att säga, men jag vet inte hur. Jag vet inte om jag vågar säga någonting, för allt blir fel och skapar distans, eller så blir det för krypandekrälandeserviltochäckligt, och det är ju egentligen inte jag.
Kanske borde jag helt enkelt bara bita ihop och vänta ut tiden och beskedet.
Under tiden jag funderar på det, befinner jag mig på gränsen. Givetvis i livet i största allmänhet, men framför allt på det sättet att jag har Tyskland till höger om mig, och Holland till vänster. Jag har en dator, en varm gosig bil och ett USB-minne med de nio första avsnitten av Supernaturals femte säsong. Vad jag mer kan begära? Klarhet kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar