hansi drömmer

I natt drömde jag att jag hyrde en bebis på Statoil. Runt omkring mig hyrde folk lätta lastbilar, tankade, och köpte godis. Jag hyrde en vinterklädd bebis. Fråga mig inte vad jag skulle med den till, men det kändes inte konstigt alls.

Flera nätter har jag vaknat av att jag har drömt konstiga saker, och varje gång har jag känt en lättnad att det bara har varit en dröm. "Jag drömde att lägenheten brann upp, skönt att det bara var en dröm", "jag drömde att jag ramlade och bröt foten, tur att det inte var på riktigt", "jag drömde att Carina var död, bra att det bara var en otäck dröm". Det där sista har jag tänkt så många gånger, och varje gång är det som att någon sparkar mig hårt i magen när jag kommer på att det är sant, det är på riktigt. Min syster är död, och det är verkligt.

Jag undrar hur lång tid det kommer att ta innan jag slutar tänka "jag ringar Carina, hon vet säkert" när det är något. Jag undrar när jag kommer att sluta säga "Carina tycker ju om [...]", och i stället byter tempus. För mig är hon verklig fortfarande, samtidigt kan jag ibland känna det som att jag bara har drömt henne också. Det känns hemskt att säga så eftersom jag vet hur mycket hon betyder för oss, men samtidigt: om jag inte har drömt ihop henne, då borde hon väl finnas här så att vi kan prata med henne?

Fan vad jag saknar henne.

Idag har vi i alla fall fått saker gjorda: datum för begravningen är satt, officient är bokad, blommor bestämda, och ett första utkast till annons är klart. Nu återstår problemet med symbol i annonsen, men jag hoppas att det löser sig. Tydligen är just den version vi vill ha mönsterskyddat, men vi hoppas att få tillåtelse att använda den, och att vi får den tillåtelsen i tid. Det må verka futtigt, men det skulle kännas skönt att få använda den enda symbol jag vet hade något slags betydelse för henne. Kunde jag inte göra något annat för henne ska jag väl kunna göra det här åtminstone.