På väg in till hamnhuset i Travemünde passerade jag två män, i min ålder eller kanske snäppet yngre. De stod och rökte strax bredvid dörren, och pratade svenska. Den ena tittade på mig, nedifrån och upp, uppifrån och ned.
- Alltså, jag fattar inte varför alla långtradarchaffisar måste vara så jävla fula!
- Jag vet, och då är jag ändå inget praktexemplar i fulhet!
Nånting säger mig att han inte hade räknat med att någon annan än hans polare skulle förstå honom, han var ju ändå i Tyskland. Själv var jag ganska nöjd att jag kom på nåt att säga, och gick glatt vidare in.
I sak har han ju faktiskt så oerhört rätt, men jag tycker att han har fel när han tar mig som exempel. Jag är faktiskt bland de snyggare av chaffisarna (vilket förstås inte säger mycket alls med tanke på att jag tillhör världens fulaste yrkeskår, men ändå), så nej, jag tog inte åt mig. Jag är mest glad över att jag fick se hans min.
3 kommentarer:
Hahahahahaha! Du är ju inte ful, du är jetegolig!
Ah, jag borde ha sagt det! "Jag är inte ful. Jag är jetegolig, för det säger min sira!"
åh vilket bra svar! *imponerad* Och ful är du ju verkligen inte, iaf inte om bilderna här stämmer :)
Skicka en kommentar