Okej, det var lögn. Snarare borde jag sjunga "min fot den är en badboll, en badboll är min fot, och är den ej en badboll, så är den ej min fot" eller nåt.
Jag börjar ärligt talat tröttna på att vara hemma utan att göra någonting. Visst, jag skulle ha varit hemma idag i alla fall, även om jag inte vore sjukskriven, men blotta tanken på en sjukskrivning gör tillvaron ack så mycket tristare. Dessutom, jag kan ändå inte göra nåt i alla fall. Att ta sig ner på stan med kryckor håller inte. Dels så är det meckigt som fan att ha dem med sig, dels ser jag ut som ett miffo med dem. Det vore lättare om jag hade kunnat ta bilen, men det går inte. Jag käkar Citodon (okej, jag tar nån då och då. Att ta två i taget som läkaren tyckte att jag skulle, kommer inte på fråga. Jag har gjort det två gånger: en gång innan jag skulle sova, då funkade det prima perfekt. Andra gången var på förmiddagen nån gång, och det är inte något jag vill vara med om igen. Innehållet i huvudet geggas ihop och blir som trögflytande rabarberkräm, med klumpar och allt. Inga tankar kan fullföljas, ingen konversation kan upphållas, ingenting funkar. Nej, jag låter bli det.), dessutom kan jag inte köra bil med en högerfot som inte går att röra obehindrat. Okej, jag kan köra (det går att stega upp med farthållaren om det är så), men bromsa? Jag har hört att det kan vara bra att kunna det också.
Hem från Malmö tog jag mig på adrenalin och hemlängtan, inget annat, men tro mig när jag säger att jag hade ställt sakerna på plats och ställe om jag för en sekund tvivlat på att jag kunde framföra dem trafiksäkert. Jag må vara en smula för macho för mitt eget bästa ibland, men jag är inte dum. Jag skulle aldrig medvetet utsätta andra för fara (vilket är skälet till att jag nu inte vågar röra bilen eftersom jag stelnat till sen det hände).
Hur som helst, jag är fortfarande övertygad om att jag inte kommer att behöva vara hemma i två veckor, däremot har jag varit tvungen att inse att jag inte kommer att kunna komma iväg på onsdag. Det känns smartare att stanna hemma ett par dagar extra och vara säker på att det känns bra än att åka iväg, råka vrida till foten lite grann så att det pajar igen, och vara tvungen att ringa och säga "hej, jag står i Holland och kan inte köra vidare. Det gör väl inget?". ;) Så, alla tips och tricks på saker som gör livet lite gladare när en är hemma och inte kan knalla runt obehindrat mottages tacksamt.
6 kommentarer:
Läs romaner - om du har den och inte läst den: Kjell Westös Där vi en gång gått, annars kanske din barmhärtiga samarit (som jag antar att han är just nu) till make kan köpa en i pocket åt sin hustru.
Annars kan du alltid klämma de där klassikerna man borde klämt för länge sedan men som liksom bara ligger där och tittar på en!
Jag har kanonmycket böcker som bara tittar lite uppgivet på mig (förr var det uppfordrande, men de har nog gett upp helt nu). Jag har inte riktigt ro i kroppen att läsa. Tro mig, jag har försökt!
... men jag får nog försöka lite till. I morgon kommer i alla fall Håkan och gör kaffe och underhåller mig. :)
Du kan tänka på mig och skratta rått, eftersom mitt hem ser ut som helvetet själv och det ska tydligen komma folk på lördag...
Skadeglädje är den enda sanna glädje!
Men Lena, du vet väl att jag alltid skrattar rått när jag tänker på dig? ;)
Förresten, vi blir tre på lördag, och alla tre ska var så fina och väluppfostrade så. Nu återstår ju bara att återigen fråga: vad fan vill du ha?
Hm, ni är tre personer.. Tja, då har ni väl råd att ge mig en resa till varmare länder. ;)
Och när jag säger länder, menar jag just länder, och inte vilket ställe som helst, eftersom jag redan har det stället hemma hos mig just nu...
Ge foten två veckor. Du har resten av livet att hoppa runt på den. :]
Men det är din fot. Nu fick vi det sagt också.
Skicka en kommentar