro för att flyttfåglarna inte fattat att det är vinter, utan lever om som vore det maj. Stryk ska de ha, fågeljävlarna.