Okej,

så jag är singel igen. Jag skulle kunna gräma mig över många saker ("vad gjorde jag för feeeeel?", "vem ska jag nu hångla med?", "kommer jag att dö ensam och uppäten av katter?"), men det känns ju inte så jävla konstruktivt. I stället får jag fokusera på det bra. Jag har haft ett fantastiskt år (med sina desperata dalar, att säga något annat vore att ljuga), och jag har lärt mig en del. Tänk bara på att jag faktiskt inser att om en skitsnygg sportflata vill ha mig, kan det betyda att det finns fler med samma smak. Bara en sån sak! :)

I övrigt finns det väl inte så mycket annat att göra än att jobba, fika, träna och jobba lite till. Jag vet att jag säkert jinxar det här som fan nu, men jag känner att träningen kommer rätt nu. Äntligen är jag motiverad, och kommer att ha gott om tid. Min plan är inte att bli smal (det skulle inte funka med mig, jag är och förblir en tjockis), utan att bli snygg(are). Mina underarmar ska tillbaka, och så är det med det.

Jag är så tacksam och glad över att jag har så ställuppsamma vänner, och att jag har fått tillbringa ett år med en så vansinnigt vacker, rolig och fantastisk kvinna som Siri. Därmed inte sagt att jag inte kommer älta ett tag, men det hör nog faktiskt till.