Ibland träffar en på personer som inte är den skarpaste kniven i lådan. Jag kräver inte att alla jag pratar med ska vara det, men ... alltså, de kan väl åtminstone vara en kniv?
Jag har haft äran att stifta bekantskap med en person som det - ens om den bäst vilja i världen fanns - omöjligt gick att föra något slags konversation med. Det var lite som att försöka skära en lite för mogen tomat med en ordinär brödkavel. Å andra sidan, en kavel kan vara bra. Den går t ex att slå ihjäl folk med. Folk, eller konversationer.
2 kommentarer:
Hanna! Jag gillar dig! :)
Till den slöa knivens försvar måste jag ändå tillstå att, precis som en ibland får acceptera sina sämre sidor, så får en acceptera att vissa inte är/blir eller klarar av att vara det en förväntar sig.
Ibland undrar jag om inte människor är som magneter som repellerar.
Då är det bara att vända om och vandra vidare; använda sin dragninskraft på en annan. Kram!
Ibland tänker jag som Kaj Pollak en gång sa vid en föreläsning: "Den där människan är utsänd till dig för att du ska ha nån att öva på!". Kram!
Skicka en kommentar