Nu är jag tillbaka i Västerås, och det är sig likt (åtminstone från Hällahållet). Rummet är en smula unket, heltäckningsmattan i korridoren utanför är dammig, och väggarna är fortfarande lika fulgula.
Vore det inte för att jag har en dejt med två heta donnor på torsdag skulle jag nog vara en smula uppgiven. Nu har jag ju det, så det är jag inte. Uppgiven alltså. Däremot är jag trött som ett litet litet djur som egentligen borde hibernera, men som inte får lugn och ro för att flyttfåglarna inte fattat att det är vinter, utan lever om som vore det maj. Stryk ska de ha, fågeljävlarna.
