Igår hade jag en typiskt konstig dag. Jag var på ett sånt där skumt humör, typiskt PMS:igt "men ååh vad det är synd om mig, ingen vill leka och ingen har tid att fika", vilket är skittöntigt eftersom jag inte gjorde någon ansträngning att hitta någon att hänga med. Hur som helst, när eftermiddagen kom så hade jag fortfarande inga kvällsplaner. Kulturnatten lockar mig inte alls, eftersom jag bara blir irriterad av att det är folk överallt (det blir lätt så efter en vecka i lastbil), och vad skulle jag annars hitta på? Lena hörde av sig om en inflyttningsfest hos en person jag aldrig träffat, och min vana trogen tänkte jag "men ååh vad jobbigt, jag kan ju inte ens umgås med folk, jag minns inte hur en göööör!", så där gnälligt som bara en PMS:ig hansi kan.
Aldrig mer ska jag tvivla på Lenas goda omdöme, för trevligare fest var det mycket länge sen jag var på. Nånstans innerst inne har jag tydligen kvar nåt slags social kompetens (även om den inte visade sig så särdeles mycket igår, men det verkade inte nödvändigt i sällskapet), trots många långa timmar i lastbil med Hit-Radio Antenne som enda sällskap. Typiskt bra kväll om du frågar mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar