Vissa dagar är helt bortslösade på mig

Det finns dagar som är helt lediga, jag menar verkligen helt lediga. Det finns alltså hur många timmar som helst att göra bra saker på: läsa böcker, tvätta en maskin med kläder, svara på mail som legat alldeles för länge, rensa köket så att det går att ta sig in, ringa gamla polare, dammsuga, virka, kolla på film, testa nya roliga sminkningar, vattna blommorna ... ja, vad som helst med andra ord.

Idag var just en sån dag. Vad har jag då gjort? Nu ska vi se ... räknas att klä på sig sunkkläder och kolla på Gilmore girls? Inte? Då har jag inte gjort ett skvatt är jag rädd.

Någon som ser ett mönster?

8 19.05% rakade fittor
4 9.52% linda bengtzing
4 9.52% rakad fitta
4 9.52% hanna fange
3 7.14% komma i negerfitta
2 4.76% köra lastbil
2 4.76% vätskande sår i hårbotten
2 4.76% backa med lastbil och släp
1 2.38% svårt att backa ce
1 2.38% villig fitta
1 2.38% linda isacsson
1 2.38% linda isaksson gifter sig
1 2.38% knula med brudar
1 2.38% backa med lastbil och
1 2.38% tatueringar jesus
1 2.38% för- och nackdelar med en gift man
1 2.38% hansi fange
1 2.38% linda isaksson
1 2.38% bilder på lastbil med c kort
1 2.38% girlyliscious
1 2.38% klä på jesus


... och allvarligt, hur jävla svårt är det att stava till "knulla"?

För den som är stark

Jag kollade just in på etc.se, och temat just nu är våldtäkt. Om du är stark nog rekommenderas läsningen (som alltid när det gäller ETC!), men om du är som jag ska du nog låta bli. Jag sitter här med tårarna sprutande, så jävla ledsen att folk utsätts för det, så jävla arg över att inte kunna göra något, och så jävla förbannad över att as kommer undan med det.

Att det fortfarande kan vara intressant hur offrets tidigare sexuella erfarenheter kan ha tett sig (antal, preferenser etc.) övergår mitt förstånd. Vad ska det spela för roll om personen knullat hela Mälardalen, samt en bit av Norrland? Om personen inte vill, så vill hen inte.

Många gånger har jag läst diskussioner som går ut på att kvinnor (för det är ju oftast kvinnor som råkar ut för dessa övergrepp, även om det finns män som också utsätts) är så svåra att tolka. Vad vill de egentligen, vill de knulla eller inte? Mitt förslag, i all välmening så att säga, är att LÅTA BLI om du är osäker. Om personen du vill ha sex/knulla/älska/whatnot med inte säger "ja", ta det då som ett nej. Jag tycker inte att det är vettigt att folk kan komma undan med "jag visste inte att hen inte ville", eller "vi har ju gjort det förr". Varje gång måste ha ett nytt "ja tack" (från alla parter inblandade givetvis), och det kan tas tillbaka när som helst.

Många gånger när det här kommer upp i diskussioner brukar det då heta att "tjejer tar inga initiativ", "brudar säger ju inte till att de vill" (för det är ju ofta det det handlar om, stackars sextörstande män som måste dra hela lasset eftersom de är MÄN), och andra saker på samma tema. Mitt tips är enkelt: låt bli. Om personen som vill hångla/sexa/klämma lite inte säger det, låt hen bli utan! Jag skulle tusen gånger ha på mitt samvete att jag inte sexat loss med någon som ville det, än tvärtom. (Och ja, jag vet att våldtäkt inte är att "sexa loss", men för förövarna kan det nog ibland vara så, att de tror att det är det de gör, när de i själva verket tvingar sig på någon annan.) Så, vi tar det igen: finns det inte ett tydligt "ja", räkna det som ett "nej" helt enkelt!

Vad jag tycker om att många tjejer inget hellre vill än att slita av sig kläderna och trycka upp nån heting mot en stolpe, men inte vågar för att inte verka för slampig, det tar vi en annan gång.

(Och ja, jag vet att analysen är ungefär lika djup som en vattenpöl efter ett duggregn, men det kan inte hjälpas. Bara för att saker är självklara behöver det inte betyda att de inte behöver sägas igen, uppenbarligen.)

Allt som är ditt

Jag vet att våld inte löser någonting egentligen. Jag vet det, samtidigt kan jag inte låta bli att, med gråten i halsen av ilska och frustration, sjunga med i Säkert!:s refräng på slutet.

Nu är det kanske dags för en uppdatering, vad vet jag?

Den här veckan har jag haft praktik. "Den här veckan?" tänker du då, "den är ju inte slut än?", och det är helt sant. Det som är sant är dock att grusgroparna och byggena håller stängt imorgon (eftersom det är typ min dag, men ändå inte), och på fredag också. "Grusgropar och byggen, kan det vara så att hansi äntligen får åka grusbil?" tänker du kanske nu. Visst är det så! Så, den här veckan, och nästa ska jag ha praktik på ett åkeri som ligger här i närheten. Jag får åka med till grusgropar och bergtäkter och hämta 0-63, filler, 7-17 (vanlig matjord), stenmjöl ... tja, allt en kan tänkas hitta på såna ställen. Jag vet att det låter konstigt, men jag tycker verkligen att det är riktigt roligt. Jag trivs med min handledare, jag trivs med alla jag har träffat. Inte en enda gång är det någon som lyft på ögonbrynet åt att jag som kvinna ska bli yrkesförare. Jag har blivit kallad "flickan" som i "men låt flickan köra nån gång då, jävla snålpelle!", och det var helt okej.

Hittills har jag inte kört något (och det är inte för att jag inte har fått för min handledare, utan för att jag fram till idag inte hade något övningskörningstillstånd med mig, eftersom det kom bort i flytten från Västerås. Dessutom ville jag åka med ett par dagar för att kolla hur det är.), men nästa vecka ska jag få börja.

Om någon för ett par år sen hade sagt "hansi, om ett par år kommer du att sitta och vara helt salig över tanken på att få köra ett grusekipage. Dessutom kommer du att vara så löjligt impad av hur balla kassettbilar är att du knappt kommer att kunna andas." hade jag sagt typ ... "pfff" och gått därifrån. Idag sitter jag där. :)

Dagens sökord

3 21.43% hansi
1 7.14% hanna fange
1 7.14% brudar
1 7.14% rabarber kruka balkong
1 7.14% linda bengtzing
1 7.14% slangen i fittan å gas
1 7.14% bussen dörren
1 7.14% knula i ladugård
1 7.14% rakad
1 7.14% linda isaksson giftemål
1 7.14% thunder and mammas nya kille
1 7.14% present till tvååring



Svårt att gissa sig till vilka som fått mig att skratta så att jag fått ont i magen? Tips: det är inte "linda bengtzing". :)

Som jag skrev till någon: Jag känner lite för att vråla ”wööööåååuuuwöööuuu, vi har slutat nian!”, men i stället nöjer jag mig med att säga ”igår var det sista dagen i skolan. Om jag aldrig mer återser den kan jag skatta mig lycklig. Amen.”.

Nu är det två veckors praktik (grusbil, hur coolt är inte det?), och sen är jag förhoppningsvis klar på riktigt. Jag vet fortfarande inte om jag kommer att få mitt E-kort, men jag ska i alla fall få övningsköra på praktiken, så lite måste de ju lita på mig.

Saker som gör att jag vill lemlästa, eller åtminstone skälla lite lätt

Som vanligt har jag funderat på saker som stör mig, så här kommer ett axplock:

• folk som ska cykla över en väg, och stannar innan refugen för att det kommer bilar från höger. Vi som kommer från vänster då, ska vi bara stanna för att du har din jävla cykel ute i gatan?

• folk som småspringer för att hinna över gatan, och saktar ner de fyra sista stegen, vilket får en att tvingas stanna (och nej, jag pratar inte om övergångsställen här gott folk, jag pratar om folk som prompt ska springa rätt ut i gatan, just for the fun of it).

• folk som går på en trottoar med ryggen åt trafiken, och WHAM! slänger sig ut på ett övergångsställe. Varför inte i alla fall slänga en snabb blick över axeln, om så bara för att titta på det stora mullrande monstret som närmar sig?

• folk som prompt ska in samtidigt med en i rondeller. Ja, jag vet att det ska finnas plats för två i bredd i många rondeller, men det är även så att släp skär en del, och att det kan bli farligt att köra bredvid. Men nej då, kör om bara.

• folk som på bussen väntar till den har stannat på deras hållplats innan de säger "jag ska av här", och knuffar en i sidan. Vad har hänt med ett försynt "ursäkta", eller bara en liten rörelse för att liksom visa sina intentioner?

• folk som tränger sig för att komma först på bussen, som sen ska stå och blockera allting med en enorm väska, samtidigt som de gräver i fickor och handväskor efter busskortet.

• folk som luktar mycket, i alla fall på bussar.

• folk som envisas med att PRATA SÅ HÄR HÖGT PÅ BUSSEN, TROTS ATT KLOCKAN ÄR STRAX EFTER SEX PÅ MORGONEN, OCH FOLK VILL SOVA.

Ja, mitt liv kretsar runt trafik, trafik i alla dess former. Typ.

Nu har jag hittat en praktikplats till nästa vecka. Nu återstår det bara att finna en lösning på hur jag tar mig dit till 05 måndag morgon, utan bil. Så går det när världens finaste bil bestämmer sig för att jävlas så att bromsarna måste justeras för massor med pengar, och det måste göras på måndag, just när jag måste ha den. Oh well, i värsta fall får jag väl cykla.

Blärk

En annan dag.

Faran med piratkopiering

Idag blåste det så in i bänken när jag skulle cykla från skolan till bussen. När jag hade låst upp cykelförrådet blåste dörren igen med en smäll. Jag lämnade min cykel, och låste upp igen. Den här gången höll jag i dörren med ena handen, och ledde cykeln med en andra. När jag kommit in blåste dörren igen med ett pang, men det bekymrade mig inte. Då.

Jag gick fram till dörren, såg att det inte var ett vred, utan ett vanligt nyckelhål även på insidan. Jag stack in nyckeln, och försökte vrida om den. Det gick inte. Jag tog ut nyckeln, tittade på den noga, och stack in den igen. Den gick inte att vrida runt.

Efter att ha stått och dragit och slitit i dörren, svurit värre än vaktmästaren, och gjort ytterligare försök att vrida om nyckeln, ringde jag 118 118, och fick prata med Andreas. Han gav mig numret till lunchrestaurangen som ligger på samma adress som cykelförrådet, och jag ringde på hjälp. Ut kom en av fastighetsskötarna, låste upp dörren och fnissade lite. Han bad sen att få kolla på min nyckel.

- Den här ser konstig ut.
- Jo.
- Den verkar bara funka från utsidan.
- Mmmm.
- Den ser helt annorlunda ut än vad våra nycklar brukar se ut.
- Jaså?
- Du borde åka iväg och få den utbytt, du måste ha fått en kopierad.
- Mmm. Okej.

Jag lunkade iväg (efter att ha sagt tack förstås), och hann med bussen. Vad har jag då lärt mig? Jo, att har jag en nyckel som jag fått uppkopierad för att kunna gå som jag vill i cykelförrådet fastän jag inte bor där längre, då får jag banne mig se till att dörren inte går i gen efter mig.

"Min högsta önskan är att få stå brud"

Härom dagen kom jag att tänka på en sak som jag läste över axeln på en person på bussen för ett par månader sen. Det var någon av de otaliga skvallertidningar som finns, och det jag fastnade för var rubriken, som löd något i stil med rubriken på mitt inlägg. Jag reagerade redan då på att det kändes så fattigt. Jag menar, att ens högsta önskan är att få stå brud? Finns det inte andra saker att önska sig? Ett fantastiskt liv, vackra barn, spännande äventyr? Nope, bara hon får gifta sig kanske allt blir bra, vad vet jag?

Det som fick mig att tänka tillbaka på rubriken var en annan sak jag läste över axeln på någon på bussen (ja, jag gör det ganska mycket när jag har tråkigt). Det var en intervju med, eller kanske en artikel om, what's her face ... Linda någonting. Isacsson? Jepp, Linda Isacsson var det. I alla fall, det som fångade min uppmärksamhet var "Nu väntar hon på att [insert mansnamn] ska fria". Va?

Det här är alltså två kvinnor med egna karriärer, och det enda som verkar intressant att meddela omvärlden (eller i alla fall för tidningarna att skriva om), är att de vill gifta sig, fortare än kvickt. Jag blir så uppgiven att vi idag, 2007, inte har kommit längre än så. Att det är helnajs att gifta sig, det vet jag (jag säger inte att en måste gifta sig, bara att jag förstår att folk vill), men att det ska vara det som gör en till en hel människa? Att det krävs att en man friar till en (troligtvis ska han även gå ner på knä, eller kanske be kvinnans far om hennes hand) för att livet ska bli fullständigt, för att vara en riktig kvinna? Nej, det övergår mitt förstånd. Om nu Linda Isacsson nu så gärna vill gifta sig, kan inte hon fria? Eller, varför inte bara komma överrens om att det är dags att gifta sig? Jag kan inte tänka mig hur det skulle kännas att läsa att min partner VÄNTAR på att jag ska fria. Jag skulle bli sjukt stressad, och inte så lite irriterad. Å andra sidan, jag är ju vare sig man eller kändis, så jag vet ju egentligen inget om det där.

Ja just det ja, den som så gärna vill stå brud är Linda Bengtzing. I fall nån nu undrade.

Hur är det egentligen?

Ska tussilago, vitsippor och maskrosor finnas samtidigt? Jag har fått för mig att maskrosorna brukar komma senare, när sommaren liksom kommit igång (d v s efter att träden fått blad och annat tjosan), men jag tror att jag kanske helt enkelt har inbillat mig. Någon som vet?

... och så var det det där med sökord igen

När jag kollar vad folk har sökt på, och hamnat här, funderar jag verkligen över dels vad jag skriver, och dels vad sjutton folk är ute efter. De senaste (förutom de gamla vanliga som jag skrivit om tidigare) är t ex "mycket knulla", "knulla brudar" och "brudar +rakade fittor". Alltså, det är kanske inte konstigt att jag dyker upp som länk på porrblog.se ...

... och ja, jag vet. Genom att skriva det här så får jag väl ännu fler träffar. Som vanligt.

Jag misstänker

att de har förstått ett och annat på skolan.

Jag kommer inte att bli klar innan den utsatta tiden, det går bara inte. Jag är fortfarande för försiktig i min körning, och har inte den jävlaranamma som behövs. Blir det då så att jag får gå ut skolan nu, utan E-kort? Njaej ...

Idag när jag satt och åt lunch kom skrik- och skränläraren (som inte lever upp till sitt namn numera), och ville prata lite. Dels ville han säga att om jag ville kunde jag gå hem, eftersom alla bilar antingen var upptagna eller trasiga, och dels ville han kolla av hur lång tid jag behövde på mig. För vad? undrar kanske du, och det gjorde även jag. Jo, det är nämligen upp till mig att bestämma hur lång tid jag blir kvar på skolan. Borta verkar allt prat om att jag måste sluta snart vara, och i stället sa han att jag får fundera på hur lång tid jag behövde på mig, två veckor? En månad? Jag tror att de kan ha kommit på att hansi är en kassako helt enkelt. Brudfan kommer här med nya fräscha skattepengar, från en helt annan kommun. Klart som sjutton att hon ska vara kvar så länge som hon vill!

Nu är jag sist kvar i klassen, men jg är inte så bekymrad över det. Den näst sista har kört med släp sen innan jul, även om han fick sitt C-kort efter att jag fick mitt. Klar kommer jag att bli, det är säkert. Jag är faktiskt rätt nöjd med mig själv ndå, så här långt. Innan jag brjade på skolan hade jag aldrig suttit i en lastbil, och nu får jag faktiskt köra en. :)

Irriterande

Jag skulle ju bara byta, men nu är allt borta. Någonstans skulle mina ändringar ha sparats, men jag vete sjutton var. Nu är allt borta, och det som är kvar (jepp, saker är kvar fastän allt är borta) är fult. Och fel. Fult och fel.

... och ja, det är bloggen jag pratar om.

Trött, seg och less

Jag skulle kunna skriva om EM:s snyggaste, och hur uppåt väggarna jävla horribelt och bakåtsträvande den utmärkelsen är, eller kanske nämna att jag i veckan körde till Avesta med bil och släp (22 mil allt som allt den dagen, samma ekipage som jag tidigare visat bild på), eller berätta att jag bara har två veckor kvar innan jag blir utkickad, inte helt otroligt UTAN E-behörighet. Men vad sjutton, jag orkar inte skriva något om det. Just nu är det enda jag orkar att kolla på Gilmore girls och sova.

Ja just det, jag har börjat kolla efter jobb, men eftersom jag fortfarande inte vet om jag kommer att ha E-kort, så vet jag inte riktigt vad jag ska skriva i ansökningarna.

The Landlord

Jag hittade en länk i min vän Skrotmagnets helgondagbok. Nu har jag kollat på filmen, och min mascara - som från början var på ögonfransarna, där den ska vara om en nu har sån - är nu i brösthöjd. Enjoy! :)

The Landlord

hansi klagar

Att kliva upp vid den här tiden är verkligen inte roligt. Jag trodde att jag började vänja mig, men det var tydligen bara hittepå. Varje morgon sneglar jag mot bilnycklarna, och tänker "om jag tar bilen kan jag sova en och en halv timme till. Dessutom kan jag komma hem mycket tidigare.". Varje morgon bestämmer jag mig för att vara en bra person, och åka kollektivt. Nästan varje morgon ångrar jag det, eftersom det är kallt på bussen, och folk pratar högt så att det är omöjligt att sova. Dessutom, om det nu går att sova, så vaknar jag ändå med ont i nacken.

Jag tror att det skulle vara lättare att kliva upp så här tidigt om jag faktiskt började tidigt. Nu är det så mycket dötid som känns helt bortkastad (dötid brukar väl vara bortkastad förstås).

Oh well, dags att sluta klaga, och klä på sig i stället.

Why not Coca Cola with ZERO Coca Cola?

Visst, jag har sett den. Jag har sett den på tv, jag har sett den på bio, jag har sett den på apstora reklampelare på stan. Ändå hade jag inte fattat vidden av den idioti Coca Cola visar upp med sin nya Coca Cola ZERO.

Jag har stört mig på reklamen, det har jag visst det. Jag har stört mig på att den är töntig (no surprises there!), stereotyp och bara kass. Det jag inte har varit nog vaken för att se (eftersom jag knappt är vaken när jag inte är i skolan), är att de får GB:s Girlie att framstå som ett under av intelligens och jämställt tänkande.

Enligt Coca Colas hemsida så är Coca Cola ZERO en produkt för män. Jepp, nu ska stora starka karlar fås att dricka lightprodukter , det är det ju annars bara brudar som gör(ni har väl inte glömt att tuffa män äter kött?). Hur ska de då fås att dricka dessa omanliga drycker? Jo, jag vet: vi spelar på könsroller!

Alla vet att män är heterosexuella testosteronstinna dudes som bara tänker på att få hänga med polarna och knulla brudar. De gillar inte att prata, de gillar inte förspel; de gillar att trycka in den, och det är det. Så, för att få män att köpa produkten måste de fås att förstå att den här produkten, just DEN HÄR är det som faktiskt visar att de är inte bara män, utan de manligaste män som finns.

Jag vet att det är old news, (ge mig en dubbel espresso, NU!), men jag säger det ändå: jag är så trött på att allt ska delas upp i "kvinnligt" och "manligt". Visst, jag förstår att reklam för mensskydd riktar sig till främst kvinnor (även om jag tycker att folk i stället borde ta och använda menskopp i stället för att slänga sina pengar på bindor och tamponger, men, to each his own liksom), men allt annat? Varför ska det finnas läsk för män, och en annan för kvinnor? Varför är det bara mammor som sköter omhändertagandet i blöjreklamer?

Jag är dessutom så in i döden trött på att kvinnor och män reduceras till stereotyper. Män gillar snabba bilar, kvinnor gillar shopping. Män gillar att knulla, kvinnor gillar shopping. Och ja just det: gud nåde den som andas något om att män faktiskt kan gilla andra män (annat än i sport- och musiksammanhang förstås, men det är ju annorlunda), och att kvinnor kan gilla andra kvinnor (förutom om det är så att en man får titta på, eller vara med. Då är det okej.). Att det finns män som tar hand om sina (och andras) barn är konstigt, att det finns män som faktiskt kan göra saker för någon utan att förvänta sig en avsugning som tack är bara fel. Fel fel fel. Vore jag man skulle jag nog också lacka ur på stereotyperna. Jag menar, vad ger det för utrymme för en personlighet, om en hela tiden måste tänka på att aldrig visa känslor (annat än i sport- och musiksammanhang förstås, men det är ju annorlunda), att alltid jaga sex, att aldrig få visa sig "kvinnlig". Instängt och fattigt är orden som dyker upp i mitt huvud när jag tänker på det. Å andra sidan, vad vet jag om att vara man? Inte ett smack.

Om du vill beskåda den fantastiska kampanjsidan är det enkelt, du går in på hemsidan, klickar på "kampanjer", et voilá! där är den! Du får hänga med de tuffa grabbarna i Bondi Beach som ger dig råd i allehanda frågor (din date vill att du hänger med på en fest med töntar? Enkelt, var det roligaste grabben där, och hon kommer att älska dig = SEX!), shoppa livsnödvändiga saker som en BH-sax och en mugg med inbyggd fjärrkontroll, och kan göra ditt eget ZERO statement. Vad väntar du på?

Om nån bara kan berätta för mig varför de envisas med att kalla den ZERO i stället för zero, så är jag nöjd. Är det för att de tror att grabbar är för puckade för att kunna läsa gemener?

... och på tal om Iran

så läste jag en sak på The Guardians hemsida: Terry Jones skriver "Call that humiliation?".

... och så var det det där med Iran

Jag måste erkänna det på en gång: jag har alls inte brytt mig om att sätta mig in i allt som händer kring Iran, och deras urananrikning. Det jag tycker är märkligt är att vissa får fria händer att ha både kärnkraft och -vapen, medan andra inte får ha något. Nu kan jag vara helt ute på moppeutflykt, men jag känner så här (här skulle jag kunna säga "min mamma har lärt mig att ... ", problemet är bara att hon faktiskt inte har lärt mig något positivt. Hade det varit "min mamma har lärt mig att alltid klanka ner på andra" hade det varit sant, men inget positivt.): jag tycker att det borde vara rättvist. Antingen ska alla få ha det, och om det vill sig illa bomba resten av världen åt helvete, eller så ska ingen få ha det. Är det inte bättre att se till att de som har sin kärnkraft t ex vet vad de gör? Om länder nu bestämmer sig för att sätta igång något sånt, är det inte prio ett att se till att saker sker säkert? Att säga "ajsing bajsing, nu får ni ta att lägga ner" har väl aldrig hjälpt. Men vad vet jag?

På tal om Iran, så hörde jag två killar på bussen som pratade. Den ena sa att han hade hört någon prata om att Iran varit framstående inom kultur och sånt, och det trodde han inte en sekund på. Dessutom så styrs de "sådär religionskt". Go'vänner, dagens ord är alltså "religionskt".

Till Köping med 24 meter

Idag körde jag ekipaget på bilden, ända till Köping. De gick bra. :)

Motsvarigheten till den vanliga fjortisbrudigheten ("men guuu, hon tror att hon äää så snygg", "men guuu, kolla hennes håååår!", "men guuu, hon äää ju värsta horan, hon ba hånglade med Kalle och micke samma vecka!") är på ett transportgymnasium att klanka ner på andras bilar. Du kan säga vad som helst om dem själva, deras mödrar, deras flickvänner, det spelar ingen roll. Nåde dig däremot om du säger något om deras bilar. Tyvärr kan jag inte tillräckligt mycket för att irritera någon, men jag jobbar på det.

Vissa överraskningar är trista att få

t ex såna som innebär att en ska göra yrkeskompetensprovet idag, utan att ha fått någon förvarning. Det återstår att se om jag är kompetent eller inte.

Jag har tänkt på en sak:

nykteristens motsvarighet till fyllesms torde vara pendlingssms. Aldrig blir jag så sugen på att skicka små textmeddelande till folk som när jag sitter trött och jävlig på bussen, och klockan just har passerat sex. Som tur är kan jag hejda mig.

Det finns nackdelar med att vara kort och tjock. Dels är det inte så snyggt, och dels är det svårt att hitta kläder som passar bra. Jag har t ex det problemet att jag lätt skapar ett grustag i soffan genom att först gå utomhus med uppvikta byxben och sen sätta mig i med fötterna uppdragna i soffan.

Idag när jag kom hem från skolan kände jag att jag luktade gammal äcklig fimp. Jag visste att jag inte hängt med en enda rökare på hela dagen, inte ens på bussen (mest för att jag tog bilen idag), så jag fattade inte varifrån det kom. Jag gick och duschade och hoppades på att lukten skulle försvinna (jag antog att den satt i mitt hår), men det gjorde den inte. Att sitta och känna äckellukt sådär utan att förstå varifrån den kommer är grymt frustrerande, och gör det svårt att koncentrera sig på annat.

Ja, ni smarta människor har räknat ut det redan. Jag kom på att jag fortfarande gick runt med grus i byxbenen (vad ska jag kalla det egentligen? I uppvikningen?), och bland allt grus hittade jag den: en stinkande fimp. Så går det när en går på en skola där alla röker och slänger läbbiga fimpar överallt.

Så, ytterligare en nackdel med att vara kort och tjock: en kan gå runt och lukta apa utan att veta vad en ska göra åt det.

Idag körde jag lastbil med släp i 50. :) Släp är inte så trixigt alls framåt, det gäller bara att hålla ut ordentligt. Bakåt däremot, det är ingen dans på rosor. Nu kan jag backa rakt, men jag kan banne mig inte göra en sidoförflyttning. Igår när jag började med det höll jag helt på att tappa modet, Inget gick som det skulle, och det enda som hände var att jag höll på att knyta ihop hela ekipaget. Idag hann jag bara testa en gång, och det gick åt skogen. Jag hoppas att det sätter sig någon dag, jag är ju som sagt rätt stressad som det är. Visst, det borde räcka med de veckor jag har kvar, men kanske inte för en sån som jag. Vi får se.

I övrigt kan jag berätta att jag idag för första gången körde lastbil utan närvarande lärare. Jag skjutsade vaktmästaren och en massa whiteboardtavlor till de lokaler skolan ska flytta till. Det var inte långt, men det var rätt spännande att köra på egen hand.

Glada nyheter

... eller snarare, en uppdatering:

läraren med de dåliga skämten har slutat med dem. Ja, han skämtar fortfarande, men nu är det mest kiss- och bajshumor, och det stör mig inte. Alltså, han verkar ha lagt rasistskämten på hyllan (åtminstone när jag är i närheten). Jag tror att han kan ha tänkt till, eller så orkar han inte med tjafs. Either way, jag slipper höra dem.

Jag har sju veckor kvar

Måtte det gå bättre än tidigare, annars står jag där utan E-kort. Jag är inte hundra på att jag skulle gilla det.

Back in black

De som har känt mig ett tag vet att jag förr eller senare alltid färgar mitt hår svart. Jag kan prata hur mycket som helst om att jag ska sluta färga det, att det är så jobbigt att färga utväxten, att färgen tvättas ur så snabbt ... det spelar ingen roll: förr eller senare blir det svart i alla fall. Som nu.

(Och innan nån bashar min hjälmfrisyr: jag färgade det igår, och har inte hunnit fixa till det än. Bear with me, om nn veck är det snyggt. Tror jag.)

Det trodde jag aldrig

Igår var vi till Eskilstuna. Jag och en kille till fick köra bara bil, de andra hade bil och släp. Med oss i bilen hade vi skrik- och skränläraren, som jag inte har kört med på flera månader. Varför? Jo, för att jag bad att få slippa, eftersom han bara skrek och skränade, och jag blev nervös och fumlig när han gastade. Igår sa han "Ja du Hanna, idag ska jag åka med dig, nu kommer du inte undan längre".

Jag fick börja köra, och första satt jag på helspänn och väntade på att han skulle sätta igång. Jag gjorde förvisso inga fel, men en kan ju inte vara för säker liksom. Han satte ldrig igång, så efter en stund slappnade jag av, och tänkte att han helt enkelt var på ett väldigt soligt och bra humör, och inte tänkte skrika alls.

I Kungsör bytte vi förare, och efter ungefär 25 meter kom det första: "släpp kopplingen för helvete, du vet att det är en dödssynd att slira på kopplingen i en lastbil!". Efter det bara fortsatte det, killen gjorde fel på fel. Jag vet inte hur mycket som kom sig av nervositet, men bra körde han inte. När vi sen skulle byta tillbaka tänkte jag - felaktigt - att läraren nu skulle vara uppretad, och fortsätta sitt skrikande. I stället var han tyst och lugn resten av resan. När vi kom tillbaka kom orden jag aldrig trodde att jag skulle få höra från honom:

"Hanna, du kör jävligt bra."

Tyvärr är de inte ensamma verkar det som:

I dagens UNT: Elever uppmanades namnge en "negerledare".

Om nu övningen är bra, går det inte att bara skriva om resten, och utelämna eventuella otrevligheter? Hur gammal är övningen egentligen, om ordet "negerledare" ingick?

Om någon undrar

så har jag C-kort nu. Jag var inte ens sist i klassen.

Idag satte jag ner foten

Förvisso satte jag inte ner den så hårt, men ändock.

Min lärare pratade som vanligt om folk på bussutbildningen: "höhö, vadå, ser det svart ut där borta?", "ja, de är ju redan så bruna, så de behöver inte sola", när jag fick nog. Jag sa helt enkelt att jag tyckte att det var ett jävla tjat om hudfärg hela tiden, överallt på skolan. Det spelar ingen roll vad folk pratar om, nog sjutton kommer de in på hudfärg. Vad han sa? Jag tror att vi kan säga det i kör, kom igen! Ett, två, tre:

"Det var ju bara ett skämt!"

(Hur många har inte hört det, när det kommer till sexuella trakasserier/rasism/homofobi/ allmänna otäckheter? Så länge personen som yttrar sakerna kan säga "Det var ju bara ett skämt" så har den tydligen frikort. Jag undrar om jag också ska börja använda det?) Jag sa då att det må så vara, men skämt är ju avsedda att vara roliga, och hittills hade jag inte hört något roligt. Jag är helt enkelt urless på att höra dåligt förklädd rasism hela dagarna. Då fick jag höra att "om du ska in i den här branschen, ja då får du räkna med att höra sånt, och du får helt enkelt lära dig att inte ta åt dig." Jamendåså, då är det okej helt plötsligt? Bara för att det finns idioter ska jag ge upp? Nä, jag sa inte det, men jag tänkte det.

Detta var strax efter lunch, och sen kom det inte ett ord om tattartermosar och negrer under resten av dagen. Jag tror att han tänkte till, och kanske insåg att han ändå inte kommer att få mig att garva åt idiotgrejer. Jag vet inte om jag har gjort någon som helst skillnad, men det känns bra i magen i alla fall.

Dagens ord

Dagens ord är "neger". Någon som är överraskad? Upp med en hand i så fall.

Vad ska en göra när den bästa läraren att köra med (för han är jävligt bra när det kommer till körningen, och att ge instruktioner) hela tiden envisas med att prata om neger hit, och neger dit (och då får vi inte glömma att det är viktigt att säga "oj en sån tattartermos" när vi åker förbi en stor husvagn, och andra lustigheter)?

Jag vet inte om jag orkar ifrågasätta, så det jag gör nu är att jag helt enkelt håller käften. Säger han något som jag tycker känns stötande så svarar jag inte på den frågan, jag skrattar inte med, jag säger helt enkelt zip zero nada. Jag vet inte om det är en så bra väg att gå, men det är den enda som funkar för mig i nuläget. Fegt? Javisst.

Fördomar, fördomar, fördomar

När jag blir stor ska jag köra lastbil, det är väl klart vid det här laget. Jag har haft tre klasskamrater nu under kursen som också är kvinnor, och alla tre har gått ut med CE-behörighet, lätt som en plätt. Jag har B-kort, och jag känner många andra kvinnor som har det. Jag vet att det finns kvinnor som kör både personbil, lastbil och buss, så varför envisas jag med att säga "jag trodde att han skulle svänga", "hur tänkte han nu", eller "jävlar så fort han kör"? Så fort jag pratar om en förare av något slag, så använder jag "han". Det är inte för att jag egentligen förutsätter att det är en man, det bara kommer av sig självt. Jag ska jobba på det, jag lovar.

När jag är hemma är jag knappt vaken. Jag åker tidigt, och kommer hem inte så vansinnigt sent, men då ska det lagas middag, äsas tidning och slösurfas en smula. Sen har i stort sett hela kvällen förflutit, klockan har blivit nio och det är dags att fundera på att duscha och gå i säng så att jag kan somna tio.

Det är skälet till att jag skriver så sporadiskt.

"Det var helt sjukt."

"Hon var mer man än kvinna, det sa alla där. Hon bara styrde och ställde, som en riktig chef liksom. Det var helt sjukt."

Ovanstående sas av min klasskamrat som nyss varit på APU, om chefen på åkeriet han var på. Alla vet ju att en bossig kvinna egentligen inte är en RIKTIG kvinna. Jag menar, bara för att hon är chef behöver hon väl inte visa det? Kan hon inte bara hålla sig till att koka kaffe?

En busschaufför, en busschaufför, det är en man med kompisar som fnissar menande

Jag misstänker att de blivande busschaffisarna vill gifta bort sin polare. De äter samtidigt som min klass, och jag brukar småprata lite med dem i microrummet (yttepyttelitet rum alltså :P). Idag så nickade en av dem åt mitt håll, och log lite fåraktigt. Resten vände sig om, och en av dem klappade sin polare i ryggen och sa "det här är [förnamn efternamn]" och nickade lite menande. Jag - som var en smula trött och seg efter att ha försökt få släpet åt det håll jag ville - sa bara "jaha", och visste inte riktigt vad för reaktion som efterfrågades. Tydligen ar det inte ett "jaha" i alla fall, för de inblandade såg hemskt besvikna ut. Resten av dagen gick [förnamn efternamn] runt och log fånigt. Vi får väl se vad rafflande hoptotningsförsök som kommer framöver.

Skolan är ett dårhus, ett dårhus I tell you.

Ful bil och fult släp

Detta (inte speciellt vackra) ekipage har varit dagens sällskap. Tillsammans har vi backat fram och tillbaka över grusplanen i stort sett hela dagen.

Imorgon kommer jag att ha träningsvärk i armarna, eftersom styrservon inte funkar prima vid så låga varvtal. Desstom hör jag fortfarande lite dåligt på höger öra efter att ha haft lågtrycksindikatorn vrålande hela eftermiddagen (när ventilerna släpper ut överskottsluft hakar de sig, och fortsätter släppa ut luft så att trycker sjunker. Då slår summern på, och jag kan lova, det är ingen picknick att försöka göra något vettigt med den skrikande.). Men vad fanken, jag klagar inte, jag har ju fått laja runt med släp hela dagen nästan. :)

Ibland händer det

Det är svårt att backa rakt med släp. Det vet jag, för jag fick testa att göra det idag. :)

Kläderna gör mannen

Idag var det ett barn på bussen som stirrade på mig, ryckte i sin mammas jackärm, och med fasa i rösten väste "Mamma mamma, den där gubben har TUTTAR!". Mamman sneglade åt mitt håll och sa "Nja, jag tror faktiskt att det är är en flicka", varvid barnet lite förnärmat sa "meh, han har ju POJKKLÄDER".

... och för er som varit med ett tag så vet ni ju redan att jag är hansi, farbrorn med tuttar (det var det nämligen ett barn på Willys som kom fram till för länge sen).

... och på tal om namn

så funderar jag allvarligt på att byta bort mitt förnamn till förmån för hansi. Vi får se hur det blir.

Jag funderar ibland på vart folk har tagit vägen. Ta folk jag gick på dagis med t ex, var är de idag? Vad gör de, var bor de, har de det bra? Visst, vissa går att googla, men testa att söka på "Patrik Johansson", eller "Erik Larsson" så ser du hur lätt det är. Nu är jag kanske extra nyfiken, men tänk om det finns folk som tänker "jag undrar var den där Hanna Silvennoinen tog vägen?", och googlar. Då hittar de förvisso saker om mig (och om en massa andra med samma namn som jag hade), men inget är ju aktuellt.

Det finns alltså olika problem med att hitta folk: vissa heter så löjligt vanliga saker att det inte är möjligt att hitta rätt (om en inte har mycket tid och tålamod, samt en hel del tur), andra har haft den dåliga smaken att byta namn.

Inte för att jag tror att nån letar efter mig, men ändå.

Ett gruslass på 12 ton väger en hel del. Typ 12 ton.

Idag har jag kört grus. Jag vet, det låter inte så upphetsande, men det ÄR det! Det är roligt att åka och hämta (ner i stora gropen, vifta åt snubben i hjullastaren att jag vill ha en skopa eller två, och försöka ta sig upp ur gropen utan att fastna), och dte är roligt att tippa. Får jag bestämma ska jag köra grus när jag blir stor. Inget meck med att lossa och lasta, inget "undrar om det går på en pall till?". Dessutom är det tufft och hårt med grus, det vet alla. :)

I fall någon undrar, så nej: jag har inte fått mitt C-kort än. Varför? Tja, säg det. Den lärare jag körde med idag sa att om jag skulle göra en vägverksuppkörning idag skulle jag bli godkänd utan problem. Tyvärr är det inte han som skriver ut kortet. Förhoppningsvis kommer jag i alla fall att (mååånader efter de andra i klassen) få testa att köra med släp i slutet av veckan. Å andra sidan, jag blev lovad en uppkörning i tisdags också, och det blev det ju inget av, så jag ska inte hoppas för mycket.

Jag måste samla tankarna en smula

Jag har en massa spridda tankar om förebilder och sånt. Jag måste bara samla ihop dem en smula, just nu är de ... ja, spridda. Det är nackdelen med att bara tänka på morgnarna, de blir liksom inte färdigtänkta. Jag återkommer när jag har fått ihop dem. :)

Vilket härligt försök

Jag satt och slösurfade, och kom in på IDG.se:s Eforum där jag hittade den här tråden. Visst är det ett fantastiskt phishingmail? Jag har inte fnissat så på länge. :)

"En underbart god glass som befäster könsroller"

... borde det stå. I stället står det "En underbart god hallonglass med hallonöverdrag. Glitter inne i pinnen!". På GB:s hemsida kan du läsa den texten, samt beskåda det nya underverket i glassväg: Girlie.

Har du ett flickebarn som är ointresserad av hästar och dockor, och hellre leker krig? Är din dotter alldeles för butch för din smak? Vill hon hellre bli brandman än sjuksköterska, politiker i stället för modell? Köp Girlie, så inser hon sin rätta plats. Den är rosa, smakar hallon, och gör henne både sockerstissig och glittrig. (Girlie är avsedd för flickor, och inte för pojkar. Har din pojke råkar få i sig Girlie bör han snarast matas med en stor dos Rambo, hockey och bilsport. Ett långvarigt intag av Girlie kan orsaka kronisk fjollighet hos din pojke.)

... för vem vill anställa en kvinna?

Igår fick jag reda på att en lastbilschaufför inte fick ett sökt jobb för att de inte anställde kvinnor. Nej, de sa det inte rent ut, men de lät henne förstå att hon aldrig skulle komma på fråga eftersom hon var just det. Kvinna.

Jag fick även reda på att ett annat åkeri inte ens tar in praktikanter av kvinnligt kön, efter det som hände en annan tjej. Hon blev tafsad på, och fick förslag som var lååååångt ifrån okej. I stället för att tänka "oj, vi har visst idioter anställda, vi måste se över det" tänkte de "oj, vi kan visst inte ha kvinnor här eftersom de med sin blotta uppenbarelse frestar våra stackars svaga karlar, så vi tar inte in fler kvinnor, någonsin". Sånt gör mig riktigt riktigt förbannad.

Strax efter fem på morgonen kommer jag på

Idag är det äntligen fredag. Det betyder att jag inte behöver vara uppe så här okristligt tidigt på två dagar. Det gläder mig.

Surprise!

Att se att jag fått besökare som klickat på en länk på porrblog.se (nope, jag tänker inte länka) hit, dte är lite spännande. Återigen ställer jag mig frågan: blir de glada av att ha hamnat här? Har jag det de är ute efter?

sprit, knark, sex och massaborter

Jag måste ta tillfället i akt att citera en insändare i dagens Metro:

"Vi som är födda på 40-talet levde i en annan värld. Allt var billigare, det fanns arbete och lägenheter till alla. Mannen försörjde sin familj och kvinnan tog hand om barn och hem.
Jag saknar rena gator och att ungar inte rände ute på kvällarna och gjorde ofog. Då var skolan disciplinerad och det fanns hedersbegrepp och moral. Familjen var en trygghet och skilsmässor var sällsynta. Morgonbönen i skolan gav riktlinjer i livet.
Barnen måste formas i tid innan de lär sig dåligt leverne, uteliv med sprit, knark, sex och massaborter, rån och rånmord. Vem vill dem så illa att man inte ger dem vettiga levnadsregler?"

Insändaren är skriven av "En revolutionär", och i min mening helt fantastisk. Jag vill upprepa: "[...] innan de lär sig dåligt leverne, uteliv med sprit, knark, sex och massaborter, rån och rånmord." Massaborter mina vänner, massaborter. Jag vet inte hur det är med er, men även de av mina vänner som dricker sprit brukar undvika uteställen där massaborter görs.

Jag hoppas innerligt att "En revolutionär" är på skoj, och att insändaren är skriven för att få folk att bli upprörda över vilka stofiler det finns. Jag hoppas det som sagt, men helt säker är jag inte. Tyvärr. Finns det verkligen folk som tror att familjrna var lyckligare förr när könsrollerna var huggna i sten, och skilsmässor var ovanliga. Jag säger inte att skilsmässor är bra, men de är inte definitivt dåliga heller. Jag ser hellre att folk som är olyckliga (vilket jag tror att folk som inte kan ifrågasätta de könsroller som tvingar in dem i fällor som är svåra att ta sig ur lätt blir) skiljer sig än fortsätter leva ihop. Är det inte bättre att vara lyckliga på varsitt håll än olyckliga tillsammans? Dumma frågor hela bunten, givetvis har jag rätt.

Så det så.

Bestämda platser

Nu har jag pendlat en och en halv vecka (jag vet, det är inte mycket) och jag har börjat lägga märke till en del saker. Folk som har åkt buss, eller suttit i samma klassrum som jag brukar snabbt lägga märke till att jag är en vanemänniska av stora mått. Jag sitter alltid på samma plats, och jag tänker inte ens på det.

Samma sak verkar gälla pendlare. Varje morgon när jag kliver på åttan sätter jag mig på platsen närmats bakom de fyra säten som är ställda mittemot varandra (men åker jag någon annan tid på dygnet sätter jag mig vid fyrasätena). Nästa hållplats kliver det på en man som tvekar mellan första sätesparet efter barnvagnsutrymmet, och paret efter det. Han beslutar sig för paret efter (och ja, detta gör han varje morgon). Hållplatsen efter kliver det på en kvinna som sitter på handikappsätet på höger sida, och så håller det på. Folk kliver på, och jag vet var de ska sätta sig redan innan. Folk har sina bestämda platser, och det får mig att fundera på om jag egentligen snott någon annans plats. Som alla vet går det ju inte att studera ett system utan att själv påverka det, så jag kommer aldrig att få veta.

Jag har nu tillbringat två dagar ute på planen* utanför skolan. Har jag kört med släp? Nej. Har jag gjort något nytt över huvud taget? Nej.

Jag klagar inte egentligen. Jag slipper åka med surgubben, och det verkar bli permanent. Ja, inte att jag hänger på planen, men att jag slipper åka med surgubben. En spännande sak med honom är att han inte har rapporterat vidare till de andra hur jag kör. Han har inte sagt ett ord alls. Hur ska de då veta om det är dags att skriva ut ett C-kort till mig?



* På planen gör jag alltså exakt samma saker jag gjorde från början, d v s backar runt hörn, kör och backar slalom och övriga manövergrejer. Idag fick jag faktiskt instruera i stället för att köra, vi har ju fått tillskott i klassen av fem nya. Och ja, de kommer att vara fem hela tiden. Hur många vi var? 18, vadå då? Avundsjuk? Jag?

Jag visste att den var fin

men allvarligt, nu börjar det nästan bli lite löjligt. I förrgår när vi var på Ica kom det fram en snubbe, och bad så innerligt om att få köpa vår bil. Vi förklarade att visst var den fin, men det är den enda bil vi har, och så länge vi inte har råd att köpa en ny så kan vi inte sälja Golfen. När vi kom ut stod han och beundrade den, och kollade efter rost (det finns ingen).

Idag satt lappen på bilden på bilen. Det är inte från samma person, men uppenbarligen är bilen åtråvärd. Det är inte utan att jag börjar undra om det utlysts en tävling om att hitta en välbevarad Golf Manhattan från slutet av åttiotalet för att vinna två miljoner. Eller nåt.

Men vad fanken, hon är ju en pärla, så jag förstår dem. Har de en Jaguar att byta med, så är det okej med mig. ;)

" [...] men jag vet inte om jag ska ha barn, kanske två eller ett, det är för mycket med tre, etthundratre är alldeles för mycket."

Jag har varit dålig på att läsa tidningen den här veckan. Det kan ha att göra med att jag åker hemifrån innan den har kommit, och däckar i soffan så fort jag kommer hem. Tur är i alla fall att de flesta tidningar även går att läsa ikapp på nätet, annars hade jag ju missat Hilda Nordell. Hon är ung (född 2001), men ändå så smart. Läs och begrunda!

Att säga att den här veckan blev kass är att underdriva

Den här veckan började så bra. Jag fick åka med en bra lärare på måndagen och tisdagen (jag fick t ex åka till defragmenteringen och kolla på stora högar med metallskrot, och en massa hjullastare), men sen på onsdagen började det jobbiga. Nu har jag kört tre dagar med en lärare som inte säger ett knyst förutom när han fräser åt en. Han letar fel, han hittar på egna regler, och han omtolkar de trafikregler som finns. Han vill sätta dit en genom att få en att backa mot kaj, och blir sen sur när jag lyckas. Kort sagt, han är inte kul att köra med. Snarare precis tvärtom. Och ja, det är alltså gubben som kallar folk för "kurredutter", vilket kanske ger en liten bild av vad det är för en trevlig lirare.

En förskola på krigsstigen

Igår när jag satt på bussen mot Uppsala läste jag på en gatuskylt vi åkte förbi. På den stod det "Krigsstigen". Under satt en till skylt, och på den stod det "Förskola". Jag fnass (fnissa, fnass, fnussit) jättelänge åt det, och hade ingen att peta på, och säga "höhö, en förskola på krigsstigen!", så jag gör det nu. "Höhö, en förskola på krigsstigen!" *petar på lämplig person som råkat snubbla in på jakt efter nåt heeeeelt annat*

Att köra med surgubbar i bilen är trist. Trist, och jobbigt. Trist ,jobbigt och enerverande. Trist, jobbigt, enerverande och ... äh, du vet.

Jag blir ibland (läs: jävligt ofta) irriterad på den inkonsekvens som råder på skolan. Idag har jag kört med den gamla pensionerade gubben (han som kallar folk för "kurredutter"), och det var jävligt som vanligt. Han säger inte ett ljud, förutom när han klagar. Frågan jag något snäser han till svar, som vore jag dum i hela huvudet. Idag råkade jag ut för den stora inkonsekvensen.

Jag har flera lärare som jag kör med. Vi kan kalla dem J1 (kanonbra, lugn och trevlig), J2 (a k a skrik- och skränmannen), J3 (gubben jag körde med idag), och T (kanonbra, precis som J1). J1 säger: "om det är stora vattenpölar, håll då ut från högerkanten så att du inte skvätter ner någon. Lånar du plats från det andra körfältet, gör det ordentligt så att alla ser." T säger: "är det blött ute är det br aatt hålla sig en bit från kanten, eftersom en lastbil skvätter väldigt mycket. Låna hellre en bit av det andra körfältet, och låna ordentligt så att alla kan se det." J3 säger "öh, håll dig i ditt körfält, du ska inte ut och köra där inte!" hansi säger då "men det är ju STORA vattenpölar, och mycket folk på trottoaren?" J3 replikerar "strunt i det, håll dig i ditt körfält! Om nån vill köra om så ska han få göra det, eller hur?".

Så, de två jag litar på tycker att det är bättre att hålla ut lite extra, medan "jag säger inte ett smack förutom när jag tycker att du är dum i huvudet och då ryar jag som fan"-gubben tycker att jag ska åka nära som fan (och nej, jag fick inte sänka farten) och skvätta ner folk. Tillägas bör kanske att det var två körfält åt samma håll, samt noll och inga bilar bakom.

Samma lärare tyckte förra veckan att jag var dålig på att möta med gasen när jag växlade ner (jag gjorde ett par småtabbar, men inte så att det blev obehagligt), och skulle visa hur jag gjorde. Han sätter sig bakom ratten, växlar upp till sexan, och slänger i fyran, och släpper båda koppling och gas så att vi båda håller på att flyga genom rutan. "Så gör du." Dessutom tyckte han efter lunch att jag växlade dåligt överlag. Jag bromsade innan jag skulle växla ner ("en lastbilschaufför bromsar aldrig"), jag släppte gasen för tidigt, och jag gasade inte till när jag skulle växla ner. Jag vet inte hur han gör, men jag använder kopplingn när jag ska växla. Visst är det smidigt att kunna gasa till för att få fram rätt varvtal och växla ändå, men enligt en annan lärare så har gasandet inte behövts på väldigt länge. Har jag sagt att surgubben är väldigt gammal?

Idag gick det alltså inte så jättebra, jag kör alltid sämre när jag kör med honom. Han är knepig till tusen, och det finns bara en elev som gillar honom, alla andra undviker honom så gott det går. Borde de inte ta bort en sån lärare, särskilt när han inte ens är anställd utan hoppar in på timmar lite nu och då?

Jag gjorde det!

Om du är en sån som har läst ett tag på den här bloggen, så minns du kanske att jag i augusti skrev ett inlägg om saker jag får för mig att göra, bara för att få fram en reaktion. Jag skrev

Jag menar, skriver jag typ "rakad villig fitta" så är det ju ganska lustigt om den som söker på just "rakad villig fitta" hamnar här, hos bruttan med sjuttiotalsfrisyr (beware, it's a jungle down there! :P). Sånt tänker jag på ibland, och så skrattar jag lite. Nu misstänker jag ju förstås att min blogg inte skulle dyka upp så högt om nån sökte på "rakad villig fitta" (nu gör jag det bara på jävelskap), men ändå.

Vad är det då som har hänt?, undrar vän av ordning (jag undrar hur många vänner ordning egentligen kan ha? Jag menar, hur hinner hen träffa alla sina vänner?). Jo, jag har fått besök här, av någon som har sökt på (och håll i er nu) "rakade fittor finnland bilder". Som vanligt så hoppas jag att personen blev nöjd med vad hen hittade. ;)

Att kliva upp vid den här tiden är faktiskt inte särskilt kul. Jag hoppas att jag vänjer mig.

Det känns så bra

att träffa vänner och det känns precis som vanligt, trots att vi inte har setts på ett par år. Så var det idag när jag träffade Astrid. Jag gillar att kunna hoppa över att lära känna personen, och gå direkt på det väsentliga: stora vapen. ;)

Present

Idag har vi köpt världens bästa presenter till en tvååring. Jag skulle också vilja ha dem. :)

Men allvarligt

hur många är det som ska söka på "negerfitta" egentligen? Återigen, välkomna hit, jag hoppas att ni fann vad ni sökte (även om jag, om jag ska vara ärlig, är ganska säker på att ni inte gjorde det).


(Och ja, jag är medveten att jag genom den här posten troligtvis kommer att få ännu fler träffar. Det är lite medvetet.)

I knew they were up to something ...

I söndags när jag åkte till Västerås från Uppsala märkte jag efter vägen att jag hade slut på spolarvätska. Jag stannade och fyllde på, men bara efter en kort stund var den borta. Jag fyllde på mer, och någon dag senare fyllde jag på åtta liter, och ställde bilen på parkeringen. I torsdags när jag skulle åka hem uptäckte jag att det var slut igen. Visst, jag använder rätt mycket spolarvätska till och från, men åtta liter på nån dag, när bilen bara stått? Oh no. Jag slängde i 2,5 l och höll tummarna att det skulle räcka en stund i alla fall (och stunden var lång nog för att jag skulle ta mig till Örsundsbro).

Idag skulle vi kolla vad som var fel, och vi lyfte bort batteriet och lossade på spolarvätskebehållaren. Under låg det en slang isärdragen, och det var blött runt omkring. "Skumt" tänkte jag, och petade ihop slangdelarna så mycket jag kunde. Jag testdrog, och det finns inte en chans att den bara skulle hoppa i sär av sig självt. Vi tittade runt omkring slangen, och vad låg där? Jo, det äckligaste jag kan tänka mig.

Där låg en stor äcklig otäck fjäril (ja, jag mår lite illa av att bara tänka på den). Den var död, men innan den dött hade den lyckats med sitt uppdrag att tömma spolarvätskebehållaren. Jäjä, du kan säga till mig hur många gånger som helst att fjärilar inte är onda, och att de - även om de var onda - inte skulle orka dra isär slangdelarna. Säg det tusen gånger, och jag kommer fortfarande inte att tro dig. Jag VET att det var det den gjorde där. Fjärilar är onda, end of story.

På ett övergångsställe i Västerås finns följande klistermärke:

Varje gång jag passerar sträcker jag på mig lite grann. Jag vet inte om det är meningen, men jag tycker att det är ett rätt vackert klistermärke. :)

Visst, det blir ju roligt för nästa som flyttar in, när rummet är skinande rent. Men jag då? Jag satt och väntade och väntade, och blev mer och mer irriterad (och lite nervös), och till slut ringde jag för att kolla när de tänkte dyka upp. Det visade sog att de glömt bort mig, och eventuell reststädning skulle de ta hand om.

Reststädning? Det finns inte en challe att de behöver det, för när jag var klar var det fanimig renare än det någonsin varit. Jag gick ut lite löst, och såg till att rummet var rent och snyggt, men inget mer. Tyvärr fick jag tråkigt, så det slutade med att jag kröp runt på alla fyra och pillade fram gruskorn från under listen. Jag dammsög tre extra gånger, jag var in i alla hörn och skrymslen minst fyra gånger ... kort sagt, det var rent. Väldigt rent.

Jag borde ha struntat i att städa, de tar ju ändå på sig det. Fast, det visste jag ju inte innan. Oh well, rummet är fint som sjutton nu i alla fall. :)

Gaaaaaaaah!

Fy fanken vad trist det är att bara vänta. Jag har städat klart (okej, jag har inte lagt ner min själ i det, men det borde vara okej), och nu sitter jag bara och väntar på att de ska höra av sig om när de kommer för att kolla städningen. Jag hoppas verkligen att det blir snart, inte minst för att jag måste lämna in nycklarna kl 12, senast (och det är inte till lirarna som ska kolla rummet, utan jag måste ner på stan för det).

Jag vet att jag har skrivit det förr, men det struntar jag i: jag trodde verkligen inte att det skulle vara lite trist att flytta. Helt ärligt trodde jag att jag skulle skratta och vara glad vid den här tiden. I stället känns det nästan lite sorgligt. Nej, jag gillar verkligen inte rummet. Nej, jag gillar verkligen inte huset. Men, jag gillar verkligen Stefan. Det har varit helbra att ha nån att hänga med, och jag är mest irriterad på mig själv att jag inte såg till att prata med folk innan det var för sent. Jag får stå mitt kast, och hoppas att jag har lärt mig något.

Å andra sidan ska jag aldrig mer flytta till en finlandsfärja. ;)

Jag hittade en grej

i Tiriqs helgondagbok, så jag snor den helt enkelt rätt av (men med mina svar i stället):

1. put your music player on shuffle.
2. press forward for each question.
3. use the song title as the answer to the question even if it doesn’t make sense. NO CHEATING!


1. How are you feeling today?
"A Small Victory" Faith No More

2. Will you get far in life?
”Detonation Boulevard” Sisters of Mercy

3. How do your friends see you?
"Salvation" Laleh

4. Will you get married?
"Psychogirl" Jens Lekman

5. What is your life’s theme song?
"Digging the Grave" Faith No More

6. What is the story of your life?
"Digging a Depression" Monster

7. What was high school like?
"Cripple and the Starfish" Antony and the Johnsons

8. How can you get ahead in life?
"Tram #7 to Heaven" Jens Lekman

9. What is tomorrow going to be like?
"More" Sisters of Mercy

10. What is the best thing about your friends?
”It’s a Sin” Pet Shop Boys

11. What is in store for the next weekend?
”Gratis” Saft

12. What song best describes you?
”Something to Sing About” Once more with feeling, Buffy

13. How is your life going?
"The Gentle Art of Making Enemies" Faith No More

14. What song will play at your funeral?
”Such a Little Thing Makes Such a Difference” Morrissey

15. How does the world see you?
"You Take My Breath Away" The Knife

16. Will you have a happy life?
”Never a Bottom” David and the Citizens

17. What do your friends really think of you?
"(What's So Funny About) Peace, Love and Understanding" Elvis Costello

18. What song describes the person you’re attracted to?
”Filthy/Gorgeous” Scissor Sisters

19. What message would you like to tell the next generation?
"Imagine" Tori Amos

20. What is your deep dark secret?
”Alltid rött alltid rätt” Imperiet

21. Do people secretly lust after you?
"In the Night" Pet Shop Boys

22. How can you make yourself happy?
”Your Emotions” Dead Kennedys

23. Will you ever have children?
”You Could be Forgiven” Horse

24. What’s some good advice for you?
”Skjuter du, skjuter jag” Timbuktu

25. How will you be remembered?
"Something Burning" Stone Roses

26. What is your signature dance song?
"Tell me" Stone Roses

hansi på topp

Någonting säger mig att jag inte mår prima. Kan det vara den dunkande huvudvärken, eller kanske att jag fryser som sjutton, och samtidigt svettas? Skulle det kanske kunna vara att jag inte riktigt kan stå upprätt, än mindre gå, utan att vingla som vore jag full som en fjortis? Om jag lägger ihop de sakerna med den dunkande värken i handen kan jag nog faktiskt komma fram till att jag inte mår helt fantastiskt.

Vilken tur att jag ska flyttstäda, det brukar hjälpa mot sånt. *paus* NOT! (Ja, Annelaj påminde mig om Borat igår. Jag tror att det var badkläderna.)

Oj hoppsan, fick den inte gå av?

När jag var liten klättrade jag mycket på bänkar och i skåp. I ett skåp, ovanför bänken bredvid spisen, fanns våra ID-brickor. Nu vet jag inte om det är den rätta benämningen på dem, det är i alla fall brickorna i metall med namn och födelsenummer instansat som jag menar. I övre delen av brickan finns två ellipsformade hål, för att brickan ska kunna brytas.

Jag vet inte om det var någon som lurade i mig det, eller om jag tänkte ut det själv, men jag var helt enkelt livrädd för att råka bryta en bricka. Jag har för mig att jag hörde att brickan bryts när personen som äger den är död, och som sagt: jag vet inte om jag hittade på det själv eller om någon lurade i mig det, men jag visste att det funkade även åt andra hållet. Om brickan bryts så dör ägaren, så enkelt var det. Jag visste att det var så, och kunde inte förstå hur någon kunde sätta liv på spel genom att ha dem i ett skåp där vem som helst kunde få tag på dem.

Jag undrar om min bricka finns kvar, eller om den är kastad. Jag vet i alla fall att den inte är bruten.

Snabbvisit till Uppsala

Det jag hade i handen var inte en senknuta, utan en "gelatinös cysta". I vilket fall som helst gjorde det förjävla ont när läkaren tryckte på den. Ännu ondare gjorde det när hen tryckte hål på den, och injicerade 2 ml kortison, som ska få klumpen att "smälta ihop". Nu, så här åtta timmar efteråt känns det som att hela handen håller på att smulas sönder. Förhoppningsvis är det bättre imorgon (är det sämre kan jag nämligen inte röra handen alls, och det vore förargligt).

Do come again!

Om du skulle jobba på ett företag som håller på med axlar, hjul och fälgar, och googlar nåt som har med det att göra, då är det inte jättemärkligt att hamna här. Jag har säkert skrivit något om axlar (åtminstone axeltryck och sånt), så nån träff kan det säkert bli. Däremot är det märkligt om en sån person hamnar här, utan att ha sökt på något som är relaterat till sånt över huvud taget.

Så, jag hoppas att du som sökte på ordet "negerfitta" fann vad du sökte på min blogg (även om något säger mig att det jag skrev inte föll dig på läppen). Och du? Jag vet var du jobbar.

Bättre sent än aldrig. Typ.

Den här veckan har faktiskt varit den avgjort bästa sen jag kom till Västerås. Inte nog med att jag har fått köra hjullastare (och dessutom fått översvallande beröm för det vackra sätt jag sköter skopan på! :D), jag har dessutom haft någon att hänga med. Sanningen att säga, så känns det faktiskt lite tråkigt att flytta nu. Jag trodde aldrig att jag skulle yttra den meningen, varken i tal eller skrift, men nu är det så.

Till nästa gång jag gör något sånt här (d v s flyttar till en helt främmande stad och bosätter mig på en finlandsfärja) ska jag ha lärt mig att rycka tag i främlingar på en gång. Tänk så mycket roligare jag hade haft i Västerås om jag bara blickat nedåt korridoren ibland.

... men en dag svarade hon inte

Jag borde kanske ha sörjt ett tag. Jag borde kanske ha väntat en vecka innan jag gick vidare med mitt liv som att hon aldrig funnits där, innan jag bara sprang iväg och skaffade en ny. Hon har ju trots allt funnits i mitt liv i flera år, och jag har haft mycket glädje av henne. Genom henne har jag skaffat en massa nya vänner, och vore det inte för henne hade mitt liv varit ännu tristare i Västerås. Vi har hängt ihop i vått och torrt, och utan henne har jag känt mig så naken, så ensam. Men, en dag svarade hon bara inte. Hon hade givit upp.

Men nej, jag kan inte låsa mig fast i det förgångna, jag måste blicka framåt. Jag har skaffat en ny, och jag hoppas att jag kan få ut lika mycket av henne som av min gamla.

Synd bara att jag inte hann kopiera över alla bilder till servern innan hårddisken gav upp. Dessutom hade jag precis blivit klar med att sortera alla mina tusenhundra bokmärken i mappar, och nu är de borta. Nej, jag ska inte gräva ner mig i det gamla, nu är det dags för en nystart på riktigt. Enter Ubuntu. :)

... och det här med att lillasyster skulle hälsa på,

det rann ut i sanden. Igen. Jag borde helt enkelt bara glädjas åt att jag fick reda på det dagen innan, i stället för att stå och vänta på en kall busshållplats för att hon glömt bort att ringa/inte velat ringa/struntat i det. I stället är jag faktiskt ledsen. Ja, töntigt nog så trodde jag att hon skulle komma. Jag borde ha fattat att middag med "brudarna i klassen" går före, trots att vi bokat in dagen långt innan.

Bitter? Jag? Inte då.

Något har hänt

Just nu luktar jag diesel, efter att ha tankat en hjullastare (det skvätter en del när det börjar bli fullt), och det bekommer mig inte det minsta. Tvärtom tycker jag faktiskt att det luktar ganska gott, lite hemtrevligt sådär. Dessutom har jag lera på knäna på byxorna (efter att ha krupit in under maskinen för att kolla vad det var som läckte, och mössfrisyr. Något har hänt.

Jag kanske ska tillägga att jag bara är hemma på lunch, strax ska jag tillbaka till skolan igen, annars hade jag bytt kläder nu.

Det är dyrt att åka till huvudstaden från Västerås, särskilt om en inte hittar någon biljettautomat på stationen

... men det kan det vara värt ibland.

Ja, det var lika bra idag. Om Klungan kommer till Uppsala (eller någon annanstans som är hyfsat nära, typ Lillhärdal) i höst måste jag banne mig se dem igen. Jag har fortfarande ont i käkarna, magen och själen.

Jag tror att Ullis tyckte att det var en ok present. Jag hoppas det i alla fall, hon verkade glad.

Sak att vara tacksam över en dag som denna: granne som kommer och hämtar en vid tåget, så en slipper cykla i 16 minusgrader.

"Vi äter apa, vi äter apa!"

Jag hoppas att ingen har missat att det går att ladda hem ringsignaler från MNK från Morgonpassets hemsida? Jag hade gjort det, så nu får jag ta igen det genom att lyssna extra många gånger. ;)


... och ja, "Sju sorters apa" finns med.

Midjestyrd och gul

Idag var andra dagen jag körde hjullastare, och jag måste erkänna en sak: jag är inte ens hälften så dålig på det som jag trodde. Snarare är jag faktiskt rätt okej, nästan lite halvbra.

Det är kanske sju gånger roligare att köra hjullastare än truck, och truck är jättejätteroligt att köra. Jag är alltså ganska nöjd att jag får köra skönheten här bredvid hela veckan (eller någon annan av maskinerna som finns på skolan. Tydligen skulle vi byta imorgon, så att alla får prova på att skrapa snö, flytta pallar och stapla cementringar.). Det är förresten kalasroligt (men svårt) att köra något som är midjestyrt. Maskinen beter sig liksom inte som något jag är van vid. Det gör inget.

Om jag taggar det här inlägget med "sex" och "hål", får jag googleträffar då? ;)

Jag har äntligen fått upp mina öronhål i sex millimeter, så nu går att det att se igenom dem. Jag vete sjutton om jag ska stanna där, eller om jag ska fortsätta upp till åtta. Jag har smycken upp till 10 tror det ska inte vara några problem att fortsätta. Frågan är ju bara om jag vill. Vill jag? Äh, det återstår att se.

Jag ska köra hjullastare veckan som kommer. Det blir nog kul.

Bättre sent än aldrig

Hur kommer det sig att jag nu, efter att ha bott i det läskiga lilla korridoren i Västerås sen mitten på augusti, äntligen har hittat en vettig själ att hänga med (i korridoren alltså, jag har ju haft två andra att hänga med, även om det har blivit mer sällan än jag skulle önskat)? Nu, när jag flyttar om en dryg vecka? Det är orättvist, det är vad det är.

Å andra sidan, jag är glad att jag har sällskap i alla fall veckan som kommer. Har jag nämnt att jag går tillbaka till det vanliga schemat? Det gör jag i alla fall. Jag antar att jag kan vänta mig fler "bla bla bla". Jag kan inte lova att jag inte tar till våld.

hansi tipsar

I julas visade Svt en show från Umeå med Klungan. Jag har sett den flera gånger sen dess, och det mesta är riktigt riktigt bra. Igår, på Södra teatern, var det ännu bättre. Bitvis var det svårt att andas, så bra var det.

Alla karaktärer fanns på riktigt, det var inte bara att de bytte kläder och dialekter, utan det var som att de faktiskt bytte personligheter. Jag vet att det låter fånigt, men det är det enda sättet jag kan förklara det på. Allt hängde ihop: dialekt, tonläge, kläder, frisyr, tics, minspel ... allt.

Fortfarande, så här ett dygn senare, kommer jag på mig själv med att fnissa ohejdat åt Job Andersson, som berättar hur det var förr i världen, åt Katla som berättar om sin uppväxt, och åt Gustav Svensson, vid vars bord intelligentian dinerar. Att Thunders son Ricky är dum i huvudet är kanske ingen överraskning, men att det skulle skita sig mellan Jens och tjejen? Didn't see that coming. ;)

Dagens tips är alltså att, om du har chansen, se till att du tar dig iväg till Södra teatern under nästa vecka (må-to) och ser "Jag är en fågel nu". Själv ska jag göra ett återbesök på insdag, eftersom Ullis fyller år.

Jag hade rätt igår

Det är riksintag på kursen, och de flesta av eleverna kommer från Stockholm. NU borde de väl fatta?

Idag var det en i klassen som pratade om att hen ville söka bussutbildningen och fick från en annan elev svaret "ja, du kommer ju inte att komma in i alla fall. Du har ju fel hudfärg!". Jag misstänker att det var meningen att det skulle vara roligt. Det var det inte, så jag vände mig mot personen, och frågade varför det hela tiden var så jävla viktigt vad folk hade för hudfärg?

"Det var ju bara ett SKÄMT!"

Jag vet inte hur det är med er, men jag känner att när nån "skämtar" om hudfärg hela jävla tiden, så är det inte ett skämt, utan blodigt allvar. Jag sa det, och då fick jag klassikern tillbaka. (Så gör du klassikern: Håll upp höger hand en bit upp i luften, i hakhöjd ungefär. Håll ihop fingrarna, och smacka dem upprepade gånger mot tummen. Säg samtidigt (med din allra töntigaste fjortiskilleröst) "bla bla bla", et voilà: klassikern!)

Jag vill också, för ordningens skull, tillägga, att personen som framförde denna klassiska gest- och lätesmanöver är 38 år. Inte hundår, människoår.

O nej, här finns inga rasister

Visste ni att skälet till att det är "så jävla mycket negrer" på bussförarutbildningen, är att det i deras hemländer är fint att vara chaffis, och att de åker tillbaka direkt efter att de fått sitt körkort? Inte? Nä, men hur ska du då förklara att "det finns ju inga negrer som kör buss här i stan, var fan tar de vägen då? Här är det ju bara en massa turkar och annat skit som kör."?

Nej nej, kom nu inte dragande med en massa tjafs om att kursen troligtvis har riksintag, och att de elever som läser på skolan troligtvis kommer från kommuner där det finns brist på förare (så kommunerna betalar gladeligen för att snabbt få ut förare)? Nä, det vet ju alla, att det är helt klart värt att ta sig till Sverige från t ex Somalia, få uppehållstillstånd, lära sig språket, tampas med allt jävelskap en kan tampas med, för att lura Västerås kommun på de pengar en utbildning kostar. Så klart.

Behöver jag säga att jag försökte få dem att inse hur vansinnig tanken är, och att jag inte lyckades? Nej, jag tänkte väl det.

För övrigt är uttrycket en ska använda om en tråkig syssla (t ex att plocka isär en massa legobitar som har använts i logistikspelet) "ett jävla negergöra", för det hörde jag flera gånger. Så, någon som tvivlade på att dagens ord var "neger"? Inte? Bra.

Ibland är jag glad att jag har fel

... som t ex nu: det verkar som att jag hade fel angående rektorn och mitt schema, i alla fall vad det lät på min lärare. Han kunde inte säga något på rak arm (mest för att jag snubblade över honom i korridoren när han var försenad), men han sa i alla fall "ja, han sa att det skulle väl inte vara några problem". Så, nu får jag väl hålla tummarna ett tag till. :)

För övrigt var det grymt trevligt att fika igår, och jag tror att mitt sällskap inte hade snortråkigt. Nu ska jag strax iväg och fika med en av de heta donnorna, så jag är på strålande humör. Tjingeling!

Det är så härligt att vara i skolan

Nu skulle jag kunna skriva om de vidrigheter jag hörde idag i skolan ("[...] men min flickvän blev så jävla full att jag var tvungen att köra hem henne. Ja, visst skulle jag kunna haft sex med henne, det var ju bara att dra isär benen, men då är det ju inget motstånd." "Haha, de killarna med brallorna där nere under röven, de har det bara för att tjejerna ska få ett försprång. De springer ju inte så snabbt med brallorna där." "höhö, skillnaden att knulla en negerfitta jämfört med en vanlig är [här vet jag inte vad som sades eftersom jag var tvungen att gå därifrån för att inte få en hjärnblödning eller skada någon riktigt mycket]". Släng dit hur många våldtäktsskämt du vill, de fanns med hela bunten, liksom de obligatoriska rasist- och homoskämten.), men det tänker jag inte göra. Gör jag det så blir jag arg, så jag låter bli.

I stället väljer jag att berätta att jag snart ska få fikasällskap av två i min korridor. Jag gick helt enkelt fram till dem och frågade, och de verkade så paffa att de inte kom på någon undanflykt.


[Och nej, jag sa inget om "skämten", i stället satt jag där med en stor klump arggråt i halsen, en klump som var det enda som höll uppkastningarna nere. Nej, jag sa inget, och jag vet inte om jag ångrar det eller inte. Just nu känner jag mig bara äcklad, och tom.]

Nu börjar det

... och jag är redan lite orolig för att jag ska bli tvungen att hoppa från balkongen när jag hör och ser Jimmy Jansson. Jag avskyr honom, verkligen avskyr. Någon borde berätta för honom att han är kass, och att han borde lägga av. Är det inte sånt en har släkt och vänner till?

Jag ska se ut som Tiina Rosenberg när jag blir stor

Jag har några hårstrån som är helt kritvita. Tänk om jag blir gråhårig innan jag är 30? Jävlars vad tufft! :)

hansi - aldrig nöjd

Jag har kommit fram till att mitt schema har funkar kanonbra för mig ett tag. Jag behöver inte bli stressad av att ha någon mer i bilen som kommenterar saker, jag får långa sjok av körning, och jag har en lärare helt för mig själv. Jag har helt enkelt fått in säkerheten när jag har kört.

Nu känns det som att det vore vettigt att gå tillbaka till det vanliga schemat igen, för jag märker att jag tappar en del på en vecka. Saker som just börjar sätta sig vore kanonbra att kunna ta upp redan dagen efter, i stället för att försöka minnas dem (både i huvudet och i kroppen) en hel vecka. Närd et dessutom kommer kurser som sträcker sig över en hel vecka, och jag då missar den veckans körning, ja, då går det ju ännu längre tid mellan körningarna.

I onsdags bad jag om att få byta tillbaka, men det var inte bara sent, utan heller inte upp till läraren. Han skulle prata med rektor (så vi vet ju alla hur bra det kommer att gå), och så skulle han meddela så snart han kunde.

Jag kan vara den jobbigaste vuxenelev de har haft.

Some girls are bigger than others II

En annan sak jag har tänkt på: när en ska träffa folk en bara pratat med på nätet ... ? Hur mycket ska en säga innan? Visst, det är enkelt att säga "vi träffas utanför Åhléns, jag har svarta kläder och mörkblå Marimekkoväska med ett kvinnokampstecken på", men det jag ofta frågar mig är om jag även ska lägga till "btw, jag en tjockis, bara så att du vet"? Jag menar, även om jag ska träffa folk jag bara är (och ska vara) kompis med, så känns det ... schystast? att "förvarna": "Hey, jag är ett fetto, så ifall du är allergisk kanske vi ska låta bli att ses?"

Är det bara jag som har såna konstiga funderingar? Jag menar, folk brukar ju inte ha något emot att umgås med folk som t ex är fula (inte för att det händer mig, alla mina kompisar är snygga, and that's a fact), men feta? Jag vet fan inte.

Så, är det rätt att förvarna folk, om inte annat för att de ska hitta igen en lättare?

Jag läste ett gammalt nummer av Ottar, och där var det en kvinna i rullstol som hade testat internetdejting (Ulla, en bit ner i texten). Jag påstår inte att det är samma sak (inte minst för att jag inte dejtar), men samtidigt är det en ganska intressant sak att fundera på: hur mycket behöver en berätta? Vad är det som är viktigast att framhålla i nya bekantskaper? Jag menar, bara för att jag är tjock betyder det ju inte att jag inte är trevlig (även om folk envisas med att tro att alla tjockisar är glada och snälla jämt), och det betyder ju inte att jag är dum. För mig är det viktigaste med nya bekantskaper att de är intelligenta och roliga att umgås med. Det uteslutar m a o rätt många, å andra sidan så avslöjas det ganska snabbt även på nätet (även om gudarna ska veta att jag har låtit mig luras att tro att folk är schysta, och det visar sig attd e är as IRL). Vad jag vill säga? Jag vet inte. Kanske vill jag bara förvarna folk som inte känner mig, och som skulle råka läsa den här bloggen att jag är en tjockis, men rätt trevlig (och vi ska inte glömma snygg! ;)) ändå.

Så det så.

[Tillägg: Encyclopedia Dramatica verkar ju ha genomskådat mig redan. Någon mer än jag som tycker att kommentarerna är väl otäcka?]

Some girls are bigger than others

Jag har kollat en del på tv den senaste tiden (det blir lätt så när motivationen att läsa teori är på bottennivåer), och sett en trailer för en film som kommer att visas (eller har den redan visats? Jag vet faktiskt inte.) på någon av reklamkanalerna. "Min stora kärlek" tror jag den heter, "Shallow Hal" i original. Vad jag har förstått av att bara titta på trailern, så är Jack blacks karaktär tillsammans med en tjej som är så fet att hon sitter sönder stolar, och kan göra kanonkulan rättvisa. Han verkar inte se det, utan ser sin flickvän som en smal snygg brutta (Gwyneth Paltrow).

Som sagt, nu har jag inte sett filmen ... men vafan? Jag har sett en liten snutt där en får se hur flickvännen ser ut, strax innan hon ska göra kanonkulan. Hon är inte större än jag, och jag sitter inte sönder stolar, och skulle jag göra kanonkulan skulle jag inte skapa tsunamivågor. Faktiskt. Så, jag är med andra ord så fet att jag borde få en egen film. :)

Lite samma sak har jag tänkt när jag kollat på "Vänner", och vi får se hur fet Monica var när hon var ung. Det skämtas hur mycket som helst om hur otroligt fet hon var, och att hon åt hela tiden. När jag tittar på Courtney Cox i fatsuit så visst, hon är tjock. Men allvarligt, det är väl inte Gilbert Grapes mamma-fet heller? Det är inte utan att jag börjar undra hur många det är som garvar åt mig när jag rultar fram?

För övrigt borde jag lyssna lite på The Smiths, det var länge sen nu.

"I am Man"

Jag såg nyss en reklam på tv, men den verkar inte ha kommit upp på Burger Kings hemsida. I alla fall, där fick jag lära mig att att vara man innebär att en ska äta kött. Mycket kött. Allt annat är brudmat.

Så nu vet jag, jag är inte man i alla fall. Vad är jag då?

Jag är allergisk

Jag är överkänslig mot en massa saker: bananer, gröna äpplen, ananas, mango, plåsterklister, latex, tomater, och en hal del till. Överkänslig alltså, inte allergisk.

Det jag däremot är allergisk mot, är saker som "vi vet vad kvinnor vill ha", "så funkar kvinnor" och andra, ska vi säga generella?, uttalanden som endast baseras på en enda sak: kön (samma sak gäller ju givetvis uttalanden baserade på etnicitet eller sexualitet). Nej, du kan inte säga "det här gillar hansi, för hon är kvinna". Det är sånt som gör mig lite misstänksam mot saker som tv3:s nya satsning Girlyliscious. Jag vet, jag har inte sett allt än, men bara sidan säger en hel del.

Kvinnor är alltså intresserade av mode, sex och relationer. Politik? Å nej. Sport? Tssss ... Nej, vi vill kolla på Top Model (jag kan erkänna på en gång, jag kollar på det ibland, och jag tycker att det är underhållande), lära oss vad svenska kvinnor tycker om sex, samt kolla på en serie som by the looks of it verkar handla om hur svårt det är för kvinnor att förstå sig på män. Uja.

Så, vi tar det här en gång till, långsamt: bara för att jag har en fitta betyder det inte att jag är intresserad av saker som "kvinnor gillar". Jag tror inte att jag gillar (eller ogillar för den delen) saker bara för att jag har fitta. Däremot kan jag gilla saker bara för att jag uppfostrats till det. För mig är det stor skillnad.

När det görs böcker, tv-program och filmer om hur olika män och kvinnor är, gör det inte någonting bättre. Jag skulle faktiskt kunna sträcka mig så långt som till att säga att det göra saker sämre. Eller så är det bara jag som inte fattar hur en riktig kvinna ska vara. Darn.

Bytt är bytt, kommer aldrig igen

Visst brukar det väl heta så? Det stämmer i vilket fall som helst inte, för nu har jag bytt husläkare igen. De enda som hade platser över var på heeeelt fel sida stan, och en privatläkare mitt i stan. Det fick bli det senare, trots att det tar emot. Nu har jag i alla fall fått en tid (27 februari, inte helt snart m a o), och slipper ringa om och om och om och om igen.

Tant vid 27

Jag är tant, tant på riktigt. Inte nog med att det har införskaffats ett matsalsbord som är 200x90 cm (och ja, jag är så nöjd att det nästan är fånigt. Det är skitbra om en vill spela spel, äta middag fler än två, och ... och ... ja, göra saker som kräver ett stort bord.), jag har fått ont på skumma ställen. Eller nä, egentligen är det ju bara de vanliga krämporna, men en ny har tillkommit: nedanför vänster ringfinger har jag fått en knöl. En knöl är okej, det går att känna på den ibland med äckelblandad förtjusning (du vet, *peta peta* och sen pipa till för att det är läbbigt att ha en knöl som dessutom rör sig lite grann). En knöl som blir större, och som dessutom börjar göra ont är int efullt lika lajbans. En knöl som blir större, som börjar göra ont, och där smärtan sprider sig ut en bit i handen är faktiskt inte kul alls. Inte ett smack. Jag håller mig för skratt, och det är inte svårt. Alls.

Ja, jag vet att det troligtvis bara är nån liten senknuta eller nåt annat lika osexigt (läs: ofarligt), men det hindrar ju mig ju inte från att vara irriterad på att den är där, och dessutom gör att jag inte kan göra allt jag kanske vill kunna göra, i alla fall utan att ha ont. Dumma äckliga lilla grej, jag vill att den försvinner nu. På stubben. Nyss.

Sist men inte minst:

Den 2 juni ska det göras en road trip till Rättvik, för då ska vi se Antony and the Johnsons på Dalhalla. Jag får gåshud bara jag tänker på det.

Och ja, givetvis ska vi sitta - och på det bästa dalmål vi förmår - skrika "Nä kommä han den dära Råbärt Oälls då? Kan du den dä Reppsodi in råck?". Det kommer bli en fin dag, det känner jag på mig.

Det dröjer tills jag får ge mig ut på egen hand

Jag är förresten fortfarande rätt dålig på att köra lastbil, vilket stör mig alldeles ofantligt mycket. Jag vill ju vara bra på det, kan jag inte få vara det då? Nu är jag en av två i klassen som fortfarande inte har C-kort, och det känns verkligen inte bra. Jag vet att jag inte ska jämföra mig med andra, men det är svårt att undvika. Nu har jag i alla fall bestämt mig för att satsa ordentligt på att bli bra så att jag får C-behörigheten, sen får jag se om det finns tid (och talang) till att ta E också. Jag har på intet vis gett upp, jag har mest insett mina begränsningar.

Mitt huvud är fullt av snor och släpvagnskopplingar

eller nä, riktigt så illa är det inte. Det vore jobbigt att ha släpvagnskopplingar i huvudet, de är ju ändå rätt stora. Det är bara det att jag tänker på dem, mest för att jag har prov nästa vecka.

Dagarna i Västerås (tisdag kväll till torsdag eftermiddag) gick snabbare än väntat, mest för att jag faktiskt fick tillbringa en kväll i ett strålande vackert och trevligt sällskap. Siv bjöd på middag, och jag fick prata av mig lite till om allt som stör mig ( d v s allt). Det var så trevligt att faktiskt få träffa någon i Västerås som har något att säga, och har funderat på saker som är viktiga. Det finns en till som brukar hålla mitt humör uppe, men våra tider passar inte ihop längre. I vilket fall som helst, efter middagen med Siv var jag på bra humör ända till dagen efter. Nej, inte ens den sunkiga heltäckningsmattan på mitt rum kunde få mig på dåligt humör. :)