Ärligt talat, är det här "Välkommen till 'Det är så jävla synd om mig, snyft snyft'", eller är det "Hej, jag heter Hanna och är rätt ball"? Jag skulle säga det senare, så 'nuff witha whinin'!
Just nu är jag på en liten high, efter att - för första gången på lääänge - pallrat mig iväg till gymmet. Jag tycker att det är lite läskigt där, eller snarare, att gå dit. Väl där är det nästan hur soft som helst. Jag gick dit, pep mitt kort, och stövlade fram till tjejen i kassan och sa "Hej. Jag har ett problem." Jag berättade för henne om min totala brist på karaktär, och att jag verkligen verkligen borde komma igång igen. I stället för att snörpa på munnen (vilket hon skulle kunna ha gjort, men som jag på intet sätt förväntade mig, de har galet trevlig och bra personal nämligen.) så sa hon "Jamen då bokar vi in en tid till dig, så får du ett nytt program. Sen kör du det ett tag, och bokar in en ny tid. Sen bokar du in nya tider tills du känner att det sitter, och du känner dig bekväm igen."
Så, jag bokade in en tid, och gick sen in och tog 40 min rask promenad på löpbandet. Visst, det är inte så mycket att hurra för, men för en sån som jag (fet lastbilschaffis) så är det en fin start. Jag kommer säkert att få äta upp det här, men jag har en skön känsla nu. Det går bra nu, kompis det går bra nu!
(Dessutom är jag faktiskt snygg idag igen. Jag tror att nyfixade ögonbryn och ny frippa hjälper.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar