Nu är det faktiskt riktigt bra med mig. Uppenbarligen behövde jag bestämma mig för att strunta i miffona på skolan, och bara koncentrera mig på mig själv. Nu ser jag dem, men jag bryr mig inte. Jag låter de mindre allvarliga sakerna passera, men kastar en föraktfull blick på dem som kläcker dem ur sig. Kort sagt, jag är som alla andra. Nej, jag säger inte att det är BRA att gå runt och le hånfullt åt de mindre intelligenta livsformerna på skolan, men det är mitt sätt att överleva, så låt mig fortsätta. ;)
Idag fick vi köra igen. Jag paxade P, men eftersom han inte grät så tror jag inte att han tog illa vara (vi kör alltså två och två), och vi skulle få köra en STOR bil. Tyvärr var nycklarna borta hur länge som helst. Killen som hade haft den igår svor dyrt och heligt på att han hängt tillbaka den. Efter nästan två timmar upptäckte just den killen att han visst hade nyckeln i fickan, men det var inte för att han inte hängt tillbaka den dagen innan, utan för att han fått den idag. Läraren delade alltså ut fel nyckel, och det märkte han när han kom till sin bil (och den bilens nyckel redan satt i tändningslåset). Vad gör han då? Gör han det en person som tänker en smula gör, d v s lämnar tillbaka nyckeln till den som delat ut den? Inte då, i stället stoppar han den i fickn, och kopplar inte att den nyckeln faktiskt kan vara just den som är borta. Goddammit, ibland blir jag så trött.
I alla fall, vi fick i alla fall tag på nyckeln, och det gick faktiskt inte så jävla dåligt att köra. Jag vet att jag en dag kommer att vara master of the universe på att backa runt hörn, idag får jag dock nöja mig med att inte vara jävligt dålig. Imorgon, då kommer det att gå kanon. :)
Nu svamlar jag på med saker som troligtvis är fullkomligt ointressanta för alla utom för mig själv (och inte ens jag kan uppbåda särskilt mycket entusiasm för det jag nyss skrivit), men det spelar ingen roll.
Jag har förresten en mycket trevlig granne. Han pratar skånska, och lånade ut tvättmedel till mig (jag hade bara en tvättboll, och skulle köra två maskiner samtidigt). Sen visade han mig hur fanken maskinen funkade (nej, den var inte enkel att fatta), och så stod vi och pratade i korridoren en lång stund. Det kändes jävligt roligt att prata med någon som pratar med en inte bara för att han måste (som i skolan).
Idag är jag alltså GLAD, go'vänner. :D
Idag fick vi köra igen. Jag paxade P, men eftersom han inte grät så tror jag inte att han tog illa vara (vi kör alltså två och två), och vi skulle få köra en STOR bil. Tyvärr var nycklarna borta hur länge som helst. Killen som hade haft den igår svor dyrt och heligt på att han hängt tillbaka den. Efter nästan två timmar upptäckte just den killen att han visst hade nyckeln i fickan, men det var inte för att han inte hängt tillbaka den dagen innan, utan för att han fått den idag. Läraren delade alltså ut fel nyckel, och det märkte han när han kom till sin bil (och den bilens nyckel redan satt i tändningslåset). Vad gör han då? Gör han det en person som tänker en smula gör, d v s lämnar tillbaka nyckeln till den som delat ut den? Inte då, i stället stoppar han den i fickn, och kopplar inte att den nyckeln faktiskt kan vara just den som är borta. Goddammit, ibland blir jag så trött.
I alla fall, vi fick i alla fall tag på nyckeln, och det gick faktiskt inte så jävla dåligt att köra. Jag vet att jag en dag kommer att vara master of the universe på att backa runt hörn, idag får jag dock nöja mig med att inte vara jävligt dålig. Imorgon, då kommer det att gå kanon. :)
Nu svamlar jag på med saker som troligtvis är fullkomligt ointressanta för alla utom för mig själv (och inte ens jag kan uppbåda särskilt mycket entusiasm för det jag nyss skrivit), men det spelar ingen roll.
Jag har förresten en mycket trevlig granne. Han pratar skånska, och lånade ut tvättmedel till mig (jag hade bara en tvättboll, och skulle köra två maskiner samtidigt). Sen visade han mig hur fanken maskinen funkade (nej, den var inte enkel att fatta), och så stod vi och pratade i korridoren en lång stund. Det kändes jävligt roligt att prata med någon som pratar med en inte bara för att han måste (som i skolan).
Idag är jag alltså GLAD, go'vänner. :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar