Gamla schlagerfestivaler är faktiskt bland det roligaste som finns att titta på. Det går att följa trender från år till år, vem minns inte alla jädrans trummor året efter Ruslana vann? Och kom det inte i alla fall ett par låtar som påminde väldigt mycket om Norges Nocturne året efter? Nu vet jag inte om jag hittar en trend i 1990 års festival, förutom att två av mina absoluta favoriter framförs av folk klädda i vitt.
Den första är bra på så många plan. Lägg märke till hur hans flaxiga byxor får honom att se enormt kobent ut. Lägg även märke till hur han "skruvar sig på plats" inför den första refrängen. Att han är matchad, inte bara från topp till tå, utan även med sitt instrument talar ju bara för honom. Alltså, I give you ... Switzerland!
Min andra favorit det året är den låt jag kan komma på mig själv med att smånynna på varje gång jag råkar prata någon form av östsvenska. Det är - mig veterligen - det enda bidrag som skickats från Finland till ESC på svenska. Troligtvis kanske även det sista, vad vet jag? Mina damer och herrar, jag ger er Fri? från 1990. Nu märker jag ju att de faktiskt har ett budskap i låten, men vad spelar det för roll när låten är så töntig (och nej, jag tänker inte ens nämna dem som framför den, det vore alltför lågt, t o m för mig)? För er som har läst mina tidgare inlägg, kolla snabbt på körkillen med det halvlånga blonda håret. Vad tror ni att jag tyckte om honom när jag såg det här på tv 1990? Rätt svar belönas med tre starka hej.
Jag måste förstås erkänna att det finns en låt jag tyckte var bra då, och den är inte så pjåkig nu heller. Uppenbarligen har jag en grej för ballader på franska (och det är jag ju inte ensam om, eftersom såna har i alla fall haft en tendens att om inte vinna, så i alla fall placera sig högt), för det året var det Belgiens bidrag som var min favorit. Andra bidrag på franska jag gillar är ju den från 1985 som jag redan nämnt i tidigare inlägg, samt förstås Frankrike 1993. Jeez, jag är pinsam.
Och ja, det fanns en trend 1990. Den var - inte helt oväntat - Berlinmurens fall, och nåt slags framtidstro och "nu ska vi tycka om alla andra och vara vänner allihopa". Men, det är en så trist och töntig trend att jag helst inte låtsas om den. ;)
Den första är bra på så många plan. Lägg märke till hur hans flaxiga byxor får honom att se enormt kobent ut. Lägg även märke till hur han "skruvar sig på plats" inför den första refrängen. Att han är matchad, inte bara från topp till tå, utan även med sitt instrument talar ju bara för honom. Alltså, I give you ... Switzerland!
Min andra favorit det året är den låt jag kan komma på mig själv med att smånynna på varje gång jag råkar prata någon form av östsvenska. Det är - mig veterligen - det enda bidrag som skickats från Finland till ESC på svenska. Troligtvis kanske även det sista, vad vet jag? Mina damer och herrar, jag ger er Fri? från 1990. Nu märker jag ju att de faktiskt har ett budskap i låten, men vad spelar det för roll när låten är så töntig (och nej, jag tänker inte ens nämna dem som framför den, det vore alltför lågt, t o m för mig)? För er som har läst mina tidgare inlägg, kolla snabbt på körkillen med det halvlånga blonda håret. Vad tror ni att jag tyckte om honom när jag såg det här på tv 1990? Rätt svar belönas med tre starka hej.
Jag måste förstås erkänna att det finns en låt jag tyckte var bra då, och den är inte så pjåkig nu heller. Uppenbarligen har jag en grej för ballader på franska (och det är jag ju inte ensam om, eftersom såna har i alla fall haft en tendens att om inte vinna, så i alla fall placera sig högt), för det året var det Belgiens bidrag som var min favorit. Andra bidrag på franska jag gillar är ju den från 1985 som jag redan nämnt i tidigare inlägg, samt förstås Frankrike 1993. Jeez, jag är pinsam.
Och ja, det fanns en trend 1990. Den var - inte helt oväntat - Berlinmurens fall, och nåt slags framtidstro och "nu ska vi tycka om alla andra och vara vänner allihopa". Men, det är en så trist och töntig trend att jag helst inte låtsas om den. ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar