Idag blåste det så in i bänken när jag skulle cykla från skolan till bussen. När jag hade låst upp cykelförrådet blåste dörren igen med en smäll. Jag lämnade min cykel, och låste upp igen. Den här gången höll jag i dörren med ena handen, och ledde cykeln med en andra. När jag kommit in blåste dörren igen med ett pang, men det bekymrade mig inte. Då.
Jag gick fram till dörren, såg att det inte var ett vred, utan ett vanligt nyckelhål även på insidan. Jag stack in nyckeln, och försökte vrida om den. Det gick inte. Jag tog ut nyckeln, tittade på den noga, och stack in den igen. Den gick inte att vrida runt.
Efter att ha stått och dragit och slitit i dörren, svurit värre än vaktmästaren, och gjort ytterligare försök att vrida om nyckeln, ringde jag 118 118, och fick prata med Andreas. Han gav mig numret till lunchrestaurangen som ligger på samma adress som cykelförrådet, och jag ringde på hjälp. Ut kom en av fastighetsskötarna, låste upp dörren och fnissade lite. Han bad sen att få kolla på min nyckel.
- Den här ser konstig ut.
- Jo.
- Den verkar bara funka från utsidan.
- Mmmm.
- Den ser helt annorlunda ut än vad våra nycklar brukar se ut.
- Jaså?
- Du borde åka iväg och få den utbytt, du måste ha fått en kopierad.
- Mmm. Okej.
Jag lunkade iväg (efter att ha sagt tack förstås), och hann med bussen. Vad har jag då lärt mig? Jo, att har jag en nyckel som jag fått uppkopierad för att kunna gå som jag vill i cykelförrådet fastän jag inte bor där längre, då får jag banne mig se till att dörren inte går i gen efter mig.
Jag gick fram till dörren, såg att det inte var ett vred, utan ett vanligt nyckelhål även på insidan. Jag stack in nyckeln, och försökte vrida om den. Det gick inte. Jag tog ut nyckeln, tittade på den noga, och stack in den igen. Den gick inte att vrida runt.
Efter att ha stått och dragit och slitit i dörren, svurit värre än vaktmästaren, och gjort ytterligare försök att vrida om nyckeln, ringde jag 118 118, och fick prata med Andreas. Han gav mig numret till lunchrestaurangen som ligger på samma adress som cykelförrådet, och jag ringde på hjälp. Ut kom en av fastighetsskötarna, låste upp dörren och fnissade lite. Han bad sen att få kolla på min nyckel.
- Den här ser konstig ut.
- Jo.
- Den verkar bara funka från utsidan.
- Mmmm.
- Den ser helt annorlunda ut än vad våra nycklar brukar se ut.
- Jaså?
- Du borde åka iväg och få den utbytt, du måste ha fått en kopierad.
- Mmm. Okej.
Jag lunkade iväg (efter att ha sagt tack förstås), och hann med bussen. Vad har jag då lärt mig? Jo, att har jag en nyckel som jag fått uppkopierad för att kunna gå som jag vill i cykelförrådet fastän jag inte bor där längre, då får jag banne mig se till att dörren inte går i gen efter mig.
2 kommentarer:
jag har en bra nyckel som ibland fastnar i låset och inte går att ta ur sedan. Det är inte roligt. jag får stå länge och trycka mig hårt (eg slänga mig med axeln före) för att kunna lirka med dörren på ett brutalt sätt. Ibland slutar det med en axel ur led, men med en nyckel i handen. Ibland får jag förlita mig på att det kommer någon stark (en man, naturligtvis) som kan rädda mig i nöden. Denne man är stark,ofta skogshuggare, tystlåten och har oftast blivit lämnad av sin fru och är i behov av tröst av en kvinna med perfekta former, kastanjerött hår och toppiga bröst. Han är i början tveksam och försöker streta emot sina brinnande lustar- men faller sedan helt och fullt för den vackra uppenbarelsen som själv naturligtvis blivit sårad. Sånt är mitt liv och nu har jag inte mindre än 172 starka och tystlåtna män efter mig. Hansi- vad göra? Min högsta önskan är att bli gift...
Guci: Aha!? Det är DITT liv alla Harlekinböcker handlar om...!!! Du glömde bara beskriva dina smaragdgröna ögon och dina fantastiska färdigheter i sänghalmen.
Hansi: Angående ditt liv så verkar det just nu vara Jönssonligan som har första tjing på manuset...?! Hahaha!
Skicka en kommentar