Härom dagen kom jag att tänka på en sak som jag läste över axeln på en person på bussen för ett par månader sen. Det var någon av de otaliga skvallertidningar som finns, och det jag fastnade för var rubriken, som löd något i stil med rubriken på mitt inlägg. Jag reagerade redan då på att det kändes så fattigt. Jag menar, att ens högsta önskan är att få stå brud? Finns det inte andra saker att önska sig? Ett fantastiskt liv, vackra barn, spännande äventyr? Nope, bara hon får gifta sig kanske allt blir bra, vad vet jag?
Det som fick mig att tänka tillbaka på rubriken var en annan sak jag läste över axeln på någon på bussen (ja, jag gör det ganska mycket när jag har tråkigt). Det var en intervju med, eller kanske en artikel om, what's her face ... Linda någonting. Isacsson? Jepp, Linda Isacsson var det. I alla fall, det som fångade min uppmärksamhet var "Nu väntar hon på att [insert mansnamn] ska fria". Va?
Det här är alltså två kvinnor med egna karriärer, och det enda som verkar intressant att meddela omvärlden (eller i alla fall för tidningarna att skriva om), är att de vill gifta sig, fortare än kvickt. Jag blir så uppgiven att vi idag, 2007, inte har kommit längre än så. Att det är helnajs att gifta sig, det vet jag (jag säger inte att en måste gifta sig, bara att jag förstår att folk vill), men att det ska vara det som gör en till en hel människa? Att det krävs att en man friar till en (troligtvis ska han även gå ner på knä, eller kanske be kvinnans far om hennes hand) för att livet ska bli fullständigt, för att vara en riktig kvinna? Nej, det övergår mitt förstånd. Om nu Linda Isacsson nu så gärna vill gifta sig, kan inte hon fria? Eller, varför inte bara komma överrens om att det är dags att gifta sig? Jag kan inte tänka mig hur det skulle kännas att läsa att min partner VÄNTAR på att jag ska fria. Jag skulle bli sjukt stressad, och inte så lite irriterad. Å andra sidan, jag är ju vare sig man eller kändis, så jag vet ju egentligen inget om det där.
Ja just det ja, den som så gärna vill stå brud är Linda Bengtzing. I fall nån nu undrade.
Det som fick mig att tänka tillbaka på rubriken var en annan sak jag läste över axeln på någon på bussen (ja, jag gör det ganska mycket när jag har tråkigt). Det var en intervju med, eller kanske en artikel om, what's her face ... Linda någonting. Isacsson? Jepp, Linda Isacsson var det. I alla fall, det som fångade min uppmärksamhet var "Nu väntar hon på att [insert mansnamn] ska fria". Va?
Det här är alltså två kvinnor med egna karriärer, och det enda som verkar intressant att meddela omvärlden (eller i alla fall för tidningarna att skriva om), är att de vill gifta sig, fortare än kvickt. Jag blir så uppgiven att vi idag, 2007, inte har kommit längre än så. Att det är helnajs att gifta sig, det vet jag (jag säger inte att en måste gifta sig, bara att jag förstår att folk vill), men att det ska vara det som gör en till en hel människa? Att det krävs att en man friar till en (troligtvis ska han även gå ner på knä, eller kanske be kvinnans far om hennes hand) för att livet ska bli fullständigt, för att vara en riktig kvinna? Nej, det övergår mitt förstånd. Om nu Linda Isacsson nu så gärna vill gifta sig, kan inte hon fria? Eller, varför inte bara komma överrens om att det är dags att gifta sig? Jag kan inte tänka mig hur det skulle kännas att läsa att min partner VÄNTAR på att jag ska fria. Jag skulle bli sjukt stressad, och inte så lite irriterad. Å andra sidan, jag är ju vare sig man eller kändis, så jag vet ju egentligen inget om det där.
Ja just det ja, den som så gärna vill stå brud är Linda Bengtzing. I fall nån nu undrade.
1 kommentar:
..Fast du förstår väl att det som står i skvallertidningar (inklusive dagstidningar) oftast är hittepå och ordentligt vinklat.
Så du kanske inte behöver bli så upprörd ändå, mer än på tidningarna.
Gör som jag: Gå blundande genom livet så slipper du bli upprörd. (Dock får du del blåmärken när du krockar med saker)
Skicka en kommentar