som den här är inte lätta att tampas med. Frukost blir så svårt att få i sig, men är ändå ett måste. Vad har jag glömt? Kaffemuggen ska ut ur (det tomma tomma) skåpet, maten ska plockas fram ur frysen, jag ska sträcka på mig och trösta mig med att första biten (förutom vägen till Södertälje, som jag inte kommer undan hur jag än gör) kan jag sitta bredvid och halvsova. Jepp, ny kollega som jag rapporterade om igår, och ännu bättre: hon ska med den här svängen, så jag kommer att ha sällskap hela veckan! :)
Dags för frukost och en stunds stirraraktframochhoppasattjagvaknar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar