på länge som jag pratade om Carina. Jag upptäckte att jag nu har börjat säga "Carina tyckte om [...]", och inte längre använder presens. Jag vet inte riktigt vad jag ska känna inför det. Är det ett sätt att distansera sig, eller bara att acceptera verkligheten som den ser ut? Hur som helst så saknar jag henne alldeles enormt. Bara för att jag inte pratar om henne betyder det inte att jag inte tänker på henne, för det gör jag ofta.
Fortfarande händer det att jag plockar fram telefonen för att ringa henne, men det gör inte fullt lika ont när jag kommer på att jag inte kan. Ont gör det, inte tu tal om saken, men det är inte samma nästan fysiska smärta längre.
Jag saknar henne.
1 kommentar:
Jag tror inte att det är en fråga om att du distanserar dig, bara en del i sorgeprocessen som handlar om accepterande. Verklighetsanpassning helt enkelt. Sorgen, saknaden och kärleken finns ju inom dig, inte i orden du använder när du talar om henne!
Skicka en kommentar