Jag vet, det borde vara kalaspraktiskt för mig att vara sjukskriven så här strax innan flytt. Jag borde kunna packa och pula hur mycket som helst, vilket jag skulle göra om jag bara hade ro att göra det. I stället hattar (och haltar) jag runt på ett sätt som skulle få vilken sockerspeedad treåring som helst en smula generad. Jag går runt och gnäller (ingen överraskning där) och tjatar, och är uttråkad långt bortom vett och sans. Dessutom börjar jag känna mig helt värdelös, för ärligt talat: vad är jag utan ett jobb? En gnällig tjockis utan humor som larvar runt utan mening eller mål, det är jag. Gaaah!
Nej, nu är det dags för fotjäveln att bli hel, annars kommer jag att vara tvungen att byta ut den mot en som fungerar.
2 kommentarer:
Puss. ^^
1) Struntprat: du vet att du har humor.
2) Du tror inte att det tar längre tid för den nya foten att börja fungera tillfredsställande än för den gamla, som trots allt varit med ett tag och troligen är ganska fäst vid sin ägarinna (sorry den billiga ordleken), att läka helt? Bara en tanke liksom!
Kram! Snart är du på vägarna igen!
Skicka en kommentar