"Om du inte har nåt snällt att säga behöver du inte säga nåt alls"

Är inte det ungefär vad snusförnuftiga människor alltid säger? Jag vägrar att gå med på det, för skulle alla lyda den regeln skulle många av mina vänner vara tysta nästan jämt. En annan regel skulle kunna lyda "Kan du inte prata om nåt annat än dig själv kan du lika gärna vara tyst", vilket skulle leda till en oerhört tyst hansi. Ja, det är nog t o m så att jag inte skulle säga ett knyst nästan. Flera skulle säkert se det som en bra sak, men jag lyssnar inte på flera.

Jag var på Lutis idag och handlade, och sprang på två gamla Arka-bekanta där. Jag vet inte hur länge vi stod där, men när jag sen gick vidare slog det mig: jag pratade om mig själv banne mig hela tiden. Det är illa. Det är inte så att jag är ointresserad av hur andra mår, vad de gör och vad de tycker och tänker; det är bara det att jag ... är så uppfylld av mig själv och mitt. Egentligen borde jag nog skämmas, men inte ens det har jag vett till. Jag önskar antingen att fler var som jag, d v s pratar på om sig själva så att andra slipper fråga, eller att jag under en natt kunde odla nåt slags självinsikt och inse att ganska få egentligen bryr sig. Det senare är nog faktiskt totalt uteslutet. Å andra sidan, det är faktiskt upp till var och en att stå kvar eller gå. :) Hur som helst var det väldigt trevligt att träffa på de två unga männen, och jag känner att jag borde ta en sväng förbi Arken, inte minst av nostalgiska skäl.