Att börja på en sång och fortsätta på en annan

Ibland händer det att jag börjar sjunga på en sång, och helt plötsligt kommer in på en annan. Fråga mig inte varför (jo, gör gärna det, men jag vete fanken om jag kan förklara), men ibland börjar jag sjunga på En kväll i juni av Lasse Berghagen, men när jag kommer till "[...] sparka' av sig båda skorna", så fortsätter jag inte med "och så spotta' han ut snusen, sa 'min sköna får jag lov?'", utan med "[...] och så hoppar jag på bussen, som går till Copacabana". Jepp, det blir Deirdres samba av Cornelis Wreeswijk (även om jag oftast tänker på den i Annelie Rydés version). Jag antar att det är för att jag, när jag hade kör på Uppsala folkhögskola, fick sjunga båda låtarna, ofta samma timme. Så kan det gå.

Hur som helst, det är inte det enda exemplet (även om jag i skrivande stund inte kommer på fler än det, och det som fick mig att komma på att skriva om det). Det som gjorde att jag började fundera över fenomenet är att jag började sjunga på How Sweet To Be An Idiot med Neil Innes, men ofelbart kom in på Whatever med Oasis. Det gick inte att låta bli.

F ö var det ett tag som det spelades mycket America-låtar, och jag blandade ständigt ihop dem. Det var Living in America med The Sounds, Amerika med Rammstein och Conquering America med BWO. Tänk om Sjökexet skulle göra en mash up av dem, det vore kul. Fast, de kanske helt enkelt är för lika för att det skulle bli spännande?