Efter att ha haft en ganska överjävlig dag (inget speciellt egentligen, bara brist på sömn och mat) med ilska som legat under ytan, och tårar som runnit helt utan anledning fick jag nog. En lång dusch gjorde mig snäppet gladare, men håret var tamejfan som trolldeg när jag torkade det.
Vägen till instant happiness är som vi alla vet ett besök hos frisören. Jag vet inte om jag ha berättat det, men jag har världens bästa frisör. Hon är smart, hon är snygg, hon är rolig, och framför allt: hon klipper kungligt! Så, efter att - med gråten i halsen - betraktat det som en gång var hår ringde jag salongen där Malin jobbar. Nej, klockan var halv sex, och det fanns ingen tid, fast ... "Nej Hanna, inte trimmern! Kan du vara här klockan sex?".
Nu är håret kort, kortare än på mycket länge. Luggen var tvungen att ryka eftersom den var som gummi. Kvar är hår som på sitt längsta är 2 cm. Nu är det dessutom nyblekt (men hemmagjort), och jag fick inte bort allt. Så ja, håret är pyttekort, och kalasgult. Jag ska låta det vila i nån vecka eller två, sen ska jag bleka om det.
Skittöntigt kanske, men jag känner mig sjukt mycket gladare.
Förresten, Malin jobbar på Nikita i Forumgallerian i Uppsala. Hon är grym!
2 kommentarer:
bra att du är gladare. alla sätt är bra! Jag vill se kort!
Bilder kommer sa snart jag är tillbaka i Sverige. Just nu är jag faktiskt grymt snygg. Pa riktigt.
Skicka en kommentar