Ser du vad jag gjorde här, strax under? Jag skrev en "... fast egentligen är allt små mjuka nallar och fluffiga enhörningar. Ingen fara på taket här, nähädå!", för alla vet att ingen gillar en gnällig bitterfitta som a l d r i g n å g o n s i n ä r n ö j d. "Men var lite glad då! Hörrööö... kom igeeen, ge mig ett leende!"
Fast ... jag måste ju få vara ledsen över sånt som gör ont, som skaver och vill ut? Allt kan inte vara kalas och tårta varje dag, och den som säger sig ha ett sånt liv ljuger. Jag är så oerhört ledsen över flera saker, och rädd för ännu fler, men det behöver naturligtvis inte betyda att det inte finns sånt som är bra. Jag är tacksam över att jag har så fantastiskt fina vänner t ex, som jag misstänker älskar mig fastän jag oftast framstår som en bitter, otrevlig och stingslig typ. Nivet att se igenom det. Ni vet också att se igenom "woohoo, allt är fint och bra och fantastiskt, och jag är inte rädd för någonting", för ni känner mig bättre än så. Jag tror att jag bara vill försäkra en eventuell läsare om att jag i grunden är rätt glad, men med mörka dagar då och då.
Just nu så saknar jag bara Carina så mycket att jag vill skrika rätt ut.
1 kommentar:
Du, det är okej att det gör ont. Det är okej att vara ledsen.
Skicka en kommentar