Jag är finare i skrift än i verkligheten. Jag är finare på bild också (vilket egentligen skulle kunna få mig att gråta blod på ort och ställe, eftersom de flesta bilder av mig skulle tjäna som skräckpropaganda för ... ja, vad fan som helst. "Gör inget dumt eller fel, då blir du som HON!", men vad hälper det?).
Jag är en av de där få personerna som faktiskt är trevligare på nätet än i verkligheten. Det är sant! Många passar på att få ur sig sina aggressioner på nätet, och framstår som långt mycket otrevligare än de i själva verket är. Inte jag. Eller jo, jag framstår ofta som arrogant, sarkastisk och otrevlig i skrift, inte tu tal om saken. Det som skiljer mig från de andra barnen är att jag är värre i verkligheten.
Jag tror att jag antingen ska börja bli långt mer otrevlig på nätet, alternativt "fula till" mitt språk en smula. Jag misstänker att jag i skrift kan framstå som halvhyfsat vettig, men det beror nog helt enkelt på att jag då har lite mer tid att tänka, och att saker inte kommer ut utan att passera hjärnan. Hur som helst leder det till att jag lurar folk, och det är inte speciellt snällt (vilket är helt i linje med hur jag lever mitt liv i övrigt), men inte heller trevligt (och faktiskt, trevlig är jag banne mig ibland).
Det får bli sms-svenska för mig hädan efter, då kanske folk blir positivt överraskade när de träffar mig.
2 kommentarer:
Bullshit.
De gånger jag träffat dig "på riktigt" är inte så många, men du är skittrevlig i verkligheten och ser ännu bättre ut i tre dimensioner än två. Så det så.
Och det säger jag inte för att ställa mig in hos dig eller för att peppa dig utan för att jag är en sån där jobbig typ som säger jobbiga sanningar till folk.
Fast nej meta, inte bullshit. Jag har fatt svart pa vitt (typ) pa att det är sa. Pa riktigt. Jag tror att jag ger ett helt annat intryck i skrift än pa riktigt, och det gör mig förvirrad. Jag trodde att jag var ganska lika, men det har visat sig att jag ... jag vet inte, jag är kanske sa ovan vid att träffa nya människor att jag inte kan bete mig helt enkelt. Sa, det är enklast att hänga med de gamla vanliga, de som känner och accepterar mig för den ibland ganska fula surapa jag faktiskt är.
Skicka en kommentar