Just nu är jag så trött. (Eller ja, just nu sitter jag och gråter Helena Bergström-style, med snoret hängande, och snörvlande som ett helt träskmonster.) Jag borde tamejfan veta bättre än att ge mig in i situationer jag inte klarar av, i alla fall inte när jag är sjuk.
Ja just det, sjuk är jag, det glömde jag säga. Jag har feber på gång, ont i halsen, ont i huvudet och är allmänt väck. När jag känner mig så SKA jag inte ge mig in i något som kan leda till något slags konflikt. Den tuffa ta ingen skit-hanna, blir gråtiga, snörvliga mesjävlahanna.
Jag gör så här, jag börjar från början. Den lärare vi har som huvudlärare är säkert snäll mot barn och djur, det tror jag alldeles säkert. Dock har han ingen som helst hand med människor som kan tänka själva. Att härma folk som bryter när de pratar, det tillhör inte god ton i samhället, och det är tamejfan inte okej som lärare. Att använda ordet "fruntimmer" när en pratar om kvinnor är en annan sak en ska passa sig för. Visst, för honom är det säkert ett helt neutralt ord, men jag tror att kommer han utanför branschen så märker han att det ses som pejorativt, inget annat.
Näväl. Jag tror visst att han är en jävel på köra. Jag tror att han funkar med keps och snus-killar som skränar och går på, och jag tror att om en inte lägger ner nån möda på att ens lyssna på honom kan allt nog gå ganska bra. Tyvärr är jag en sån som lyssnar, i alla fall ibland.
Okej, egentligen är det här en skitsak, det kan jag hålla med om. Idag blev vi uppdelade i två grupper. Den ena gruppen skulle få börja köra, och den andra skulle börja inomhus och göra teoriprov. Så långt allt väl. Förmiddagstiden är längre än eftermiddagstiden, vilket innebär att körtiden även blir längre för den grupp som börjar då. Jag är på skolan för att få köra, inte sitta inne och plugga teori. Dessutom är jag alertare på förmiddagen, så jag skulle hellre köra då.
Så, efter att ha fått köra nu i eftermiddag så samlades vi vid bilarna, och kollade lite på vad en ska göra när en är klar för dagen. Läraren pratade lite om vad vi ska göra nästa vecka, och jag frågar i förbifarten om det kommer att vara så att vi byter tid nästa vecka? Jag frågar det, dels för att jag vill köra lite längre sammanhängande, och för att jag är bättre på förmiddagen än på eftermiddagen, och jag vill testa om det går bättre för mig då än det gjorde idag. Alltså, en helt vanlig fråga. På den får jag svaret "jaha, börjar ni nu och prata om att allt ska vara så rättvist?", lite skämtsamt sagt. Jag svarar, skämtsamt, "ja, vi har väl alla syskon?". En annan person säger "ja, och det skiljer ju faktiskt en timme, och det är orättvist om vi inte byter för då får de köra mycket mer än vi."
DÄR bara smäller det till, och läraren spänner ögonen i MIG och ryter till: "jag vill inte höra nåt jävla tjafs om att det är orättvist. Jag vet vad jag håller på med, och ni kan vara säkra på att ni får köra lika mycket allihopa." Sen går han på så ett tag, medan jag först inte fattar vad fan han håller på med som skäller ut mig, och sen försöker förklara att det bara var en helt vanlig fråga.
Okej, här hade det kunnat sluta om jag inte var en så förbannat mesig, men samtidigt rättviselängtande person. Jag cyklade tillbaka hit till mitt rum, och här snöt jag mig, och sen ringde jag till honom för att säga åt honom att han behandlat mig som bajs, och att han skulle sluta upp med det. Att skälla ut någon för att hon ställt en vanlig fråga är inte sunt. Att dessutom ta ut alla sina aggressioner på EN elev, som dessutom inte ens var den som VAR gnällig?
Vad händer då? Jo, febriga, trötta, nedslagna hanna börjar snörvla i telefon. Hur fan ska jag kunna säga åt nån som är 35 år äldre än jag att han har fel, och att han har betett sig som ett regelrätt as när jag knappt får fram ett ord? Det säger sig ju självt att det funkar inte. Så, i stället för att få nåt slags upprättelse, eller i alla fall nåt slags ursäkt, så får jag mig ytterligare en utskällning, även om det var klart mycket mildare. Jag skulle ha klart för mig att de orkar inte med nåt jävla tjat om att det ska vara rättvist, för han har minsann jobbat med det här så länge så han vet precis hur det går till. Varje gång är det samma sak, det är alltid nån som börjar tjafsa och tjata, och det är så tröttsamt.
Här och var försöker jag att flika in att skälet till att jag FRÅGADE, inte tjatade, frågade, var att jag dels gillar att göra saker på förmiddagen, och dels bara var nyfiken på hur det skulle se ut nästa vecka eftersom vi inte har fått våra scheman. Dessutom försökte jag få fram att det kanske t o m kan vara fel att ta ut allt över en elev, bara för att det alltid är nån som tjatar? Det var som att prata med en kontorstol. Så, samtalet slutade med att jag snörvlande försökte förklara för honom att han minsann var tvungen att tänka efter hur han uttrycker sig, och om en sak är riktad till hela klassen så ska han titta på hela klassen i stället för på en enda elev. "Jag tycker att det är svårt att titta på hela klassen, så jag tittar oftast på en enda elev, men det är ju klart att alla fattar att alla ska ta åt sig." Jo, tjena.
Fick jag fram det jag ville säga? Nej. Tvärtom nästan. Fick han mig att framstå som en bölande hysterisk kärring? Jajemen!
Note to self: ALDRIG ALDRIG ALDRIG ifrågasätta en könsrollsman när du inte är på topp (och definitivt aldrig när du inte mår bra alls). Eller vi säger så här: ifrågasätt inte ett smack under hela utbildningen, ställ inga frågor som kan uppfattas som tjat (d v s: ställ inga frågor alls, utom kanske hur en färdskrivare fungerar), och bry dig inte ett smack om att folk bli illa behandlade. Gör du så, så kommer du att klara dig igenom utbildningen med hälsan i behåll (sen att du har tagit allt du tror på och spottat på det, stampat på det samt spolat ner det i toan har ingen som helst betydelse. Ingen alls.).
Nu ska jag äta nåt och hoppas att jag blir lite piggare så att jag orkar släpa mig ut till bussen och ta mig hem.
