Min fot den bara jävlas / bara jävlas gör min fot / och om den inte jävlas / så är den ej min fot!

Vissa tror att det handlar om en hatt och tre kanter, men det är bara hittepå. Världen kretsar kring mig, och endast mig, och i förlängningen min fot. I alla fall gör den det i min lilla muminvärld där jag är president.

Anyhooo...

Jo, min fot ja! Den bara bråkar, bråkar och stör (men eftersom en stukning "kan ta ett par månader att läka så är det ingen idé att röntga". Att jag har gått med ond fot sen i april är ... ja, kanske nåt att räkna med helt enkelt. Röntgar gör de ju inte förrän "det har gått i alla fall ett halvår". Antingen är det jag eller läkaren som inte kan räkna, för i min kalender har det gått både ett par månader och ett halvår sen april. Hell, det har gått både ett par månader och ett halvår, tillsammans!), och ärligt talat: jag gillar den inte ett spår. Värst är den när jag ska upp och ned mycket på flaket, t ex vid lastningar. Jag har sagt det förr, och jag kommer nog att kunna säga det igen: jag har världens bästa jobb. I stället för att säga "jaha, men då får du väl helt enkelt sjukanmäla dig om du inte kan lasta?", så säger de "vi får ta och kolla på det, och se om nån annan kan ta dina lastningar den dagen så att du slipper anstränga foten mer än nödvändigt". Jag har dessutom världens finaste kollegor, dels de som hoppar in och tar lastningar i stället för mig, och dels de som säger "det är bara att höra av sig så kommer jag och hjälper till". Jag blir varm ända in i hjärtat!

Dessutom ska jag iväg och få inlägg gjutna så snart jag bara kan hitta en tid att vara i Södertälje. Snart kommer fossingarna vara en liten smula gladare, och hansi likaså. Härliga tider!