Det finns nackdelar med att vara kort och tjock. Dels är det inte så snyggt, och dels är det svårt att hitta kläder som passar bra. Jag har t ex det problemet att jag lätt skapar ett grustag i soffan genom att först gå utomhus med uppvikta byxben och sen sätta mig i med fötterna uppdragna i soffan.

Idag när jag kom hem från skolan kände jag att jag luktade gammal äcklig fimp. Jag visste att jag inte hängt med en enda rökare på hela dagen, inte ens på bussen (mest för att jag tog bilen idag), så jag fattade inte varifrån det kom. Jag gick och duschade och hoppades på att lukten skulle försvinna (jag antog att den satt i mitt hår), men det gjorde den inte. Att sitta och känna äckellukt sådär utan att förstå varifrån den kommer är grymt frustrerande, och gör det svårt att koncentrera sig på annat.

Ja, ni smarta människor har räknat ut det redan. Jag kom på att jag fortfarande gick runt med grus i byxbenen (vad ska jag kalla det egentligen? I uppvikningen?), och bland allt grus hittade jag den: en stinkande fimp. Så går det när en går på en skola där alla röker och slänger läbbiga fimpar överallt.

Så, ytterligare en nackdel med att vara kort och tjock: en kan gå runt och lukta apa utan att veta vad en ska göra åt det.

Idag körde jag lastbil med släp i 50. :) Släp är inte så trixigt alls framåt, det gäller bara att hålla ut ordentligt. Bakåt däremot, det är ingen dans på rosor. Nu kan jag backa rakt, men jag kan banne mig inte göra en sidoförflyttning. Igår när jag började med det höll jag helt på att tappa modet, Inget gick som det skulle, och det enda som hände var att jag höll på att knyta ihop hela ekipaget. Idag hann jag bara testa en gång, och det gick åt skogen. Jag hoppas att det sätter sig någon dag, jag är ju som sagt rätt stressad som det är. Visst, det borde räcka med de veckor jag har kvar, men kanske inte för en sån som jag. Vi får se.

I övrigt kan jag berätta att jag idag för första gången körde lastbil utan närvarande lärare. Jag skjutsade vaktmästaren och en massa whiteboardtavlor till de lokaler skolan ska flytta till. Det var inte långt, men det var rätt spännande att köra på egen hand.

Glada nyheter

... eller snarare, en uppdatering:

läraren med de dåliga skämten har slutat med dem. Ja, han skämtar fortfarande, men nu är det mest kiss- och bajshumor, och det stör mig inte. Alltså, han verkar ha lagt rasistskämten på hyllan (åtminstone när jag är i närheten). Jag tror att han kan ha tänkt till, eller så orkar han inte med tjafs. Either way, jag slipper höra dem.

Jag har sju veckor kvar

Måtte det gå bättre än tidigare, annars står jag där utan E-kort. Jag är inte hundra på att jag skulle gilla det.

Back in black

De som har känt mig ett tag vet att jag förr eller senare alltid färgar mitt hår svart. Jag kan prata hur mycket som helst om att jag ska sluta färga det, att det är så jobbigt att färga utväxten, att färgen tvättas ur så snabbt ... det spelar ingen roll: förr eller senare blir det svart i alla fall. Som nu.

(Och innan nån bashar min hjälmfrisyr: jag färgade det igår, och har inte hunnit fixa till det än. Bear with me, om nn veck är det snyggt. Tror jag.)

Det trodde jag aldrig

Igår var vi till Eskilstuna. Jag och en kille till fick köra bara bil, de andra hade bil och släp. Med oss i bilen hade vi skrik- och skränläraren, som jag inte har kört med på flera månader. Varför? Jo, för att jag bad att få slippa, eftersom han bara skrek och skränade, och jag blev nervös och fumlig när han gastade. Igår sa han "Ja du Hanna, idag ska jag åka med dig, nu kommer du inte undan längre".

Jag fick börja köra, och första satt jag på helspänn och väntade på att han skulle sätta igång. Jag gjorde förvisso inga fel, men en kan ju inte vara för säker liksom. Han satte ldrig igång, så efter en stund slappnade jag av, och tänkte att han helt enkelt var på ett väldigt soligt och bra humör, och inte tänkte skrika alls.

I Kungsör bytte vi förare, och efter ungefär 25 meter kom det första: "släpp kopplingen för helvete, du vet att det är en dödssynd att slira på kopplingen i en lastbil!". Efter det bara fortsatte det, killen gjorde fel på fel. Jag vet inte hur mycket som kom sig av nervositet, men bra körde han inte. När vi sen skulle byta tillbaka tänkte jag - felaktigt - att läraren nu skulle vara uppretad, och fortsätta sitt skrikande. I stället var han tyst och lugn resten av resan. När vi kom tillbaka kom orden jag aldrig trodde att jag skulle få höra från honom:

"Hanna, du kör jävligt bra."

Tyvärr är de inte ensamma verkar det som:

I dagens UNT: Elever uppmanades namnge en "negerledare".

Om nu övningen är bra, går det inte att bara skriva om resten, och utelämna eventuella otrevligheter? Hur gammal är övningen egentligen, om ordet "negerledare" ingick?

Om någon undrar

så har jag C-kort nu. Jag var inte ens sist i klassen.

Idag satte jag ner foten

Förvisso satte jag inte ner den så hårt, men ändock.

Min lärare pratade som vanligt om folk på bussutbildningen: "höhö, vadå, ser det svart ut där borta?", "ja, de är ju redan så bruna, så de behöver inte sola", när jag fick nog. Jag sa helt enkelt att jag tyckte att det var ett jävla tjat om hudfärg hela tiden, överallt på skolan. Det spelar ingen roll vad folk pratar om, nog sjutton kommer de in på hudfärg. Vad han sa? Jag tror att vi kan säga det i kör, kom igen! Ett, två, tre:

"Det var ju bara ett skämt!"

(Hur många har inte hört det, när det kommer till sexuella trakasserier/rasism/homofobi/ allmänna otäckheter? Så länge personen som yttrar sakerna kan säga "Det var ju bara ett skämt" så har den tydligen frikort. Jag undrar om jag också ska börja använda det?) Jag sa då att det må så vara, men skämt är ju avsedda att vara roliga, och hittills hade jag inte hört något roligt. Jag är helt enkelt urless på att höra dåligt förklädd rasism hela dagarna. Då fick jag höra att "om du ska in i den här branschen, ja då får du räkna med att höra sånt, och du får helt enkelt lära dig att inte ta åt dig." Jamendåså, då är det okej helt plötsligt? Bara för att det finns idioter ska jag ge upp? Nä, jag sa inte det, men jag tänkte det.

Detta var strax efter lunch, och sen kom det inte ett ord om tattartermosar och negrer under resten av dagen. Jag tror att han tänkte till, och kanske insåg att han ändå inte kommer att få mig att garva åt idiotgrejer. Jag vet inte om jag har gjort någon som helst skillnad, men det känns bra i magen i alla fall.

Dagens ord

Dagens ord är "neger". Någon som är överraskad? Upp med en hand i så fall.

Vad ska en göra när den bästa läraren att köra med (för han är jävligt bra när det kommer till körningen, och att ge instruktioner) hela tiden envisas med att prata om neger hit, och neger dit (och då får vi inte glömma att det är viktigt att säga "oj en sån tattartermos" när vi åker förbi en stor husvagn, och andra lustigheter)?

Jag vet inte om jag orkar ifrågasätta, så det jag gör nu är att jag helt enkelt håller käften. Säger han något som jag tycker känns stötande så svarar jag inte på den frågan, jag skrattar inte med, jag säger helt enkelt zip zero nada. Jag vet inte om det är en så bra väg att gå, men det är den enda som funkar för mig i nuläget. Fegt? Javisst.

Fördomar, fördomar, fördomar

När jag blir stor ska jag köra lastbil, det är väl klart vid det här laget. Jag har haft tre klasskamrater nu under kursen som också är kvinnor, och alla tre har gått ut med CE-behörighet, lätt som en plätt. Jag har B-kort, och jag känner många andra kvinnor som har det. Jag vet att det finns kvinnor som kör både personbil, lastbil och buss, så varför envisas jag med att säga "jag trodde att han skulle svänga", "hur tänkte han nu", eller "jävlar så fort han kör"? Så fort jag pratar om en förare av något slag, så använder jag "han". Det är inte för att jag egentligen förutsätter att det är en man, det bara kommer av sig självt. Jag ska jobba på det, jag lovar.

När jag är hemma är jag knappt vaken. Jag åker tidigt, och kommer hem inte så vansinnigt sent, men då ska det lagas middag, äsas tidning och slösurfas en smula. Sen har i stort sett hela kvällen förflutit, klockan har blivit nio och det är dags att fundera på att duscha och gå i säng så att jag kan somna tio.

Det är skälet till att jag skriver så sporadiskt.

"Det var helt sjukt."

"Hon var mer man än kvinna, det sa alla där. Hon bara styrde och ställde, som en riktig chef liksom. Det var helt sjukt."

Ovanstående sas av min klasskamrat som nyss varit på APU, om chefen på åkeriet han var på. Alla vet ju att en bossig kvinna egentligen inte är en RIKTIG kvinna. Jag menar, bara för att hon är chef behöver hon väl inte visa det? Kan hon inte bara hålla sig till att koka kaffe?

En busschaufför, en busschaufför, det är en man med kompisar som fnissar menande

Jag misstänker att de blivande busschaffisarna vill gifta bort sin polare. De äter samtidigt som min klass, och jag brukar småprata lite med dem i microrummet (yttepyttelitet rum alltså :P). Idag så nickade en av dem åt mitt håll, och log lite fåraktigt. Resten vände sig om, och en av dem klappade sin polare i ryggen och sa "det här är [förnamn efternamn]" och nickade lite menande. Jag - som var en smula trött och seg efter att ha försökt få släpet åt det håll jag ville - sa bara "jaha", och visste inte riktigt vad för reaktion som efterfrågades. Tydligen ar det inte ett "jaha" i alla fall, för de inblandade såg hemskt besvikna ut. Resten av dagen gick [förnamn efternamn] runt och log fånigt. Vi får väl se vad rafflande hoptotningsförsök som kommer framöver.

Skolan är ett dårhus, ett dårhus I tell you.

Ful bil och fult släp

Detta (inte speciellt vackra) ekipage har varit dagens sällskap. Tillsammans har vi backat fram och tillbaka över grusplanen i stort sett hela dagen.

Imorgon kommer jag att ha träningsvärk i armarna, eftersom styrservon inte funkar prima vid så låga varvtal. Desstom hör jag fortfarande lite dåligt på höger öra efter att ha haft lågtrycksindikatorn vrålande hela eftermiddagen (när ventilerna släpper ut överskottsluft hakar de sig, och fortsätter släppa ut luft så att trycker sjunker. Då slår summern på, och jag kan lova, det är ingen picknick att försöka göra något vettigt med den skrikande.). Men vad fanken, jag klagar inte, jag har ju fått laja runt med släp hela dagen nästan. :)

Ibland händer det

Det är svårt att backa rakt med släp. Det vet jag, för jag fick testa att göra det idag. :)

Kläderna gör mannen

Idag var det ett barn på bussen som stirrade på mig, ryckte i sin mammas jackärm, och med fasa i rösten väste "Mamma mamma, den där gubben har TUTTAR!". Mamman sneglade åt mitt håll och sa "Nja, jag tror faktiskt att det är är en flicka", varvid barnet lite förnärmat sa "meh, han har ju POJKKLÄDER".

... och för er som varit med ett tag så vet ni ju redan att jag är hansi, farbrorn med tuttar (det var det nämligen ett barn på Willys som kom fram till för länge sen).

... och på tal om namn

så funderar jag allvarligt på att byta bort mitt förnamn till förmån för hansi. Vi får se hur det blir.

Jag funderar ibland på vart folk har tagit vägen. Ta folk jag gick på dagis med t ex, var är de idag? Vad gör de, var bor de, har de det bra? Visst, vissa går att googla, men testa att söka på "Patrik Johansson", eller "Erik Larsson" så ser du hur lätt det är. Nu är jag kanske extra nyfiken, men tänk om det finns folk som tänker "jag undrar var den där Hanna Silvennoinen tog vägen?", och googlar. Då hittar de förvisso saker om mig (och om en massa andra med samma namn som jag hade), men inget är ju aktuellt.

Det finns alltså olika problem med att hitta folk: vissa heter så löjligt vanliga saker att det inte är möjligt att hitta rätt (om en inte har mycket tid och tålamod, samt en hel del tur), andra har haft den dåliga smaken att byta namn.

Inte för att jag tror att nån letar efter mig, men ändå.

Ett gruslass på 12 ton väger en hel del. Typ 12 ton.

Idag har jag kört grus. Jag vet, det låter inte så upphetsande, men det ÄR det! Det är roligt att åka och hämta (ner i stora gropen, vifta åt snubben i hjullastaren att jag vill ha en skopa eller två, och försöka ta sig upp ur gropen utan att fastna), och dte är roligt att tippa. Får jag bestämma ska jag köra grus när jag blir stor. Inget meck med att lossa och lasta, inget "undrar om det går på en pall till?". Dessutom är det tufft och hårt med grus, det vet alla. :)

I fall någon undrar, så nej: jag har inte fått mitt C-kort än. Varför? Tja, säg det. Den lärare jag körde med idag sa att om jag skulle göra en vägverksuppkörning idag skulle jag bli godkänd utan problem. Tyvärr är det inte han som skriver ut kortet. Förhoppningsvis kommer jag i alla fall att (mååånader efter de andra i klassen) få testa att köra med släp i slutet av veckan. Å andra sidan, jag blev lovad en uppkörning i tisdags också, och det blev det ju inget av, så jag ska inte hoppas för mycket.

Jag måste samla tankarna en smula

Jag har en massa spridda tankar om förebilder och sånt. Jag måste bara samla ihop dem en smula, just nu är de ... ja, spridda. Det är nackdelen med att bara tänka på morgnarna, de blir liksom inte färdigtänkta. Jag återkommer när jag har fått ihop dem. :)

Vilket härligt försök

Jag satt och slösurfade, och kom in på IDG.se:s Eforum där jag hittade den här tråden. Visst är det ett fantastiskt phishingmail? Jag har inte fnissat så på länge. :)

"En underbart god glass som befäster könsroller"

... borde det stå. I stället står det "En underbart god hallonglass med hallonöverdrag. Glitter inne i pinnen!". På GB:s hemsida kan du läsa den texten, samt beskåda det nya underverket i glassväg: Girlie.

Har du ett flickebarn som är ointresserad av hästar och dockor, och hellre leker krig? Är din dotter alldeles för butch för din smak? Vill hon hellre bli brandman än sjuksköterska, politiker i stället för modell? Köp Girlie, så inser hon sin rätta plats. Den är rosa, smakar hallon, och gör henne både sockerstissig och glittrig. (Girlie är avsedd för flickor, och inte för pojkar. Har din pojke råkar få i sig Girlie bör han snarast matas med en stor dos Rambo, hockey och bilsport. Ett långvarigt intag av Girlie kan orsaka kronisk fjollighet hos din pojke.)

... för vem vill anställa en kvinna?

Igår fick jag reda på att en lastbilschaufför inte fick ett sökt jobb för att de inte anställde kvinnor. Nej, de sa det inte rent ut, men de lät henne förstå att hon aldrig skulle komma på fråga eftersom hon var just det. Kvinna.

Jag fick även reda på att ett annat åkeri inte ens tar in praktikanter av kvinnligt kön, efter det som hände en annan tjej. Hon blev tafsad på, och fick förslag som var lååååångt ifrån okej. I stället för att tänka "oj, vi har visst idioter anställda, vi måste se över det" tänkte de "oj, vi kan visst inte ha kvinnor här eftersom de med sin blotta uppenbarelse frestar våra stackars svaga karlar, så vi tar inte in fler kvinnor, någonsin". Sånt gör mig riktigt riktigt förbannad.

Strax efter fem på morgonen kommer jag på

Idag är det äntligen fredag. Det betyder att jag inte behöver vara uppe så här okristligt tidigt på två dagar. Det gläder mig.

Surprise!

Att se att jag fått besökare som klickat på en länk på porrblog.se (nope, jag tänker inte länka) hit, dte är lite spännande. Återigen ställer jag mig frågan: blir de glada av att ha hamnat här? Har jag det de är ute efter?

sprit, knark, sex och massaborter

Jag måste ta tillfället i akt att citera en insändare i dagens Metro:

"Vi som är födda på 40-talet levde i en annan värld. Allt var billigare, det fanns arbete och lägenheter till alla. Mannen försörjde sin familj och kvinnan tog hand om barn och hem.
Jag saknar rena gator och att ungar inte rände ute på kvällarna och gjorde ofog. Då var skolan disciplinerad och det fanns hedersbegrepp och moral. Familjen var en trygghet och skilsmässor var sällsynta. Morgonbönen i skolan gav riktlinjer i livet.
Barnen måste formas i tid innan de lär sig dåligt leverne, uteliv med sprit, knark, sex och massaborter, rån och rånmord. Vem vill dem så illa att man inte ger dem vettiga levnadsregler?"

Insändaren är skriven av "En revolutionär", och i min mening helt fantastisk. Jag vill upprepa: "[...] innan de lär sig dåligt leverne, uteliv med sprit, knark, sex och massaborter, rån och rånmord." Massaborter mina vänner, massaborter. Jag vet inte hur det är med er, men även de av mina vänner som dricker sprit brukar undvika uteställen där massaborter görs.

Jag hoppas innerligt att "En revolutionär" är på skoj, och att insändaren är skriven för att få folk att bli upprörda över vilka stofiler det finns. Jag hoppas det som sagt, men helt säker är jag inte. Tyvärr. Finns det verkligen folk som tror att familjrna var lyckligare förr när könsrollerna var huggna i sten, och skilsmässor var ovanliga. Jag säger inte att skilsmässor är bra, men de är inte definitivt dåliga heller. Jag ser hellre att folk som är olyckliga (vilket jag tror att folk som inte kan ifrågasätta de könsroller som tvingar in dem i fällor som är svåra att ta sig ur lätt blir) skiljer sig än fortsätter leva ihop. Är det inte bättre att vara lyckliga på varsitt håll än olyckliga tillsammans? Dumma frågor hela bunten, givetvis har jag rätt.

Så det så.

Bestämda platser

Nu har jag pendlat en och en halv vecka (jag vet, det är inte mycket) och jag har börjat lägga märke till en del saker. Folk som har åkt buss, eller suttit i samma klassrum som jag brukar snabbt lägga märke till att jag är en vanemänniska av stora mått. Jag sitter alltid på samma plats, och jag tänker inte ens på det.

Samma sak verkar gälla pendlare. Varje morgon när jag kliver på åttan sätter jag mig på platsen närmats bakom de fyra säten som är ställda mittemot varandra (men åker jag någon annan tid på dygnet sätter jag mig vid fyrasätena). Nästa hållplats kliver det på en man som tvekar mellan första sätesparet efter barnvagnsutrymmet, och paret efter det. Han beslutar sig för paret efter (och ja, detta gör han varje morgon). Hållplatsen efter kliver det på en kvinna som sitter på handikappsätet på höger sida, och så håller det på. Folk kliver på, och jag vet var de ska sätta sig redan innan. Folk har sina bestämda platser, och det får mig att fundera på om jag egentligen snott någon annans plats. Som alla vet går det ju inte att studera ett system utan att själv påverka det, så jag kommer aldrig att få veta.

Jag har nu tillbringat två dagar ute på planen* utanför skolan. Har jag kört med släp? Nej. Har jag gjort något nytt över huvud taget? Nej.

Jag klagar inte egentligen. Jag slipper åka med surgubben, och det verkar bli permanent. Ja, inte att jag hänger på planen, men att jag slipper åka med surgubben. En spännande sak med honom är att han inte har rapporterat vidare till de andra hur jag kör. Han har inte sagt ett ord alls. Hur ska de då veta om det är dags att skriva ut ett C-kort till mig?



* På planen gör jag alltså exakt samma saker jag gjorde från början, d v s backar runt hörn, kör och backar slalom och övriga manövergrejer. Idag fick jag faktiskt instruera i stället för att köra, vi har ju fått tillskott i klassen av fem nya. Och ja, de kommer att vara fem hela tiden. Hur många vi var? 18, vadå då? Avundsjuk? Jag?

Jag visste att den var fin

men allvarligt, nu börjar det nästan bli lite löjligt. I förrgår när vi var på Ica kom det fram en snubbe, och bad så innerligt om att få köpa vår bil. Vi förklarade att visst var den fin, men det är den enda bil vi har, och så länge vi inte har råd att köpa en ny så kan vi inte sälja Golfen. När vi kom ut stod han och beundrade den, och kollade efter rost (det finns ingen).

Idag satt lappen på bilden på bilen. Det är inte från samma person, men uppenbarligen är bilen åtråvärd. Det är inte utan att jag börjar undra om det utlysts en tävling om att hitta en välbevarad Golf Manhattan från slutet av åttiotalet för att vinna två miljoner. Eller nåt.

Men vad fanken, hon är ju en pärla, så jag förstår dem. Har de en Jaguar att byta med, så är det okej med mig. ;)

" [...] men jag vet inte om jag ska ha barn, kanske två eller ett, det är för mycket med tre, etthundratre är alldeles för mycket."

Jag har varit dålig på att läsa tidningen den här veckan. Det kan ha att göra med att jag åker hemifrån innan den har kommit, och däckar i soffan så fort jag kommer hem. Tur är i alla fall att de flesta tidningar även går att läsa ikapp på nätet, annars hade jag ju missat Hilda Nordell. Hon är ung (född 2001), men ändå så smart. Läs och begrunda!

Att säga att den här veckan blev kass är att underdriva

Den här veckan började så bra. Jag fick åka med en bra lärare på måndagen och tisdagen (jag fick t ex åka till defragmenteringen och kolla på stora högar med metallskrot, och en massa hjullastare), men sen på onsdagen började det jobbiga. Nu har jag kört tre dagar med en lärare som inte säger ett knyst förutom när han fräser åt en. Han letar fel, han hittar på egna regler, och han omtolkar de trafikregler som finns. Han vill sätta dit en genom att få en att backa mot kaj, och blir sen sur när jag lyckas. Kort sagt, han är inte kul att köra med. Snarare precis tvärtom. Och ja, det är alltså gubben som kallar folk för "kurredutter", vilket kanske ger en liten bild av vad det är för en trevlig lirare.

En förskola på krigsstigen

Igår när jag satt på bussen mot Uppsala läste jag på en gatuskylt vi åkte förbi. På den stod det "Krigsstigen". Under satt en till skylt, och på den stod det "Förskola". Jag fnass (fnissa, fnass, fnussit) jättelänge åt det, och hade ingen att peta på, och säga "höhö, en förskola på krigsstigen!", så jag gör det nu. "Höhö, en förskola på krigsstigen!" *petar på lämplig person som råkat snubbla in på jakt efter nåt heeeeelt annat*

Att köra med surgubbar i bilen är trist. Trist, och jobbigt. Trist ,jobbigt och enerverande. Trist, jobbigt, enerverande och ... äh, du vet.

Jag blir ibland (läs: jävligt ofta) irriterad på den inkonsekvens som råder på skolan. Idag har jag kört med den gamla pensionerade gubben (han som kallar folk för "kurredutter"), och det var jävligt som vanligt. Han säger inte ett ljud, förutom när han klagar. Frågan jag något snäser han till svar, som vore jag dum i hela huvudet. Idag råkade jag ut för den stora inkonsekvensen.

Jag har flera lärare som jag kör med. Vi kan kalla dem J1 (kanonbra, lugn och trevlig), J2 (a k a skrik- och skränmannen), J3 (gubben jag körde med idag), och T (kanonbra, precis som J1). J1 säger: "om det är stora vattenpölar, håll då ut från högerkanten så att du inte skvätter ner någon. Lånar du plats från det andra körfältet, gör det ordentligt så att alla ser." T säger: "är det blött ute är det br aatt hålla sig en bit från kanten, eftersom en lastbil skvätter väldigt mycket. Låna hellre en bit av det andra körfältet, och låna ordentligt så att alla kan se det." J3 säger "öh, håll dig i ditt körfält, du ska inte ut och köra där inte!" hansi säger då "men det är ju STORA vattenpölar, och mycket folk på trottoaren?" J3 replikerar "strunt i det, håll dig i ditt körfält! Om nån vill köra om så ska han få göra det, eller hur?".

Så, de två jag litar på tycker att det är bättre att hålla ut lite extra, medan "jag säger inte ett smack förutom när jag tycker att du är dum i huvudet och då ryar jag som fan"-gubben tycker att jag ska åka nära som fan (och nej, jag fick inte sänka farten) och skvätta ner folk. Tillägas bör kanske att det var två körfält åt samma håll, samt noll och inga bilar bakom.

Samma lärare tyckte förra veckan att jag var dålig på att möta med gasen när jag växlade ner (jag gjorde ett par småtabbar, men inte så att det blev obehagligt), och skulle visa hur jag gjorde. Han sätter sig bakom ratten, växlar upp till sexan, och slänger i fyran, och släpper båda koppling och gas så att vi båda håller på att flyga genom rutan. "Så gör du." Dessutom tyckte han efter lunch att jag växlade dåligt överlag. Jag bromsade innan jag skulle växla ner ("en lastbilschaufför bromsar aldrig"), jag släppte gasen för tidigt, och jag gasade inte till när jag skulle växla ner. Jag vet inte hur han gör, men jag använder kopplingn när jag ska växla. Visst är det smidigt att kunna gasa till för att få fram rätt varvtal och växla ändå, men enligt en annan lärare så har gasandet inte behövts på väldigt länge. Har jag sagt att surgubben är väldigt gammal?

Idag gick det alltså inte så jättebra, jag kör alltid sämre när jag kör med honom. Han är knepig till tusen, och det finns bara en elev som gillar honom, alla andra undviker honom så gott det går. Borde de inte ta bort en sån lärare, särskilt när han inte ens är anställd utan hoppar in på timmar lite nu och då?

Jag gjorde det!

Om du är en sån som har läst ett tag på den här bloggen, så minns du kanske att jag i augusti skrev ett inlägg om saker jag får för mig att göra, bara för att få fram en reaktion. Jag skrev

Jag menar, skriver jag typ "rakad villig fitta" så är det ju ganska lustigt om den som söker på just "rakad villig fitta" hamnar här, hos bruttan med sjuttiotalsfrisyr (beware, it's a jungle down there! :P). Sånt tänker jag på ibland, och så skrattar jag lite. Nu misstänker jag ju förstås att min blogg inte skulle dyka upp så högt om nån sökte på "rakad villig fitta" (nu gör jag det bara på jävelskap), men ändå.

Vad är det då som har hänt?, undrar vän av ordning (jag undrar hur många vänner ordning egentligen kan ha? Jag menar, hur hinner hen träffa alla sina vänner?). Jo, jag har fått besök här, av någon som har sökt på (och håll i er nu) "rakade fittor finnland bilder". Som vanligt så hoppas jag att personen blev nöjd med vad hen hittade. ;)

Att kliva upp vid den här tiden är faktiskt inte särskilt kul. Jag hoppas att jag vänjer mig.

Det känns så bra

att träffa vänner och det känns precis som vanligt, trots att vi inte har setts på ett par år. Så var det idag när jag träffade Astrid. Jag gillar att kunna hoppa över att lära känna personen, och gå direkt på det väsentliga: stora vapen. ;)

Present

Idag har vi köpt världens bästa presenter till en tvååring. Jag skulle också vilja ha dem. :)

Men allvarligt

hur många är det som ska söka på "negerfitta" egentligen? Återigen, välkomna hit, jag hoppas att ni fann vad ni sökte (även om jag, om jag ska vara ärlig, är ganska säker på att ni inte gjorde det).


(Och ja, jag är medveten att jag genom den här posten troligtvis kommer att få ännu fler träffar. Det är lite medvetet.)

I knew they were up to something ...

I söndags när jag åkte till Västerås från Uppsala märkte jag efter vägen att jag hade slut på spolarvätska. Jag stannade och fyllde på, men bara efter en kort stund var den borta. Jag fyllde på mer, och någon dag senare fyllde jag på åtta liter, och ställde bilen på parkeringen. I torsdags när jag skulle åka hem uptäckte jag att det var slut igen. Visst, jag använder rätt mycket spolarvätska till och från, men åtta liter på nån dag, när bilen bara stått? Oh no. Jag slängde i 2,5 l och höll tummarna att det skulle räcka en stund i alla fall (och stunden var lång nog för att jag skulle ta mig till Örsundsbro).

Idag skulle vi kolla vad som var fel, och vi lyfte bort batteriet och lossade på spolarvätskebehållaren. Under låg det en slang isärdragen, och det var blött runt omkring. "Skumt" tänkte jag, och petade ihop slangdelarna så mycket jag kunde. Jag testdrog, och det finns inte en chans att den bara skulle hoppa i sär av sig självt. Vi tittade runt omkring slangen, och vad låg där? Jo, det äckligaste jag kan tänka mig.

Där låg en stor äcklig otäck fjäril (ja, jag mår lite illa av att bara tänka på den). Den var död, men innan den dött hade den lyckats med sitt uppdrag att tömma spolarvätskebehållaren. Jäjä, du kan säga till mig hur många gånger som helst att fjärilar inte är onda, och att de - även om de var onda - inte skulle orka dra isär slangdelarna. Säg det tusen gånger, och jag kommer fortfarande inte att tro dig. Jag VET att det var det den gjorde där. Fjärilar är onda, end of story.

På ett övergångsställe i Västerås finns följande klistermärke:

Varje gång jag passerar sträcker jag på mig lite grann. Jag vet inte om det är meningen, men jag tycker att det är ett rätt vackert klistermärke. :)

Visst, det blir ju roligt för nästa som flyttar in, när rummet är skinande rent. Men jag då? Jag satt och väntade och väntade, och blev mer och mer irriterad (och lite nervös), och till slut ringde jag för att kolla när de tänkte dyka upp. Det visade sog att de glömt bort mig, och eventuell reststädning skulle de ta hand om.

Reststädning? Det finns inte en challe att de behöver det, för när jag var klar var det fanimig renare än det någonsin varit. Jag gick ut lite löst, och såg till att rummet var rent och snyggt, men inget mer. Tyvärr fick jag tråkigt, så det slutade med att jag kröp runt på alla fyra och pillade fram gruskorn från under listen. Jag dammsög tre extra gånger, jag var in i alla hörn och skrymslen minst fyra gånger ... kort sagt, det var rent. Väldigt rent.

Jag borde ha struntat i att städa, de tar ju ändå på sig det. Fast, det visste jag ju inte innan. Oh well, rummet är fint som sjutton nu i alla fall. :)

Gaaaaaaaah!

Fy fanken vad trist det är att bara vänta. Jag har städat klart (okej, jag har inte lagt ner min själ i det, men det borde vara okej), och nu sitter jag bara och väntar på att de ska höra av sig om när de kommer för att kolla städningen. Jag hoppas verkligen att det blir snart, inte minst för att jag måste lämna in nycklarna kl 12, senast (och det är inte till lirarna som ska kolla rummet, utan jag måste ner på stan för det).

Jag vet att jag har skrivit det förr, men det struntar jag i: jag trodde verkligen inte att det skulle vara lite trist att flytta. Helt ärligt trodde jag att jag skulle skratta och vara glad vid den här tiden. I stället känns det nästan lite sorgligt. Nej, jag gillar verkligen inte rummet. Nej, jag gillar verkligen inte huset. Men, jag gillar verkligen Stefan. Det har varit helbra att ha nån att hänga med, och jag är mest irriterad på mig själv att jag inte såg till att prata med folk innan det var för sent. Jag får stå mitt kast, och hoppas att jag har lärt mig något.

Å andra sidan ska jag aldrig mer flytta till en finlandsfärja. ;)

Jag hittade en grej

i Tiriqs helgondagbok, så jag snor den helt enkelt rätt av (men med mina svar i stället):

1. put your music player on shuffle.
2. press forward for each question.
3. use the song title as the answer to the question even if it doesn’t make sense. NO CHEATING!


1. How are you feeling today?
"A Small Victory" Faith No More

2. Will you get far in life?
”Detonation Boulevard” Sisters of Mercy

3. How do your friends see you?
"Salvation" Laleh

4. Will you get married?
"Psychogirl" Jens Lekman

5. What is your life’s theme song?
"Digging the Grave" Faith No More

6. What is the story of your life?
"Digging a Depression" Monster

7. What was high school like?
"Cripple and the Starfish" Antony and the Johnsons

8. How can you get ahead in life?
"Tram #7 to Heaven" Jens Lekman

9. What is tomorrow going to be like?
"More" Sisters of Mercy

10. What is the best thing about your friends?
”It’s a Sin” Pet Shop Boys

11. What is in store for the next weekend?
”Gratis” Saft

12. What song best describes you?
”Something to Sing About” Once more with feeling, Buffy

13. How is your life going?
"The Gentle Art of Making Enemies" Faith No More

14. What song will play at your funeral?
”Such a Little Thing Makes Such a Difference” Morrissey

15. How does the world see you?
"You Take My Breath Away" The Knife

16. Will you have a happy life?
”Never a Bottom” David and the Citizens

17. What do your friends really think of you?
"(What's So Funny About) Peace, Love and Understanding" Elvis Costello

18. What song describes the person you’re attracted to?
”Filthy/Gorgeous” Scissor Sisters

19. What message would you like to tell the next generation?
"Imagine" Tori Amos

20. What is your deep dark secret?
”Alltid rött alltid rätt” Imperiet

21. Do people secretly lust after you?
"In the Night" Pet Shop Boys

22. How can you make yourself happy?
”Your Emotions” Dead Kennedys

23. Will you ever have children?
”You Could be Forgiven” Horse

24. What’s some good advice for you?
”Skjuter du, skjuter jag” Timbuktu

25. How will you be remembered?
"Something Burning" Stone Roses

26. What is your signature dance song?
"Tell me" Stone Roses

hansi på topp

Någonting säger mig att jag inte mår prima. Kan det vara den dunkande huvudvärken, eller kanske att jag fryser som sjutton, och samtidigt svettas? Skulle det kanske kunna vara att jag inte riktigt kan stå upprätt, än mindre gå, utan att vingla som vore jag full som en fjortis? Om jag lägger ihop de sakerna med den dunkande värken i handen kan jag nog faktiskt komma fram till att jag inte mår helt fantastiskt.

Vilken tur att jag ska flyttstäda, det brukar hjälpa mot sånt. *paus* NOT! (Ja, Annelaj påminde mig om Borat igår. Jag tror att det var badkläderna.)

Oj hoppsan, fick den inte gå av?

När jag var liten klättrade jag mycket på bänkar och i skåp. I ett skåp, ovanför bänken bredvid spisen, fanns våra ID-brickor. Nu vet jag inte om det är den rätta benämningen på dem, det är i alla fall brickorna i metall med namn och födelsenummer instansat som jag menar. I övre delen av brickan finns två ellipsformade hål, för att brickan ska kunna brytas.

Jag vet inte om det var någon som lurade i mig det, eller om jag tänkte ut det själv, men jag var helt enkelt livrädd för att råka bryta en bricka. Jag har för mig att jag hörde att brickan bryts när personen som äger den är död, och som sagt: jag vet inte om jag hittade på det själv eller om någon lurade i mig det, men jag visste att det funkade även åt andra hållet. Om brickan bryts så dör ägaren, så enkelt var det. Jag visste att det var så, och kunde inte förstå hur någon kunde sätta liv på spel genom att ha dem i ett skåp där vem som helst kunde få tag på dem.

Jag undrar om min bricka finns kvar, eller om den är kastad. Jag vet i alla fall att den inte är bruten.

Snabbvisit till Uppsala

Det jag hade i handen var inte en senknuta, utan en "gelatinös cysta". I vilket fall som helst gjorde det förjävla ont när läkaren tryckte på den. Ännu ondare gjorde det när hen tryckte hål på den, och injicerade 2 ml kortison, som ska få klumpen att "smälta ihop". Nu, så här åtta timmar efteråt känns det som att hela handen håller på att smulas sönder. Förhoppningsvis är det bättre imorgon (är det sämre kan jag nämligen inte röra handen alls, och det vore förargligt).

Do come again!

Om du skulle jobba på ett företag som håller på med axlar, hjul och fälgar, och googlar nåt som har med det att göra, då är det inte jättemärkligt att hamna här. Jag har säkert skrivit något om axlar (åtminstone axeltryck och sånt), så nån träff kan det säkert bli. Däremot är det märkligt om en sån person hamnar här, utan att ha sökt på något som är relaterat till sånt över huvud taget.

Så, jag hoppas att du som sökte på ordet "negerfitta" fann vad du sökte på min blogg (även om något säger mig att det jag skrev inte föll dig på läppen). Och du? Jag vet var du jobbar.

Bättre sent än aldrig. Typ.

Den här veckan har faktiskt varit den avgjort bästa sen jag kom till Västerås. Inte nog med att jag har fått köra hjullastare (och dessutom fått översvallande beröm för det vackra sätt jag sköter skopan på! :D), jag har dessutom haft någon att hänga med. Sanningen att säga, så känns det faktiskt lite tråkigt att flytta nu. Jag trodde aldrig att jag skulle yttra den meningen, varken i tal eller skrift, men nu är det så.

Till nästa gång jag gör något sånt här (d v s flyttar till en helt främmande stad och bosätter mig på en finlandsfärja) ska jag ha lärt mig att rycka tag i främlingar på en gång. Tänk så mycket roligare jag hade haft i Västerås om jag bara blickat nedåt korridoren ibland.

... men en dag svarade hon inte

Jag borde kanske ha sörjt ett tag. Jag borde kanske ha väntat en vecka innan jag gick vidare med mitt liv som att hon aldrig funnits där, innan jag bara sprang iväg och skaffade en ny. Hon har ju trots allt funnits i mitt liv i flera år, och jag har haft mycket glädje av henne. Genom henne har jag skaffat en massa nya vänner, och vore det inte för henne hade mitt liv varit ännu tristare i Västerås. Vi har hängt ihop i vått och torrt, och utan henne har jag känt mig så naken, så ensam. Men, en dag svarade hon bara inte. Hon hade givit upp.

Men nej, jag kan inte låsa mig fast i det förgångna, jag måste blicka framåt. Jag har skaffat en ny, och jag hoppas att jag kan få ut lika mycket av henne som av min gamla.

Synd bara att jag inte hann kopiera över alla bilder till servern innan hårddisken gav upp. Dessutom hade jag precis blivit klar med att sortera alla mina tusenhundra bokmärken i mappar, och nu är de borta. Nej, jag ska inte gräva ner mig i det gamla, nu är det dags för en nystart på riktigt. Enter Ubuntu. :)

... och det här med att lillasyster skulle hälsa på,

det rann ut i sanden. Igen. Jag borde helt enkelt bara glädjas åt att jag fick reda på det dagen innan, i stället för att stå och vänta på en kall busshållplats för att hon glömt bort att ringa/inte velat ringa/struntat i det. I stället är jag faktiskt ledsen. Ja, töntigt nog så trodde jag att hon skulle komma. Jag borde ha fattat att middag med "brudarna i klassen" går före, trots att vi bokat in dagen långt innan.

Bitter? Jag? Inte då.

Något har hänt

Just nu luktar jag diesel, efter att ha tankat en hjullastare (det skvätter en del när det börjar bli fullt), och det bekommer mig inte det minsta. Tvärtom tycker jag faktiskt att det luktar ganska gott, lite hemtrevligt sådär. Dessutom har jag lera på knäna på byxorna (efter att ha krupit in under maskinen för att kolla vad det var som läckte, och mössfrisyr. Något har hänt.

Jag kanske ska tillägga att jag bara är hemma på lunch, strax ska jag tillbaka till skolan igen, annars hade jag bytt kläder nu.

Det är dyrt att åka till huvudstaden från Västerås, särskilt om en inte hittar någon biljettautomat på stationen

... men det kan det vara värt ibland.

Ja, det var lika bra idag. Om Klungan kommer till Uppsala (eller någon annanstans som är hyfsat nära, typ Lillhärdal) i höst måste jag banne mig se dem igen. Jag har fortfarande ont i käkarna, magen och själen.

Jag tror att Ullis tyckte att det var en ok present. Jag hoppas det i alla fall, hon verkade glad.

Sak att vara tacksam över en dag som denna: granne som kommer och hämtar en vid tåget, så en slipper cykla i 16 minusgrader.

"Vi äter apa, vi äter apa!"

Jag hoppas att ingen har missat att det går att ladda hem ringsignaler från MNK från Morgonpassets hemsida? Jag hade gjort det, så nu får jag ta igen det genom att lyssna extra många gånger. ;)


... och ja, "Sju sorters apa" finns med.

Midjestyrd och gul

Idag var andra dagen jag körde hjullastare, och jag måste erkänna en sak: jag är inte ens hälften så dålig på det som jag trodde. Snarare är jag faktiskt rätt okej, nästan lite halvbra.

Det är kanske sju gånger roligare att köra hjullastare än truck, och truck är jättejätteroligt att köra. Jag är alltså ganska nöjd att jag får köra skönheten här bredvid hela veckan (eller någon annan av maskinerna som finns på skolan. Tydligen skulle vi byta imorgon, så att alla får prova på att skrapa snö, flytta pallar och stapla cementringar.). Det är förresten kalasroligt (men svårt) att köra något som är midjestyrt. Maskinen beter sig liksom inte som något jag är van vid. Det gör inget.

Om jag taggar det här inlägget med "sex" och "hål", får jag googleträffar då? ;)

Jag har äntligen fått upp mina öronhål i sex millimeter, så nu går att det att se igenom dem. Jag vete sjutton om jag ska stanna där, eller om jag ska fortsätta upp till åtta. Jag har smycken upp till 10 tror det ska inte vara några problem att fortsätta. Frågan är ju bara om jag vill. Vill jag? Äh, det återstår att se.

Jag ska köra hjullastare veckan som kommer. Det blir nog kul.

Bättre sent än aldrig

Hur kommer det sig att jag nu, efter att ha bott i det läskiga lilla korridoren i Västerås sen mitten på augusti, äntligen har hittat en vettig själ att hänga med (i korridoren alltså, jag har ju haft två andra att hänga med, även om det har blivit mer sällan än jag skulle önskat)? Nu, när jag flyttar om en dryg vecka? Det är orättvist, det är vad det är.

Å andra sidan, jag är glad att jag har sällskap i alla fall veckan som kommer. Har jag nämnt att jag går tillbaka till det vanliga schemat? Det gör jag i alla fall. Jag antar att jag kan vänta mig fler "bla bla bla". Jag kan inte lova att jag inte tar till våld.

hansi tipsar

I julas visade Svt en show från Umeå med Klungan. Jag har sett den flera gånger sen dess, och det mesta är riktigt riktigt bra. Igår, på Södra teatern, var det ännu bättre. Bitvis var det svårt att andas, så bra var det.

Alla karaktärer fanns på riktigt, det var inte bara att de bytte kläder och dialekter, utan det var som att de faktiskt bytte personligheter. Jag vet att det låter fånigt, men det är det enda sättet jag kan förklara det på. Allt hängde ihop: dialekt, tonläge, kläder, frisyr, tics, minspel ... allt.

Fortfarande, så här ett dygn senare, kommer jag på mig själv med att fnissa ohejdat åt Job Andersson, som berättar hur det var förr i världen, åt Katla som berättar om sin uppväxt, och åt Gustav Svensson, vid vars bord intelligentian dinerar. Att Thunders son Ricky är dum i huvudet är kanske ingen överraskning, men att det skulle skita sig mellan Jens och tjejen? Didn't see that coming. ;)

Dagens tips är alltså att, om du har chansen, se till att du tar dig iväg till Södra teatern under nästa vecka (må-to) och ser "Jag är en fågel nu". Själv ska jag göra ett återbesök på insdag, eftersom Ullis fyller år.

Jag hade rätt igår

Det är riksintag på kursen, och de flesta av eleverna kommer från Stockholm. NU borde de väl fatta?

Idag var det en i klassen som pratade om att hen ville söka bussutbildningen och fick från en annan elev svaret "ja, du kommer ju inte att komma in i alla fall. Du har ju fel hudfärg!". Jag misstänker att det var meningen att det skulle vara roligt. Det var det inte, så jag vände mig mot personen, och frågade varför det hela tiden var så jävla viktigt vad folk hade för hudfärg?

"Det var ju bara ett SKÄMT!"

Jag vet inte hur det är med er, men jag känner att när nån "skämtar" om hudfärg hela jävla tiden, så är det inte ett skämt, utan blodigt allvar. Jag sa det, och då fick jag klassikern tillbaka. (Så gör du klassikern: Håll upp höger hand en bit upp i luften, i hakhöjd ungefär. Håll ihop fingrarna, och smacka dem upprepade gånger mot tummen. Säg samtidigt (med din allra töntigaste fjortiskilleröst) "bla bla bla", et voilà: klassikern!)

Jag vill också, för ordningens skull, tillägga, att personen som framförde denna klassiska gest- och lätesmanöver är 38 år. Inte hundår, människoår.

O nej, här finns inga rasister

Visste ni att skälet till att det är "så jävla mycket negrer" på bussförarutbildningen, är att det i deras hemländer är fint att vara chaffis, och att de åker tillbaka direkt efter att de fått sitt körkort? Inte? Nä, men hur ska du då förklara att "det finns ju inga negrer som kör buss här i stan, var fan tar de vägen då? Här är det ju bara en massa turkar och annat skit som kör."?

Nej nej, kom nu inte dragande med en massa tjafs om att kursen troligtvis har riksintag, och att de elever som läser på skolan troligtvis kommer från kommuner där det finns brist på förare (så kommunerna betalar gladeligen för att snabbt få ut förare)? Nä, det vet ju alla, att det är helt klart värt att ta sig till Sverige från t ex Somalia, få uppehållstillstånd, lära sig språket, tampas med allt jävelskap en kan tampas med, för att lura Västerås kommun på de pengar en utbildning kostar. Så klart.

Behöver jag säga att jag försökte få dem att inse hur vansinnig tanken är, och att jag inte lyckades? Nej, jag tänkte väl det.

För övrigt är uttrycket en ska använda om en tråkig syssla (t ex att plocka isär en massa legobitar som har använts i logistikspelet) "ett jävla negergöra", för det hörde jag flera gånger. Så, någon som tvivlade på att dagens ord var "neger"? Inte? Bra.

Ibland är jag glad att jag har fel

... som t ex nu: det verkar som att jag hade fel angående rektorn och mitt schema, i alla fall vad det lät på min lärare. Han kunde inte säga något på rak arm (mest för att jag snubblade över honom i korridoren när han var försenad), men han sa i alla fall "ja, han sa att det skulle väl inte vara några problem". Så, nu får jag väl hålla tummarna ett tag till. :)

För övrigt var det grymt trevligt att fika igår, och jag tror att mitt sällskap inte hade snortråkigt. Nu ska jag strax iväg och fika med en av de heta donnorna, så jag är på strålande humör. Tjingeling!

Det är så härligt att vara i skolan

Nu skulle jag kunna skriva om de vidrigheter jag hörde idag i skolan ("[...] men min flickvän blev så jävla full att jag var tvungen att köra hem henne. Ja, visst skulle jag kunna haft sex med henne, det var ju bara att dra isär benen, men då är det ju inget motstånd." "Haha, de killarna med brallorna där nere under röven, de har det bara för att tjejerna ska få ett försprång. De springer ju inte så snabbt med brallorna där." "höhö, skillnaden att knulla en negerfitta jämfört med en vanlig är [här vet jag inte vad som sades eftersom jag var tvungen att gå därifrån för att inte få en hjärnblödning eller skada någon riktigt mycket]". Släng dit hur många våldtäktsskämt du vill, de fanns med hela bunten, liksom de obligatoriska rasist- och homoskämten.), men det tänker jag inte göra. Gör jag det så blir jag arg, så jag låter bli.

I stället väljer jag att berätta att jag snart ska få fikasällskap av två i min korridor. Jag gick helt enkelt fram till dem och frågade, och de verkade så paffa att de inte kom på någon undanflykt.


[Och nej, jag sa inget om "skämten", i stället satt jag där med en stor klump arggråt i halsen, en klump som var det enda som höll uppkastningarna nere. Nej, jag sa inget, och jag vet inte om jag ångrar det eller inte. Just nu känner jag mig bara äcklad, och tom.]

Nu börjar det

... och jag är redan lite orolig för att jag ska bli tvungen att hoppa från balkongen när jag hör och ser Jimmy Jansson. Jag avskyr honom, verkligen avskyr. Någon borde berätta för honom att han är kass, och att han borde lägga av. Är det inte sånt en har släkt och vänner till?

Jag ska se ut som Tiina Rosenberg när jag blir stor

Jag har några hårstrån som är helt kritvita. Tänk om jag blir gråhårig innan jag är 30? Jävlars vad tufft! :)

hansi - aldrig nöjd

Jag har kommit fram till att mitt schema har funkar kanonbra för mig ett tag. Jag behöver inte bli stressad av att ha någon mer i bilen som kommenterar saker, jag får långa sjok av körning, och jag har en lärare helt för mig själv. Jag har helt enkelt fått in säkerheten när jag har kört.

Nu känns det som att det vore vettigt att gå tillbaka till det vanliga schemat igen, för jag märker att jag tappar en del på en vecka. Saker som just börjar sätta sig vore kanonbra att kunna ta upp redan dagen efter, i stället för att försöka minnas dem (både i huvudet och i kroppen) en hel vecka. Närd et dessutom kommer kurser som sträcker sig över en hel vecka, och jag då missar den veckans körning, ja, då går det ju ännu längre tid mellan körningarna.

I onsdags bad jag om att få byta tillbaka, men det var inte bara sent, utan heller inte upp till läraren. Han skulle prata med rektor (så vi vet ju alla hur bra det kommer att gå), och så skulle han meddela så snart han kunde.

Jag kan vara den jobbigaste vuxenelev de har haft.

Some girls are bigger than others II

En annan sak jag har tänkt på: när en ska träffa folk en bara pratat med på nätet ... ? Hur mycket ska en säga innan? Visst, det är enkelt att säga "vi träffas utanför Åhléns, jag har svarta kläder och mörkblå Marimekkoväska med ett kvinnokampstecken på", men det jag ofta frågar mig är om jag även ska lägga till "btw, jag en tjockis, bara så att du vet"? Jag menar, även om jag ska träffa folk jag bara är (och ska vara) kompis med, så känns det ... schystast? att "förvarna": "Hey, jag är ett fetto, så ifall du är allergisk kanske vi ska låta bli att ses?"

Är det bara jag som har såna konstiga funderingar? Jag menar, folk brukar ju inte ha något emot att umgås med folk som t ex är fula (inte för att det händer mig, alla mina kompisar är snygga, and that's a fact), men feta? Jag vet fan inte.

Så, är det rätt att förvarna folk, om inte annat för att de ska hitta igen en lättare?

Jag läste ett gammalt nummer av Ottar, och där var det en kvinna i rullstol som hade testat internetdejting (Ulla, en bit ner i texten). Jag påstår inte att det är samma sak (inte minst för att jag inte dejtar), men samtidigt är det en ganska intressant sak att fundera på: hur mycket behöver en berätta? Vad är det som är viktigast att framhålla i nya bekantskaper? Jag menar, bara för att jag är tjock betyder det ju inte att jag inte är trevlig (även om folk envisas med att tro att alla tjockisar är glada och snälla jämt), och det betyder ju inte att jag är dum. För mig är det viktigaste med nya bekantskaper att de är intelligenta och roliga att umgås med. Det uteslutar m a o rätt många, å andra sidan så avslöjas det ganska snabbt även på nätet (även om gudarna ska veta att jag har låtit mig luras att tro att folk är schysta, och det visar sig attd e är as IRL). Vad jag vill säga? Jag vet inte. Kanske vill jag bara förvarna folk som inte känner mig, och som skulle råka läsa den här bloggen att jag är en tjockis, men rätt trevlig (och vi ska inte glömma snygg! ;)) ändå.

Så det så.

[Tillägg: Encyclopedia Dramatica verkar ju ha genomskådat mig redan. Någon mer än jag som tycker att kommentarerna är väl otäcka?]

Some girls are bigger than others

Jag har kollat en del på tv den senaste tiden (det blir lätt så när motivationen att läsa teori är på bottennivåer), och sett en trailer för en film som kommer att visas (eller har den redan visats? Jag vet faktiskt inte.) på någon av reklamkanalerna. "Min stora kärlek" tror jag den heter, "Shallow Hal" i original. Vad jag har förstått av att bara titta på trailern, så är Jack blacks karaktär tillsammans med en tjej som är så fet att hon sitter sönder stolar, och kan göra kanonkulan rättvisa. Han verkar inte se det, utan ser sin flickvän som en smal snygg brutta (Gwyneth Paltrow).

Som sagt, nu har jag inte sett filmen ... men vafan? Jag har sett en liten snutt där en får se hur flickvännen ser ut, strax innan hon ska göra kanonkulan. Hon är inte större än jag, och jag sitter inte sönder stolar, och skulle jag göra kanonkulan skulle jag inte skapa tsunamivågor. Faktiskt. Så, jag är med andra ord så fet att jag borde få en egen film. :)

Lite samma sak har jag tänkt när jag kollat på "Vänner", och vi får se hur fet Monica var när hon var ung. Det skämtas hur mycket som helst om hur otroligt fet hon var, och att hon åt hela tiden. När jag tittar på Courtney Cox i fatsuit så visst, hon är tjock. Men allvarligt, det är väl inte Gilbert Grapes mamma-fet heller? Det är inte utan att jag börjar undra hur många det är som garvar åt mig när jag rultar fram?

För övrigt borde jag lyssna lite på The Smiths, det var länge sen nu.

"I am Man"

Jag såg nyss en reklam på tv, men den verkar inte ha kommit upp på Burger Kings hemsida. I alla fall, där fick jag lära mig att att vara man innebär att en ska äta kött. Mycket kött. Allt annat är brudmat.

Så nu vet jag, jag är inte man i alla fall. Vad är jag då?

Jag är allergisk

Jag är överkänslig mot en massa saker: bananer, gröna äpplen, ananas, mango, plåsterklister, latex, tomater, och en hal del till. Överkänslig alltså, inte allergisk.

Det jag däremot är allergisk mot, är saker som "vi vet vad kvinnor vill ha", "så funkar kvinnor" och andra, ska vi säga generella?, uttalanden som endast baseras på en enda sak: kön (samma sak gäller ju givetvis uttalanden baserade på etnicitet eller sexualitet). Nej, du kan inte säga "det här gillar hansi, för hon är kvinna". Det är sånt som gör mig lite misstänksam mot saker som tv3:s nya satsning Girlyliscious. Jag vet, jag har inte sett allt än, men bara sidan säger en hel del.

Kvinnor är alltså intresserade av mode, sex och relationer. Politik? Å nej. Sport? Tssss ... Nej, vi vill kolla på Top Model (jag kan erkänna på en gång, jag kollar på det ibland, och jag tycker att det är underhållande), lära oss vad svenska kvinnor tycker om sex, samt kolla på en serie som by the looks of it verkar handla om hur svårt det är för kvinnor att förstå sig på män. Uja.

Så, vi tar det här en gång till, långsamt: bara för att jag har en fitta betyder det inte att jag är intresserad av saker som "kvinnor gillar". Jag tror inte att jag gillar (eller ogillar för den delen) saker bara för att jag har fitta. Däremot kan jag gilla saker bara för att jag uppfostrats till det. För mig är det stor skillnad.

När det görs böcker, tv-program och filmer om hur olika män och kvinnor är, gör det inte någonting bättre. Jag skulle faktiskt kunna sträcka mig så långt som till att säga att det göra saker sämre. Eller så är det bara jag som inte fattar hur en riktig kvinna ska vara. Darn.

Bytt är bytt, kommer aldrig igen

Visst brukar det väl heta så? Det stämmer i vilket fall som helst inte, för nu har jag bytt husläkare igen. De enda som hade platser över var på heeeelt fel sida stan, och en privatläkare mitt i stan. Det fick bli det senare, trots att det tar emot. Nu har jag i alla fall fått en tid (27 februari, inte helt snart m a o), och slipper ringa om och om och om och om igen.

Tant vid 27

Jag är tant, tant på riktigt. Inte nog med att det har införskaffats ett matsalsbord som är 200x90 cm (och ja, jag är så nöjd att det nästan är fånigt. Det är skitbra om en vill spela spel, äta middag fler än två, och ... och ... ja, göra saker som kräver ett stort bord.), jag har fått ont på skumma ställen. Eller nä, egentligen är det ju bara de vanliga krämporna, men en ny har tillkommit: nedanför vänster ringfinger har jag fått en knöl. En knöl är okej, det går att känna på den ibland med äckelblandad förtjusning (du vet, *peta peta* och sen pipa till för att det är läbbigt att ha en knöl som dessutom rör sig lite grann). En knöl som blir större, och som dessutom börjar göra ont är int efullt lika lajbans. En knöl som blir större, som börjar göra ont, och där smärtan sprider sig ut en bit i handen är faktiskt inte kul alls. Inte ett smack. Jag håller mig för skratt, och det är inte svårt. Alls.

Ja, jag vet att det troligtvis bara är nån liten senknuta eller nåt annat lika osexigt (läs: ofarligt), men det hindrar ju mig ju inte från att vara irriterad på att den är där, och dessutom gör att jag inte kan göra allt jag kanske vill kunna göra, i alla fall utan att ha ont. Dumma äckliga lilla grej, jag vill att den försvinner nu. På stubben. Nyss.

Sist men inte minst:

Den 2 juni ska det göras en road trip till Rättvik, för då ska vi se Antony and the Johnsons på Dalhalla. Jag får gåshud bara jag tänker på det.

Och ja, givetvis ska vi sitta - och på det bästa dalmål vi förmår - skrika "Nä kommä han den dära Råbärt Oälls då? Kan du den dä Reppsodi in råck?". Det kommer bli en fin dag, det känner jag på mig.

Det dröjer tills jag får ge mig ut på egen hand

Jag är förresten fortfarande rätt dålig på att köra lastbil, vilket stör mig alldeles ofantligt mycket. Jag vill ju vara bra på det, kan jag inte få vara det då? Nu är jag en av två i klassen som fortfarande inte har C-kort, och det känns verkligen inte bra. Jag vet att jag inte ska jämföra mig med andra, men det är svårt att undvika. Nu har jag i alla fall bestämt mig för att satsa ordentligt på att bli bra så att jag får C-behörigheten, sen får jag se om det finns tid (och talang) till att ta E också. Jag har på intet vis gett upp, jag har mest insett mina begränsningar.

Mitt huvud är fullt av snor och släpvagnskopplingar

eller nä, riktigt så illa är det inte. Det vore jobbigt att ha släpvagnskopplingar i huvudet, de är ju ändå rätt stora. Det är bara det att jag tänker på dem, mest för att jag har prov nästa vecka.

Dagarna i Västerås (tisdag kväll till torsdag eftermiddag) gick snabbare än väntat, mest för att jag faktiskt fick tillbringa en kväll i ett strålande vackert och trevligt sällskap. Siv bjöd på middag, och jag fick prata av mig lite till om allt som stör mig ( d v s allt). Det var så trevligt att faktiskt få träffa någon i Västerås som har något att säga, och har funderat på saker som är viktiga. Det finns en till som brukar hålla mitt humör uppe, men våra tider passar inte ihop längre. I vilket fall som helst, efter middagen med Siv var jag på bra humör ända till dagen efter. Nej, inte ens den sunkiga heltäckningsmattan på mitt rum kunde få mig på dåligt humör. :)

Dagens tips

Igår såg jag "Little Miss Sunshine" på bio, och den är verkligen så bra. Den är lite sorglig, lite glad, och alldeles fantastiskt rolig. Se den!

Dagens "undvik som pesten": "Blodsband" på Upsala Stadsteater. Den är crap, crap, and utter crap. Alltså, undvik den om du inte vill se folk som spelar över, sjunger falskt och är allmänt kassa. Och ja, jag gick i pausen.

Note to self (för vilken gång i ordningen vet jag faktiskt inte):

försök inte fälla någon som tränar capoeira. Det slutar bara med att du blir slängd i marken (förvisso täckt med ett tjock lager snö) rakt på höften. Om du sen ska mulla personen som hämnd, se då till att du inte ligger precis under, eftersom snö också påverkas av gravitationen (ja, jag fick den i ansiktet).

Inga fler tråkiga bad

Magnus på COOP Forum i Gränby centrum kan den vara trevligaste personen i stan. Trevlig per telefon, trevlig IRL.

Jag är med duschkabin. Nu ska jag bara bli av med badkaret.

Klia klia klia klia bort din torra hud

Jag skulle desperat behöva lite solsemester. Min hårbotten tar död på mig (och inte får jag tag på någon på vårdcentralen), mina läppar har börjat se konstiga ut (psoriasis där också?) och mina öron kliar så jag allvarligt funderar på att börja sova med tumvantar. Sol och värme skulle sitta ruskigt fint med andra ord. Tips, någon?

Oh, berättade jag att jag fått munsår också? Det får mig osökt att tänka på "Munsår? Åh nej.". Det är en riktigt riktigt dålig reklam. Varför har de valt den tjejen? Ska vi tippa på att det var för att hon var snygg helt enkelt?

Ibland syns jag inte

Jag var med om en skum sak för en stund sen. Jag skulle just gå igenom trapphuset där vi bor, när jag såg tanten med den lilla (ganska fula) hunden. Jag stannade, och höll upp dörren åt henne. Hon tackade, och frågade vilken adress jag skulle till. Jag svarade att jag skulle hem, till fyran.

"Jahaja, håller du på att flytta in?"
"Nä, jag bor redan här. Jag har bott här i över två år."
"Ja, vi ser ju inte er som bor sådär högt upp, så är det ju."

Jag hade inte riktigt hjärta att berätta att ingången till fyran är på bottenvåningen, och att jag sett henne många gånger. Jag har dessutom hejat en massa gånger, men hon har aldrig hejat tillbaka (förutom när jag hade Andy här, då var hon pratsam minsann). Och nej, hon är nog inte gammal och gaggig, hon brys sig troligtvis bara inte om folk som har tokblekt hår, eller rosaorange tottar. Nu ser jag ju respektabel ut, så nu kanske jag syns igen. Vad vet jag?

Hemma på lunch

Idag ska jag köra lastbil hela dagen, och så här i halvtid vete sjutton vad jag ska säga egentligen ... Jag har mest fått köra på yttepyttesmå gator, trånga som sjutton. Dessutom har det bitvis varit så trångt att jag fått låna av trottoaren. Jag kör dessutom en gammal och mycket högljudd bil idag, och min lärare pratar väldigt tyst. Det innebär att jag ofta får fråga vad han sa, och så skriker han tillbaka. Jag gillar inte honom, han gillar inte mig.

Kort sagt: helt jävla fantastiskt går det inte idag.

[Uppdatering: Från att ha kört på yttepyttesmå gator i villaområden på förmiddagen, till att köra på smalsmala vägar ute på landet på eftermiddagen. Jag har kört förbi Julpa, jag har kört igenom Barkarö, jag har ... alltså, jag körde förbi en massa små ställen med knepiga namn, men jag verkar ha glömt dem alla. Och ja, du får gärna kalla mig feg för att jag bara körde högst 60 på 70-sträckor (hell, ibland körde jag så sakta som 35 när det var som isigast och krokigast). Tyvärr gick det inte så mycket bättre på eftermiddagen. Jag gjorde ett par helt perfekta rondellkörningar, men då satt läraren och kollade igenom sin mobil.]

Dagens länktips

Qatts blogg och hemsida. Missa för allt i världen inte manifestet. Maken till välskrivna texter är svåra (för att inte säga omöjliga) att hitta, och jag är så glad att han äntligen börjat blogga så att fler än bara inloggade på Qruiser kan läsa.

[Nej, det är inte den "vanliga" qatt, utan den andra. Det är ibland ganska förvirrande när folk väljer samma nick. Nej, jag bekymrar mig inte om att "sexi_flikka_87" på Lunarstorm, "angelofdeath" på Helgon, och "webcamsprut" på Qruiser blandas ihop med ... tja, de lär ju inte blandas ihop med varandra. :P Tror jag. Det jag ville skriva var att det går örton på dussinet av de namnen på nämnda communitys, men att två väljer qatt? Lustigt.]

Tatueringar

Jag har länge varit sugen på en till (eller tusen, det beror på) tatuering, och har funderat på motiv. Jag har tänkt lite löst på att välja någon grej från http://www.toothpastefordinner.com/, och tyckte själv att det var hur bra som helst. Nu hittade jag den här länken, och jag ser att det finns fler än jag som tänkt tanken. Det avskräcker mig inte det minsta, tvärtom. Jag ser ju nu hur bra de gör sig som tatueringar. :)

Dagvill

Jag har blivit så dagvill den senaset tiden. Det kan ha att göra med att jag inte är i skolan så mycket, och därför inte håller reda på vilken dag det är. Å andra sidan, är det inte desto viktigare att hålla reda på dagarna när en faktiskt bara ska passa en dag i veckan?

Förra veckan var jag i Fagersta. Jag misstänker att att det är ett sånt där ställe där ungdomarna antingen spelar musik eller hockey (fotboll, bandy, fickpingis, allan), det såg lite så ut. Det var kalastrevligt att träffa Johanna igen, och jag märkte hur mycket jag saknat henne.

På tal om att sakna så saknar jag en hel massa personer (såna som har haft den dåliga smaken att fly stan). Jag är å andra sidan inte helt främmande för att ta en tur till Örebro/Linköping/Borås/Eriksberg ... Just say when! :)

Sådärja

Nu är jag klar med truckdelen (även om jag ska komma tillbaka nästa vecka för att få köra mer), nu är det bara resten kvar.

Attans rackarns

Det snöar som sjutton här, dessutom är det kallt av bara fan. Det blir till att sova med strumpor, mina tår är som små isbitar redan nu (med dubbla par strumpor, samt ett par sockor). Jag som trodde att det skulle bli vår på riktigt.

Kärlek börjar med bråk

... och slutar med barnbidrag, eller vad är det de säger?

Det finns en massa skumma saker som barn får lära sig. Minns du den där sången om gumman och gubben och igelkottaskinnet? Alltså, gubben säger åt gumman att lappa hans brallor, men eftersom hon tycker att han är en lat jävel så sätter hon dit en lapp av ett skinn av en igelkott, och vänder taggarna inåt. Han tar på sig byxorna, och skriker och svär och undrar varför hon gjort så. Hon förklarar att det är just för att han är en lat jävel, varpå gubben drar, efter att han har spöat henne. Då byter hon lapp, till en som är gjort av det lenaste ekorrskinn, och då blir gubben glad, och klappar och pussar henne. Vad lär vi oss av det? Tja, uppstudsiga kärringar ska ha stryk? Som barn var jag grymt förtjust i sången, och jag minns att när vi sjöng den (på dagis kanske?) så tog alla barnen i så vi nästan sprack när vi kom till "uti ändanom, uti ändanom". Finns det ingen som jobbar med barn som ser det olämpliga i att sjunga om partnermisshandel, alldeles oavsett hur traditionell sången är?

När jag var liten och knallade runt med gylfen öppen (nej, jag gjorde det inte med flit, det var bara svårt att komma ihåg att den skulle upp), så var det många som undrade om jag varit på killkalas? Ingen verkade finna något underligt i det. Jag tolkade "killkalas" som ett kalas som det bara var pojkar på, men jag fattade inte vad det hade med min gylf att göra. Dessutom så kan det ju inte ha varit ett "killkalas" om jag var där, eller hur? Nu såhär i efterhand kan jag fortfarande undra vad sjutton som menas med att någon har "varit på killkalas". "Har du varit på killkalas", är det att uttolkas som "har du varit och knullat?", eller vad är det fråga om? I vilket fall som helst så känns det märkligt, särskilt att säga det till barn. Någon som är mer insatt får hjärtans gärna rätta mig, jag vill så gärna ha fel här.

En annan sak som är skum, är när jag gick i mellanstadiet, och killarna fick för sig att "näcka" tjejerna. De gick alltså ihop ett gäng och slet av en tjej kläderna, och det var en rolig grej helt enkelt. Som tjej var det lite dubbelt, för dels ville en ju inte bli näckad eftersom det var ... ja, fel på något sätt. Men, dels ville en ju inte inte bli näckad, eftersom det då betydde att en var ful. När vi gick till lärarna så sa de bara (det klassiska) "de tycker ju om er, kärlek börjar med bråk vet ni", "de är ju bara nyfikna", eller "det är ju bara på skoj". Jag kan lova, att om vi hade gått ihop ett gäng tjejer och näckat en försvarslös pojke hade vi blivit hemskickade som de översexuella monster vi var. Eller nåt. Det var samma sak när det kom till allmänt klämmande, "de är bara nyfikna". Jamen, plocka fram dina egna tuttar för dem att klämma på då? Se hur jävla kul det är att ha nån som springer runt och tar dig på fittan hela rasterna?

Det bästa var nästan när alla killarna fick för sig att komma emot en bakifrån, slänga upp en innebandyklubba mellan benen på en, och slita till. Ja, det gör djävulskt ont. Ja, killarna "var bara nyfikna", eller "ville bara retas, det är inget att bry sig om" (lätt att säga för dig som kunde cykla efter skolan). När vi var ett par tre som gjorde samma sak tillbaka blev vi inkallade till lärarna, som i allvarliga ordalag berättade för oss att det "var farligt" att göra så på pojkar, dessutom "gör det ont" när vi gör så på dem. Ont? Nähä?

Jag undrar om samma lärare fortfarande tycker att det är en naturlig del i att växa upp att som tjej bli sexuellt trakasserad, och som kille få reda på att det är fritt fram att tafsa på, och göra tjejer illa, bara det sker under skoltid?

Truck truck truck

Du vet barnsången som börjar med "Grön grön grön är mössan på mitt huvud, grön grön grön är dräkten som jag bääär" (nu kan jag inte minnas alls om grön finns med i sången, och vilken yrkesgrupp som klär sig i det. När jag tänker efter minns jag inte sångjäveln alls, förutom att när en har svart så är ens vän sotare.)? Jag har sjungit på den hela dagen, men med annan text. Texten lyder som följer: "Truck truck truck truck trucktrucktrucktrucktrucktruuuck, truck truck truck truck trucktrucktrucktrucktruuuck. Allt som är trucktruck tycker jag är vackert, för min vän är ju en trucktrucktruuuuck!".

I do that a lot. Alltså, jag får ett ord på hjärnan, och så sjunger jag på det, ofta utan att tänka på det. Troligtvis är det hemskt irriterande för dem som umgås med mig ofta, så jag borde kanske tagga ner lite. Dessutom, efter några timmar blir det irriterande för mig också. :)

Förresten, vad är egentligen andemeningen i sången (alltså med den "riktiga" texten (riktiga inom "" för att min text är minst lika riktig, bara inte lika spridd.))? En ska klä sig i en viss färg för att ens "vän" tillhör en viss yrkeskår? Är det "vän" som i "min polare Torsten", eller är det vän som i "hjärtevän"? Jag tror - men det är ju förstås bara spekulationer - att det ska vara en "hjärtevän" som är sotare t ex, men jag fattar fortfarande inte varför jaget i sången ska klä sig i den färgen för det. Är då andemeningen i det att "jag klär mig i svart för att alla ska se att jag är sotarens brutta, så hands off."? Skumt.

Ja just det, skälet till att jag sjöng just om min vän trucken, är för att jag har kört truck hela dagen. De andra tre i min grupp har farit fram som jehun hela dagen idag (igår också för den delen), medan jag som är n00b på truckar har tagit det lugnt och försiktigt. Nu har jag i alla fall lärt mig "hitta in" i pallarna, så nu är det inte lika komplicerat längre. Tydligen uppfyller jag redan kraven för att få truckkort, så allt jag lär mig utöver det här är bonus. Med andra ord, kraven är rätt lågt ställda (och det säger jag inte för att jag är en våpig brud som inte tror att jag klarar av något, det säger jag för att jag faktiskt inte är särskilt bra på att köra truck). Kul som sjutton är det i alla fall, även om det är svårt.

Grannsämja

Min granne borde ha smäll och smisk och spö. Han är så jävla högljudd, och verkar inte kunna klockan. Nu är klockan förvisso bara strax innan tio, men om jag känner honom rätt kommer han att leva om i alla fall ett par timmar till. Jag har sagt till rätt många gånger, men han verkar inte fatta att jag vill sova varje natt, inte bara en natt då och då.

Jag skulle kunna ringa störningsjouren, men det känns väl drastiskt. Men vafan, snart vete sjutton om jag orkar att gå och knacka på fler gånger. Jag längtar till jag blir av med det här rummet, och slipper miffon som inte kan klockan.

[Okej, nu har jag lust att döda honom. Han spelar goddamn jävla Holly Dolly. Högt.]

Jag hade fel

Jag trodde att truckteorin skulle vara svårare. Som så ofta förr är jag glad att jag hade fel.

Smakråd hitåt, ögonaböj!

Nu har jag funderat och funderat, men eftersom jag är en velig fan så kommer jag inte fram till något. Jag behöver smakråd.

Jag har rätt länge funderat på om jag inte skulle ta och peta dit en till liten piercing någonstans i ansiktet, och det har lutat åt en i septum. Eftersom jag vissa dagar tycker att jag är en pangbrutta (okej, det var hittepå, men det lät bra, eller hur?), och andra funderar på om jag verkligen borde gå ut, så är det svårt för mig att avgöra om det är en god idé. Det är alltså därför jag ber om smakråd, nu. Syns den alldeles förbaskat mycket (så att den tar över hela ansiktet), eller är det lagom? Fult eller fint (eller inget av det ovanstående)? Bra eller dålig idé? Fire away!

(Jag vet, det är en suddig bild, men det är på sätt och vis meningen. ;))

Här är den

Jag har ju pratat så mycket, men inte visat lastbilen jag brukar köra. Nu har jag hittat sladden till telefonen (vad gjorde den under skrivbordet egentligen?), så nu kan ni få beskåda den i all sin glans. :)

Den ser inte så stor ut, men det är den. Jag tycker i alla fall att 4,40 m är rätt högt (men jag minns inte hur lång den är). Så, ser ni den här en onsdag eller torsdag i Västerås, så kan det vara jag som kör. Vinka vetja! :)

Det funkade ändå

Förresten, min dejt med två heta donnor blev inte av. Hade det inte varit för att det gick så bra idag hade jag gråtit av tristess, men nu kunde jag glädjas åt att jag faktiskt gjort EN rolig sak idag. :)

Idag gick det också bra (tamejfan)

Vad häftigt det är med lärare som inte bara ser att en gör fel, utan också vad felet är. idag har jag lyckats med det alla andra i min klass lyckades med tredje veckan eller nåt: jag har gjort en vänstersväng ut på en vältrafikerad 90-väg, och kommit iväg på en gång. Dessutom fick jag inte panik, jag blev inte ens lite varm om kinderna. Hurra för mig.

(För den som undrar så har jag hittills haft svårt att använda bara en hand på den S T O R A ratten, och med andra handen växla från tvåan till trean, flippa upp rangegrejen och lägga i fyran, allt i en sväng där jag ska hålla reda på tio meter bil så att jag inte kör på någon kant eller en annan bil. Har jag väl fått till det där har jag haft svårt att komma upp i fart snabbt. Simultankapacitet är verkligen inget jag blivit begåvad med, feghet i överflöd däremot, det har vem det nu är som delar ut det givit mig i överflöd. Gee. Thanks.)

Hade nu min sladd till telefonen varit där den borde hade ni nu kunnat beskåda bilen jag kört. Tyvärr har sladden sprungit till skogs, så ni får nöja er med att föreställa er den. Den är fin, och lite knubbig. Jag skulle kunna säga "som jag", men det vore lögn. Fin är jag, men inte "lite knubbig". Eftersom det inte finns några feta lastbilar så kommer det aldrig gå att jämföra oss. Tyvärr, eller nåt.

I'm on the road again

Vågar jag hoppas att jag faktiskt har lärt mig att köra lastbil månntro? Idag gick det bättre än aldrig förr, och på hela dagen (8.20-16.00) gjorde jag tre småfel (backade snett runt ett hörn, växlade ner för sent innan en rondell och tappade bort växlarna i en korsning). Det är ungefär tusenhundra färre än vanligt.

På tal om "väldigt hetero"

Fantasinyheter har skrivit om Peder Lamm. Det var kul tyckte jag.

Tillbaka igen

Nu är jag tillbaka i Västerås, och det är sig likt (åtminstone från Hällahållet). Rummet är en smula unket, heltäckningsmattan i korridoren utanför är dammig, och väggarna är fortfarande lika fulgula.

Vore det inte för att jag har en dejt med två heta donnor på torsdag skulle jag nog vara en smula uppgiven. Nu har jag ju det, så det är jag inte. Uppgiven alltså. Däremot är jag trött som ett litet litet djur som egentligen borde hibernera, men som inte får lugn och ro för att flyttfåglarna inte fattat att det är vinter, utan lever om som vore det maj. Stryk ska de ha, fågeljävlarna.

Halleluja, jag kan se igen!

Du vet när du kör bil i duggregn, och det liksom inte är någon idé att slå på vindrutetorkarna eftersom vattnet bara smetas runt, inte bort? Eller när det är smuts på rutan, och du inte vill spola av den eftersom du strax kommer att få möte, och det är bättre att se halvbra än att inte se alls? Det måste inte vara så. Bara för att bilen är från 1989, måste inte torkarbladen vara det.

En helt ny värld har öppnat sig, och det för under hundralappen på Biltema.

Same procedure as last year, hansi?

Till den unge man som ville ha lift ner på stan (eller kanske var som helst?) när jag hade skjutsat hem Ullis: hade din kompis inte stått och kräkts alldeles bredvid hade jag stannat och plockat upp er, men jag vill inte spyor i bilen. Taskigt men sant. Förlåt.

Och så var det där med nyårslöften

Jag har aldrig avlagt några sådana, eftersom jag vet att jag inte kan hålla dem. Nu har jag gjort ett undantag, och jag ska verkligen anstränga mig för att hålla dem. Here goes:

- jag ska äta choklad (mycket, och ganska ofta)
- jag ska köra bil
- jag ska ibland vara trevlig mot barn och djur.

Det kommer antagligen inte att bli lätt, men som sagt: jag ska anstränga mig.

Gott nytt år!

... but will you still love me tomorrow?

Nyss fick jag årets första kram av en person jag inte känner. Jag var på väg ut till garaget (släckte jag verkligen innan jag klev ur bilen? Visst borde jag väl ha sett om det fortfarande lyste? Å andra sidan, så fnissig jag var efter att ha sladdat på en tom vändplan efter att ha lämnat av Ullis så är det ju förstås inte säkert att jag skulle märkt det ... bäst att kolla.), och öppnade porten för paret som stod utanför och letade efter sina nycklar. Porten var inte låst, så det var inte som att jag gjorde dem en stor tjänst direkt. Tydligen uppfattades det så ändå, för jag fick ett par tre framsluddrade "gott nytt år" från en måttligt nykter (läs: askalas) granne, som dessutom ville ge mig en kram.

Vanligtvis kramar jag inte folk jag inte känner, men eftersom hon verkar vara trevlig (hon är en av de få som hejar, och dessutom ler när en går förbi) så fick det väl gå. Så, sagt och gjort: hon kramade mig. Dessutom pussade hon mig på kinden.

Sen pussade hon mig (blött) på halsen.

Sen kallade hon mig älskling.

Sen berättade hon för mig att hon älskade mig, och så skulle hon pussa mig en gång till.

Ungefär där backade jag, log och slängde iväg ett "gott nytt år". Det ska bli spännande att träffa henne igen, när hon är en smula mer nykter (läs: inte full som en alika). Jag hoppas att hon fortfarande älskar mig då.