Jobb, jobb, och jobb

Jag har tidigare gillat att jobba riktigt jävla mycket. Jag gillar det fortfarande, men inte riktigt lika mycket. Jag gillar jobbet lika mycket, men nu är jag ju nykär, så det tar lite emot att åka bort och vara borta längelänge.

Jag har fört in mitt schema i min iPhone, i iCal och i en helt vanlig fickalmanacka (okej, jag petade in det i min iPhone och synkade den med datorn, och skrev sen in det i almanackan), och en snabb blick på februari ger vid handen att jag har fem helt lediga dagar hemma. Ja, på hela månaden. Men, jag ska inte klaga, hyfsat många av dagarna är så att jag antingen kommer hem tidigt på morgonen (vilket iofs förstör hela den dagen), eller börjar vid 23 (vilket också förstör dagen). Det är tur att jag gillar mitt jobb så sjukt mycket, för annars hade det känts riktigt tungt just nu.

Just nu sitter jag i Malmö och surar en smula. Jag surar inte för att det är snö ute, och mer på gång. Jag surar inte för att jag måste sova borta från den vackra (jösses så snabbt jag vande mig), och jag surar inte för att jag måste sova hela dagen för att köra hela natten. Nej, jag surar för att jag är så förbaskat glömsk. Det är tur att jag ska tillbaka till Södertälje (d v s inte ska ut på en Hollandssväng just nu), för jag måste hem och hämta sladden till min dator. Klumpigt, och det förstör en dag som annars mest hade gått ut på att sova.

På tal om att sova, så borde jag göra det strax.

En helg kan gå så snabbt

Jag kom hem i fredags, och började jobba tisdag kväll igen. Det är alltså flera dagar jag har varit ledig, men ujuj vad snabbt det gick.

I lördags var det Hoffmaestro & Chraa på Katalin, och trots att jag var sjukt osugen på att gå (du känner mig, jag är världsbäst på att ångra mig i sista sekund, och låta bli att gå på nåt trots att jag vet att det blir kul bara jag kommer iväg), så blev det grymt trevligt. Efter konserten gick vi till Buddy's, och sen hem hyfsat tidigt.

I söndags var Anneli (som faktiskt åkte med mig hela vägen från Malmö), Sophie, Chrisse och Lukas hos oss (gudars, det känns verkligen som hos oss, och inte hos mig) och fikade. Det var ungefär det som hände den dagen, men det var nog med spänning ändå. Börjar jag bli gammal?

Måndag och tisdag jobbade den vackra hemifrån, och jag ... tja, jag gjorde nog faktiskt inget vettigt alls. Jag tvättade iofs hela måndagen (och med hela menar jag hela; jag bokade från 10 till 22

Sammanträffanden

En av dagarna jag var i Holland senast lyssnade jag på en ljudbok (The Woods av Harlan Coben, om någon nu skulle undra), och i den pratade de om att lyssna på Meatloafs Paradise By The Dashboard Light, och det slog mig att jag inte mindes hur den låter. När jag pluggade i Stirling och var iväg till campusbaren var det en av de låtar som sjöngs mest av alla på karaoken (men nej, jag sjöng inte, jag lyssnade och fnissade), men nej, det stod helt stilla i huvudet. Nån timme senare slog jag över till radio, och jag hade City fm inställd. Döm om min förvåning när de precis säger något om Meatloaf, och låten jag tidigare funderat över drog igång.

Jag är för övrigt o e r h ö r t förtjust i låtar som är långa, och gärna som flera låtar i en. Keeper of The Seven Keys med Helloween är ett strålande exempel på vad jag menar.

Andra sammanträffanden är när jag sms:ar exakt samtidigt som en mottagaren (det har hänt ett flertal gånger den senaste tiden, eller säger samma sak i munnen på någon annan. Jag gillar sånt.

Jag är inne på mitt femte bloggår

och jag har inte tröttnat än. Visst, ibland går det lååång tid mellan uppdateringarna, och ibland blir det tusen inlägg på en dag; men utspritt över tid känns det hyfsat jämnt i alla fall. Jag gillar't.

En blekt blondins bekännelser

Jag gillar att bleka håret, mest för att det är roligt att se hur vitt det kan bli. Nu var det länge sen jag gjorde det, vilket min knappa centimeterlånga utväxt så glatt berättar för omvärlden. Hur som helst: jag gillar som sagt att bleka det, men jag har funderat på om det verkligen är hållbart i längden. Jag menar, det måste ju göras varannan eller var tredje vecka för att ens se halvokej ut, och hur ofta har jag egentligen tid till det?

Nu är det i alla fall bestämt att jag fortsätter ett tag till. Ja, hansi har stashat upp med blekmedel så det står härliga till. I stället för att betala typ hundra spänn betalade jag 2,29€ (det var 2€ rabatt, och jag fick rabatt på alla förpackningar), för precis samma produkt som jag köper i Sverige.

Jag vet inte om blondiner har roligare, men just nu tänker jag inte chansa.

... och så en dag kommer sanningen ikapp

På väg in till hamnhuset i Travemünde passerade jag två män, i min ålder eller kanske snäppet yngre. De stod och rökte strax bredvid dörren, och pratade svenska. Den ena tittade på mig, nedifrån och upp, uppifrån och ned.

- Alltså, jag fattar inte varför alla långtradarchaffisar måste vara så jävla fula!

- Jag vet, och då är jag ändå inget praktexemplar i fulhet!

Nånting säger mig att han inte hade räknat med att någon annan än hans polare skulle förstå honom, han var ju ändå i Tyskland. Själv var jag ganska nöjd att jag kom på nåt att säga, och gick glatt vidare in.

I sak har han ju faktiskt så oerhört rätt, men jag tycker att han har fel när han tar mig som exempel. Jag är faktiskt bland de snyggare av chaffisarna (vilket förstås inte säger mycket alls med tanke på att jag tillhör världens fulaste yrkeskår, men ändå), så nej, jag tog inte åt mig. Jag är mest glad över att jag fick se hans min.

"Jag kan baka bröd på det sen"

som om det vore så jävla farligt att säga att jag hoppas att du ska komma tillbaka fler gånger? Fjanthansi.

Travemünde igen

Jag börjar ärligt talat bli trött på att sitta fast i snömodd i hamnen i Travemünde. Jag har testat det nu flera gånger, och det är faktiskt inte roligt, inte roligt alls. I morse hjälpte inte ens diffspärr och snökedja, jag blev bortbogserad av en av truckarna i hamnen. Det kändes bara halvbra. F ö så står jag nu mitt i en stor ruta, trots att jag bara har dragbilen. Å andra sidan, jag står ganska högt upp på parkeringen, så ingen skulle komma på tanken att ställa sig här. Det blir ju säkert 100 meter extra att gå, och det håller ju inte.

Jag tycker att det är dags för vår nu. Vi har haft vinter ett bra tag nu, och jag kan det nu. Ge mig barmark, snälla?

En smalbensspark waiting to happen

Det händer att jag blir trött. Jag blir t ex väldigt trött när jag får frågor som "jaha, har du hållit på nåt med hytter tidigare?" (när jag var i Oskarshamn för att prata om lastsäkring av just hytter), och jag svarar jakande, och svaret på det blir

- ... fast ni på kontoret kanske inte har varit så här nära?

- Förlåt?

- Ja, ni som sitter på kontoret, ni har väl inte varit så här nära hytterna? Ja, inte som chaufförerna som lastar dem menar jag.

- Det är möjligt, det vet jag inget om. Jag är chaufför, och jag har lastat hytter.

- Va? Är du? En söt ung tjej som du, långtradarchaufför? Det trodde jag aldrig!

Lite senare pratade jag med en annan om att det ibland kan vara irriterande när halva trailern är lossad, och truckföraren helt plötsligt går på lunch, och en står där utan att kunna göra nånting alls. Samma man igen:

- Men det har väl aldrig hänt dig?

- Förlåt?

- Ja, det har väl aldrig hänt dig? Ni kvinnor får ju alltid bättre service, överallt!

- Jo, det har hänt mig, jag sa ju just det.

- Äh, men då log du nog inte tillräckligt. Hade du lett hade de aldrig gjort så.

Så, jag ska alltså jobba på kontor och le. Jag kanske borde anteckna det, så jag kommer ihåg det? Alla vet ju att vi små fruntimmer glömmer så lätt. Tihi.

... och skälet till att jag är "så flink med spännbanden" är att jag jobbar med sånt här. Dumfan.

Det har snöat i Tyskland igen

Jag kom till Travemünde igår kväll efter en sväng till Zwolle. Då var det ganska fint, inte för kallt och inte tö. Idag när jag vaknade var det snö ute, och i luften. Det var sådär, särskilt som de inte på nåt sätt röjer i hamnen, utan det är blåis så långt ögat når. Snö ovanpå det kommer inte att göra saken bättre, det är jag ganska övertygad om. Å andra sidan, jag får öva på att lägga på snökedja (det finns bara en i den här bilen), och det är inte kattskit. När jag skulle skifta trailer senast kom jag ingenstans, men efter mycket om och men, och både kedja och diffspärr kom jag loss. Sen vågade jag knappt stanna.

Idag har jag och två nya kollegor varit in till Lübeck. Det kändes lite halvbra bara till en början eftersom det snöade och inget var öppet. Sen visade det sig att Niedereggerkaféet var öppet, och en kopp kaffe och en bit marsipantårta gör ju vilken surmule som helst glad. Att jag dessutom hade trevligt sällskap gjorde inte saken sämre (jag vet, konstigt värre). Nu är jag tillbaka i bilen sen kanske tjugo minuter tillbaka, och det är verkligen dags att sova. Jag ska hämta upp trailern vid 02, och innan dess ska jag hinna sova i alla fall några timmar. Ibland lever jag ett så glamoröst liv. Verkligen.

"Om du inte har nåt snällt att säga behöver du inte säga nåt alls"

Är inte det ungefär vad snusförnuftiga människor alltid säger? Jag vägrar att gå med på det, för skulle alla lyda den regeln skulle många av mina vänner vara tysta nästan jämt. En annan regel skulle kunna lyda "Kan du inte prata om nåt annat än dig själv kan du lika gärna vara tyst", vilket skulle leda till en oerhört tyst hansi. Ja, det är nog t o m så att jag inte skulle säga ett knyst nästan. Flera skulle säkert se det som en bra sak, men jag lyssnar inte på flera.

Jag var på Lutis idag och handlade, och sprang på två gamla Arka-bekanta där. Jag vet inte hur länge vi stod där, men när jag sen gick vidare slog det mig: jag pratade om mig själv banne mig hela tiden. Det är illa. Det är inte så att jag är ointresserad av hur andra mår, vad de gör och vad de tycker och tänker; det är bara det att jag ... är så uppfylld av mig själv och mitt. Egentligen borde jag nog skämmas, men inte ens det har jag vett till. Jag önskar antingen att fler var som jag, d v s pratar på om sig själva så att andra slipper fråga, eller att jag under en natt kunde odla nåt slags självinsikt och inse att ganska få egentligen bryr sig. Det senare är nog faktiskt totalt uteslutet. Å andra sidan, det är faktiskt upp till var och en att stå kvar eller gå. :) Hur som helst var det väldigt trevligt att träffa på de två unga männen, och jag känner att jag borde ta en sväng förbi Arken, inte minst av nostalgiska skäl.

En natt på hotell i Oskarshamn

och aldrig har väl en säng känts så tom.

På bio igen

Vi såg Fish Tank i lördags. Se den.

Tiden går så fort när allt är fantastiskt

Jag är inte hundra på att det går an att gå runt och bara vara lycklig. Visst, snart börjar vardagen med allt vad schemakollisioner innebär, men den här tiden efter jul har varit fullkomligt ljuvlig.

Jag önskar att jag i ord kunde förmedla den känsla jag har i hela kroppen, men det går inte riktigt. I stället får du tänka dig det mest inavlade, mest banjo "jag har inga sorger i världen, och har jag det är jag för dum för att fatta det"-leendet som någonsin existerat. Det är litet jämfört med mitt.

Livet är bra märkligt ibland

Ibland kommer personer som ställer hela ens existens på ända, på det allra ljuvligaste av sätt. Då är det bara att tacka sin lyckliga stjärna, och ta emot henne med öppna armar.

Gamla sanningar byts mot nya, och jag älskar varenda sekund.

När jag inte uppdaterar beror det antingen på att allt är åt helvete, eller att allt är fantastiskt. Tro mig, det är det senare nu, big time.

Idag vaknade jag på finast möjliga sätt. Dessutom har jag ätit lunch med Matilda, och köpt 19 skivor och tre singlar. Det är vad jag kallar en bra dag.

Nu ska jag rafsa ihop lite kläder för att klara mig fram till tisdag kväll. Ska vi tippa på att jag glömmer allt som är viktigt, och bara får med mig skräp? Å andra sidan, jag ska inte till andra änden av världen, så missar jag att ta med något jag behöver när jag åker till Oskarshamn (jag ska vara där på tisdag, men åker redan måndag mitt på dagen eller så) kan jag ju faktiskt åka hem och hämta det.

Jag ska förresten börja lyssna när folk säger att jag är fantastisk. Jag tror nämligen att de menar det.

Långkalsongens tid är inne

Det är bara att krypa till korset: i 15 minusgrader är det onda jesus som drar på sig långkallingarna, och så är det med det. Det är tur att jag ser så superball att jag ser ut som en tvättäkta superhjälte i linne, långkallingar och strumpor med flames på. Jag funderar ärligt på att dra på mig glesbygdsblazern (a k a fiberpälsjacka), men det är nog att ta i. Vi får se. Simone tycker att jag ska ha den ikväll, tillsammans med en yxa över axeln. Alltid impar det väl på nån.

Simone är här, och det är alldeles strålande trevligt att träffa henne igen. Hon kom igår, och vi hann med att handla på Gränby centrum (ja, vi fikade på Barista också, så klart), fixa middag, få sällskap av David en kort släng, kolla på Some Like It Hot och till sist julfestavsnittet av The Office. Jag kunde t o m ibland låtsas att jag inte saknade så förbaskat.

Idag ska vi ut och titta på folk och fika, det är de rafflande planerna för dagen. I eftermiddag kommer hon som gör mig tyst, och på kvällen ska vi alla ut och kika på en frejdig irländare. Det kan bli trevligt.

Nu är det dags att dra på sig paltorna (för superhjälteklädseln duger nog faktiskt inte ute bland folk) och titta på det vackra vintervädret. Jag har förresten varit tant idag, och ringt och klagat på bristen på snöröjning på Gropgränd. Jag kunde nästan höra honom skaka på huvudet när jag nämnde adressen, och se honom framför mig när han till kollegorna säger "nån kärring på Öfre slotts tycker tydligen iinte att det är nog snöröjt. Vi skiter i det.". Vi får se.

Jag har haft det alldeles fantastiskt

i över en vecka. Saker har flutit på, och det har varit vardag, fast bra vardag. Nu väntar den riktiga vardagen, med "nu ska vi se, jag jobbar då och då, men sen är jag le... vänta nu här, då var du upptagen, eller hur?". Det kommer att bli bra det med.

För övrigt var vi på bio både i lördags och igår. I lördags var det 2012, och den var dålig. Jepp, dålig. Det allra bästa var de detaljer som troligen inte ens var menade att vara roliga, men som vi skrattade oss halvt fördärvade åt (det var bara vi två som skrattade bör tilläggas). Igår såg vi Sherlock Holmes, och den var helt klart sevärd. Visst, den kanske inte var fantastisk, men den var snygg och rolig, och cool; dessutom var det vackra kläder i överflöd.

Jösses

Ja jävlars.

Äsch, så fel det kan bli

Givetvis är det här en bild på hansis älskling, och det här en bild på hansis BMW. Så tokigt det kan bli.

Nytt försök: en bild på hansis BMW

...typ.

Så bra

att det nästan känns overkligt.


- iPhonepostat