blir liksom vackra fastän de rimligtvis inte hade potential. Igår var en sån dag. Det var upplagt för katastrof, men i stället blev den i stort sett rekordfin. Efter omständigheterna hade den inte kunnat bli ens lite bättre. Lunch med David, och sen långhäng med Astrid (ett halvt dygn får nog räknas som hyfsat länge), och livet känns mot förmodan jävligt fint. Inte optimalt på något sätt, men fint.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar